Att vända på tanken

Dethär är ett tanke-experiment.

Om jag för mig själv sådär snabbt skulle räkna upp vilka viktiga (med positiv underton, viktiga och bra saker) jag gjort idag.
Åååkej.
-Jag har tvättat flera maskiner med tvätt så vi har rent att ta med oss när vi hälsar på hemhemma i helgen och, och, ja jag har burit upp en låda på vinden!

Då leker vi med tanken då...
Så väldigt väldigt kortsiktigt jag tänker. Är jag faktiskt nöjd med den uppräkningen? Vi säger såhär då: OM jag bara hade hunnit tvätta och hänga en maskin idag, vad hade hänt då? Hade jag hunnit tvätta en imorgon även fast kläderna varit lite fuktig när jag packade ner den?
Jo.
Hade min mamma haft något emot att slänga på en tvättmaskin i nödfall direkt vi kommit dit eller lite senare?
Nej. Hon skulle troligtvis ha tyckt om att känna sig behövd.
Precis. Och detsamma gäller kanske lådan upp på vinden då...

Försök igen, tänk tvärtom, vad har jag gjort som är viktigt idag, inte nödvändigt för dagen utan viktigt, livsviktigt?
Eh, jag stoppade krabaten när han var fem före att dra en hög med väskor ner från pallen över sig själv?
Varför frågetecknet? NU talar jag! Fastän det inte var fara för hans liv, så visst hade han kunnat skada sig. DÄR har jag något att vara nöjd och lycklig över. Låt komma, mera bara.
Jag var ute på en promenad.
Inte livsviktigt just nu idag nej, men en långsiktigt mycket viktig sak, bra bra!
Jag ringde en vän.
Nej det är inte alls fel heller. Gör det oftare för all del!

Okej, det var tre saker redan och klockan är bara fyra! Jag kan ju dethär. Så varför varför är de två första sakerna som jag räknar upp så kortsiktiga? Bra saker i sig, men har ingen inverkan på resten av mitt liv. Inget som borde vara viktigast eller vara det första som dyker upp i huvudet.

Tja...
Har vi glömt vad som är riktigt viktigt? Är vi så kortsiktiga att vi inte längre vet vad som gör livet värt att leva och vad som lönar sig både imorgon och i övermorgon och om en månad och ett år? Är vi nöjda över onödiga saker är vi knappast nöjda så långa stunder åt gången heller.

Så säg mig, vad är det viktigaste du gjort idag, på riktigt?

Lycka är...

...att äta ett nybakt scones med smör och sörpla i sig de sista klunkarna direkt ur mjölktölken i kvällsskymningen innan man går och sova.

Allra bäst blir det om man låtsas att surret av vuvuzelorna i bakgrunden är hundratusen ihärdiga syrsor i trädgården och fotbollskommentatorerna är grannar ett par hus bort som har blivit lite högljudda mot slutet av grillfesten.

Murphy tuli taloon

Och detta som skulle bli Effektiva Veckan (TM) som skulle avslutas med att åka upp till slätterna och hälsa på morföräldrarna.
Det ser illa ut.
Igår på kvällskvisten svalde jag ett sandpapper, helt utan förvarning. Och på natten vaknade jag mitt i ett hostanfall med ett sjuhelsikes halsont och hörde sonen snorkla och hosta lite smått till svar i sin egen säng.
Tack och lov har det inte blivit värre, så sonen ligger ute och snorklar i vagnen nu och jag sitter inne med en kopp honungsvatten och nålar gardiner.

Men frågan kvarstår: Varför blir man alltid, utan undantag, småkrasslig just den vecka när man tänkt få det sista rummet upprett hemma, få gamla lägenheten städad, när man tänkt sig på kanske rentutav två spinningpass och dessutom ska besöka föräldrarna som gör tecknet för onda ögat så fort man nämner ordet halsont??

Om nån annan vill ha Murphy på besök så skickar jag gärna dit honom. Och om någon vet vem som skickade honom hit, så får du gärna berätta så går jag dit och hostar lite på personen i fråga!

Rapport från kaoset

92 kvadrat är stort.
Men inte större än att man har svårt att veta vart man ska ha plats för böcker, mappar, 5 balklänningar, tv-antenner, prydnadsflaskor i färgat glas och lite annat smått och gott. Så med andra ord, vi har flyttat men det finns mycket jobb kvar.
Men innan jag fortsätter med det så vill jag bara meddela att det är SKÖNT att bo i egnahemshus igen. Jätteskönt!
Enda nackdelen med hela stället är att kranen i köket är tvärtom.
Hett till höger och kallt till vänster. Och vattnet i ett hus som värms med olja blir inte hett, det blir HETT. Jag har slutat räkna hur många gånger jag varit nära att bränna fingrarna och det blir väl ett par gånger till innan min hjärna har vant sig att kallt finns till vänster. Norrut=kallt, norrut=kallt, norrut=kallt...
*fotrtsätter med min mantra och tassar iväg för att vika ihop tvätten*

Flytt!

Kväll somnar jag förhoppningsvis i detta 70-taliga rum med tygtapet:



Återkommer när jag har nätkontakt igen, förstås var vi inte tidiga med att ringa och meddela nätditributören så det lär ta några dagar :P

Det blir ingen fotboll ikväll kan jag meddela

Sambon sitter hos sina föräldrar och äter smörgåsar, medan jag är hungrig och panikpackar. Orsaken till att jag är hungrig är att pålägg och smör befinner sig ute på stugan och det är därför han sitter hos sina föräldrar, för han skulle ut till stugan och hämta pålägget som han glömde dit i förmiddags, men han pausade tydligen på vägen.

Just nu känns det såhär:


Och så blev jag sugen på cream filled donuts...

Neeeeej!

Inte det!
Vad sdom helst, men inte "definitivt slut".

Boken som beskrivs som en ren och skär lyft-på-fliken-festival. Hur ska jag få tag på den här i obygden?
Nu gråts det här.


(Okej krabaten gråter på grund av jobbig mage och klagar på att jag har dåligt med mjölk, men jag kan låtsas att han gråter på grund av att han tycker så synd om sin mamma som så gärna ville lyfta på flikarna.)

Har du lika kul på en fest nykter?

Frågan är intressant för en kvinna som för första gången på evigheter inte druckit många droppar alkohol på över ett år. God knows, innan dess har det blivit dedär några sista onödiga glasen "några" gånger för mycket också!
Och med dessa insikter i bakfickan kan jag ge svaret:
Det beror på festen.

Det finns fester vars enda syfte verkar vara att bli full snabbt och ha roligt åt varandra i fyllan. Dom är bara otroligt tråkiga (och extremt löjeväckande kan jag meddela) för den nyktre. Jag har närmast varit glad att jag varit nykter på de tillställningarna...

Det finns fester vars syfte är att ha skoj, men det kan bli lite extra stämning med lite alkohol som krydda. Dom kan vara hur roliga som helst, även utan den extra kryddan av ett par öl/vin/cider! Jag har inte ens behövt sakna alkoholen då!

Sedan finns det dedär gångerna, inte fester, men bara tillfällen, säg en varm sommarkväll då det skulle vara så passligt att avrunda dagen med ett eller två glas vitt på bryggan.
Då har det nog varit obeskrivligt synd om mig som sitter med äppelsaften/limonaden/vattnet!

Imorgon blir det förhoppningsvis flyttöl, förutm för mig, men vet ni vad? Jag kommer inte att sakna det. Om vi får sängen bäddad och får gå och sova innan midnatt utan kalabalik från krabaten så är jag nöjd!

Dom kanske nöjer sig med öl?

Vi flyttar om två dagar.
Tekniskt sett borde jag panikartat packa allt vi har och äger i lådor just nu eftersom sambon är på lång jobbdag idag igen och packat ska det bli hursomhelst.

Som den skarpögde gissat gör jag ju inte det just nu utan jag sitter framför datorn. Och googlar recept. Vi kommer att ha en massa glada flytthjälpare, släkt och vänner, som även kommer att klara av att packa lite saker, så därför orkar jag inte ta stress över packandet.
Men en massa glada hjälpande händer ska förstås bjudas på flyttmat.
Därför sitter jag nu och googlar på "goda och snabblagade recept för flyttarbetare". Det ger inte så många träffar. Det ger inte "snabb och enkel mat föri sjutton!" heller. Tips emottages med tacksamhet.

Kanske jag borde nöja mig med grillkorv och potatissallad som jag tänkte från början. Går snabbt att laga och förbereda och kan ätas från papperstallrikar med plastbestick.
Annars skulle jag gärna göra klassikern flyttgröt, men den passar så dåligt ihop med den klassiska flyttölen fick jag höra.

Borde testa med salsaparill...

Sonen älskar blåbär!
Förlåt, skrev jag sonen? Jag menade smurfen.

Tyvärr är han varken gammelsmurfen eller sprattsmurfen. Istället är han buttersmurfen. "Jag gillar inte smurf."

Jag själv önskar att det fanns en snällochgladsmurfen-smurf.

Elaka tankar lönar sig!

De flesta människor som jag känner tycker jag om. Men så finns det den där bunten med människor som jag bara har en ytlig dimmig bild av och bland med dem finns det flera som jag rakt av inte har nån större lust att känna närmare alls.
En av dem sprang jag på på en sverigebåt härom året.
Hon gick en årskurs under mig i skolan och var tjejjen som hade det prydligt kammade håret, alltid talade snäppet högre än alla andra, alltid ville bestämma över andra, för hon visste ju alltid lite bättre och detta visade hon genom att allt som oftast snörpa ihop munnen åt sånt som inte var tillräckligt perfekt.

Som sagt, jag såg henne på färjan härom året där hon seglade runt i människohavet efter sina två busiga barn och kommenderade sin undergivne man. Fortfarande visste hon tydligen bäst, det skvallrade snörpen på munnen om, men en liten lycklig glimt av skadeglädje kände jag nog när jag såg hur hennes perfekta värld skakades av en kamp. Hon skulle så innerligt gärna ha morrat till på skarpen åt de två busfröna, men då skulle hon ju inte vara den perfekta mamman längre. Istället krympte munnen på ett oroväckande vis och rösten lät mer och mer tillkämpat lugn.
Rätt åt henne, skaffa gubbe och barn snabbt så man har nån att bestämma över, kanske du fattar nu att det inte är nån mening med att vara pedant perfekt! Tänkte jag.

Det var antagligen den elaka tanken som såg till att jag två veckor senare märkte att jag var gravid...

TUR att man tänker elaka tankar ibland, för bättre busfrö än krabaten har jag aldrig fått!


EDIT: Skrev jag och så fick han magknip och var gnällig halva förmiddagen. Snälla tankar lönar sig INTE!

KlirrKlingeling!

Det glada klirret är ljudet av den nya nyckeln som flyttade in i knippan idag!
Flytt på fredag till en lägenhet av den svindlande storleken 92 kvadrat!!!
Det låter kanske som en medelmåttlig familjebostad, men mina utropstecken förklaras kanske av att det är mer än dubbelt av vad vi har nu.

Och för att fira detta ansiktslyfte jag bloggen också.
Och lovar härmed att sätta in mera bilder i fortsättningen. Oberoende av om jag lärt mig fota ännu.
Men det imorgon, nu är det nattidags med tanke på att det är tiiidig väckning för en här i familjen imorgon och återstående familj ska vara ensamma hemma och packa i timmar. Sånt!

Slö slapp och degig?

Sådär!
På rak arm och stående fot eller valfri spretig kroppsdel, fattade jag beslutet igår att jag tar ut vårdledigt till slutet av maj 2011. Vid behov kan jag meddela att jag vill avsluta vårdledigheten tidigare, men då tar det tre månader att få mig inpetad i rullorna så det ska meddelas i tid i så fall!

Nu ska jag bara då skicka officiell ansökan till jobbet och meddela Fel- och PetitessAvdelningen, eller var det Få-Pengar-Ansökan, eller vad det nu hette detdär stället...

Hursomhelst, fylla i blanketten och SEN är jag vårdledig!
Tror ni jag tänker ligga på sofflocket för det?
Näpp.
Min glada tanke är nog att se om jag kan sysselsätta mig fram tills dess. Något nytt lockar myyycket! Om inget annat kan jag säkert sätta mig på nån vikarielista för biologiundervisning eller så i vår.
Om inget nappar, så tänker jag påminna jobbet om att jag är intresserad av arbetsmöjligheter i Närmaste Storstaden nästa vår, OM det finns något för mig där lär det väl vara nytt i alla fall.

Oj, pip ifrån sovrummet, gotta go!

Han har blivit van...

Härrägud, det var ju mina antika knypplade spetsar!
ropade jag bestört när sambon konstaterade att det säkert var en roskispåse som låg i tamburen, för nu slängde han den.

Han trodde inte på mig.
Fast egentligen borde jag ha ropat Härrägud, har du pluggat igen näsan! för det var faktiskt blöjroskisen som låg där ute i tamburen och det av en viss orsak.

Only ett skrap away!

Lösningen är funnen!
Jag ska skaffa en egen bil!
Den tänker jag finansiera genom att vinna på lotto!
Ikväll ska jag shoppa ässä-lotter!
Det är bara ett skrap som skiljer mig och friheten åt!

:P

Nåmen, EN ässä-lott då?

Uuups...

Igår fällde sambon en liten, men allvarligt menad kommentar.
"Imorgon går du på zumba och så ringer du och kollar midsommaren med kusinen och så hör du om dendär kaffen du tala om för några veckor sen redan!"

Verkar som om jag är Höperö på riktigt på heltid nu.
Jo jag vet, de senaste veckorna har jag höpererat* mera än lovligt.

Nåväl, sant att den sociala stimulansen man får av en person på snart 5-månader med hård mage är rättså minimal, men i rättvisans namn skulle han kunna erbjuda sig att vara med sin son lite oftare och inte vara borta med bilen 10-13 timmar på dagarna så jag sitter fast här med son, flyttpackande och markservice på mina händer. Föruom på veckosluten, men då ska man vara ute på holmen, och DÄR är det ju socialt så att det spritter om det!

Nåja, gymmet ikväll husomhaver, men först nu mata mera plommonpure i krabaten och sy gardiner.

* Suttit hemma och inte ens brytt mig om vad grannarna gör.

Allt är förlåtet!

Dethär skulle bli ett gnällinlägg, ett mycket gnälligt småegoistiskt gnällinlägg, men såg gick jag ut i kvällsluften, snusade in ett djupt andetag med syrendoft och ångrade mig. Så nu blir det bara smågnälligt istället :P

Jag har sovit lite smådåligt den senaste tiden igen och det är inte ens krabatens fel! Det är jag som VÄNTAR på att han ska vakna varje gång jag vaknar så att jag själv har svårt att hitta sömnen. Så med en 6-timmarsnatt här och en 5½ timmarsnatt där blir man trött i slutänden.
Som sagt krabaten sover som en ängel på nätterna, men annat är det på dagen. Jo för på dagen sover man uruselt mitt i allt, babblar glatt och lyckligt om man blir lagd i vagnen och sparkar av sig filten, han försöker lära sig kräla/krypa antagligen och skulle behöva mera mat för att orka sova.

Men summa sumarum känns det som att tre personer strör saker kring sig, smutsar ner kläder och ska ha lagad mat flera gånger om dan och det är en som ska plocka, tvätta och laga mat. En som blir klubbad i huvudet av trötthetshammaren varje eftermiddag.
Plus att här borde packas.
En och en halv sopsäck står mitt i lägenheten fast jag bett någon bära dem ner till källaren. Det är han som kommer flera timmar för sent fast han beställt mat till etn viss tid.Det är samma person som slänger sin smutsiga tvätt runt i lägenheten som små strumpdekorationer, som sedan får den tillbaka som ren tvätt levererad på sin säng så han får vika in det i skåpet enligt eget system, det är samma person som, trots påminnelser, slänger sagda hög med rena kläder ut på soffan när han ska gå och sova sedan för han är för trött för att vika in.

Men det är också den personen som kommer hem svettig och smutsig två timmar efter att han sade att han skulle vara klar för att han jobbat lite extra. Och det är han som står och skramlar med disken i köket just nu. Och viktigast av allt, det var han som hämtade en glass åt mig från butiken annars bara ikväll som jag nu kunde sitta ute och äta på bakgården...

Hjärta.