Krabaten blev kvar hos fammo och faffa nu på kvällen.
Själv kom vi hem till ett surrealistiskt tyst hus. Ingen att klä av, mata, borsta och natta. På ett sätt skönt och avkopplande, på ett sätt så ekande tomt. Okej, jag erkänner, det är första gången på 1½ år som jag sover utan Krabat i närheten. Inte för att det inte funnits barnvakt, men för att det aldrig funnits tillräckligt tvingande orsak. Ändå gick det jättebra att lämna honom där, vi vinkade hejdå och for iväg.
Och ännu mera surrealistikt blir det om man tänker att vi ska upp i ottan imorgon för att åka till TYKS för att sätta igång en förlossning och sedan har vi mitt i allt två barn. Livet är allt bra märkligt ibland.
Nu ska jag ta vara på min barnfria kväll, ta en lååång dusch och äta nåt gott. (Sambon fick redan stoppa mig när det första jag gjorde när vi kom in var att passa på att röja barnleksaker från golvet... Heh.)
5 comments:
Djiis- det är nära nu!!! Lever med i spänningen!
Lycka till imorn!Ska tänka på er! Kram
Lycka till! Ännu är svärdottern hemma, hon kommer hit med Hugo imorgon på morgonen om inget hänt under natten, sen får vi se! Kanske ni träffas på TYKS! ;)
Maj
Lycka till!
Tack så mycket! :)
Det ska nog gå bra, bara jag kommer ihåg att sova också och inte bara vara pirrig inatt!
Post a Comment