Strategiska insatser

De strategiska måtten för tvååringen är 84 cm och 11,1 kg, han pratar mycket bra för sin ålder (nåja, är man härmapa så lär man sig) och fick beröm för sina fina ärrrrr och imponerade genom att rita en sol och kalla en fisk för abborre.
Längden är helt inom det normala nu, medan vikten ännu är i lägre kanten. Men då vi snackar en kille som äter mycket och allt (och då menar jag allt (förutom brysselkål)), han tycker till och med om bubblevatten (vischyvatten), svamp och toast skagen, så är vikten inget jag tänker haka upp mig på. Det enda som brister lite är koncentrationen vid matbordet, man kastar in så länge man är hungrig, sen börjar man fundera på tavlorna/leksakerna/whatever och får hjälp med de sista skedarna.

Det som jag själv funderade lite över är hans totala brist på att stanna nära mamma, han rusar iväg i 110 km i timmen hur långt som helst, utan att bry sig eller lyssna. Inte så mycket att göra åt i dethär skedet ännu annat än att påminna och hålla i.
Och hans sätt att peta på precis allt. Ofta hårdhänt. Ni vet, just såna barn som jag själv avskydde att leka med som liten (jag var noooga med mina grejjer). Såna som har sönder saker och sedan bara säger åhå! och fortsätter med att demolera nästa sak. Inte så mycket att göra åt det heller ännu. Det enda jag vet är att jag INTE vill bli en såndär erbarmlig förälder som ser sitt barn förstöra saker och själv reagerar med "åhå!" eller "voivoi, sånt händer", utan jag fortsätter envist med att övervaka och försöka förutsäga. "Inte peta på den, den kan gå sönder" och "försiktigt, håll i den försiktigt" och "inte kasta saker" och förstör man så är man faktiskt utan sedan.

Nåja för att fira de strategiska måtten har jag just gjort den strateigska insatsen att jag städat igenom hela krabagtens klädskåp och lagt undan det urväxta. Sen på eftermiddagen blir det strategisk tour de Loppis här i trakterna för att fylla på luckorna som uppstod.
Okej, tour de Loppis är inte strategiskt, det är bara kul!