Nyårstanke

Eller tema för 2013. Vi skippar det där gamla nyårslöftet som binder fast en vid det dåliga samvetet ellerl hur?

Balans.
Tanken dök upp helt oförhappandes i höjd med Kristinestads ABC, när vi bilade ner från julfirandet i Österbotten. Vad är det jag vill ha mera eller mindre av nästa år? För jag vill ju på sätt och vis ha allt jag hade i år då 2012 på alla sätt och vis känts som ett trevligt år. Men kanske i lämpligare doser och vid passliga tidpunkter. Och balans var det ord som dök upp i mitt huvud. Har man suttit längre får man ta sig upp och hoppa också. Har man roat sig mycket får man ta tag i hushållssysslorna innan de svämmar över. Har man ett glänsande hushåll ska man definitivt göra nåt roligt emellan. Och så lär det vara helt hälsosamt att sakna sina underbara barn nån dag emellan också och inte vara heltidsmamma hela tiden...

Så att, balans ska det vara år 2013!

Julefrid

Jag tog helt oförhappandes en paus från bloggen för att bara njuta av nära och kära, god mat och glada barn.

Och lite kommersialisering.
Själv är jag jättenöjd, jag har fått en liten mängd fina och kvalitativa julklappar. Knallgula sommarskor (enligt eget önskemål), nya täcken till sängen, pengar för klädinköp och en ny kamera (en helt vanlig Canon Powershot A810, jag lovar att återkomma när jag bekantat mig lite mera med den) och en hemlig julklapp av sambon som lär komma "snart".

Men så har vi pojkarna.
Herreminje alltså, vi har med oss en Ikea-kasse överfull med grejjer och mera ska det ännu komma då vi inte bytt klappar med alla ännu. Min egen lilla "gröna" loppis-klapp till filuren, som var köpt just med tanke på att vara återanvänd och hållbar (ett träpussel) drunkande totalt, den hade lika gärna kunnat vara oköpt. Och var ska vi ha plats för allt? Krabatens hyllor börjar bli överfyllda.
Nästa år blir det nog resriktioner har jag för mig. Mera nödvändiga, mjuka, hållbara grejjer och färre plastgrejjer som för ljud.
Men får jag välja varsin favoritpresent så var de från Brio. Giraffen på hjul till filuren och tågbanedelarna som går att skarva i fjolårets sats till krabaten.

Höh? Tävlar mina släktingar om att skämma bort lilla mig?

Sockerfylla

Idag blev julgodiset äntligen lagat.
Och jag erkänner skamset att jag känner mig lite som musmamman Nanette i  Buu-klubbens julkalender som lagar julgodis och äter upp allt själv.

Så är självklart inte fallet i det här hushållet. Faktiskt nästan allt som jag lagat finns kvar. Det var bara det att jag gjorde så stor sats ischoklad att formarna inte räckte till och lite blev kvar att stelna i bottnen på skålen och det såg ju så övergivet (och så gott!) ut där det låg så...

Och på tal om julkalendern. Varje kväll blir jag lite smygkär i Maria Sid i svenska gamla julkalendern gyllene knorren, kan vi inte skicka iväg henne varje gång Finland ska representeras i utlandet?

Yoga alltså

Jag var nog lite småseriös med detdär yoga-påståendet.
Men, utbudet av yoga i denhär lilla staden är ju inget att skryta med. Den poweryoga som det lilla dyra gymet erbjuder lär dessutom vara mera gymklass - svettig träning alltså - än filosofin. Och att ta sig ut till Nagu en kväll i veckan för en medborgarinstituts-kurs är inte ett alternativ.

Så nu undrar jag, har någon här på det stora vida internet ett bra tips om varifrån det skulle löna sig att beställa en yoga dvd. Alternativt köpa och ladda ner i digitalt (MP4 eller dyl.) format eller nåt annat som skulle fungera bra?
Alltså en vettig semi-nybörjar yoga, gärna med både träningen och filosofin i bakgrunden, som man kan bygga på lite sen om man vill.

Ja, alltså jag HAR ju yogat tidigare i livet ett par år, en riktig tant-yoga som jag slutade med för att den aldrig utvecklade sig, utan det var samma tugg varje ny termin.

Och magsmärta

Den lille filuren (eller mannen med de långa armarna, eller smuldammsugaren) lyckades igår sno åt sig en fyra-fem jordgubbar som blivit över när jag dekorerade sambons födistårta.
Inatt fick jag sen trösta magknipande sur gubbe, som till slut somnade om där vid femtiden.

Alldeles nyss petade han nåt nytt i munnen, en liten knapp. Och just som jag skulle försöka pilla den ur munnen på honom tittade han rakt på mig och svalde demonstrativt.
"Ta inte mina smulor!" liksom.
Jag tror att jag väljer att inte stressa upp mig genom att googla på knapp + bebis + mage, utan räknar med att den kommer ut som den ska.

Mamman får väl skylla sig själv som förvarar jordgubbar på bordet när filuren sitter i matstolen och knappar på hyllor som storebror kommer åt att vifta till.

Hjärta och smärta

Vi var på väg hem från dagmammans julavslutning i går kväll. Som vanligt klär mamman på alla små först och sig själv sist. Följdaktligen stod jag och snörde på mig kängorna när sambon redan hade gått ut med knattarna då krabaten plötsligt ropade utanför den stängda dörren.

"Pia, Pia (dagmamman) jag har glömt nånting!"
(öppnar dörren och sticker in huvudet)
"Jag glömde ju dig mamma!"

*hjärtsnörpen, hjärtsnörpen*

Lättpåverkad

Nej usch!
Märker att förutom jag, så är mitt humör, tålamod, julfiilis och min blogg påverkade av dehär hormonerna. (Att mitt tålamod och krabatens vilja krockade med varandra i morse gör inte saken mysigare heller)

Nu väder vi på pannkakan, nu städar vi huset (kalsarisiivous is the thing!) jag och filuren till bra musik, sen julpyntar vi och lagar julgodis och bakar kaka inför morgondagens sambofödis.
Nu ska julfiilisen hit vare sig den vill det eller inte!

Till julklapp kommer jag att få snälla barn och en ängels tålamod och sen kommer vi att leva lyckliga i alla våra dagar. Sådeså!

Lite julefrid nu för sjutton!

Nu är det slut

På ammandet alltså.
Jag försöke få filuren att amma morgon och kväll, men morgnarna gled allt mer mot väldigt tidiga och småtimmarna och kvällarna var omöjliga. Och att bara amma en gång i dygnet, där kring fyratiden på natten, det går jag inte med på. Så nu är det två dygn sedan senaste nattamning och så får det förbli.

Men uj att det är eländigt att sluta amma.
I huvudet känns det helt trevlig, börja använda vanliga bh:n igen, inget klott, ingen som biter en i brösten. Men helt ärligt, det känns som att hormonerna ommöblerar i kroppen igen för tredje gången inom loppet av ett och ett halvt år. Nattvaken blir allt mer påfrestande, jag är inte alls lika ok att kliva upp och natta om nu som för en månad sedan. Det är som att dendär sömnskulden från de senaste 10 och en halv månaderna plötsligt känns i varje muskel och nerv i kroppen. Magen är i olag och jag kan plötsligt få väldigt varmt eller väldigt kallt.
Till stor glädje kan jag meddela att det inte är alla som drabbas lika hårt av ammningshormonerna som jag.
Och till all tur har jag varit med om dethär förut en gång redan så jag tar inte lika stor stress över det denhär gången. Jag bara ser stort fram emot den tiden då hormonerna återgått till standardnivå igen. En månad eller två tog det senast i alla fall.

Kaosdagen

Igår var en såndär ljuvlig dag som man lär komma ihåg som ett dåligt exempel.
Tidig väckning och få timmar sömn på natten. Inga svarta kläder eller svart mapp hemma för körkonserten på kvällen, så det blev promenad till butken med barnen. Krabaten hade äkta itkupotkuraivare vid kassan. Ingendera barnet ville sova eftermiddag, så mamma skulle hinna plocka ihop och fixa i lugn och ro. Filuren bara kröp efter mig på golvet och rooopade på mig, han insåg kanske att jag hade bråttom och skulle lämna honom för en stund. Så det blev plockning med barn i famnen och en bytta kokt klibbit ris på golvet som följd. Då hade jag nästan lust att gråta.
Barnvakterna kom för at hämta barnen och inga väskor var packade och jag märkte att tröjan jag köpt på förmiddagen ännu hade tjuvlarmet kvar, ett sånt som sitter fast med magnet. Men jag fick skjuts till butiken, så de fick ta bort larmet, och till soundchecken i full fart, bara för att konstatera att jag följt en gammal mailuppmaning och var i kyrkan en timme för tidigt.

Men sen redde det upp sig. Jag fick sitta och meditera i den gamla medeltida kyrkan en extra stund bara. Vårat uppträdande gick finemang och det blev en superkul julfest efteråt!
Jag snubblade innanför dörren till vårt hem först vid midnatt för att upptäcka att svärisarna städat i köket och hängt tvätten. Då hade jag nästan lust att gråta igen, men av helt andra orsaker.

Avprickat

Och så stryker jag, steg för steg, saker på "att göras"-listan.

Julklapparna är beställda.
Jag har bakat pepparkakor med mina barn Utan att degen hann stå upptinad för länge i kylskåpet! Utan att bränna mera än en halv plåt! (Mata mellanmål i småbarn och baka känsliga kex samtidigt är ingen hit)
Julkorten är postade, en dag för sent, med fullpris post, men dom är postade!
Jag var just på min sista föreläsning för hösten. (Jullov!)
Bara juluppträdandet med kören på lördag så är de värsta "måstena" ur världen.
(Vi struntar i hur insidan av huset ser ut, visst?)

Så nu, nu är det upp till bevis för dig magen!
Jag tar bort stressen, du tar bort magsyran, eller hur?

Glamour

 På tal om föregående bloggpost:

Saker man kan råka höra i en kö (på finska, fritt översatt av mig).
20 + fint klädd och sminkad tjej till sin jämngamla kompis som rullar på en fancy barnvagn med en några månader gammal knatt i (troligtvis den första).
"Men e det inte liksom lite glamour att vara hemmamamma?"
"Jaa, nåjååå, hur menar du?"
"Ja men, alla bloggar och kan hålla på med inredning och fixa huset och så och vara ledig!"
Hon med barnvagnen, lite osäkert:
 "Jaa, hehee, nåja, nog har man ju tid att sitta hemma mycket och fundera på hur man skulle kunna fixa inredningen nog."

Jag kunde inte bestämma mig för om jag skulle kommentera och om jag då skulle kommentera a) ärligt - säga till den unga mamman att berätta hur det är på riktigt, att man visst hinner titta mera på inredningen, men att man varken hinner eller orkar göra så mycket åt den. Det är så mycket större och viktigare saker att tänka på än att hemmet ser ut som i senaste Elle interior.
b) sarkastiskt - Joo! Och tänk så mycket lättare det blir sen när lillbabyn kan börja gå på pottan själv och äta själv och klä på sig lite och så! (Med ett lite för brett leende i ansiktet för att verka helt normal.)

Jag bestämde mig för det andra alternativet, men hann tyvärr inte klämma ur mig synpunkten innan de vinglat vidare på sina höga klackar med latten och barnvagnen i högsta hugg.

Yoga eller nåt

Jag får snart börja gå på en avslappningskurs.
Jag är hemma ensam med knattarna en dag och har blodtrycket uppe i höjd med öronen.

Det var dubbelgråt i morse, filuren ville ha gröt nuuu och storebror fick inte bestämma över lampknapparna i köket. Det är ynk när man ska promenera själv (jag kaaan inte), man vägrar komma in när vi kommer hem och redan är sena med lunchen (illvrål, jag vill uuut, du får int klä av mig, gråt) det är gnäll och gråt vid matbordet (vill int haaaa) och det är överhoppande av dagssömn (men jag har legat!) vilket gör att man redan ser fram emot kvällen.

För att göra det riktigt finemang ska julkorten postas idag, frimärkena är som bortblåsta (men dom var ju just där på bordet!!!) och jag vill inte köpa flera. Jag orkar inte gå och köpa mera, eller rättare sagt, jag har skuffat 30 kg barnvagn framför mig i mjuksnön i 6 kilometer redan innan lunch. Jag går inte på promenad med knattarna flera gånger idag.
Imorgon hamnar jag dessutom att gå samma sträcka igen, vilket innbär att vi ska starta halv åtta hemifrån om jag ska hinna via reservdagvården till skolan. Men det är sista skoldagen och jag vill inte missa den och sambon börjar juljobba så särdeles många alternativ till astidig väckning verkar inte finnas i nuläget. Huset ser ut som ett bombnedslag då jag avverkar så många av dygnets timmar på att skuffa runt min avkomma i drivorna istället för att städa hemma. På tal om det så borde gården skottas IGEN.

Förutom dendär avslappningskursen vill jag ha en egen gårdskarl och en egen städerska. Och öronproppar.

To do

Krabaten är hos dagmamman, filuren sitter och pynjar under bordet, jag borde göra massor massor och säta igång genast, helst för en halvtimme sen, men då det blev tidig väckning idag är jag redan redo för sängen igen känns det som.

Om jag stryker det oviktigaste har jag ändå en diger todo-lista idag. Det viktigaste lär väl vara att få julkorten pynjade hastigt som bara den, sista postningsdagen är tydligen imorgon och så måste jag ta mig till nån butik med barnvagn på oplogade vägar för att få tag på tvättmedel. Annars blir mitt lakansbytande och -tvättande till intet. Och besälla julklappsböcker på nätet innan det är för sent för det också.

Sen har ju kören julkonsert på lördag och sista övningen är imorgon kväll och eftersom min röst har varit helt borta emellan har jag inte hunnit öva ett dyft på våra sånger, så det borde jag definitivt hinna med idag.

Ajjo, och så är gården visst full med snö som borde forslas åt sidan.

Upp och iväg! (Med en pepparkakspaus i köket på vägen)

Mat, mat och mat

Idag hjälpte jag sambon med hans vintersysslor, så vi lämnade knattarna hos deras farmor och pös iväg med varsin bil och varsin släpvagn inåt landet för att hämta granar. Vilket gick bra, men när vi var klara var klockan så mycket att vi var vrålhungriga och vi parkerade oss på den lokala lunchrestaurangen vid landsvägen. Jag konstaterade ironin i det hela. Där satt vi på tumis med barnvakt (händer inte varje dag) och lunchade över en hawaii-schnitzel med franskisar och slibbig sås för åtta och femti (sallad och kaffe ingick), medan den lokala pensionärsföreningen hade julmiddag och sjöng sakrala julsånger i kabinettet brevid. Mysigare än så blir det inte!

Och det var det här med mat som fastnade på min hjärna idag. Jag är så trött på mat just nu, eller nåja, inte trött på att komma på nåt att laga till lunch och middag, snarare trött på måltider, eventuellt hatar jag vårt kök.
Storebror har börjat äta så långsamt. Inte för att han inte är hungrig, utan för att han har så mycket att titta på och fundera på och eftersom han alltid alltid är i farten annars tycks dehär grejjerna dyka upp när han sätter sig ner och lugnar sig och tar all koncentraion bort från maten. Och så sitter vi där, i en trekvart i värsta fall, och påminner om att äta, ta en tugga till nu, titta så mycket mat du har kvar.
Lillnissen, tja, inget annat än att han äter enligt klockan. Och ofta på andra klockslag än jag. Mellanmål är för mig en smörgås eller en banan i flygande fläng i farten. Med en filur är det en riktig måltid då man sätter sig ner och äter och diskar efter sig, dit far långa stunder. Och kvällsbiten som killarna äter där lite efter sju. Då är jag inte alls hungrig utan slänger in gröt i en och trugar smörgås eller flingor till en annan. Och så sitter jag en halvtimme vid matbordet igen, och när jag själv ska ta en kvällsbit när jag nattat klart brer jag en hastig smörgås och äter i vardagsrummet för jag skulle få fnatt om jag tvingades tillbringa en onödig minut till inne i köket. Följdaktligen är hela min matkomponeringsiver och brödbakningshobby som bortblåsta för tillfället. Jag orkar inte med det ännu till ovanpå allt annat matande.

Så trots att det inte var nån romantisk lyxrestaurang vi var på idag, så var det en välbehövlig paus från kockande, långluncher, diskplockande och torkande. Kanske så att jag orkar baka ett bröd imorron i alla fall!

Dagen efter

Det här kan vara den sämsta bilden i hela världshistorien, då jag knäppte den först efter att det börjat mörkna, jag klippte huvudet av min syster då jag inte orkade fråga om jag fick publicera henne i helhet och då kameran var kall av kylan. (En finare bild av vårt bord råkade knäppas av Eva med kakkakaffe så den finns att beskåda hos henne av alla ställen!)
Om det var skoj? Absolut!
Om det var trångt? Jo den första timmen. Det var stockning framför vårt bord i flera omgångar. Människor i stockning är inte så intresserade av att köpa.
Om det var lönsamt? Njaa, materialkostnaderna är ersatta. Pulsvärmarna och torgvantarna gick åt nästan allihop, medan pannlapparna var impopulärare.

Idag är det då dagen efter, dagen då jag inte riktigt vet vad jag ska göra nu när jag inte har ett handarbete i handen. Det finns en miljon saker att göra här hemma jo, som vanligt, men en nollauspäiviä känns lämplig, så därav blir det mest slöat och slappat idag. Och åkt lite pulka förstås!

Det här med grammatik

Ni kan tänka er en krabat, som kör runt på sin plasto-mopo med mycket ljud.
"Den är en dammsugare, men akta slangen, kör inte på den, går den sönder får du ingen ny!" kommenderas det. Ni kan tänka er föräldrar som småler och känner igen orden.

Ni kan tänka er att om man bara är nästan tre år ännu är det lite knepigt att böja svåra ord, som skräp:
"Nu dammsuger jag! Oj, titta, nu for skräpporna in i slangen!"

Ni kan tänka er föräldrar som står dubbelvikta och tårögda i rummet bredvid och försöker att skratta så att det inte hörs.

På is

(Tänkte skriva "på finlandiaprisvinnaren" *host höhhö* som rubrik, men moffahumorn är något jag kan hålla inom familjen och inte tvinga på bloggen)

Jag hade en lydig förkylning för den valde att komma nu.
Så jag är skruttig i rösten och luddig i hjärnan och har ingen lust att gå ut och två marodörer här inne som definitivt borde ut och motioneras. Eller tja, den yngasta är småsnorig för sjunde dagen i rad tror jag och måste paketeras noga innan han får gå utanför dörren. Ingen bra kombination, samtidigt som jag borde slutföra de sista pysslena, sträcka lite handvärmare och stärka lite julgranspynt av linne och fästa lite sisalrepsändor på reparbetena.

Allt annat, förutom det riktigt nödvändigaste, ligger alltså på is.

Det blev en paus, lillnissen skulle amma ett halvt bröst, spydde upp mjölken på ett garnnystan och somnade sen i min famn då jag torkat upp (tror inte han har spysjuka, det är bara jag som har lös mjölk och han som har snor i halsen). Nu måste jag läsa ett par sagor för storebror så han håller sig lite lugn medan lillebror sover, sen ska jag försöka reda upp garnnystanet, eller hoppas att jag har tillräckligt med restbitar för att få vanten klar. Elämä on.

Förkylningen som inte kunde bestämma sig

Tänk vad lite kardemumma i toppen av kaffefiltret och lite honung i botten på muggen kan göra för humöret! För att inte nämna den sjuka halsen.

Nu får den här förkylningen bestämma sig, antingen kommer den nu, idag, eller så håller den sig i skymundan tills lördag kväll då julmarknaden är över och förbi! Fast helst nu, för är det såhär påverkas ju julfiilisen och allt.


Egentligen skulle jag vilja skriva att jag har det stressigt just nu och lite stressigt är det ju på sätt och vis, men då det är så självförvållat som det bara kan bli så kan jag ju inte klaga liksom. Julmarknadspysslet, föräldrar och syster på besök i helgen också dessutom och visor till körens julkonsert som borde nötas in och övas på och däremellan ska allt julstök avklaras, klappar och pynt och så har vi ju ett hushåll som fortsättningsvis inte sköter sig själv automatiskt. Hujedamig.

Kryck- och protesavdelningen

Hade tänkt skriva ett fint 10-måndaders inlägg om filuren i fredags, men så drunknade det i helgsysslor och så blev vi flunssiga och dit for det.
Så i korthet: Filuren,10 månader, är en galet solig och glad kille, de få gånger hans humör blir nyckfullt är när det går för lång tid mellan måltiderna. Då kan han stå och dra mig i byxbenen vid spisen och gråååta. Han är mycket fysisk, älskar att gosa, dra mig i håret och smaka på mig. Han sover bara en gång på dagen, men sover en 2-2½ timme i stöten då. Han fick äntligen igång krypandet och kryper fram som en raket, han ratar gåvagnen, men leder runt plasto-mopon runt hela huset och vinkar glatt från andra ändan korridoren när han kommit sig ända dit. Vi har fått barrikera tulikivin om vi eldar i den när han är vaken och dörrarna till vessan och tamburen är alltid alltid stängda (annars skulle han hastigt bränna sig eller provsmaka toaborsten.

Krabaten är lite småfebrig ännu idag, men börjar bli bättre, filruren snorar, jag har sjuk hals och dessutom var jag fem före att stuka foten riktigt tokigt igår. Jag skulle gå ut på en rask promenad under buu-klubben och hann bara till den upphöjda skyddsvägen innan foten gled och vek sig inåt med ett knaks. Jag haltade hem och förbannade min oförsiktighet. Men jag hade tur, jag är blå och öm runt fotknölen, men det svullnade aldrig upp och går bra att gå på bara jag inte snurrar runt för fort.

Det om det, nu ska jag fortsätta med pysslandet :)