Den lille filuren (eller mannen med de långa armarna, eller smuldammsugaren) lyckades igår sno åt sig en fyra-fem jordgubbar som blivit över när jag dekorerade sambons födistårta.
Inatt fick jag sen trösta magknipande sur gubbe, som till slut somnade om där vid femtiden.
Alldeles nyss petade han nåt nytt i munnen, en liten knapp. Och just som jag skulle försöka pilla den ur munnen på honom tittade han rakt på mig och svalde demonstrativt.
"Ta inte mina smulor!" liksom.
Jag tror att jag väljer att inte stressa upp mig genom att googla på knapp + bebis + mage, utan räknar med att den kommer ut som den ska.
Mamman får väl skylla sig själv som förvarar jordgubbar på bordet när filuren sitter i matstolen och knappar på hyllor som storebror kommer åt att vifta till.
2 comments:
Åh, du store tid... Om vi överlever mayaindianernas sista dag, så vet jag vem jag i framtiden ska ringa till när jag helst vill gråta och googla på bebis + oh-my-god-NO!
KRAM
Googla aldrig något + symptom. Då först är man sjuk i precis vad som helst!
Och jo, jag googlade mycket mera när krabatus var liten, men jag har väl börjat lära mig nu att man inte blir en gladare männsika av det.
Knappen däremot har ännu inte gjort comeback, men så måste jag erkänna att jag inte frivilligt studerar stinkbomberna alltför noga heller...
Post a Comment