Är det så det kallas när barnet kravlar upp i föräldrarnas säng före sju på morgonen, bökar runt och skallar sin mamma så att hon nu har ett prydligt blåmärke vid ögonbrynet?
Å andra sidan förstår jag hans iställning till sin mamma. Inatt bar jag honom nämligen tillbaka till egen säng vid två tillfällen. Vid första tillfället somnade han om för ett par timmar. Vid andra tillfället tog det en timme, några vändor av och an och lite envishet tills han somnade i vår säng innan han forslades tillbaka till sin egen, men sen sov han som sagt till morgonen för sig själv. Han skulle förstås ha fått sova dendär sista halvtimmen innan väckarklockan pinglade på egen hand också istället för att komma och skalla mig, men man ska väl vara nöjd över de små sakerna!
En annan sak att vara nöjd över är att han sovit flera hela nätter i sin egen säng över julledigheten så jag ska på riktigt inte klaga! Flera nätter egen hel sömn, det kommer inte att komma på två år igen det!
Och så bevisar det att han visst KAN sova för sig själv, bara det passar honom, vilket får mig mera envis nattetid. Muahahaha! *insert evil mom-skratt här*
2 comments:
Bara det passar honom ja! Var inte med när det hände, men ungefär såhär har det berättats. Hugo, missnöjd med nånting, storgråtande: Jag har inte gråtit färdigt ännu! Efter en stund: Nu har jag gråtit färdigt!
Maj
Jo, ibland tar det precis så mycket tid det tar :)
Så länge man får bestämma själv alltså!
Post a Comment