Lycka är...

...att äta ett nybakt scones med smör och sörpla i sig de sista klunkarna direkt ur mjölktölken i kvällsskymningen innan man går och sova.

Allra bäst blir det om man låtsas att surret av vuvuzelorna i bakgrunden är hundratusen ihärdiga syrsor i trädgården och fotbollskommentatorerna är grannar ett par hus bort som har blivit lite högljudda mot slutet av grillfesten.

Jag gick hem med vagn och krabat från svägerskan tidigare, hade varit barnvakt åt buspojkarna, solen sken och det var varmt fast det redan var kväll.
Och för första gången sen jag flyttat hit kände jag mig riktigt nöjd och lycklig.

Jag hade röjt i trädgården på dagen medan krabataten sov, vi snackar trädgård som ingen petat på på flera år alltså. Jag hade just umgåtts med "släkt", alltid hälsosamt. En bekant hade frågat mig om jag kommer på en träff på torsdag, skönt att känna sig efterfrågad. Vi har just fått ok på ett egnahemshus att hyra, underbart med mera utrymme. Min gubbe var på talko och hjälpte ett par vänner som bygger hus, lite för mig själv men ändå i närheten. Jag var på väg hem för att natta vårt lilla barn.

Visst finns det saker att fundera på, jobb, pengar, tid, men just då var dom som bortblåsta.

Jag gissar att jag nånstans innerst inne har haft en dröm om dethär. Någon slags bild av att det här så här man ska leva livet sedan nån gång när man blir vuxen på riktigt.
Seriöst, FÅR man ha det såhär bra?