The heat is on

Idag, en regning morgon den 31.8, slog vi på värmesystemet i huset igen, första gången sedan dedär varma dagarna i mitten av maj. Sedan vred vi ner alla batterier till noll och lät bara golvvärmen i badrummet stå på, för där har det börjat bli fuktikt lite för länge efter duschar och tvättar nu, i övrigt är huset passligt ljummet.
Dels är det ett sätt att spara pengar, dels är det ett sätt att spara på miljön. När vi sedan ska ha råd, tid och möjlighet att installera dendär jordvärmen, det är en annan femma!

Nu får det nog så lov att vara sista dagen som sjukskriven för mig, låt så vara att jag är trött och slut och ännu rosslar rätt duktigt, men jag har ändå energi att gå och pynja så att jag känner att utrymmet mellan dehär fyra väggarna börjar bli lite trångt.

Kortsiktighet

Igår fyllde svärmor år och jag skulle i min stora sjukledighet pynja ihop ett kort åt henne. Sådär i all enkelhet, jag iddes inte ta i allt för hårt mitt i flunssandet. Jag hade lådan med glansbilder som kom med ner efter mitt senaste besök hemhem i färskt minne och tänkte att där måste det finnas nåt fint att lacka på en papperslapp och göra ett kort av det hela. Det som jag hade glömt bort var det att när Höperöt var en fem-sex år och samlade på glansbilder, så tyckte hon inte om blommor och grattisar och sådana motiv, nej hon samlade på djurbilder. Urvalet blommor var alltså minst sagt magert, medan urvalet djur var i överkant. Till slut fick svärmor bara ett paket utan ett kort, det kändes inte helt rätt att sätta en babian/hund/häst på kortet till henne, inte ens fast det såg ut att vara en snäll babian/hund/häst. Varför tänkte jag inte på det när jag samlade på glansbilder då i dagis?

I övrigt firar jag en hjärndöd dag idag. Hostan är liite bättre, det går lite längre stunder mellan hostanfallen nu än igår. Däremot har jag inte sovit mycket inatt, jag har fått seg snuva istället och hade feber och värk igår då jag gick och lade mig. Det som började med oskyldig hosta i torsdags har blivit till värsta funssan alltså.

Stressen stressen

Jag sitter hemma och håller tyst, dricker honungsvatten och stinker vitlök, men ändå hostar jag minst två gånger i minuten. Om jag kunde låta bli att andas skulle jag gärna testa på det också.

Och så hinner jag inte.
Det är inte det att jag inte skulle hinna doktorera, men jag hinner inte plugga in mig på två helt nya vetenskapliga områden, skriva en forskningplan, bli godkänd av universitetet, bekanta mig med fondernas regler och skicka ansökningar på en månad. Då jag ska jobba, sköta vild krabat, pynja hemma och hosta ihjäl mig emellan. Det blir bara för tokstressigt. Jag borde ha skickat flera förfrågningar per mail redan i fredags, men hann inte för jag skulle hem och ta hand om sjukt barn. Nu tänkte jag läsa artiklar, men sini, jag kommer inte åt dem utan att köpa dem, för pengar, utanför universitetets nätverk. Och så borde jag ju hitta tid och intresse för sömn också...

Så jag får nog snällt tacka för visat intresse av min handledare, men meddela att det finns en gräns för hur mycket jag hinner med nu i höst och hälsa att om hon ännu är intresserad då så återkommer jag om ett år eller så. Kanske. Jag vet ju inte hurudan denhär nya filuren blir ännu, om den blir en glad och medgörlig typ, eller högljudd och på tvären, eller bara full av energi och all over the place som sin storebror...

Ett ämbar

I helgen gick äntligen en av mina drömmar i uppfyllelse då jag, sambon och sonen drog ut i skogen och efter ett par timmar kom hem med ett helt ämbar god svamp! 10 liter!
Sedan gick en av mina mardrömmar i uppfyllelse då jag satt och rensade svamp i flera timmar med vild son, som tyckte bättre om att kasta runt sig svampbitar än att hjälpa sin mor, eller ens leka för sig själv. Nåja, det var bara att påminna sig om tålamodet, tålamodet.

Jag har inte det längsta tålamodet idag och absolut inte den bästa säga-till-rösten efter att ha vaknat en gång i timmen i natt av hosta. Och dessutom hostat tills jag spytt två gånger idag. Jag överväger sådär vagt att ringa till hälsostation och be om att få träffa en läkare som kanske kan skriva ut något annat än varm saft som gravida får ta i anti-host-syfte, men tänker att det kanske ändå går över av sig själv. Fast å andra sidan, inte vill jag hosta hela natten igenom inatt igen heller, svårt.

EDIT:
Blev desperat: ringde läkaren. Fick order om att dubbla astmamedicinen och hålla käft. Eller tala så lite som möjligt iaf.

Lammkött och annat

Örgel. Dagen började med spyende för första gången på många många veckor. Det beror antagligen på att jag vaknar nångång efter fyra varje natt. Antingen av napptappad son, snarkande sambo eller skrikande blåsa. Och det skulle ju vara i sin ordning om jag skulle kunna somna om igen. Men sini nej! Då sätter hjärnan igång att försöka komma ihåg allt jag har lärt mig under min 5-åriga magsitersutbildning. Jag skämtar inte! Inatt började den fundera på saker som inte är ett dyft relaterade till mina nuvarnade planer, men som jag nog läst i nån bok (snrps och snoars anyone?), för fem år sen. Eeh, okej sex-sju-åtta år sen... Jag är gammal.

På tal om det.
Igår slutade en sommarjobbare som varit här på labbet. Och vet ni, det slog mig att om jag varit en sex-sju-åtta år yngre så skulle jag ha blivit galet kär i denhär killen. Inte på grund av att han är fotbollsspelare, nej, utan på grund av att hans hjärna. Han är smart och påläst, är insatt i biobranchen, har samma nördhumor som jag och så har vi läst mycket av samma böcker.
Hur som helst, som det är nu har jag istället haft otroligt roliga samtal i labbet och vid kaffebordet i sommar!

Och kanske varit piku-piku-lite smickrad över att en sex år yngre karl helt tydligt har trivts i mitt sällskap fast jag har bråttom till dagis efter jobbet och en mage som inte går att bortförklara som "lätt fläskig" längre. Kanske.
;)

Nu lägger vi pannan i djupa veck

Och så funderar vi på framtiden.
Framtiden innebär lite olika alternativ för Höperöt och beslut måste fattas rätt snart.
Fick förfrågan om jag är intresserad av att doktorera, vilket är en komplimang i sig, men då behöver jag ansöka om forskningsanslag inom den närmaste månaden och innan det ska jag ha en idé, en handledare och en forskningsplan.Uj.

I obunden inbördes ordning:

Alternativ x - Forska om något som jag finner intressant, men som knappast ger mig massor av pengar och inte garanterar någon framtida anställning, eventuellt en dammig stol och 1900-talsdator på nån institution, eller nån tvåårig post-doc tjänst.

Alternativ y -Hitta på något att forska inom som involverar industrin/sjukhusen/farmakologibranchen och skapa kontakter som kan ge bättre möjligheter i framtiden, men inte nödvändigtvis vara något som jag tycker att låter trevligt att göra.

Alternativ z - Skita i forskandet. Fortsätta som planerat med praktiken, gå på mammaledigt och sedan se om jag ändå kan få jobb inom industrin/sjukhusen/farmakologibranchen eller satsa på något helt annat, typ börja odla rovor eller mata får på fritiden.

Jag bollar av och an och huvudvärken börjar komma krypande före klockan tolv på en måndag. Uj, jag är för gravid och har för mycket hormoner för att fatta sånahär stora beslut just nu!

Saker som jag har svårt för

I morse stod hon vid trafikljuset på andra sidan gatan, en mamma, kanske några år yngre än mig, med en liggvagn framför sig.
Hon stod kvar när ljuset slog om till grönt och fipplade med något i sin väska. Min ovana trogen vände jag lite på huvudet för att kika mot vagnen och se om där fanns nån riktigt riktigt liten. Ett par små vita sockor som vippade, men mera hann jag inte studera innan jag insåg vad mamman grävt efter i sin väska.
Tändare och tobak.

Sedan dess har jag tänkt på små vita sockor som sakta färgas gulbruna. Attans att jag inte gick lite långsammare så hade jag kunnat ge henne en riktigt skitin blick i alla fall!

Nr 2

Känslig publik ombedes vänligen vända bort blicken när ni läser dethär.

Sambon smet iväg med sonen så att jag ska få dammsuga ifred.
Dammsuga ifred i all ära, men vet ni hur attans skönt det är att få sätta sig ner på sin egen toa utan stress, utan att nån ska upp i famnen eller drar en i trosorna?

Nåja, nu är det du och jag Hoover, du och jag.

Tisdagsmys

Aaah... Doften av inpyrd rök som vilar i vardagsrummet och köket och tamburen.

Ikväll skulle sambon elda i täljstensspisen första gången för säsongen. Vår täljstensspis har lite egna ideer om att bli eldad i när den stått oeldad ett tag, det vet jag sedan i våras. Saken är den att när sambon eldar så eldar han för att bränna upp så mycket tjocka vedklabbar som möjligt, att huset värms är bara en bonus.
Och det är ju tur!
För då gör det ju inget att värmen effektivt kompenseras av att vi har haft upp både dörrar och fönster i olika omgångar för att få drag i spisen och röken utvädrad.

Trantarell

Kameran kom med, men minneskortet var hemma i datorn. Pöh. Jag tänkte inte ta djurfoton nej, jag tänkte faktiskt visa den nymålade nyremppade verandan på stugan. Nåja, kanske kanske nästa veckoslut.

Den lilla missen kompenserades väl av att vi tog en liten svamp-promenad på holmen i morse. Inte blev det mer än en handfull kantareller och en handfull svart trumpetsvamp, men aj attans vad gott det var med varm kantarellsmörgås nu på kvällen!
Skulle jag få välja en enda maträtt jag skulle äta resten av livet så skulle det vara just den.
Mammas orginalrecept. Lättfrästa kantareller i lite smör, lättgrädde på så att det blir såsigt, lite salt lite peppar. Stuvningen öser man över brödskivor och så toppar man med lite ost, riven eller i skivor. Är man riktigt flitig gratinerar man i ugnen som hastigast innan man äter, men när jag kommit till osten är jag oftast så toksugen så då struntar jag i all världens gratineringar och äter direkt!

Det finns de som tycker om att blanda kantareller med lök, eller knapersteka dem istället, men det är ju nästan som att förstöra den godaste smaken i världen...

Det här med gloss

Hej, kärringen mot strömmen här.
Jag kanske bara har umgåtts i såna kretsar nyligen, eller så är det faktiskt så att när hälften av mänskligheten ska beskriva sina hobbyn, sin personlighet, eller sin livsstil, så dyker det upp hur mycket de ääälskar att bläddra i glossiga magasin. Och jag håller på att få det upp i halsen.

Så du kopplar av genom att titta på vad en redaktör på ett kontor nånstans anser vara det som du ska se upp till/drömma om/konsumera, samtidigt som du sitter och bläddrar i kraftigt kemikaliskt modifierad regnskog med reklam på varannan sida?

Nej, själv sätter jag inte pengar på glossiga magasin. Perfekt sminkade photoshoppade människor i en snygt ljussatt pedantisk miljö. På något vis ger det mig skrämmande vibbar från sånadär sci-fi filmer från 70-talet där allt ser så futuristiskt stajlat ut och allting är perfekt fridfullt och så vet man ändå att det kommer att sluta med världens undergång till psykedelisk syntmusik.

För att provocera lite.
För jag förstår vad det glossiga magasinet ger, en snyggt upplagd bild av världen så som man själv kanske drömmer om att ha det, inspiration och idéer. Inget fel på inspiration och idéer iofs!
Själv hittar jag det som jag vill drömma om från andra ställen, oftast sådant jag ser i det verkliga livet, utan smink och ljussättning. Idéer har jag helt tillräckligt av i den egna skallen, jag kan fast dela med mig om nån vill ha.

Jag känner mig lite ensam här i vattendraget. När simmar du motströms? Finns det något alla andra i världen gör/tycker om/konsumerar när du sätter dig på tvären?

Varning för starka bilder

Efter en paus på två månader kan jag dricka kaffe igen, det verkar till och med (peppar peppar) som om morgonspyorna börjar ge med sig!
Dessutom har jag äntligen känt att nån vridit på sig i min mage i natt. Inte detdär lilla fisksprattlet som krabaten gjorde sig tillkänna genom, utan små små kullerbyttor, en liten centrifug i min mage.,.

Så då gör det inget att jag inte fick sömn förrän kl 1 inatt och egentligen är så trött att jag skulle behöva ha bh på huvudet för att påsarna under ögonen inte ska hänga i vägen hela tiden.

Jag ser för hemsk ut, men jag är nöjd liksom.

Puut

Idag klippte jag gräsmattan här hemma. Det behövdes, nu får man komma hit och hälsa på igen utan att riskera gå vilse i djungeln!

Samtidigt noterade jag att magmusklerna börjar ge upp. Eller ja, på grund av långsam uttänjning börjar dom nu klaga på att dom inte orkar ta i så mycket längre. Värker och knarrar en aning när jag vill använda dem. Inte för att jag har nån megamage ännu, men nog börjar det bli svårt att kamouflera som magfläsk snart. På grund av magen börjar jag ändå luta åt att ultraljudsläkaren hade rätt och jag är en vecka längre än vad jag själv räknat. 16+2 typ idag.

På tal om det, är det nån som har bra tips på loppisar i Åbotrakten där man har en halv chans att hitta mammakläder? Visst har jag kvar ett par toppar från förra gången, men det skulle behövas mera...

Ssschhh...

Jag sitter och smygbloggar på jobbet i tysthet i väntan på att några prover ska ligga i ett värmeskåp tillräckligt många minuter.

Dessutom smygäter jag godis.
Jag vet inte när jag senast har köpt lösgodis. För tre år sedan kanske? Tänk nu på alla ungar som går och nävar i dedär godislådorna och alla E-koder och framför allt, hur lockande det kan se ut men hur lite det egentligen smakar.

Nåja, det glömde jag helt bort idag när jag gick förbi godishyllan i butiken.
"Jellybeans!" skrek min reptilhjärna. "Och vingummin!"
"Men..." försökte jag protestera.
"Jellybeans." påstod reptilhjärnan bestämt.
"E-koderna då..." sa jag lite lamt.
"Jellybeans." bestämde reptilhjärnan.

Äh, det var ju ändå på översta hyllan, så om man stuntar i E-koderna har i alla fall inga barn nått dit upp och kladdat. Eventuellt har där gått förbi nån lång gammal herreman och nyst...

(På allmänhetens begäran :P
Hmmm.. Okej, note to self, håll streckgubbarna enkla. Jag är ingen serietecknare.)

Hups...

Och nu ska jag bums sluta klaga om pengar efter att jag upptäckte att vi betalat närmare 170 euro för mycket för dagvården. Varje månad. I tre månader.
Jag menar, om det hade varit några tior, visst skulle det harma det också, men 170 euro! Det är ju pengar det redan!

Hoppas att dom är snälla och går med på att betala tillbaka också...
*sätter på den bästa charma-byråkrati-tanter-minen och ringer ekonomiavdelningen*


(Okej jag ska sluta med streckgubbar. Snart.)

Att sakna möjligheter

Jag har flera gånger tänkt högt för mig själv att jag saknar Helsingfors, ibland mycket.
Men idag när vi talade livsstil och olika städer med en Budapestbo på lunchen på jobbet fick jag en och annan insikt. Det jag saknar är inte staden.

Det som jag tänker lite på ibland är min livssituation som den var då, utan barn och sambo alltså, den egoistiska livsstilen där man inte behövde tänka på någon annans vilja än sin egen. Men den kompenseras så mycket av sällskapet jag har idag, så det är inget jag längtar efter långa stunder (oftast när det är itkupotkuraivari på gång).

Det jag saknar en del, det är närheten till allt. Spåran som tar en runt hela stan och stannar bara några hundra meter från ytterdörren. Det att det lokala caféet är ditt andra vardagsrum. Det att man kan få precis vad man vill (nästan) när man vill.

Men det jag saknar mest är pengarna. Materialistiskt, ja, men av nån orsak är det pengarna som bäst definierar det som jag inte har nu. De köpte mig inte nödvändigtvis alltid så dyra eller stora saker, men de köpte mig möjligheten att inte behöva planera månaderna enligt ekonomin, de köpte mig möjligheten till högre kvalitet, större spontanitet och till flera alternativ. Framför allt köpte de bort en massa extra tankeverksamhet och bekymmer.
Jag försöker lite förklara det hela för mig själv med att jag nu har annat, ett eget hus, nära till naturen, en plats som jag vill att mina barn ska växa upp på, men mina förklaringar ekar tomt i mitt huvud. Det enda som tröstar mig något är att jag i alla fall lever ekonomiskare och ekologiskare. Det och att jag förhoppningsvis lär mig den läxan att livet inte alltid tuffar på i en bestämd riktning i medvind och nerförsbacke, men jag kan göra det mesta och bästa av situationen jag har nu.

Zoolandia

I helgen har vi bongat en halvdränkt fladdermus (i bastun).
En mårdhund tassandes över gården.
Och en älg gnagandes bakom klädstrecket.

Och kameran var hemma, så ursäkta bildkvaliteten! (Jo det är en mårdhund, inte ett myrpiggsvin, trädgården representeras av några tistlar)