Dom tog cellodlingsprov efterom det är rätt många år sedan senast och konstaterade att jag är fit for fight igen. Får börja träna magmusklerna sådär sakta och försiktigt på riktigt igen, men måste förstås ta det i egen takt. Puh, jag var faktiskt rädd att mitt Krabat-lyft då jag just kommit hem från sjukhuset skulle ha lämnat spår, men så var det inte! Fast speciellt glad blev jag ändå för att det inte blev destu mera hormonpreparat-propaganda, brukar ofta bli det när man träffar en ny läkare. Å andra sidan meddelade jag direkt ordet preventivmedel nämndes att jag går med på allt, bara det inte innehåller hormoner. Dom är bara helt enkelt inte gjorda för mig.
Nu väntar jag bara på att lillnissen ska somna ordentligt nångång så jag snabbt får dammsuga av här inne så jag kommer mig ut i solen sen igen. Fast jag förstår att det tar ett tag, han brukar alltid bli lite uppspelt när jag sitter och stickar:
Tjosan, vem behöver mobil så länge mamma stickar?
2 comments:
Vad söt han är :)
Söt och rund! Jag undrar vad han får i sig som krabaten inte fick :)
Post a Comment