Nu är det slut

På ammandet alltså.
Jag försöke få filuren att amma morgon och kväll, men morgnarna gled allt mer mot väldigt tidiga och småtimmarna och kvällarna var omöjliga. Och att bara amma en gång i dygnet, där kring fyratiden på natten, det går jag inte med på. Så nu är det två dygn sedan senaste nattamning och så får det förbli.

Men uj att det är eländigt att sluta amma.
I huvudet känns det helt trevlig, börja använda vanliga bh:n igen, inget klott, ingen som biter en i brösten. Men helt ärligt, det känns som att hormonerna ommöblerar i kroppen igen för tredje gången inom loppet av ett och ett halvt år. Nattvaken blir allt mer påfrestande, jag är inte alls lika ok att kliva upp och natta om nu som för en månad sedan. Det är som att dendär sömnskulden från de senaste 10 och en halv månaderna plötsligt känns i varje muskel och nerv i kroppen. Magen är i olag och jag kan plötsligt få väldigt varmt eller väldigt kallt.
Till stor glädje kan jag meddela att det inte är alla som drabbas lika hårt av ammningshormonerna som jag.
Och till all tur har jag varit med om dethär förut en gång redan så jag tar inte lika stor stress över det denhär gången. Jag bara ser stort fram emot den tiden då hormonerna återgått till standardnivå igen. En månad eller två tog det senast i alla fall.