Kaosdagen

Igår var en såndär ljuvlig dag som man lär komma ihåg som ett dåligt exempel.
Tidig väckning och få timmar sömn på natten. Inga svarta kläder eller svart mapp hemma för körkonserten på kvällen, så det blev promenad till butken med barnen. Krabaten hade äkta itkupotkuraivare vid kassan. Ingendera barnet ville sova eftermiddag, så mamma skulle hinna plocka ihop och fixa i lugn och ro. Filuren bara kröp efter mig på golvet och rooopade på mig, han insåg kanske att jag hade bråttom och skulle lämna honom för en stund. Så det blev plockning med barn i famnen och en bytta kokt klibbit ris på golvet som följd. Då hade jag nästan lust att gråta.
Barnvakterna kom för at hämta barnen och inga väskor var packade och jag märkte att tröjan jag köpt på förmiddagen ännu hade tjuvlarmet kvar, ett sånt som sitter fast med magnet. Men jag fick skjuts till butiken, så de fick ta bort larmet, och till soundchecken i full fart, bara för att konstatera att jag följt en gammal mailuppmaning och var i kyrkan en timme för tidigt.

Men sen redde det upp sig. Jag fick sitta och meditera i den gamla medeltida kyrkan en extra stund bara. Vårat uppträdande gick finemang och det blev en superkul julfest efteråt!
Jag snubblade innanför dörren till vårt hem först vid midnatt för att upptäcka att svärisarna städat i köket och hängt tvätten. Då hade jag nästan lust att gråta igen, men av helt andra orsaker.