Puh, det värsta av benranglandet verkar vara över nu, åtminstone sov jag bättre inatt igen. Men note to self: Det är två veckor kvar nu, jag FÅR gå som en gammal tant om det är bäst så, ingen orsak att skynda och ha ont i ligament och andra mystiska kroppsdelar sen!
Annars står jag och myblerar i bebishörnan i sovrummet, få se om jag får plats för fåtöljen som jag tänkte. Skulle vara skönt, om sängen redan råkar vara upptagen av två större pojkar, att kunna sätta sig och amma för sig själv. Nåja ingen panik, klädbyrån till bebisen är inte helt reparerad ännu och bb-väskan är halvfärdig.
Den del som är färdigpackad är bebisens. Där finns nu en pyjamas (loppisfynd), en tröja (krabatens ärvda) en merino-halare (likaså ärvd), vantar och sockor (från FPA-lådan), hemstickade yllesockor, hjälmmössa och yttermössa (krabatens) samt ytterhalare (loppisfynd). Det blir en lämpligt stoppad korv för hemfärden.
Min egen del består än så länge bara av mjuka (gravid)byxor, mjuk tröja, största bh:n jag äger, mjölkskydd och sköna yllesockor. Om det finns en sak jag avskyr så är det sjukhusets hällösa one-size-fits-almost-all-sockor. Jag räknar med att jag hinner slänga in tandborste och hudkräm innan det är dags att åka. Men en korsordstidning borde jag hinna köpa, man vet aldrig om det blir nån extra natt på sjukhuset och då finns det tid att döda. Ajjo, stickningen! Den ska jag ta med också!
2 comments:
Nej de är hällösa one-size-fits-nobody-sockor. ;)
Haha, jo du har väl rätt!
Fast det måste ju finnas någon som dom passar på, avdelningen för amputerade fötter kanske?
Post a Comment