Dessutom har jag äntligen känt att nån vridit på sig i min mage i natt. Inte detdär lilla fisksprattlet som krabaten gjorde sig tillkänna genom, utan små små kullerbyttor, en liten centrifug i min mage.,.
Så då gör det inget att jag inte fick sömn förrän kl 1 inatt och egentligen är så trött att jag skulle behöva ha bh på huvudet för att påsarna under ögonen inte ska hänga i vägen hela tiden.
Jag ser för hemsk ut, men jag är nöjd liksom.
2 comments:
Stunden då man märker att man inte längre akut behöver ropa på ralf är ljuvlig! Och vet du, little by little blir det bättre för att sedan försvinna helt. Hang in there!
Det håller på att lätta! Även fast Yrjö är lite opålitlig och kommer på återbesök när man minst vill det...
Post a Comment