Åka mommo i Vasa!

För att citera Krabaten.

Uääääh!
För att citera Filuren. Han fick sitt rotavirus-vaccin i tisdags och har inte bajsat sedan dess, i värsta fall kan dethär bli en rättså ljusbrun resa. Han har ju nästan fem timmar i bil på sin agenda att klämma in en kakka-session på!

Tack, ni kan släppa tummarna nu

Eftersom den unge mannen ännu är glad och allmänt tvåårstrotsig, så räknar jag med att vi är friska och kan komma iväg på vår lilla getaway i helgen.

Inte längre än upp till Vasa, inte mera än några timmars barnvaktande, men ack så skönt det klingar i mina öron att få kunna gå på teater tillsammans utan barn!

På tal om teater, nu ska jag erkänna något som säkert får halva svenskfinland att blekna:
Jag är inte det minsta intresserad av Kristina på Svenskis.

Jo, jag är stor musikalfantast. Jag älskar Mobergs utvandrar-epos. Nej jag har inte ens sett hela musikalen, bara hört delar av repertoaren framförd av Helen Sjöholm på en liten studiokonsert i Korsholm för hundra år sen (om man inte räknar med otaliga jutuub-klipp). Jo, jag tror att uppsättningen är jättebra och artisterna duktiga.

Men ändå, hela grejjen kändes så uttjatad och överhajpad innan den ens hade premiärafton att mitt intresse inte lyfter mer än ett halvt ögonlock när saken nu kommer på tal. Sorry svenskis nya stolthet, men jag går hellre på Plepposhow i vår om jag får välja.

Oh the joy

Så har dom spysjuka hos dagmamman och vi som äntligen hade planerat in lite trevligheter för veckoslutet. Håll alla tummar för att här inte börjar klagas på magont inom det närmaste dygnet!

Femföre trötthetsdöden

Jag har som vanligt glömt bort en av de mindre uppenbara följderna av allergin: Tröttheten. Jag vet inte hur det är för andra allergiker, men det är som om snorandet och slemmandet gör mig tio gånger slöare än vanligt.

Så i eftermiddags när den lille började ynka att nu var hans korta lur över för denhär gången, spänningshuvudvärken kramade tinningarna och käkarna, allergitröttheten hade sugit den sista musten ur mig och klockan närmade sig rådgivningstid, men jag hade ännu inte fått en blund av eftermiddagssömnen, då tog jag till lipen.

Jag kände mig så eländig och var så trött att tanken på att inte få hinna sova just då var helt överväldigande. Och konstigt nog kändes det lite bättre när jag fått fälla några tårar och tycka synd om mig och lätta på trycket. Det blir nog bra, bara att lägga sig löjligt tidigt ikväll och så är det en ny dag imorgon.

(Tilläggas bör att lillebror tankar igen och storebror håller på att få ny tand, vilket kräver en del av nattsömnen.)
(Tilläggas bör också att sambon är i land, men äger förmågan att sova som en stock nästan oberoende av ammningar, blöjbyten och tandsprickningar.)

Och ja, på tal om rådgivningstiden så gick allt bra och filuren var nästan mitt på alla kurvor. Nu är det bara då att vänta och se om rotavirus-vaccinet tänker ge magknip!

Att hålla det man lovar

För ganska exakt två år sedan lovade jag mig själv dyrt och heligt att aldrig amma under allergiperiod igen. Antihistaminer är nämligen no-no för bebisar som ammar och deras mammor likaså.

Det har legat på lut ett par dagar, men nu efter morgonpromenaden har jag snällt fått hålla näsduken i handen och lär få göra det ett par månader till. Och hoppas att säsongen antingen går snabbt över, eller inte blir värre än vad den är nu.

Vi kan ju sådär lungt konstatera att jag är dålig på att hålla mina löften, men att det just nu ändå känns som ett löfte som jag bryter utan att tveka då jag tittar på den snusande lillnissen i babysittern vid min fot.

Mr Mo

Har varit lite frånvarande under veckoslutet då vi mest har ägnat oss åt mosterbesök.
Trevligt för mig, då jag äntligen fick en bundsförvant i sticksoffan.
Jag vet inte vad mosterbesöket själv tyckte om att hänga med oss ett vekoslut, jag menar, vi ställer ju inte till med så mycket här just nu, förutom potthäng och kakkablöjor då.

På lördagen blev det långpromenad och klappa fåren.


På söndagen blev det lite café och snabbshopping.

Eller, nu ljuger jag, visst ställer vi till med grejjer! På kvällen smuttade jag en liten smula rödvin och åt brieost. Mycket brieost. Det har inte hänt sedan Euråvischån sång kåntest ifjol!

Detaljerna kan ni fylla i själva

Jag förstår inte hur vissa förmiddagar kan vara så totalt skit!
Bokstavligen.
Precis hela förmiddagen har gått i ljusbruna tecken tack vare Filuren "Senapsryggen" och Krabaten "Den evige pottränaren".

På den positiva sidan kan vi ju konstatera att jag hinner sticka en del medan storebror sitter stilla på tronen. Vårsockorna är färdiga och jag håller på med en vårtröja till mig själv och en elefant!

På tal om socker

Så ser ni vilken namnsdagsbulle som namnsdagsbarnet själv dekorerat:

Och på tal om prettoinlägg, det är precis vad dethär är! Men jag måste lite skryta med mitt tålamod när jag märkte att det visst gick bra att baka bulla med båda vildingarna i huset.

Sockret

Det var ju en sak jag var och mäta före återkollen, blodsockret.
Jag hade ett fastevärde som, om det hade mätts när jag varit gravid skulle ha inneburit ett riskvärde, men nu i normaltillstånd innebär ett värde en bit över det som räkas som "normalt", men ännu är en bra bit ifrån diabets typ 2-värdena. Ändå räknas jag till riskgruppen nu och ska testast igen och konsultera en diabetessköterska om ett år.

Men just nu har jag lite svårt att bestämma mig för hur jag ska förhålla mig till dethär.
Ska jag fortsätta äta strängt lågsötat som under graviditeten, eller ska jag köra på som jag gör nu, undviker snabba kolhydrater i basmaten, men äter ett par kex eller ett par chokobitar varje dag, eftersom jag ändå helt klart får mera motion (som också påverkar sockervärdena)?

Medan jag funderar på saken ska jag baka klart Krabatens namnsdagsbullar. Man tänker alltid lite bättre med nygräddad vaniljbulle i magen!

Blir att sticka mycket färgglatt nu

Var på eftergranskning idag och fick friskpapper.
Dom tog cellodlingsprov efterom det är rätt många år sedan senast och konstaterade att jag är fit for fight igen. Får börja träna magmusklerna sådär sakta och försiktigt på riktigt igen, men måste förstås ta det i egen takt. Puh, jag var faktiskt rädd att mitt Krabat-lyft då jag just kommit hem från sjukhuset skulle ha lämnat spår, men så var det inte! Fast speciellt glad blev jag ändå för att det inte blev destu mera hormonpreparat-propaganda, brukar ofta bli det när man träffar en ny läkare. Å andra sidan meddelade jag direkt ordet preventivmedel nämndes att jag går med på allt, bara det inte innehåller hormoner. Dom är bara helt enkelt inte gjorda för mig.

Nu väntar jag bara på att lillnissen ska somna ordentligt nångång så jag snabbt får dammsuga av här inne så jag kommer mig ut i solen sen igen. Fast jag förstår att det tar ett tag, han brukar alltid bli lite uppspelt när jag sitter och stickar:

Tjosan, vem behöver mobil så länge mamma stickar?

Från dammsugning till buskknips

Så meddelade dagmamman att det är febriga och jag fick lägga dagens wild and crazy-planer på hyllan. De innehöll så vilda saker som dammsugning och att plocka fram symaskinen!

Dammsugarn är fixad, den hade bara stopp i slangen och är som ny nu igen. Sedan har jag alltså fått ett bebislakanstyg av en kompis (något 80-talistiskt, men inte titta given häst i munnen) och tänkte hastigt snurra ihop ett lakanset eller två av det, men de planerna gick alltså om intet.

För att göra det hela riktigt underbart så sammanfaller dagmammans sjukfrånvaro med en tankningsperiod från filurens sida, han har ropat "mamma huuuungrig", fast på bebisspråk, med två timmars mellanrum sedan middagen igår, så jag känner mig lite mör i hjärnan. Nåja, vi kastar omkull planerna och börjar från början igen:

För att få Krabaten avmotionerad och Filuren att sova lite längre än två timmar i taget satsar vi på mycket utevstelse istället, så nu har jag vilda planer på att hinna beskära vinbärsbuskarna ännu idag!

Snubbelkalle

Har en son med skrubbsår i ansiktet, sår i läppen och bula i huvudet, allt på en dag.

Han var så hoppig när vi skulle ut att han tappade balansen när jag drog på honom stövlarna och föll som en fura med huvudet mot en tröskel. Senare ute på gården drog han en fågelholk ner över sitt ansikte. Antalet gånger han lyckades välta med trehjulingen är odokumenterat, men stort, men orsakade konstigt nog inga tårar alls.

Men enda gången han var riktigt riktigt arg och ledsen, det var när jag nätt och jämnt hunnit torka blodet ur mungipan på honom och han insåg att vi gått in och att han inte skulle få vara ute och leka med cykeln mera idag.
Livets små och stora kriser.

St Patrick's

Nu först, när det inte är många timmar av dygnet kvar, inser jag att det är st Patrick's day och jag har inte ens en grön strumpa på mig för att fira!

Varför fira det då?
Jo för av alla traditioner som importerats till landet på senare år så tycker jag att det är synd att vi missat denhär irländska högtiden. Jag kan ju inte uttala mig eftersom jag inte nånsin firat den på riktigt, på den gröna ön, men den verkar mycket trevlig i alla fall!

Kan jag månne få byta ut Halloween och Alla hjärtans mot St Patrick's tack?

Och när vi nu möblerar om i högtiderna, kan vi lyfta upp flygaredagen (Kristi himmelsfärd) till heders igen också? En ledig torsdag mitt i veckan i härligaste maj, det måste kunna firas bättre än vad vi gör nu!

Att jag kan hata Murphy

Tidigare idag sade jag de bevingade orden: "Vi har ju klarat oss bra i sjukdomsstatistiken jämfört med förra vintern!"

Sedan knackade Murphy på, så nu sitter jag här med kliande hals, värk i musklerna och är trött som en påse.

Dagens +: När luftens daggpunkt ligger på plussidan så det för första gången i år luktar dagg och inte frost när man tar sig en kvällspromenad. Att jag kan älska våren!

En dag som denna

Solig och fin, så kan man ju typ tänka sig att vara ute och beskära äppelträd eller pynja med nåt annat ute. Eller så utyttjar man Krabatens tid hos dagmamman och tillgången till bil och åker äntligen till detdär barnkirppiset i Åbo.
Och där kan man ju typ hitta en lång trikåsjal för en tia!


Och så ska man knyta en tre-fyra gånger för att lära sig och få nån att bli så nöjd att den sussar såhär sött...

Wild and crazy

För dig som känner dig lössläppt och vill ha spänning i ditt småbarnsmammeliv:

Ärtsoppa och pannkaka. På en tisdag!

Skippa frukost och kaffe och ha huvudvärk resten av dagen. Lägg till rally över parketten och bebisskrik så blir det ju riktigt extreme!

Imorgon får jag nog höja ribban ett steg och göra livet ännu mera spännande: Strumpstoppning utan fingerborg!

Lilla mommo, inte har du väl för varmt?

Så var jag idag på sockerbelastning del 2: the efterkoll.

Filuren var med då det faktiskt tar över två timmar och man aldrig vet när hungern slår till. Men det gick bra, han hade bara en kort skriksession som gick över när vi vandrade av och an ett varv i korridoren. Det som gick mindre bra var alla andra, får väl vara åldersdiskriminerande och skriva "pensionärer'" här, som skulle kika, prata och kommentera filuren.
Nu överdriver jag lite, för de flesta fina rynkiga ansikten bara log eller frågade hur gammal han är, men så var där en fem personer som, utan att vända sig till mig, frågade på bebisspråk av filuren om han inte hade för varmt/kallt/jobbigt att sitta bekvämt i babyskyddet osv. Vad är det som gör att man nödvändigtvis måste ifrågasätta, men ändå inte vågar göra det rakt på?

Jo, småbarn engagerar och mammor överreagerar, men tanten som högt ojade sig över att "hon" (för den delen) måste ha så obekvämt med så mycket kläder på, var nära att få returfrågan om inte hon kände sig lite svettig under armarna när hon själv satt med ytterrocken på.

Nåja, nu känner jag mig som en nåldyna och hoppas att jag ska slippa dricka dendär eländiga sockerlösningen på ett bra tag igen! Å ena sidan har jag fortsatt med min sockerdiet, mycket realbröd och rågbröd, fullkornspasta och mycket osötat. Å andra sidan jobbar ju sambon på en båt som säljer skattefritt godis och choklad, så fastän maten varit hälsosam har det ju nog slunkit ner en bit eller två nu och då...

Kära Bullen,

Om det är massor av sol ute så ser man dammråttorna bättre, men gör det något om jag sparar dammsugandet till en annan dag och bara njuter av all vår som blåser runt där ute istället?

Ett såntdär halleluja-moment

Krabaten for iväg med sina farföräldrar för övernattning. Jag och filuren satte oss i bilen och styrde kosan mot Skanssi och just som vi körde ut ur stan spelades denhär låten i bilradion:



Och jag kände av ett halleluja-moment där i bilen när jag pustade ut och blev nästan darrig när halva ansvaret och halva tyngden från mina axlar sakta lättade. Det har varit några tunga dagar med knattarna, bara att erkänna det!

Sen provade jag ett par farkkun som satt som smäck på min post-gravida kropp (älska Esprit!), köpte lite blöjor och mat och frys-sushi och den lilla filuren sov som en ängel genom hela shoppingen.

Och så körde jag hem och filosoferade över livet. Försökte landa lite och tänka igenom hur mitt liv ser ut just nu och vad jag kan och vill göra av det med utgångspunkt från idag. Jag hann inte komma till så mycket förrän jag var hemma.

Nu är vi här och jag har gett mig själv 12 timmars hushållsförbud. Inte ens i misstag peta på diskmaskinen eller tvättmaskinen, det hinner jag med imorgon! Snart blir det lite melodifestival mys på tumis med lillnissen i soffan och förhoppningsvis lång skön sömn.

Vill nån ha en tvååring?

Tänk er den glada tvååringen som tjuter högt i biblioteket, klämmer ansiktet och tungan mot fönsterrutan, tynger på kopieringsapparatens knappar, försöker ta böcker av okända barn samt försöker peta okänd bebis i ögat.
Och absolut inget du säger eller gör påverkar hans framfart.

Jag klämde fram ett ursäktande leende till bebisens mamma samtidigt som jag försökte få barnet att sitta i min famn och intressera sig för böckerna. Jag räknade ut att ett klämkäckt "Det är lungt, vi har inte haft flunssan ännu i år, hehe!" eller ett "Han tycker så mycket om lillebrorsor!" till mamman med den hopsnörpta munnen inte var riktigt på sin plats just då.

Kort därefter lämnade en förbannad tvååring och en svettig skamsen trött mamma biblioteket hand i hand, den ena mera bakåtsträvande än den andra.

Och just då var jag redo att ge bort honom till lägst bjudande! Men nu när vi är hemma, har talat igenom vad man får göra och inte får göra på biblioteket, ätit och tittar på Buu-klubben, kan jag tänka mig att behålla honom igen. Jag till och med småflinar åt den absolut stereotypsika tvåårings-situationen. Fast jag hoppas att den inte upprepar sig igen.

(Okej, grejjen är den, vi var ju på familjecafé igår och där får man leka med de andra barnen och tjuta och vara lite busig. Det är bara det att tvååringar inte förstår skillnaden på två olika ställen med en massa roliga prylar och andra barn. Och att busande inte alltid passar sig, speciellt om de andra barnen inte verkar vara med på det.)

Ulosteita

Fick nog av blöjbyten nu sådär över en natt.
Krabaten lyckas meddela sådär varannan gång när han behöver kakka och man hinner placera honom på tronen innan det är för sent. Kisandet -ingenting, men det ids jag inte ta stress över ännu, hoppas på att det ska gå av sig själv i sommar då man kan springa runt barbent. Jag vill ha ett barn att byta blöjor på och ett annat som gnäller om att det måste kiiissaaa. Ja det vill jag faktiskt.

Kakkablöjorna börjar kännas äckliga, men sonens pottintresse är halvlamt. Eftersom jag tror att min insats krävs för att väcka ett intresse (som diskuterats bland annat hos Kakkakaffe) så har jag infört pottstund med lite läsning varje gång han vaknar och innan han ska gå och sova, sådär som en till trevlig fekalisk rutin till i vardagen *insert lite kärleksfull ironi här*
Till saken hör att jag var ganska flitig med pottränandet en period när han just börjat sitta stadigt, men så var jag panikisk, vi köpte hus och ena och det femte och så föll det bort.

Sådär som att jag inte skulle ha tillräckligt att göra med två små barn hemma från förr. Å andra sidan är det lättare såhär för nu kan jag vara grymt konsekvent på egen hand utan att vänta på att nån annan ska gripa in!

Något att göra

Orkade för första gången släpa mig och avkomman på familjecafé här i stan idag. Trots att sönerna samarbetade fint inatt, jag har inte fått sova två timmar i streck denhär natten heller, så är tröttheten inte omöjlig och humöret riktigt bra!

Jag fattar inte varför jag har så mycket förutfattade meningar om familjecafeér, en fix idé antar jag. Det verkade hursomhelst riktigt trevligt där, där var faktiskt en bekant och hennes lilla tös och lekte också! (Okej, en par människor verkade passa rätt bra in i min förutfattade bild, men nånting har jag väl grundat den på antar jag).
Men uj att det vred sig i öronen när det gicks igenom alla virus och baciller som alla där redan verkar ha haft och jag undrade om det var såå smart att laga sig dit just den veckan när jag är ensam hemma med eventuella hostor, snuvor och spyor...

I eftermiddag blir det nog pysseldag har jag på känn. Dags att fundera på dopinbjudningar och sånt! Enkelt kort med printad text, min handstil gör sig inte på finare saker, men sen kanske en virkad blomma eller fågel eller nåt annat sött till.

Stora drömmar!

Och så var jag båtänka igen en vecka.
Det känns lite ensamt nu ikväll, men jag tippar på att imorgon börjar det sakteliga kännas normalt igen. På samma sätt som det känns konstigt den första dagen sambon är hemma igen. Det är mysigt att ha honom i huset igen, men vad är han bra för liksom?

Men vi har en hel del planerat killarna och jag, familjecafé imorgon, biblioteket på fredag och så ska Krabaten få sista TBE-sprutan på några år (jag sa väl inte att det var uteslutande nöjen?). Sen ska jag se om jag och filuren får lite egentid på lördag så jag skulle kunna åka till storstan några timmar eller nåt annat trevligt "vuxet".

På tal om det, så har jag de senaste dagarna haft våta drömmar om vuxna sysselsättningar, eller snarare, saker som JAG vill göra. Kan vara en reaktion på allt hemmapysslande och barngöra som jag håller på med just nu.
Det har varit allt från att kunna gå på en spontan loppisrunda utan att oroa mig för att någon/några blir vrålhungriga mitt i butiken, till att planera minisemester i nåt grannland under sommaren. Vad händer när mammaledigheten tar slut, ska jag, har jag råd och borde jag omutbilda mig? Eller tänk att kunna gå på restaurang jag och sambon och dela på en flaska vin och ta bussen hem sen. Tänk!

Inga omöjliga drömmar, men oj att de känns långt borta just nu när jag sitter ensam här med söndertvättade torra händer och trötta ögon.

UTOMÄKTENSKAPLIG och faderlös

För en gångs skull känner jag mig inte fullt som en urvriden trasa mitt på dagen, det kan bero på att Filuren varit en helt annan bebis sedan lunchtid igår. Jag vågar inte tillskriva magdropparna hela äran ännu, han kan ju bara ha ett par bra dagar igen, men den lilla viftande smågrymtande sötsaken i babysittern är något helt annat än missnjödhetsmonstret vi haft den senaste veckan!

Så när jag nu har energi och Krabaten är hos dagmamman passar jag på att röja lite bland plastprylarna på golvet och kommit så långt att jag börjar ha drömmar om att hinna plocka fram dammsugaren. Just då hittar jag ett litet meddelande av nämnda son, under hans matstol i köket för att precisera. En trrakktorrr-parkering:

Man måste ju avbryta leken och parkera för att komma och äta frukost såklart. Rådd, men sött rådd!

Idag har dessutom sambon "erkänt" faderskap (jag ids inte ens säga hur långt ifrån reven, kröhöm, jag menar stenåldern, jag tycker att det uttrycket är!), så nu har Filuren då två föräldrar, är släkt med sin pappa, har arvsrätt och allt såntdär som ska vara juridiskt korrekt när det biologiska inte räcker till.
Missförstå mig rätt, jag tycker att det absolut ska konstateras faderskap om föräldrarna inte är i ett registrerat parförhållande, just för att det inte ska bli missförstånd med den officiella biten. Men erkänna, det låter som om han begått ett brott.
Å andra sidan, i doppapprena från församlingen/magistraten står det UTOMÄKTENSKAPLIG på ett lätt nedlåtande förmyndaraktigt sätt med stora bokstäver och ett rynkat ögonbryn.
Håhhå säger jag bara!

Solenergi

Kan man månne tanka energi från solen?
I såna fall var det det jag gjorde igår. Det och att jag fick en välbehövlig paus från dehär fyra väggarna. Vi åkte ut till svärisarna, åkte pulka, babblade, promenderade, njöt av solen och åt en massa god mat. Och idag känns livet lite bättre, trots att jag varit vaken några timmar inatt.

På minussidan ligger däremot att filuren blir sämre och sämre i magen. Det som från början var skrik nån timme varannan kväll är nu skrik 10 minuter efter föregående måltid fram tills att man blir så trött att man somnar en liten halvtimme åt gången eller hamnar ut i vagnen och sover någorlunda bra. Från mitt på dagen till 9-10 på kvällen.
Nätterna är än så länge (peppar peppar) fria från gråt! (Men innhåller istället rätt ofta en del blöjbyten...)

Än så länge går det, men från torsdag är sambon borta igen och då MÅSTE lillebror ha fått nån hjälp. Annars heter den enda lösningen Peltor för mig och krabaten. Typ. Det är nog bara att testa alla magbakterier och bubbelbefriande medel på markanaden nu. Rådgivningen tyckte att jag skulle testa dem innan jag kör på mjölkfritt eftersom allt tyder på att det är bubblor som gör det jobbigt för honom.

Giv mig tålamod

Jag måste erkänna att jag har en svaghet som irriterar mig otroligt.
Faktum är att hela svagheten är irritation och det märks så bra just nu när jag är trött och är med barnen hela dagarna.

Filuren kan gråta och vara ilsken och magknipig och jag förstår honom och tycker synd om honom det lilla knytet. Men om storebror är gråtig och ilsken så är inte första känslan att ta hand om, utan istället smittar hans frustration av sig och jag blir likadan själv. En skrikande gnällig tvååring som helst bara kommenderar och kastar saker kring sig. Inte alltid förstås, men så ofta att jag är riktigt trött på mitt eget beteende.

Och visst är det utmanande med en tvååring. Ibland är det rent trots och han kikar på mig med retsamma ögon medan han gör tvärtemot vad han borde eller saker han vet att han inte får, väcker lillebror på flit till exempel. Ibland är det bara hans sätt att tänka, kopplingar som jag inte hänger med i, som exempel panik vid matbordet för att kniven var vänd fel väg när jag bredde smöret på brödet. Och ibland är det bara oförklarligt gnäll/skrik/högljudd lek/tjat som jag är för trött för att ta tag i på ett korrekt sätt.
Men gemensamt med dehär situationerna är att jag allt som oftast blir så galet frustrerad och irriterad på hans beteende så jag bara gnäller/skriker/tjatar tillbaka, vilket oftast leder till att han blir ännu mera trotsig och tvärtom, vilket leder till att jag blir mer irriterad och skriker och tjatar tills han ger med sig/blir ledsen.
Sen kommer det dåliga samvetet.
För när jag tänker efter så VET jag oftast vad som ligger bakom hans beteende, trötthet, vill ha närhet, bara naturliga reflexer, men det känns som undantag de gångerna jag har tid och ork att ta dehär striderna på ett sätt som passar honom. Genom lek och bus oftast, förklaringar fungerar nångång ibland, om de är enkla. Jag förväntar mig för mycket av honom helt enkelt.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med dethär förutom att skriva av mig, kanske konstatera att man borde vara mera utvilad än vad jag är tillsammans med en energisk högljudd variant av tvååring, eller har nån tips på självbehärskning/självdistansiering som man kan ta till när man försöker avvärja en kris och inte har tid att räkna till 1o?

Min fantasi och min stora käft

Krabaten är inne i en traktor-fas, eller trrakktorrr-fas för att citera honom själv. Gissa lyckan då han hittade en liten traktorrr med släp på bordet i morse.
Pappa hade med sig från jobbet, lite onödig leksak, men jag förstår honom också. Eh, faktum är att jag också gav ett litet spel åt krabaten här en eftermiddag när lillebror bara grät och jag inte på nåt vis orkade mig ut med dem och tyckte synd om storebror. Hur det nu sen var med att slevarna i köket nog duger som leksaker. Kröhöm.

Hursomhelst. Den nya traktorn kan tydligen inte köra utan att ackompanjeras av mycket höga ljudeffekter från Krabaten. Helst i närheten av en sovande lillebror. Jag försöker komma på ett sätt att motivera en tvååring att leka i vardagsrummet istället för i sovrummet och plötsligt innan jag hinner stoppa mig själv hör jag mig utbrista i ett överdrivet ivrigt:
"Nu hämtar vi alla böckerna från ditt rum och bygger en traktorbana!"

Ingen poäng med att lära Krabaten att inte bre ut alla leksaker i vardagsrumet om jag inte klarar av det själv...

Jag kan berätta sen hur kaoset urartar.



Som väntat. Trrakktorrn körde ½ varv, själv sprang han runt 2 varv, sen satte han sig ner och började läsa.
Sen vaknade lillebror och skulle äta och eftersom der är = bus i krabatens värld så ligger böckerna runt hela golvet nu och hälften av möblerna nu.