Krabaten blev kvar hos fammo och faffa nu på kvällen.
Själv kom vi hem till ett surrealistiskt tyst hus. Ingen att klä av, mata, borsta och natta. På ett sätt skönt och avkopplande, på ett sätt så ekande tomt. Okej, jag erkänner, det är första gången på 1½ år som jag sover utan Krabat i närheten. Inte för att det inte funnits barnvakt, men för att det aldrig funnits tillräckligt tvingande orsak. Ändå gick det jättebra att lämna honom där, vi vinkade hejdå och for iväg.
Och ännu mera surrealistikt blir det om man tänker att vi ska upp i ottan imorgon för att åka till TYKS för att sätta igång en förlossning och sedan har vi mitt i allt två barn. Livet är allt bra märkligt ibland.
Nu ska jag ta vara på min barnfria kväll, ta en lååång dusch och äta nåt gott. (Sambon fick redan stoppa mig när det första jag gjorde när vi kom in var att passa på att röja barnleksaker från golvet... Heh.)
29 January 2012
Scex - en helt egen uppfinning!
Jag skulle gärna publicera en bild på cookiesarna vi bakade igår, men på grund av snålande med socker (jag) och så ivrigt ösande av mjöl att mamma tappade räkningen (krabaten) blev det mera småsöta scones än cookies av det hela. Om nån vill så är här receptet som det borde vara:
Honungs- och havre cookies
200 g margarin
1 dl socker
1 dl honung
½ tsk salt
Margarinet smältes, tages av värmen (el. ur mikron) och socker och honung blandas i.
2 dl havregryn
Blandas också i. När det svalnat något rör man i
2 ägg
och rör ner en mjölblandning bestående av
3,5 dl mjöl
och 1 tsk bakpulver.
Obs, ta inte för mycket mjöl! Smeten ska vara ganska lös. Klickas ut i stora klickar glest på plåt och gräddas i 200 grader 10-12 minuter.
Nåja, även lättsötade honungsscones duger åt mig just nu när jag blir sugen!
För övrigt trodde jag nästan att det skulle bli sjukhusresa igår kväll, hade mer eller mindre molvärk i korsryggen flera timmar i streck (nåja, skylla sig själv när man åkt på shopping ensam med krabaten, det blir lite jagande och lyftande om vi säger som så), men när krabaten var nattad och jag fått sitta stilla i lugn och ro en timme eller två så lugnade sig det värsta, så jag antar att det bara är det kalla vädret och det rangliga benranglet som samverkade.
Idag har benrangelsvärken fortsatt till och från och jag har allt från stunder då det inte känns någonting alls till stunder då jag får bita ihop för att inte pipa när det ilar till i rygg och ben och höfter. Just nu är glad att igångsättningen inte ligger längre in i framtiden än ett dygn, för det är inget trevligt liv med en yr Krabat och ett kinkigt benrangel!
Honungs- och havre cookies
200 g margarin
1 dl socker
1 dl honung
½ tsk salt
Margarinet smältes, tages av värmen (el. ur mikron) och socker och honung blandas i.
2 dl havregryn
Blandas också i. När det svalnat något rör man i
2 ägg
och rör ner en mjölblandning bestående av
3,5 dl mjöl
och 1 tsk bakpulver.
Obs, ta inte för mycket mjöl! Smeten ska vara ganska lös. Klickas ut i stora klickar glest på plåt och gräddas i 200 grader 10-12 minuter.
Nåja, även lättsötade honungsscones duger åt mig just nu när jag blir sugen!
För övrigt trodde jag nästan att det skulle bli sjukhusresa igår kväll, hade mer eller mindre molvärk i korsryggen flera timmar i streck (nåja, skylla sig själv när man åkt på shopping ensam med krabaten, det blir lite jagande och lyftande om vi säger som så), men när krabaten var nattad och jag fått sitta stilla i lugn och ro en timme eller två så lugnade sig det värsta, så jag antar att det bara är det kalla vädret och det rangliga benranglet som samverkade.
Idag har benrangelsvärken fortsatt till och från och jag har allt från stunder då det inte känns någonting alls till stunder då jag får bita ihop för att inte pipa när det ilar till i rygg och ben och höfter. Just nu är glad att igångsättningen inte ligger längre in i framtiden än ett dygn, för det är inget trevligt liv med en yr Krabat och ett kinkigt benrangel!
28 January 2012
Klömpen
Å ena sidan skulle det vara skönt att limpa över racer-Krabaten på första bästa frivilliga efter en natt då jag vaknat varje gång jag skulle vända mig då det känts som bäckenet är på väg att gå i hundra bitar (Det har varit sjukt ända sedan den glada läkaren igår klämde i för kung och fosterland när hon skulle kolla att jag har kapacitet att föda 4-kilosklömp).
Å andra sidan vill jag vara tillsammans med krabaten, bara han och jag, så mycker jag bara hinner nu innan filuren kommer.
Å det tredje så har hans snuva tagit i med mera kraft igen och att sitta inne med honom och bli nersnorad känns inte heller som det bästa alternativet just nu, men jag ids inte gå ut med honom om det inte blir varmare i luften heller.
Äh, nu ska jag sluta fundera på att jag har ett osedvanligt rangligt benrangel och att jag har en eventuell snuva framför mig och hitta på något med krabaten som man kan göra sittandes. Baka kex till exempel!
Å andra sidan vill jag vara tillsammans med krabaten, bara han och jag, så mycker jag bara hinner nu innan filuren kommer.
Å det tredje så har hans snuva tagit i med mera kraft igen och att sitta inne med honom och bli nersnorad känns inte heller som det bästa alternativet just nu, men jag ids inte gå ut med honom om det inte blir varmare i luften heller.
Äh, nu ska jag sluta fundera på att jag har ett osedvanligt rangligt benrangel och att jag har en eventuell snuva framför mig och hitta på något med krabaten som man kan göra sittandes. Baka kex till exempel!
27 January 2012
4 kg maginnehåll
Dagens läkarutlåtande: Jag är redan tydligen öppen en liten bit (de glada sammandragningarnas förtjänst?), så i princip kan det komma en filur precis när som helst!
Men om det inte kommit nån spontanbebis förrän på måndag morgon så far vi in och startar hela saken då, onödigt att låta den bli ännu större. Hinnbräckning, tack och lov att man hunnit öppna sig lite, lär vara tusen gånger naturligare än hormonpiller. Så nu ska jag ta det luuugnt i På spåretsoffan ikväll så den inte kommer inatt, sambon har viktigt möte imorgon, men sen får det hända vad som helst när som helst!
Men om det inte kommit nån spontanbebis förrän på måndag morgon så far vi in och startar hela saken då, onödigt att låta den bli ännu större. Hinnbräckning, tack och lov att man hunnit öppna sig lite, lär vara tusen gånger naturligare än hormonpiller. Så nu ska jag ta det luuugnt i På spåretsoffan ikväll så den inte kommer inatt, sambon har viktigt möte imorgon, men sen får det hända vad som helst när som helst!
26 January 2012
Det skulle ha varit ett gulligt youtube-klipp
Krabaten var fem före att göra en nosdipp i grötfatet med halvslutna ögon.
Under glada tjoanden och kukkuu-rop fick jag i honom de sista små skedarna och några klunkar mjölk och så var det bara att bära honom till sängen.
Jag som redan trodde att jag drabbats av nån slags förbannelse när vi kom in från pulkaåket och krabaten protesterade, grät och hade otröstligt ont i fingret i 20 minuter innan han lugnade sig. Men det var ingen förbannelse, det var bara den stora tröttheten.
Plötsligt insåg jag också att det är imorgon vi ska på storlekskoll och igångsättningsbedömning. Gulp! Jag har redan börjat komma in i samma fiilis som jag hade när jag väntade krabaten: Jag har grymt stor mage, men det händer ingenting, sen händer ingenting och till slut händer absolut ingenting, så det får sprakas igång.
Men så är det faktiskt imorgon filuren ska studeras och jag ska undersökas och eventuellt få en tid till polikliniken. Eller så är dom luriga och gör som de gjorde med en kompis; Gör en hastig hinnsvepning i samband med undersökningen utan att säga något och bebis kom det redan följande dag. (Svepningen fick kompisen läsa om i epikrisen sedan, surprise!)
Jag kan ju alltid hoppas... Börjar vara lite trött på att vänta nu.
Under glada tjoanden och kukkuu-rop fick jag i honom de sista små skedarna och några klunkar mjölk och så var det bara att bära honom till sängen.
Jag som redan trodde att jag drabbats av nån slags förbannelse när vi kom in från pulkaåket och krabaten protesterade, grät och hade otröstligt ont i fingret i 20 minuter innan han lugnade sig. Men det var ingen förbannelse, det var bara den stora tröttheten.
Plötsligt insåg jag också att det är imorgon vi ska på storlekskoll och igångsättningsbedömning. Gulp! Jag har redan börjat komma in i samma fiilis som jag hade när jag väntade krabaten: Jag har grymt stor mage, men det händer ingenting, sen händer ingenting och till slut händer absolut ingenting, så det får sprakas igång.
Men så är det faktiskt imorgon filuren ska studeras och jag ska undersökas och eventuellt få en tid till polikliniken. Eller så är dom luriga och gör som de gjorde med en kompis; Gör en hastig hinnsvepning i samband med undersökningen utan att säga något och bebis kom det redan följande dag. (Svepningen fick kompisen läsa om i epikrisen sedan, surprise!)
Jag kan ju alltid hoppas... Börjar vara lite trött på att vänta nu.
25 January 2012
I en tvåårings huvud
Idag är en sån dag då jag skulle vilja kunna läsa krabatens tankar.
Ena sekunden lyssnar han koncentrerat och försöker göra som jag ber honom och är duktigaste pojken i världen!
I nästa sekund är det "Nej, inte! Vill inte! Vill vill!", handviftande och frustration och jag försöker förstå och tolka.
Kort därefter är det besviket illvrål och krokodiltårarna skvätter runt hela rummet för att mamma försöker sätta på honom fleecebyxorna. Dumma mamma! Utan tanke på att det var man själv som sade "pulka parken" några sekunder tidiare.
Logiken är helt säkert glasklar för honom, men för en mamma som själv var två för 27 år sedan så är det svårt att hänga med, jag kommer inte ihåg och har alltså noll erfarenhet av att leva i hans värld. Oftast får jag bara erkänna att tillkortakommandet är mitt eget, inte hans, räkna till 10 för att lugna ner mig (dom påstår att skratt är smittsamt, det är frustration också!) och sedan starta om igen med lugnare röst och lite mera perspektiv på situationen.
Tur att det också finns bättre dagar!
Ena sekunden lyssnar han koncentrerat och försöker göra som jag ber honom och är duktigaste pojken i världen!
I nästa sekund är det "Nej, inte! Vill inte! Vill vill!", handviftande och frustration och jag försöker förstå och tolka.
Kort därefter är det besviket illvrål och krokodiltårarna skvätter runt hela rummet för att mamma försöker sätta på honom fleecebyxorna. Dumma mamma! Utan tanke på att det var man själv som sade "pulka parken" några sekunder tidiare.
Logiken är helt säkert glasklar för honom, men för en mamma som själv var två för 27 år sedan så är det svårt att hänga med, jag kommer inte ihåg och har alltså noll erfarenhet av att leva i hans värld. Oftast får jag bara erkänna att tillkortakommandet är mitt eget, inte hans, räkna till 10 för att lugna ner mig (dom påstår att skratt är smittsamt, det är frustration också!) och sedan starta om igen med lugnare röst och lite mera perspektiv på situationen.
Tur att det också finns bättre dagar!
24 January 2012
Hälsningar från handarbetsbloggen
Status just nu:
Yllebyxorna är klappade och klara. Det finns garn kvar till strumpor och vantar ännu om jag vill, men måste för säkerhets skull överlämna stickorna till födelsedagsmössan, så den hinner bli klar i tid!
Fast på sätt och vis är det ingen fara om den inte blir klar förrän till nästa år, för trots jag följer mönstret ser den smått megalomanisk ut för en 1-2 åring.
Sedan har jag förstås inte kunnat låta bli att dra igång ett vårfärgsprojekt och gjort ett par prototyplappar för en virkad liten filt. Virknål strl 8 så det ska gå snabbt och rutorna är mormorsrutor men gjorda med något som på engelska kallas för "puff stitch" vilket gör den tjock och mjuk utan att vara för varm. Grundfärgen i ljusgrönt har gått ur sortimentet och jag har fyra nystan allt som allt, så få se hur långt det räcker, men då får jag fylla på lite som det blir sen. Hur som helst, den borde utgöra ett perfekt sjukhushandarbete, en virknål skramlar mindre än fem stickor om vi säger som så!
Annars firar jag min sista barnfria dag på länge och har lyxat till det genom att ta en vagnfri promenad, meditera lite och ta en riktig powernap!
Nu ska jag äta en mandarin, hänga lite tvätt, plocka lite leksaker (när man har chansen!), skala potatisen inför middagen och sen gå och hämta krabaten från dagmamman.
Yllebyxorna är klappade och klara. Det finns garn kvar till strumpor och vantar ännu om jag vill, men måste för säkerhets skull överlämna stickorna till födelsedagsmössan, så den hinner bli klar i tid!
Fast på sätt och vis är det ingen fara om den inte blir klar förrän till nästa år, för trots jag följer mönstret ser den smått megalomanisk ut för en 1-2 åring.
Sedan har jag förstås inte kunnat låta bli att dra igång ett vårfärgsprojekt och gjort ett par prototyplappar för en virkad liten filt. Virknål strl 8 så det ska gå snabbt och rutorna är mormorsrutor men gjorda med något som på engelska kallas för "puff stitch" vilket gör den tjock och mjuk utan att vara för varm. Grundfärgen i ljusgrönt har gått ur sortimentet och jag har fyra nystan allt som allt, så få se hur långt det räcker, men då får jag fylla på lite som det blir sen. Hur som helst, den borde utgöra ett perfekt sjukhushandarbete, en virknål skramlar mindre än fem stickor om vi säger som så!
Annars firar jag min sista barnfria dag på länge och har lyxat till det genom att ta en vagnfri promenad, meditera lite och ta en riktig powernap!
Nu ska jag äta en mandarin, hänga lite tvätt, plocka lite leksaker (när man har chansen!), skala potatisen inför middagen och sen gå och hämta krabaten från dagmamman.
23 January 2012
Men orkah!
Jag är inte politiskt insatt så dethär blir antagligen det första och sista inlägget med presidentvalstema (okej, jag kanske beskriver en rafflande valvaka i något skede sen, håll ögonen öppna).
Jag har i ärlighetens namn inte bestämt mig för vem jag ska rösta på i omgång två och kommer nog inte att göra det förrän jag står med näsan i valbåset och bestämma mig mellan 2, 6 eller 313. Jag har tyckt om Niinistös valreklam och varit imponerad av Haavistos sakliga debattinlägg. Det enda jag vet med säkerhet är att jag tänker rösta och skaffa mig jomatiseringsrättigheter för de närmaste 6 åren!
Men det som stör mig just nu är att fokuset inte verkar ligga på presidentkanditaterna själva, utan vad deras respektiven har i byxan.
Vi har två smarta killar som just nu är på anställningsintervju inför hela finska folket, eloge till båda för att de tar sig an den utmaningen, men jag bävar för att den sakliga debatten och medieövervakningen kommer att spåra ut från och med nu. Dels beroende på hur de själva tänker sköta smutskastning (eller inte) i debatterna framöver, men främst beroende på mediernas sätt att igen och igen lyfta fram frågan: Kan vi ha en presidentgemål med snopp?
Och? Om jag inte misstar mig är det det vi har just nu.
Barn under tonåren lär ha ett ännu större dilemma: Båda är ju som typ karar, kan MÄN också vara presidenter i Finland?
Att båda har rejält mycket yngre livskumpaner verkar inte heller vara värt att nämna i representations- och erfarenhetsfrågan.
Jag menar, det finns andra saker, både större och mindre och viktigare och orelevantare att ta upp just nu i nationell media än presidentkandidaternas sexuella läggning.
Som sagt, jag är inte politiskt insatt, men av det jag kollat upp har jag kommit fram till att båda har åsikter som jag uppskattar och att båda bryr sig lika lite(?) om finlandssvenskan. Men det vet jag helt säkert att vi har två smarta typer som någondera kommer att bli president och blir det en som har en partner som kan spela fickbiljard, så är det en grej de får höra med Magdalena Ribbing om sen när det blir dags för första offiiciella statsbesöket, just nu önskar jag bara att media kunde dra ut sina händer ur fickorna på presidentkanditaternas respektivens byxor.
Jag har i ärlighetens namn inte bestämt mig för vem jag ska rösta på i omgång två och kommer nog inte att göra det förrän jag står med näsan i valbåset och bestämma mig mellan 2, 6 eller 313. Jag har tyckt om Niinistös valreklam och varit imponerad av Haavistos sakliga debattinlägg. Det enda jag vet med säkerhet är att jag tänker rösta och skaffa mig jomatiseringsrättigheter för de närmaste 6 åren!
Men det som stör mig just nu är att fokuset inte verkar ligga på presidentkanditaterna själva, utan vad deras respektiven har i byxan.
Vi har två smarta killar som just nu är på anställningsintervju inför hela finska folket, eloge till båda för att de tar sig an den utmaningen, men jag bävar för att den sakliga debatten och medieövervakningen kommer att spåra ut från och med nu. Dels beroende på hur de själva tänker sköta smutskastning (eller inte) i debatterna framöver, men främst beroende på mediernas sätt att igen och igen lyfta fram frågan: Kan vi ha en presidentgemål med snopp?
Och? Om jag inte misstar mig är det det vi har just nu.
Barn under tonåren lär ha ett ännu större dilemma: Båda är ju som typ karar, kan MÄN också vara presidenter i Finland?
Att båda har rejält mycket yngre livskumpaner verkar inte heller vara värt att nämna i representations- och erfarenhetsfrågan.
Jag menar, det finns andra saker, både större och mindre och viktigare och orelevantare att ta upp just nu i nationell media än presidentkandidaternas sexuella läggning.
Som sagt, jag är inte politiskt insatt, men av det jag kollat upp har jag kommit fram till att båda har åsikter som jag uppskattar och att båda bryr sig lika lite(?) om finlandssvenskan. Men det vet jag helt säkert att vi har två smarta typer som någondera kommer att bli president och blir det en som har en partner som kan spela fickbiljard, så är det en grej de får höra med Magdalena Ribbing om sen när det blir dags för första offiiciella statsbesöket, just nu önskar jag bara att media kunde dra ut sina händer ur fickorna på presidentkanditaternas respektivens byxor.
Sista kollen?
39+0
Lite lågt Hb (116)
Blodtrycket hade stigit från /70 till /80, men var klart godkänt.
Vikten hade hoppat upp med över ½ kg, inte helt oväntat.
Magen hade sjunkit så mycket att sf-måttet hade krympt.
Min rådgivare hade svårt att hitta huvudet eftersom det sjunkit så långt ner, hon förstod att det känns som om att den skulle kunna sticka ut handen och vinka åt mig när som helst.
Hon förstod också om jag var påväg uppåt väggarna, men tipsade ändå om att fördela energianvändningen jämnt över dagen, inte skotta gården på förmiddagen och tro att jag orkar städa hela huset på eftermiddagen sen.
Hennes tippning (dom brukar veta): Antagligen åker jag på planerad storlekskoll till Tyks på fredag, men mycket osäkert att jag dyker upp och hälsar på henne nästa tisdag igen.
Hursomhelst, det börjar kännas som om det är dags att göra lite plats på kameran och ladda batteriet, samt tvätta och packa ett gäng av krabatens kläder omifallatt...
Lite lågt Hb (116)
Blodtrycket hade stigit från /70 till /80, men var klart godkänt.
Vikten hade hoppat upp med över ½ kg, inte helt oväntat.
Magen hade sjunkit så mycket att sf-måttet hade krympt.
Min rådgivare hade svårt att hitta huvudet eftersom det sjunkit så långt ner, hon förstod att det känns som om att den skulle kunna sticka ut handen och vinka åt mig när som helst.
Hon förstod också om jag var påväg uppåt väggarna, men tipsade ändå om att fördela energianvändningen jämnt över dagen, inte skotta gården på förmiddagen och tro att jag orkar städa hela huset på eftermiddagen sen.
Hennes tippning (dom brukar veta): Antagligen åker jag på planerad storlekskoll till Tyks på fredag, men mycket osäkert att jag dyker upp och hälsar på henne nästa tisdag igen.
Hursomhelst, det börjar kännas som om det är dags att göra lite plats på kameran och ladda batteriet, samt tvätta och packa ett gäng av krabatens kläder omifallatt...
22 January 2012
Ugglor och valar
Gillar valdagen väldigt mycket, för idag, om någon dag, borde väl ingen ha något emot att jag ser ut som en strandad val!
Eller känner mig som i alla fall. Har efter snöskottandet och sammandragningarna fått stränga order av äldre kloka kvinnor att ta det liiite lugnt. Inte för att jag inte skulle orka, men för att spara lite på ryggen (jag utför krabatlyft så att det räcker) och för att akta moderkakan.
Möpp! Moderkaka-schmoderkaka, men den lär börja åldras efter vecka 38 och vara känsligare för yttre påverkan, så jag följer order och tar det lite piano.
Nåt annat har jag inte kunnat göra med den snoriga hostiga krabaten heller, vi har suttit inne två dagar i rad och ugglat och tittat på Mumin-DVD, men idag tog vi en snabb sväng ut och kravlade i snön. Uppfriskande!
Och eftersom det vankas en lugn kväll i val-tv-soffan, så tror jag minsann att jag tänker unna mig en promenad med krabaten här lite senare idag, så att jag nu helt säkert inte börjar krypa på väggarna på riktigt sen, risken är överhängande!
Eller känner mig som i alla fall. Har efter snöskottandet och sammandragningarna fått stränga order av äldre kloka kvinnor att ta det liiite lugnt. Inte för att jag inte skulle orka, men för att spara lite på ryggen (jag utför krabatlyft så att det räcker) och för att akta moderkakan.
Möpp! Moderkaka-schmoderkaka, men den lär börja åldras efter vecka 38 och vara känsligare för yttre påverkan, så jag följer order och tar det lite piano.
Nåt annat har jag inte kunnat göra med den snoriga hostiga krabaten heller, vi har suttit inne två dagar i rad och ugglat och tittat på Mumin-DVD, men idag tog vi en snabb sväng ut och kravlade i snön. Uppfriskande!
Och eftersom det vankas en lugn kväll i val-tv-soffan, så tror jag minsann att jag tänker unna mig en promenad med krabaten här lite senare idag, så att jag nu helt säkert inte börjar krypa på väggarna på riktigt sen, risken är överhängande!
20 January 2012
Vårkänslor i hobbyhörnan
Medan snön sakta dalar utanför sitter jag och drömmer sommardrömmar här inne. Färger, projekt, inspiration, åååh!
Men först:
De återstående vinterprojekten som jag fort fort fort vill ha avklarade nu!
Krabatens nya halsskydd (uppe i hörnet) som ännu ligger i sträck och väntar på att bli använt.
En virkad vinst, en halsvärmare, som jag stressade med här tidigare i veckan, men lotteriet (läs: körövningen) uteblev, så nu hänger den bara med.
Yllebyxorna till filuren i 70-taligt brunt med mina julklapps-stickor i bambu.
Och mjukaste alpacka-garnet i petrolblått och mörkbrunt som ska bli en ettårspresent så fort stickorna från byxorna blir lediga. (PS. Jagvillhaennykamera)
Bra i sig med färdiga projekt, men vem vill ha yllekläder och mörka färger när man drömmer om sol och bambu och bommull och linne?
Kanske lite linnedetaljer till bastun på holmen?
Och sommarfärgerna! Tvättlappar, disktrasor och handdukar i bambu (lätt antibakteriellt material). Eller mjuka mormorsrutor...
Och marin och vitt! Mina egna evergreena sommarfavoriter, kanske något värmande.
Och blommor! Det må vara tantigt, men jag har blomdille just nu. (Den skarpögde ser att jag lyckats kämma in en blomma i vinterprojekten också ;) )
Och kanske, som bonus, om jag hinner, så skulle jag så gärna göra en liten elefant...
Tydligen har jag också virkdille, för det mesta här är virkat märker jag nu.
Inspiration och bilder hämtade från Garnstudio, olika årgångar, förutom elefanten som tillhör Susan.
Krabatens nya halsskydd (uppe i hörnet) som ännu ligger i sträck och väntar på att bli använt.
En virkad vinst, en halsvärmare, som jag stressade med här tidigare i veckan, men lotteriet (läs: körövningen) uteblev, så nu hänger den bara med.
Yllebyxorna till filuren i 70-taligt brunt med mina julklapps-stickor i bambu.
Och mjukaste alpacka-garnet i petrolblått och mörkbrunt som ska bli en ettårspresent så fort stickorna från byxorna blir lediga. (PS. Jagvillhaennykamera)
Bra i sig med färdiga projekt, men vem vill ha yllekläder och mörka färger när man drömmer om sol och bambu och bommull och linne?
Kanske lite linnedetaljer till bastun på holmen?
Och sommarfärgerna! Tvättlappar, disktrasor och handdukar i bambu (lätt antibakteriellt material). Eller mjuka mormorsrutor...
Och blommor! Det må vara tantigt, men jag har blomdille just nu. (Den skarpögde ser att jag lyckats kämma in en blomma i vinterprojekten också ;) )
Och kanske, som bonus, om jag hinner, så skulle jag så gärna göra en liten elefant...
Tydligen har jag också virkdille, för det mesta här är virkat märker jag nu.
Inspiration och bilder hämtade från Garnstudio, olika årgångar, förutom elefanten som tillhör Susan.
Dagens balett
Det är jag och nötknäpparen här hemma idag. Krabaten, som officiellt har feber, har också omöjligt mycket energi och dansar en tjutande balett genom huset samtidigt som han slänger julens valnötter i vardagsrumsgolvet i hopp om att de ska knäckas. Sedan får han en hostattack och jag lyckas få honom att läsa bok för mig en stund så han lugnar ner sig lite. Sen fortsätter det från början.
Gården skulle behöva skottas igen och jag skulle döda för lite laktosfri kaffemjölk till eftermiddagen, men vill försöka hålla feberungen inne en hel dag i alla fall.
Och så kanske en dags lugn skulle göra susen för mig också, hade en sammandragningseftermiddag utan dess like igår. Först en sammandragning, men inte så farlig, så man fortsätter pynja och så kommer det en till på, men man vill ännu pynja lite till och så får man en tredje och sen står man stilla för magen är en sån knut att man inte kan annat.
Så en lugn dag låter som en plan, jag borde gå igenom mina handarbetslådor lite till exempel!
Gården skulle behöva skottas igen och jag skulle döda för lite laktosfri kaffemjölk till eftermiddagen, men vill försöka hålla feberungen inne en hel dag i alla fall.
Och så kanske en dags lugn skulle göra susen för mig också, hade en sammandragningseftermiddag utan dess like igår. Först en sammandragning, men inte så farlig, så man fortsätter pynja och så kommer det en till på, men man vill ännu pynja lite till och så får man en tredje och sen står man stilla för magen är en sån knut att man inte kan annat.
Så en lugn dag låter som en plan, jag borde gå igenom mina handarbetslådor lite till exempel!
19 January 2012
Olika sätt att uppnå sina mål
Sätt att snällt påpeka åt den inneboende att det är dags att flytta:
-Åka pulka i gupp.
-Skotta blötsnö.
-Bygga snögubbar.
Effekt: ingen än så länge, känner mig däremot piggare och smärtfriare än på länge.
Sätt att ge en själv sådär passligt dåligt mammasamvete:
-Ta ut den gnälliga Krabaten, som snorat i en vecka nu, i snön. Äh, han var gnällig igår också och inte blev han sjukare för det! Kom in och konstatera att han har över 38 grader.
Effekt: önskvärd, om dåligt samvete nu är eftersträvansvärt.
-Åka pulka i gupp.
-Skotta blötsnö.
-Bygga snögubbar.
Effekt: ingen än så länge, känner mig däremot piggare och smärtfriare än på länge.
Sätt att ge en själv sådär passligt dåligt mammasamvete:
-Ta ut den gnälliga Krabaten, som snorat i en vecka nu, i snön. Äh, han var gnällig igår också och inte blev han sjukare för det! Kom in och konstatera att han har över 38 grader.
Effekt: önskvärd, om dåligt samvete nu är eftersträvansvärt.
18 January 2012
Det dagliga spänningsmomentet
Att åka rutchkana med Krabaten och se om det skulle råka komma igång nån förlossning i guppet i slutet av rutchet.
Den dagliga bedriften: Steka 1,2 kg köttbullar (34 styck), för att det "kan vara bra att ha".
Följden av bedriften: Ligga med benen högt i soffan i suspekt ställning. Orkade inte sätta på stödstrumporna i morse.
Den dagliga bedriften: Steka 1,2 kg köttbullar (34 styck), för att det "kan vara bra att ha".
Följden av bedriften: Ligga med benen högt i soffan i suspekt ställning. Orkade inte sätta på stödstrumporna i morse.
17 January 2012
Diplom tack!
Dagens besök till rådgivningen gav vid handen att filuren äntligen krypit ner en bit, knappast helt fixerad ännu, men knappast pomppar den upp därifrån längre heller. Jag frågade när det ska göra att det är lättare att andas efter en rejäl måltid, men det vågade min rådgivningsdam inte riktigt svara på. Senast om två veckor alltså. Dessutom har jag ännu inte passerat 10-kilosstrecket! Det firades med en bebé till bebén på kondis efteråt, ett undantag i dieten, men det började närma sig lunchtid och jag litade inte på blodsockret (Vill nån höra flera ursäkter? Jag har många!)
Sedan gick jag via biblioteket och gjorde något jag gör sällan, en bokbeställning. Samtidigt som jag lade in önskemål för införskaffning av en ny bok. När jag kom ut från bibban kändes det nästan som om jag var värd ett diplom. Att utnyttja biblioteket, när det nu finns där och man får svensk service, är ju jämfört med att köpa böcker: en ekoteko-gärning, en inbesparing, stöd till lokal kommunal verksamhet och ett billigt sätt att utveckla sig!
Jag hann sedan ångra bibbabesöket innan jag var halvvägs hemma, för inte lyckades jag ju gå därifrån tomhänt! Tunga böcker + enbart handväska = sjuk i axlarna och mycket puffande i uppförsbackarna.
Sedan gick jag via biblioteket och gjorde något jag gör sällan, en bokbeställning. Samtidigt som jag lade in önskemål för införskaffning av en ny bok. När jag kom ut från bibban kändes det nästan som om jag var värd ett diplom. Att utnyttja biblioteket, när det nu finns där och man får svensk service, är ju jämfört med att köpa böcker: en ekoteko-gärning, en inbesparing, stöd till lokal kommunal verksamhet och ett billigt sätt att utveckla sig!
Jag hann sedan ångra bibbabesöket innan jag var halvvägs hemma, för inte lyckades jag ju gå därifrån tomhänt! Tunga böcker + enbart handväska = sjuk i axlarna och mycket puffande i uppförsbackarna.
16 January 2012
En rollator hade kanske gått lika bra
Sambon trodde väl att jag fått fnattet i morse när jag yrde runt bland med hans kläder och förklarade att jag letade efter mitt "fysiålååågiska hjälpmedel" och undrade om han lånat det. Krabaten släpade runt på det här för en månad sen och jag visste inte vart det hamnade efteråt. Jag vet inte vad sambon trodde att jag menade, en rullstol eller ett par kryckor kanske.
Efter lite om och men hittade jag ändå mitt fysiålååågiska hjälpmedel i en korg i hallen. Ett brett gummiband som fästs med tarror och kan viras runt höften när man känner sig lite lös. Lika bra att passa på att använda det då magen ännu inte sjunkit och hamnat i vägen, inget att ha när man sitter framför datorn, men nog när man ska ut och gå!
Vi var alltså ute på en helt passligt lång promenad igår igen, men trots att sambon skötte allt krabatskuffande så var hela bäckenbotten sur på mig innan vi var hemma.
Efter lite om och men hittade jag ändå mitt fysiålååågiska hjälpmedel i en korg i hallen. Ett brett gummiband som fästs med tarror och kan viras runt höften när man känner sig lite lös. Lika bra att passa på att använda det då magen ännu inte sjunkit och hamnat i vägen, inget att ha när man sitter framför datorn, men nog när man ska ut och gå!
Vi var alltså ute på en helt passligt lång promenad igår igen, men trots att sambon skötte allt krabatskuffande så var hela bäckenbotten sur på mig innan vi var hemma.
15 January 2012
Förberedelser
Puh, det värsta av benranglandet verkar vara över nu, åtminstone sov jag bättre inatt igen. Men note to self: Det är två veckor kvar nu, jag FÅR gå som en gammal tant om det är bäst så, ingen orsak att skynda och ha ont i ligament och andra mystiska kroppsdelar sen!
Annars står jag och myblerar i bebishörnan i sovrummet, få se om jag får plats för fåtöljen som jag tänkte. Skulle vara skönt, om sängen redan råkar vara upptagen av två större pojkar, att kunna sätta sig och amma för sig själv. Nåja ingen panik, klädbyrån till bebisen är inte helt reparerad ännu och bb-väskan är halvfärdig.
Den del som är färdigpackad är bebisens. Där finns nu en pyjamas (loppisfynd), en tröja (krabatens ärvda) en merino-halare (likaså ärvd), vantar och sockor (från FPA-lådan), hemstickade yllesockor, hjälmmössa och yttermössa (krabatens) samt ytterhalare (loppisfynd). Det blir en lämpligt stoppad korv för hemfärden.
Min egen del består än så länge bara av mjuka (gravid)byxor, mjuk tröja, största bh:n jag äger, mjölkskydd och sköna yllesockor. Om det finns en sak jag avskyr så är det sjukhusets hällösa one-size-fits-almost-all-sockor. Jag räknar med att jag hinner slänga in tandborste och hudkräm innan det är dags att åka. Men en korsordstidning borde jag hinna köpa, man vet aldrig om det blir nån extra natt på sjukhuset och då finns det tid att döda. Ajjo, stickningen! Den ska jag ta med också!
Annars står jag och myblerar i bebishörnan i sovrummet, få se om jag får plats för fåtöljen som jag tänkte. Skulle vara skönt, om sängen redan råkar vara upptagen av två större pojkar, att kunna sätta sig och amma för sig själv. Nåja ingen panik, klädbyrån till bebisen är inte helt reparerad ännu och bb-väskan är halvfärdig.
Den del som är färdigpackad är bebisens. Där finns nu en pyjamas (loppisfynd), en tröja (krabatens ärvda) en merino-halare (likaså ärvd), vantar och sockor (från FPA-lådan), hemstickade yllesockor, hjälmmössa och yttermössa (krabatens) samt ytterhalare (loppisfynd). Det blir en lämpligt stoppad korv för hemfärden.
Min egen del består än så länge bara av mjuka (gravid)byxor, mjuk tröja, största bh:n jag äger, mjölkskydd och sköna yllesockor. Om det finns en sak jag avskyr så är det sjukhusets hällösa one-size-fits-almost-all-sockor. Jag räknar med att jag hinner slänga in tandborste och hudkräm innan det är dags att åka. Men en korsordstidning borde jag hinna köpa, man vet aldrig om det blir nån extra natt på sjukhuset och då finns det tid att döda. Ajjo, stickningen! Den ska jag ta med också!
14 January 2012
Nä nu!
Efter gårdagens promenad då jag hade en nära-halkan-upplevelse - alltså var fem före att göra en snygg bensplit på isen trots isdubbar under skorna - så var mina höfter allt annat än lyckliga inatt.
Jag har vaknat en gång i timmen och fått vända på mig och känt hur det molat i bäckenet och ilat till upp mot magen och ryggen. Nu under förmiddagen har det fortsatt så smått ackompanjerat av en kickboxningssession av en sån kaliber som jag trodde var omöjlig i en så trång mage, vilket inte bidrog till behagligheten, så fort den kommer åt en känslig punkt i min benstomme iiilar det. Som jag sagt redan tidigare, det behövs ingen igångsättning, denhär kommer att sparka ut sig själv när den är redo.
Såhär långt har det gått strålande, men just idag saknar jag att kunna slänga mig ner på mage eller rygg helt spontant och är beredd att välkomna det lilla livet till världen när som helst.
Å andra sidan, lite mysigt är det tillika när det känns som man skulle ha hicka i närheten av rumpan (vilket någon antagligen har alltså).
Jag har vaknat en gång i timmen och fått vända på mig och känt hur det molat i bäckenet och ilat till upp mot magen och ryggen. Nu under förmiddagen har det fortsatt så smått ackompanjerat av en kickboxningssession av en sån kaliber som jag trodde var omöjlig i en så trång mage, vilket inte bidrog till behagligheten, så fort den kommer åt en känslig punkt i min benstomme iiilar det. Som jag sagt redan tidigare, det behövs ingen igångsättning, denhär kommer att sparka ut sig själv när den är redo.
Såhär långt har det gått strålande, men just idag saknar jag att kunna slänga mig ner på mage eller rygg helt spontant och är beredd att välkomna det lilla livet till världen när som helst.
Å andra sidan, lite mysigt är det tillika när det känns som man skulle ha hicka i närheten av rumpan (vilket någon antagligen har alltså).
13 January 2012
Dagens dilemman, dilemmor? Dilemm-äh!
Första dilemmat: Dilemma i plural, någon?
Andra dilemmat: Bör jag gå ut i snöstormen med seriöst snörvlande barn bara för att jag vill ha gota och tulipaner från butiken, eller blir det bara feber av det hela då? Hur övertala sambon att köpa blommor på vägen hem?
Tredje dilemmat: Får jag, rent personligen, större tillfredsställelse av att städa hemma än av att gå ut i snöstormen för att shoppa om det ändå inte påverkar sonens snörveltillstånd? (Även detta av helt egoistiska skjäl, jag skulle varken orka sköta om allvarlig sjukling eller själv få värsta flunssan just nu).
Så stora huvudbryn fredagen den 13:e.
Andra dilemmat: Bör jag gå ut i snöstormen med seriöst snörvlande barn bara för att jag vill ha gota och tulipaner från butiken, eller blir det bara feber av det hela då? Hur övertala sambon att köpa blommor på vägen hem?
Tredje dilemmat: Får jag, rent personligen, större tillfredsställelse av att städa hemma än av att gå ut i snöstormen för att shoppa om det ändå inte påverkar sonens snörveltillstånd? (Även detta av helt egoistiska skjäl, jag skulle varken orka sköta om allvarlig sjukling eller själv få värsta flunssan just nu).
Så stora huvudbryn fredagen den 13:e.
12 January 2012
Blomsterbud?
Uh, jag tänkte på något vis att vi skulle ha en lugn normal dag idag jag och krabaten, men...
Jo det började lugnt, jag och snuviga krabaten som smörade ner sitt hår vid frukostbordet tog en dubbeldusch. Sen skulle jag börja med det vanliga plockandet då sambon fick tekniska problem med sin dator och jag rusade till undsättning. För att bidra med något under tiden började sambon plocka ljusserien ur granen (jag krafsade bort allt annat i julpyntsväg redan igår), lämnade den på kanten till mitt skrivbord, med följden att det inte tog mer än en minut innan sonen hade ner ljusen med en krasch.
Medan jag försökte sopa bar sambon ut granen, utan att ta loss den ur foten och så hade vi vatten, glasbitar och granbarr på parketten. I samma kalas passade ena foten från fåtöljen att lossna, så den stod och vickade i mitten av allt.
Sambons egentliga datorproblem kvarstår, det räckte med en tillfällig lösning för stunden och julgranslamporna måste bytas med tång på grund av glassplittret, förmiddagsplocket är ogjort och jag vet inte hur många sammandragningar jag hann med.
Men, allt går att städa undan! Parketten är sopad, torkad och dammsugad, det gick inte sönder fler julgranslampor än att vi borde ha reserver och vi hoppar över förmiddagsutomhusandet i regnet och halkan med den snuviga avkomman.
Och det bästa av allt: Granen är borta! Och när granen var ute hade jag gett mig själv lov att utöka krukväxtparken igen!
Så kära männiksor med gröna fingrar: Lämplig krukväxt för ampel i västerfönster, lättskött och ska tåla värme på sommaren?
Annars blir det kort och gott en murgröna från Ikea.
Jo det började lugnt, jag och snuviga krabaten som smörade ner sitt hår vid frukostbordet tog en dubbeldusch. Sen skulle jag börja med det vanliga plockandet då sambon fick tekniska problem med sin dator och jag rusade till undsättning. För att bidra med något under tiden började sambon plocka ljusserien ur granen (jag krafsade bort allt annat i julpyntsväg redan igår), lämnade den på kanten till mitt skrivbord, med följden att det inte tog mer än en minut innan sonen hade ner ljusen med en krasch.
Medan jag försökte sopa bar sambon ut granen, utan att ta loss den ur foten och så hade vi vatten, glasbitar och granbarr på parketten. I samma kalas passade ena foten från fåtöljen att lossna, så den stod och vickade i mitten av allt.
Sambons egentliga datorproblem kvarstår, det räckte med en tillfällig lösning för stunden och julgranslamporna måste bytas med tång på grund av glassplittret, förmiddagsplocket är ogjort och jag vet inte hur många sammandragningar jag hann med.
Men, allt går att städa undan! Parketten är sopad, torkad och dammsugad, det gick inte sönder fler julgranslampor än att vi borde ha reserver och vi hoppar över förmiddagsutomhusandet i regnet och halkan med den snuviga avkomman.
Och det bästa av allt: Granen är borta! Och när granen var ute hade jag gett mig själv lov att utöka krukväxtparken igen!
Så kära männiksor med gröna fingrar: Lämplig krukväxt för ampel i västerfönster, lättskött och ska tåla värme på sommaren?
Annars blir det kort och gott en murgröna från Ikea.
11 January 2012
Dammigt på hjärnkontoret
Jag har saknat mina nycklar i några dagar nu, med ett vagt minne av jag senast sett dem då de stuckit upp ur nåt stövelskaft eller nån väska i tamburen. Idag kom sambon hem med nycklarna i handen efter att ha fört sonen till dagmamman. Det var tydligen ur krabatens dagisväska jag sett dem kurkka ut senast. Kröhöm.
Jag är trött på julpyntet i huset och skulle helst städa undan allt allt allt och lyfta in en tulpanbukett istället, men istället sitter jag och googlar barnvagnar (vi var och tittade på en Teutonia igår, men lite väl dyr med tanke på att den var 6 år gammal, tog för länge att plocka isär till bil-size och hade oreglerbart handtag), skötbord att sätta tvärs över sängen (och fundera om det är jobbigt att hastigt spika ihop ett litet sånt själv?) samt sortera barnkläder, både större och mindre, och planera barnhörnan i sovrummet.
Och denna plötsliga löjligt överdrivna hunger. Jag åt frukost halv åtta, sedan dess har jag redan två gånger öppnat kylskåpet och undrat om det inte är dags för en liten munsbit nu?
Choko skulle jag kunna klämma in kilovis, men har jag orkat vara duktig såhär långt så ska jag orka de sista fnuttiga veckorna, anamma och prkl!
Uj, nej nu ska jag ta och damma av lite på hjärnkontoret och sen damma ut julen ur huset och vila lite extra. Barnlediga dagar bör tas tillvara!
Jag är trött på julpyntet i huset och skulle helst städa undan allt allt allt och lyfta in en tulpanbukett istället, men istället sitter jag och googlar barnvagnar (vi var och tittade på en Teutonia igår, men lite väl dyr med tanke på att den var 6 år gammal, tog för länge att plocka isär till bil-size och hade oreglerbart handtag), skötbord att sätta tvärs över sängen (och fundera om det är jobbigt att hastigt spika ihop ett litet sånt själv?) samt sortera barnkläder, både större och mindre, och planera barnhörnan i sovrummet.
Och denna plötsliga löjligt överdrivna hunger. Jag åt frukost halv åtta, sedan dess har jag redan två gånger öppnat kylskåpet och undrat om det inte är dags för en liten munsbit nu?
Choko skulle jag kunna klämma in kilovis, men har jag orkat vara duktig såhär långt så ska jag orka de sista fnuttiga veckorna, anamma och prkl!
Uj, nej nu ska jag ta och damma av lite på hjärnkontoret och sen damma ut julen ur huset och vila lite extra. Barnlediga dagar bör tas tillvara!
10 January 2012
Strategiska insatser
De strategiska måtten för tvååringen är 84 cm och 11,1 kg, han pratar mycket bra för sin ålder (nåja, är man härmapa så lär man sig) och fick beröm för sina fina ärrrrr och imponerade genom att rita en sol och kalla en fisk för abborre.
Längden är helt inom det normala nu, medan vikten ännu är i lägre kanten. Men då vi snackar en kille som äter mycket och allt (och då menar jag allt (förutom brysselkål)), han tycker till och med om bubblevatten (vischyvatten), svamp och toast skagen, så är vikten inget jag tänker haka upp mig på. Det enda som brister lite är koncentrationen vid matbordet, man kastar in så länge man är hungrig, sen börjar man fundera på tavlorna/leksakerna/whatever och får hjälp med de sista skedarna.
Det som jag själv funderade lite över är hans totala brist på att stanna nära mamma, han rusar iväg i 110 km i timmen hur långt som helst, utan att bry sig eller lyssna. Inte så mycket att göra åt i dethär skedet ännu annat än att påminna och hålla i.
Och hans sätt att peta på precis allt. Ofta hårdhänt. Ni vet, just såna barn som jag själv avskydde att leka med som liten (jag var noooga med mina grejjer). Såna som har sönder saker och sedan bara säger åhå! och fortsätter med att demolera nästa sak. Inte så mycket att göra åt det heller ännu. Det enda jag vet är att jag INTE vill bli en såndär erbarmlig förälder som ser sitt barn förstöra saker och själv reagerar med "åhå!" eller "voivoi, sånt händer", utan jag fortsätter envist med att övervaka och försöka förutsäga. "Inte peta på den, den kan gå sönder" och "försiktigt, håll i den försiktigt" och "inte kasta saker" och förstör man så är man faktiskt utan sedan.
Nåja för att fira de strategiska måtten har jag just gjort den strateigska insatsen att jag städat igenom hela krabagtens klädskåp och lagt undan det urväxta. Sen på eftermiddagen blir det strategisk tour de Loppis här i trakterna för att fylla på luckorna som uppstod.
Okej, tour de Loppis är inte strategiskt, det är bara kul!
Längden är helt inom det normala nu, medan vikten ännu är i lägre kanten. Men då vi snackar en kille som äter mycket och allt (och då menar jag allt (förutom brysselkål)), han tycker till och med om bubblevatten (vischyvatten), svamp och toast skagen, så är vikten inget jag tänker haka upp mig på. Det enda som brister lite är koncentrationen vid matbordet, man kastar in så länge man är hungrig, sen börjar man fundera på tavlorna/leksakerna/whatever och får hjälp med de sista skedarna.
Det som jag själv funderade lite över är hans totala brist på att stanna nära mamma, han rusar iväg i 110 km i timmen hur långt som helst, utan att bry sig eller lyssna. Inte så mycket att göra åt i dethär skedet ännu annat än att påminna och hålla i.
Och hans sätt att peta på precis allt. Ofta hårdhänt. Ni vet, just såna barn som jag själv avskydde att leka med som liten (jag var noooga med mina grejjer). Såna som har sönder saker och sedan bara säger åhå! och fortsätter med att demolera nästa sak. Inte så mycket att göra åt det heller ännu. Det enda jag vet är att jag INTE vill bli en såndär erbarmlig förälder som ser sitt barn förstöra saker och själv reagerar med "åhå!" eller "voivoi, sånt händer", utan jag fortsätter envist med att övervaka och försöka förutsäga. "Inte peta på den, den kan gå sönder" och "försiktigt, håll i den försiktigt" och "inte kasta saker" och förstör man så är man faktiskt utan sedan.
Nåja för att fira de strategiska måtten har jag just gjort den strateigska insatsen att jag städat igenom hela krabagtens klädskåp och lagt undan det urväxta. Sen på eftermiddagen blir det strategisk tour de Loppis här i trakterna för att fylla på luckorna som uppstod.
Okej, tour de Loppis är inte strategiskt, det är bara kul!
08 January 2012
Skönaste dagen
Sovmorgon.
Underbaraste vintervädret.
Pulkalekar med krabaten.
God mat.
Sitta i soffan och sticka.
Kvällspromenad.
Dricka varm kakao för första gången med den stora tvååringen ("mera sjoklaaaa" var utlåtandet av domarkåren).
Mysa framför brasan/tv:n.
Avocadosmörgås.
Enda nackdelen med utelekar och promenader är en lätt smärtande rygg och det att det räcker med att jag kliver upp från stolen för att få sammandragningar. Inte sjuka eller förebådande på nåt vis, bara lätt irriterande när magen klämmer på.
Nu ska jag ta en titt på min gamla byrå som vi fick med oss hem idag, kullagren i ett par lådor är söndriga. Den går att använda och man kan dra ut lådorna, men det är lite otrevligt att emellanåt hitta små oljiga kulor i och runt den möbel man hade tänkt förvara bebiskläder i.
Underbaraste vintervädret.
Pulkalekar med krabaten.
God mat.
Sitta i soffan och sticka.
Kvällspromenad.
Dricka varm kakao för första gången med den stora tvååringen ("mera sjoklaaaa" var utlåtandet av domarkåren).
Mysa framför brasan/tv:n.
Avocadosmörgås.
Enda nackdelen med utelekar och promenader är en lätt smärtande rygg och det att det räcker med att jag kliver upp från stolen för att få sammandragningar. Inte sjuka eller förebådande på nåt vis, bara lätt irriterande när magen klämmer på.
Nu ska jag ta en titt på min gamla byrå som vi fick med oss hem idag, kullagren i ett par lådor är söndriga. Den går att använda och man kan dra ut lådorna, men det är lite otrevligt att emellanåt hitta små oljiga kulor i och runt den möbel man hade tänkt förvara bebiskläder i.
07 January 2012
Smidig som ett...
Morgonen inleddes sådär bitterljuvt.
Jag hade missat några timmar sömn på natten och medan resten av familjen (läs:barnet) för en gångs skull hade tagit sovmorgon var jag vaken och tassade upp lite före åtta för att knäppa på kaffet.
Kaffekokarn på, gäspa, men, men, det är ju vitt ute! Och mera kommer det!
Efter att ha dubbelcheckat i två fönster (det första kan ju ha fel!) och kollat att det var minusgrader dessutom så snön var inte på väg bort den närmaste timmen heller, skulle jag plocka fram frukosten, öppnade kylskåpsdörren och höll på att få hela kylskåpet över mig.
Tack och lov räckte det med ett gäng syltburkar, fatet med den sista tårtbiten och ett glas med ett par äggulor från översta hyllplanet, men attans att jag fick hicka! Jag ropade högt på sambon, som om ett antal syltburkar, ett sprucket glas med äggula och ett överraskat tjut inte är tillräckligt för att väcka de döda. När han kom in i köket stod jag där och höll emot det lutande kylskåpet i Pisa och vågade inte röra mig ur fläcken för att inte halka eller kliva på glas. Jag drar en slöja över hur vi baxade kylskåpet på plats, fick röran upptorkad och vilka köksremonter som antagligen borde göras.
Morgonen avslutades lika bitterljuvt. Jag var lycklig över att jag inte, mitt i chocken, hade klämt ut bebisen på köksgolvet, samtidigt som mina nerver tyckte att frukostkaffet just då kändes lite lamt och lämnade övrigt att önska, som om det hade behövt sällskap av en stadig whisky.
Sen klädde vi på oss och gick ut i snön i flera timmar!
Jag hade missat några timmar sömn på natten och medan resten av familjen (läs:barnet) för en gångs skull hade tagit sovmorgon var jag vaken och tassade upp lite före åtta för att knäppa på kaffet.
Kaffekokarn på, gäspa, men, men, det är ju vitt ute! Och mera kommer det!
Efter att ha dubbelcheckat i två fönster (det första kan ju ha fel!) och kollat att det var minusgrader dessutom så snön var inte på väg bort den närmaste timmen heller, skulle jag plocka fram frukosten, öppnade kylskåpsdörren och höll på att få hela kylskåpet över mig.
Tack och lov räckte det med ett gäng syltburkar, fatet med den sista tårtbiten och ett glas med ett par äggulor från översta hyllplanet, men attans att jag fick hicka! Jag ropade högt på sambon, som om ett antal syltburkar, ett sprucket glas med äggula och ett överraskat tjut inte är tillräckligt för att väcka de döda. När han kom in i köket stod jag där och höll emot det lutande kylskåpet i Pisa och vågade inte röra mig ur fläcken för att inte halka eller kliva på glas. Jag drar en slöja över hur vi baxade kylskåpet på plats, fick röran upptorkad och vilka köksremonter som antagligen borde göras.
Morgonen avslutades lika bitterljuvt. Jag var lycklig över att jag inte, mitt i chocken, hade klämt ut bebisen på köksgolvet, samtidigt som mina nerver tyckte att frukostkaffet just då kändes lite lamt och lämnade övrigt att önska, som om det hade behövt sällskap av en stadig whisky.
Sen klädde vi på oss och gick ut i snön i flera timmar!
06 January 2012
Little big man
Jag är säker på att det inte ännu gått två år sen den kvällen jag låg på sjukhuset och höll krabaten i min famn för första gången, men kalendern korrigerar mig i mina tankar och säger att killen som springer och klättrar och "vill" och babblar i långa meningar och sover när det passar honom minsann inte är en liten bebis längre.
Han har sin mjuka runda bebismage kvar, men benen är långa och smala med knotiga pojkknän.
Han har runda goda kinder, fast ögonen ibland gnistrar av egen vilja och envishet.
Han har sin egen bästa vän hos dagmamman och ett roligt liv som jag inte vet något om, ändå sover han bättre när han fått vara bara hemma och ta det lugnt med oss några dagar.
Ibland får jag höra "sluta skrika" och "tyyyyst" när jag försöker komma med förslag, andra gånger får jag en spontan kram i förbifarten och ibland kryper han upp i famnen bara för att vara nära.
Inte undra på att det är ett par knepiga år i livet som ligger framför honom, när man är så liten och ändå så stor.
Grattis min älskade tvååring!
Han har sin mjuka runda bebismage kvar, men benen är långa och smala med knotiga pojkknän.
Han har runda goda kinder, fast ögonen ibland gnistrar av egen vilja och envishet.
Han har sin egen bästa vän hos dagmamman och ett roligt liv som jag inte vet något om, ändå sover han bättre när han fått vara bara hemma och ta det lugnt med oss några dagar.
Ibland får jag höra "sluta skrika" och "tyyyyst" när jag försöker komma med förslag, andra gånger får jag en spontan kram i förbifarten och ibland kryper han upp i famnen bara för att vara nära.
Inte undra på att det är ett par knepiga år i livet som ligger framför honom, när man är så liten och ändå så stor.
Grattis min älskade tvååring!
Pyjamasbarnet
05 January 2012
Slappben och spänstmage
Mina ben är lite sladdriga. Mjuka så att de ger efter för så små saker som blodådror, pöh!
Idag, efter konsultation med rådgivningen, blev det shoppat ett par stödstrumpor. Som om det inte skulle räcka med 80-åriga gubbar som swischar förbi mig på hjulsparkar i halkan för att få mig att känna mig tantig!
Däremot var hon imponerad av min goda kondition, mitt låga blodtryck (112/70), min vikt och min livmoder. Inte nu för att den är något jag går runt och är stolt över till vardags, men om nåt ställe på kroppen inte är slappt så är det den. Med tanke på att det är andra barnet på relativt kort tid så brukar de flesta livmödrar (-modrar?) mjukna och växa till sig lite, men tydligen inte min. Hon konstaterade att den verkade ovanligt spänstig och nåt extra utrymme har filuren nog inte, men den har så att det räcker till.
Och så uppvägde det ju mina bens tantiga situation!
Idag, efter konsultation med rådgivningen, blev det shoppat ett par stödstrumpor. Som om det inte skulle räcka med 80-åriga gubbar som swischar förbi mig på hjulsparkar i halkan för att få mig att känna mig tantig!
Däremot var hon imponerad av min goda kondition, mitt låga blodtryck (112/70), min vikt och min livmoder. Inte nu för att den är något jag går runt och är stolt över till vardags, men om nåt ställe på kroppen inte är slappt så är det den. Med tanke på att det är andra barnet på relativt kort tid så brukar de flesta livmödrar (-modrar?) mjukna och växa till sig lite, men tydligen inte min. Hon konstaterade att den verkade ovanligt spänstig och nåt extra utrymme har filuren nog inte, men den har så att det räcker till.
Och så uppvägde det ju mina bens tantiga situation!
04 January 2012
E rädd
Som sonen skulle uttrycka det.
Vad jag är rädd för?
Jo såhär är det: Just nu är jag mitt inne i värsta hormon-knarkandet. Visst har jag en höft som trilskas både dag och natt, dagar då jag är tröttare än tröttast, stunder då magen är mest i vägen, stunder då jag oroar mig, tillfällen då jag känner mig som en dålig mamma och har tålamod som en krutdurk, men på det stora hela är jag lycklig. Jag får mera gjort än på länge, jag gör upp planer för framtiden, jag fixar för livet på fyra, jag är mer klarsynt och realistiskare än på länge. Känner mig som jag vill känna mig.
Och det skrämmer mig.
För om jag känner mig "som vanligt" nu när jag är hormonhög, hur snabbt och djupt kan det då inte rasa igen när det gått några dagar/veckor efter att filuren anlänt och abstinensen kommer?
Jag vet inte om det är rätt metod, det kan hända att det kommer och biter mig i min egen ändalykt och gör måendet bara värre sedan, men just nu försöker jag göra upp planer som jag inte kan smita ifrån sedan efteråt. Inget stort, men enkla fasta tider och ritualer att hålla fast vid när det börjar kännas motigt.
De första veckorna ska jag bara ta det lugnt, jag minns i vilket skick kroppen var efter att jag fått krabaten, men sen när de rent fysiska hindren inte finns kvar... Har jag planerat in att en gång i veckan: gå på familjecafé med båda avkommorna, gå på jumppa med krabaten, ta en barnfri kvällspromenad, barnvaktsstund med farmor så att jag skulle komma mig att träna mina axlar osv. Småsaker, men som ändå måste planeras in tillsammans med nån annan, så jag inte kan hitta på ursäkter för mig själv sedan.
Jag hoppas att det fungerar! Eller att jag har så fullt upp att jag inte hinner känna efter hur jag mår förrän hormonerna är normala igen!
Vad jag är rädd för?
Jo såhär är det: Just nu är jag mitt inne i värsta hormon-knarkandet. Visst har jag en höft som trilskas både dag och natt, dagar då jag är tröttare än tröttast, stunder då magen är mest i vägen, stunder då jag oroar mig, tillfällen då jag känner mig som en dålig mamma och har tålamod som en krutdurk, men på det stora hela är jag lycklig. Jag får mera gjort än på länge, jag gör upp planer för framtiden, jag fixar för livet på fyra, jag är mer klarsynt och realistiskare än på länge. Känner mig som jag vill känna mig.
Och det skrämmer mig.
För om jag känner mig "som vanligt" nu när jag är hormonhög, hur snabbt och djupt kan det då inte rasa igen när det gått några dagar/veckor efter att filuren anlänt och abstinensen kommer?
Jag vet inte om det är rätt metod, det kan hända att det kommer och biter mig i min egen ändalykt och gör måendet bara värre sedan, men just nu försöker jag göra upp planer som jag inte kan smita ifrån sedan efteråt. Inget stort, men enkla fasta tider och ritualer att hålla fast vid när det börjar kännas motigt.
De första veckorna ska jag bara ta det lugnt, jag minns i vilket skick kroppen var efter att jag fått krabaten, men sen när de rent fysiska hindren inte finns kvar... Har jag planerat in att en gång i veckan: gå på familjecafé med båda avkommorna, gå på jumppa med krabaten, ta en barnfri kvällspromenad, barnvaktsstund med farmor så att jag skulle komma mig att träna mina axlar osv. Småsaker, men som ändå måste planeras in tillsammans med nån annan, så jag inte kan hitta på ursäkter för mig själv sedan.
Jag hoppas att det fungerar! Eller att jag har så fullt upp att jag inte hinner känna efter hur jag mår förrän hormonerna är normala igen!
03 January 2012
Barnmisshandel
Är det så det kallas när barnet kravlar upp i föräldrarnas säng före sju på morgonen, bökar runt och skallar sin mamma så att hon nu har ett prydligt blåmärke vid ögonbrynet?
Å andra sidan förstår jag hans iställning till sin mamma. Inatt bar jag honom nämligen tillbaka till egen säng vid två tillfällen. Vid första tillfället somnade han om för ett par timmar. Vid andra tillfället tog det en timme, några vändor av och an och lite envishet tills han somnade i vår säng innan han forslades tillbaka till sin egen, men sen sov han som sagt till morgonen för sig själv. Han skulle förstås ha fått sova dendär sista halvtimmen innan väckarklockan pinglade på egen hand också istället för att komma och skalla mig, men man ska väl vara nöjd över de små sakerna!
En annan sak att vara nöjd över är att han sovit flera hela nätter i sin egen säng över julledigheten så jag ska på riktigt inte klaga! Flera nätter egen hel sömn, det kommer inte att komma på två år igen det!
Och så bevisar det att han visst KAN sova för sig själv, bara det passar honom, vilket får mig mera envis nattetid. Muahahaha! *insert evil mom-skratt här*
Å andra sidan förstår jag hans iställning till sin mamma. Inatt bar jag honom nämligen tillbaka till egen säng vid två tillfällen. Vid första tillfället somnade han om för ett par timmar. Vid andra tillfället tog det en timme, några vändor av och an och lite envishet tills han somnade i vår säng innan han forslades tillbaka till sin egen, men sen sov han som sagt till morgonen för sig själv. Han skulle förstås ha fått sova dendär sista halvtimmen innan väckarklockan pinglade på egen hand också istället för att komma och skalla mig, men man ska väl vara nöjd över de små sakerna!
En annan sak att vara nöjd över är att han sovit flera hela nätter i sin egen säng över julledigheten så jag ska på riktigt inte klaga! Flera nätter egen hel sömn, det kommer inte att komma på två år igen det!
Och så bevisar det att han visst KAN sova för sig själv, bara det passar honom, vilket får mig mera envis nattetid. Muahahaha! *insert evil mom-skratt här*
02 January 2012
2012
Såhär en evighet efter alla andra vill jag bara konstatera att nyårsafton kom och gick, en av de "pakkohelger" på året som jag trivs allra sämst med eftersom man BORDE fira på nåt jättespeciellt sätt. Vi firade som vanligt, åt mat, eldade ett par sprakastickor med krabaten, tittade på grevinnan och betjänten, spelade sällskapsspel, stöpte nyårslyckor och skålade! Och helt personligen väntade jag på 12-slaget så att jag skulle få gå och sova...
Och jo, menyn var lyckad, efterrätten blev sist och slutligen hemgjord glass, jättegott, måste göras om snart!
Idag håller jag på med en massa andra nyårsritualer:
-Riva alla äldre-än-fem-år-gamla viktiga papper
-Fylla i den nya familjekalendern
-Lägga upp nån slags plan för året. Jo jag blir hemma, men lite koll på vad vi tänkt och funderat är ju inte illa!
Och den nyaste av alla traditioner:
-Planera födelsedagskalas till slutet av veckan. Krabaten blir 2 år gammal, så nåt jättekompiskalas blir det inte, jag tar mig till och med friheten att själv bestämma vad som ska ätas i kakväg, men det skadar ju inte att handla och baka lite på förhand heller!
OM jag skulle avgett nåt nyårslöfte så skulle det ha varit något i stil med att koncentrera mig mera på mig själv och vad jag vill och hur jag mår.
Det låter egoistiskt, men med två små i huset tror jag att man faktiskt kan behöva påminna sig om det mer än en gång per dag!
Och jo, menyn var lyckad, efterrätten blev sist och slutligen hemgjord glass, jättegott, måste göras om snart!
Idag håller jag på med en massa andra nyårsritualer:
-Riva alla äldre-än-fem-år-gamla viktiga papper
-Fylla i den nya familjekalendern
-Lägga upp nån slags plan för året. Jo jag blir hemma, men lite koll på vad vi tänkt och funderat är ju inte illa!
Och den nyaste av alla traditioner:
-Planera födelsedagskalas till slutet av veckan. Krabaten blir 2 år gammal, så nåt jättekompiskalas blir det inte, jag tar mig till och med friheten att själv bestämma vad som ska ätas i kakväg, men det skadar ju inte att handla och baka lite på förhand heller!
OM jag skulle avgett nåt nyårslöfte så skulle det ha varit något i stil med att koncentrera mig mera på mig själv och vad jag vill och hur jag mår.
Det låter egoistiskt, men med två små i huset tror jag att man faktiskt kan behöva påminna sig om det mer än en gång per dag!
Subscribe to:
Posts (Atom)