Elaka tankar lönar sig!

De flesta människor som jag känner tycker jag om. Men så finns det den där bunten med människor som jag bara har en ytlig dimmig bild av och bland med dem finns det flera som jag rakt av inte har nån större lust att känna närmare alls.
En av dem sprang jag på på en sverigebåt härom året.
Hon gick en årskurs under mig i skolan och var tjejjen som hade det prydligt kammade håret, alltid talade snäppet högre än alla andra, alltid ville bestämma över andra, för hon visste ju alltid lite bättre och detta visade hon genom att allt som oftast snörpa ihop munnen åt sånt som inte var tillräckligt perfekt.

Som sagt, jag såg henne på färjan härom året där hon seglade runt i människohavet efter sina två busiga barn och kommenderade sin undergivne man. Fortfarande visste hon tydligen bäst, det skvallrade snörpen på munnen om, men en liten lycklig glimt av skadeglädje kände jag nog när jag såg hur hennes perfekta värld skakades av en kamp. Hon skulle så innerligt gärna ha morrat till på skarpen åt de två busfröna, men då skulle hon ju inte vara den perfekta mamman längre. Istället krympte munnen på ett oroväckande vis och rösten lät mer och mer tillkämpat lugn.
Rätt åt henne, skaffa gubbe och barn snabbt så man har nån att bestämma över, kanske du fattar nu att det inte är nån mening med att vara pedant perfekt! Tänkte jag.

Det var antagligen den elaka tanken som såg till att jag två veckor senare märkte att jag var gravid...

TUR att man tänker elaka tankar ibland, för bättre busfrö än krabaten har jag aldrig fått!


EDIT: Skrev jag och så fick han magknip och var gnällig halva förmiddagen. Snälla tankar lönar sig INTE!