Mina ben är lite sladdriga. Mjuka så att de ger efter för så små saker som blodådror, pöh!
Idag, efter konsultation med rådgivningen, blev det shoppat ett par stödstrumpor. Som om det inte skulle räcka med 80-åriga gubbar som swischar förbi mig på hjulsparkar i halkan för att få mig att känna mig tantig!
Däremot var hon imponerad av min goda kondition, mitt låga blodtryck (112/70), min vikt och min livmoder. Inte nu för att den är något jag går runt och är stolt över till vardags, men om nåt ställe på kroppen inte är slappt så är det den. Med tanke på att det är andra barnet på relativt kort tid så brukar de flesta livmödrar (-modrar?) mjukna och växa till sig lite, men tydligen inte min. Hon konstaterade att den verkade ovanligt spänstig och nåt extra utrymme har filuren nog inte, men den har så att det räcker till.
Och så uppvägde det ju mina bens tantiga situation!
2 comments:
Haha, bra om man kan vara imponerad av någons livmoder. Jag var till rådgivningen idag och för första gången var damen där inte så imponerad med min vikt, eller jag viktuppgång. Haha, känns ju småkonstigt, men jag får väl glädja mig åt att jag inte verkar svullen alls istället.
Ja jag hoppas att hon var imponerad sådär rent professionellt som mödrarådgivare!
Ääh, så länge blodtrycket är i skick och du har ätit jul- och nyårsmat så är väl just viktuppgång ändå helt positivt för dig! Det är jobbigt när vissa börjar kika på kurvorna med förstoringsglas, det är ju så olika i alla fall.
Post a Comment