Ska fira vappen med knattarna i år. Bara jag och knattarna.
Visst saknar jag sambon, men samtidigt ska det bli skönt. Ingen känsla av pakko-festande, inga trötta gnälliga barn på kvällen, inga trötta gnälliga föräldrar morgonen efter. Ändå är ambitionsnivån så hög att det hela kräver ett visst mått planerande, det finns mycket som kan gå på helt annat sätt än jag tänker mig!
Plan A: Jag hinner packa in oss i bilen utan alltför mycket tårar senast klockan fem och tutar iväg till Vårdberget.
Plan B: Jag kommer inte på nåt vis att hinna packa in oss i bilen före klockan halv sex - Vi kollar om Pargas-vappen är nåt att fira.
Plan C: Alla gråter, alternativt svär, alternativt är vrålhungriga - Vi stannar hemma och har piknik med munkar och mjöd på gården och tittar på tv-sändningen av galejet istället.
Plan X (ambitionsnivå 0): Inget fungerar. Inget alls. - Jag räknar till 10, knäpper på mumin-dvd:n, slänger mig i soffan och försöker komma ihåg att andas.
30 April 2012
29 April 2012
Oplanerat
Det blev en helt oplanerad paus här.
Sambon kom hem, jag ville vara mera med familjen. Sambon for, min mamma kom hit över veckoslutet, jag ville vara med henne.
Däremellan har filuren fått ögoninflammation och krabaten har bestämt sig för att det är ljust ute och att man aldrig kan somna på kvällarna. Det kan ockå vara bidragande orsaker.
Hursomhelst, mitt liv kretsar kring tre saker just nu. Att sticka, att påta i trädgården och att fixa stugan i skick för sommar och dop. Så pass viktiga grejjer att det inte förvånar mig om jag ligger lite lågt här ett tag till.
Men hörni, vapp imorgon, festa lugnt!
Sambon kom hem, jag ville vara mera med familjen. Sambon for, min mamma kom hit över veckoslutet, jag ville vara med henne.
Däremellan har filuren fått ögoninflammation och krabaten har bestämt sig för att det är ljust ute och att man aldrig kan somna på kvällarna. Det kan ockå vara bidragande orsaker.
Hursomhelst, mitt liv kretsar kring tre saker just nu. Att sticka, att påta i trädgården och att fixa stugan i skick för sommar och dop. Så pass viktiga grejjer att det inte förvånar mig om jag ligger lite lågt här ett tag till.
Men hörni, vapp imorgon, festa lugnt!
22 April 2012
Dagens konstaterande
Tänker inte orda desto mera om denhär dagen, men kan sådär kort konstatera att det bränner i kinderna, magen har en massa godsaker i sig och sambon kommer hem ikväll.
Mera behövs inte för att det ska kännas bra!
Slogs av en insikt idag, jag är precis lika fånig som min egen mamma.
Krabaten trotsade sina rädslor och hoppade upp på mönkijän och åkte storögt ett varv sittandes framför farfar. Och jag stod där och flinade brett åt honom, så modig han var och så kul han måste ha det tänkte jag.
Han stirrade bara tillbaka på sin brett flinande mamma. Och plötsligt mindes jag:
Dendär känslan av då man gjorde nåt tokspännande när man var liten, nåt nytt som man bara drömt om tidigare och det var så överväldigande så man bara satt där och UPPLEVDE och KÄNDE.
Och så fick man syn på morsan som stod en bit bort och tokflinade och vinkade som om hon hade jätteskoj och förväntade sig att man själv hade jätteskoj också, fast man inte HANN med det just där och då.
Nej, jag slutade inte tokflina för det, för jag insåg en annan sak också, mamma tokflinade inte bara för att hon trodde att jag hade jätteskoj, hon tokflinade åt min koncentrerade uppsyn och så var hon tokstolt samtidigt också.
Mera behövs inte för att det ska kännas bra!
Slogs av en insikt idag, jag är precis lika fånig som min egen mamma.
Krabaten trotsade sina rädslor och hoppade upp på mönkijän och åkte storögt ett varv sittandes framför farfar. Och jag stod där och flinade brett åt honom, så modig han var och så kul han måste ha det tänkte jag.
Han stirrade bara tillbaka på sin brett flinande mamma. Och plötsligt mindes jag:
Dendär känslan av då man gjorde nåt tokspännande när man var liten, nåt nytt som man bara drömt om tidigare och det var så överväldigande så man bara satt där och UPPLEVDE och KÄNDE.
Och så fick man syn på morsan som stod en bit bort och tokflinade och vinkade som om hon hade jätteskoj och förväntade sig att man själv hade jätteskoj också, fast man inte HANN med det just där och då.
Nej, jag slutade inte tokflina för det, för jag insåg en annan sak också, mamma tokflinade inte bara för att hon trodde att jag hade jätteskoj, hon tokflinade åt min koncentrerade uppsyn och så var hon tokstolt samtidigt också.
21 April 2012
Från det mest oväntade av håll
En sen kväll för ett par dagar sen, en sån kväll när jag var trött och slut och krabaten hade spöksession och inte ville somna, då ringde telefonen.
Det var sambons farmor, visste inte ens att hon var uppe efter nio på kvällarna. Vi hade talats vid tidigare i veckan nån dag då när jag var lite febrig och säkert yrade så smått i luren. Hon var dels lite orolig för flunssan och dels för hur det gick hemma.
Ni förstår, hon var, så länge hennes man levde, lotshustru. Vilket innebär att hon spenderat dagar i streck hemma med sina barn och gubben ute på havet nånstans. Och även om lotsarnas arbetspass var relativt korta, några dagar i taget, så hade hon fyra barn och sjöfarten på den tiden var något som lär ha producerat änkor i större mängd än vad som sker idag. En seg tant värd all beundran med andra ord! Den mest oförställda tant jag känner också, kanske just därför sade hon de bästa orden nånsin:
Nejmen Anna, du har så bra hand med dina barn du, det märker man varje gång man ser er att du är så mån om dem och så tar du det så lugnt, så det vet jag att du klarar detdär bra fast sambon inte är hemma!
Och jag sög åt mig som en torr svamp, för det var nog just de orden jag behövde höra just då, när jag var trött och hade morrat åt krabaten redan två gånger den kvällen. Och jag har inte släppt dem sedan dess, tänk vad lite beröm på rätt ställe kan göra för ens självkänsla. Tack fammo!
Det var sambons farmor, visste inte ens att hon var uppe efter nio på kvällarna. Vi hade talats vid tidigare i veckan nån dag då när jag var lite febrig och säkert yrade så smått i luren. Hon var dels lite orolig för flunssan och dels för hur det gick hemma.
Ni förstår, hon var, så länge hennes man levde, lotshustru. Vilket innebär att hon spenderat dagar i streck hemma med sina barn och gubben ute på havet nånstans. Och även om lotsarnas arbetspass var relativt korta, några dagar i taget, så hade hon fyra barn och sjöfarten på den tiden var något som lär ha producerat änkor i större mängd än vad som sker idag. En seg tant värd all beundran med andra ord! Den mest oförställda tant jag känner också, kanske just därför sade hon de bästa orden nånsin:
Nejmen Anna, du har så bra hand med dina barn du, det märker man varje gång man ser er att du är så mån om dem och så tar du det så lugnt, så det vet jag att du klarar detdär bra fast sambon inte är hemma!
Och jag sög åt mig som en torr svamp, för det var nog just de orden jag behövde höra just då, när jag var trött och hade morrat åt krabaten redan två gånger den kvällen. Och jag har inte släppt dem sedan dess, tänk vad lite beröm på rätt ställe kan göra för ens självkänsla. Tack fammo!
20 April 2012
Lyx
Regnet öser ner, men jag njuter så att det står ut genom öronen.
Dels för att något faktiskt kommer in genom öronen igen. Inga täppta öron mera!
Och idag var det dessutom dags för sista pencillin-knappen. Värt att fira.
Men framför allt för att jag har det rätt lyxigt trots att jag är ensam hemma med knattarna. Idag inledde vi med sovmorgon till halv 8 (det behövdes), både jag och filuren slocknade om efter morgonslurken.
Huset är ordentligt städat med hjälp av svärmor igår, alla hundhår är borta!
Krabaten åkte till dagmamman, filuren sover och jag har hunnit läsa tidningen över en kaffekopp utan avbrott.
Dessutom är knattarna så fina ibland:
Idag tänker jag dessutom försöka sätta lite extra tid på mig själv. Lång dusch, raka benen, fila föttterna och smörja in mig i nån smörja som doftar gott. Det är sällan jag hinner med alla de sakerna på en och samma månad!
Dels för att något faktiskt kommer in genom öronen igen. Inga täppta öron mera!
Och idag var det dessutom dags för sista pencillin-knappen. Värt att fira.
Men framför allt för att jag har det rätt lyxigt trots att jag är ensam hemma med knattarna. Idag inledde vi med sovmorgon till halv 8 (det behövdes), både jag och filuren slocknade om efter morgonslurken.
Huset är ordentligt städat med hjälp av svärmor igår, alla hundhår är borta!
Krabaten åkte till dagmamman, filuren sover och jag har hunnit läsa tidningen över en kaffekopp utan avbrott.
Dessutom är knattarna så fina ibland:
"Bädda lillebror!"
Idag tänker jag dessutom försöka sätta lite extra tid på mig själv. Lång dusch, raka benen, fila föttterna och smörja in mig i nån smörja som doftar gott. Det är sällan jag hinner med alla de sakerna på en och samma månad!
18 April 2012
Mera konsumenträttigheter
På tal om liksom. Nu kommer vi till matvanorna här i huset.
För det första är jag väldigt dålig på att läsa på förpackningar i butiken, kan bero på att jag ropar nåt i stil med "In med benen i vagnen!", eller ser mig runt med hökögon "På vilken stapel med juiceburkar/kaffepaket/ölburkar klättrar du nu?" samtidigt som jag hivar ner standardprudukterna i kärran.
För det andra äter vi en massa yoggis här i huset och nästan alltid i litersburk.
Standarden är faktiskt hör och häpna Rainbows egen natrurelljoggis. Tillverkad i Estland, men det struntar vi i, för den är god, lagom fet, laktosfattig och innehåller endast mjölk och syrningskultur. Och billig, sa jag det?
Till veckoslutet brukar vi köpa inhemska Juustoporttis vanilj- eller blåbärsjoggis. Den innehåller mjölk, syrningskultur och så antingen vaniljjox eller blåbärsjox. Består av äkta vanilj och blåbär, nån smaktillsats, socker och så ett konserveringsmedel. Men ändå relativt bra.
Nåja, härom veckan var standardvaniljen slut i hyllan och jag slog på stort och köpte dyra lyxigt marknadsförda Ihana av arla-ingman med vaniljsmak istället. Ojoj, det måste ju vara gott.
Nej. Det smakade blä. Och när jag läste det finstilta insåg jag att jag ätit något som innehöll yoghurt (odefinierat ursprung), vatten, potatisstärkelse (för att göra det mindre vattnigt då antar jag) och flera smaktillsater och E:n.
Får man ens kalla det för joggis? Borde det inte heta mjölk-potatisprodukt? Och får man ta ett så högt pris för den?
Som sagt, jag köper hellre då utländsk joggis som innehåller det som en joggis ska, än en tvivelaktigt inhemsk halvpotatis.
För det första är jag väldigt dålig på att läsa på förpackningar i butiken, kan bero på att jag ropar nåt i stil med "In med benen i vagnen!", eller ser mig runt med hökögon "På vilken stapel med juiceburkar/kaffepaket/ölburkar klättrar du nu?" samtidigt som jag hivar ner standardprudukterna i kärran.
För det andra äter vi en massa yoggis här i huset och nästan alltid i litersburk.
Standarden är faktiskt hör och häpna Rainbows egen natrurelljoggis. Tillverkad i Estland, men det struntar vi i, för den är god, lagom fet, laktosfattig och innehåller endast mjölk och syrningskultur. Och billig, sa jag det?
Till veckoslutet brukar vi köpa inhemska Juustoporttis vanilj- eller blåbärsjoggis. Den innehåller mjölk, syrningskultur och så antingen vaniljjox eller blåbärsjox. Består av äkta vanilj och blåbär, nån smaktillsats, socker och så ett konserveringsmedel. Men ändå relativt bra.
Nåja, härom veckan var standardvaniljen slut i hyllan och jag slog på stort och köpte dyra lyxigt marknadsförda Ihana av arla-ingman med vaniljsmak istället. Ojoj, det måste ju vara gott.
Nej. Det smakade blä. Och när jag läste det finstilta insåg jag att jag ätit något som innehöll yoghurt (odefinierat ursprung), vatten, potatisstärkelse (för att göra det mindre vattnigt då antar jag) och flera smaktillsater och E:n.
Får man ens kalla det för joggis? Borde det inte heta mjölk-potatisprodukt? Och får man ta ett så högt pris för den?
Som sagt, jag köper hellre då utländsk joggis som innehåller det som en joggis ska, än en tvivelaktigt inhemsk halvpotatis.
17 April 2012
Ett samtal senare
Har hållit på att få flipp de senaste dagarna, jag är ännu långt i från uteskick (århundradets segaste flunssa säger jag bara!) och så har dom varit sjuka hos dagmamman. Igen.
Det skulle vara en sak om det skulle hända en gång per termin, men då det är en sjukdom i månaden, (farmor har fått hjälpa till en hel del under våren!) så är det för mycket!
Inget illa om dagmamman, hon är jättetrevlig och bra, de är bara så lättsmittade.
Hursomhelst, äntligen tog jag tid och ringde och kollade upp en par saker med dagvårdsledningen här i stan.
Sådär i allmänhet har de som har dagvård 10 dagar i månaden möjlighet att kompensera för frånvarodagar orsakade av sjukdom hos dagmamman senare i månaden, vilket innebär att de inte har rätt till reservdagvårdsplats de dagar egen dagvård inte kan ställa upp.
Men det är ett specialfall just för oss eftersom dagmamman väljer dagarna och vi har inte möjlighet till kompensation andra dagar i veckan (hon slutför studierna), så måste vi få kompensationen från annat håll.
Puh! Hela våren har jag morrat över det köckiga systemet, men nu löste sig allt! Låt så vara att jag är hemma de flesta dagar, låt så vara att om jag är frisk och sambon hemma spelar det inte så stor roll, men faktum kvarstår: Vi betalar för 10 dagar i månaden och då är det det vi borde få!
*Slår ett slag för konsumenträttigheterna*
Det skulle vara en sak om det skulle hända en gång per termin, men då det är en sjukdom i månaden, (farmor har fått hjälpa till en hel del under våren!) så är det för mycket!
Inget illa om dagmamman, hon är jättetrevlig och bra, de är bara så lättsmittade.
Hursomhelst, äntligen tog jag tid och ringde och kollade upp en par saker med dagvårdsledningen här i stan.
Sådär i allmänhet har de som har dagvård 10 dagar i månaden möjlighet att kompensera för frånvarodagar orsakade av sjukdom hos dagmamman senare i månaden, vilket innebär att de inte har rätt till reservdagvårdsplats de dagar egen dagvård inte kan ställa upp.
Men det är ett specialfall just för oss eftersom dagmamman väljer dagarna och vi har inte möjlighet till kompensation andra dagar i veckan (hon slutför studierna), så måste vi få kompensationen från annat håll.
Puh! Hela våren har jag morrat över det köckiga systemet, men nu löste sig allt! Låt så vara att jag är hemma de flesta dagar, låt så vara att om jag är frisk och sambon hemma spelar det inte så stor roll, men faktum kvarstår: Vi betalar för 10 dagar i månaden och då är det det vi borde få!
*Slår ett slag för konsumenträttigheterna*
16 April 2012
Flipp idé
Jag fick just en flippad (har nån använt det ordet sen 90-talet?) idé.
Vi ska titta och vi ska se. Om jag har tid och motivation och lust, eller om jag borde begära in hjälp av nån medbrottsling (systäryyystääär) för att få det att gå ihop. Och höra vad sambon tror om saken. Och så tänker jag vara just så fräck att jag inte skriver mera om saken här och nu!
Och ja, flunssan börjar sakta sakta ge med sig, hostan är seg och öronen knäpper, men det känns inte längre som om att hjärnan befinner sig i omloppsbana runt jorden och det tar flera minuter för en tanke att nå fram. Hurra!
Vi ska titta och vi ska se. Om jag har tid och motivation och lust, eller om jag borde begära in hjälp av nån medbrottsling (systäryyystääär) för att få det att gå ihop. Och höra vad sambon tror om saken. Och så tänker jag vara just så fräck att jag inte skriver mera om saken här och nu!
Och ja, flunssan börjar sakta sakta ge med sig, hostan är seg och öronen knäpper, men det känns inte längre som om att hjärnan befinner sig i omloppsbana runt jorden och det tar flera minuter för en tanke att nå fram. Hurra!
15 April 2012
Trivselstädat
Nu vet jag inte om ordet trivselstädat existerar, men det jag tänker på är minimistädningen som krävs för att du ska trivas och vara nöjd hemma?
Lite som trivselvikt: jag ser inte ut som en fotomodell, men det är såhär mycket jag väger utan att anstränga mig desto mera.
När krabaten var borta idag passade jag på att plocka lite och hittade samtidigt min trivselstädning, den kräver exakt två saker:
Att ytorna i köket; bänken, spisen, bordet och diskhon är relativt avplockade och avtorkade.
Att hall- och vardagsrumsgolv är relativt fritt från leksaker och barnkläder och sopat.
Vad jag menar med "relativt" och "ok"? Golvet ser fritt ut vid första kollen, men tittar man närmare har det visst krypit in ett par legobitar under tv-bordet och hörnet av en bok och några dammtussar kikar fram under fåtöljen, men nåja. I köket har jag dessutom en liten bit köksbänk dit man slänger post, mynt, mediciner, pennor, ja ni vet, och den är ursäktad .
Sen kan jag ha tre olika högar av grejjer på matsalsbordet, ett belamrat skrivbord, för att inte nämna sovrummen! Men så länge köket, hallen och vardagsrumsgolvet är ok så har jag sinnesfrid.
Vad innebär trivselstädat för dig?
PS. Okej, att hallgolvet är avplockat är ren självbevarelsedrift, det är nämligen där jag snubblar i nattens mörker när krabaten ropar.
Lite som trivselvikt: jag ser inte ut som en fotomodell, men det är såhär mycket jag väger utan att anstränga mig desto mera.
När krabaten var borta idag passade jag på att plocka lite och hittade samtidigt min trivselstädning, den kräver exakt två saker:
Att ytorna i köket; bänken, spisen, bordet och diskhon är relativt avplockade och avtorkade.
Att hall- och vardagsrumsgolv är relativt fritt från leksaker och barnkläder och sopat.
Vad jag menar med "relativt" och "ok"? Golvet ser fritt ut vid första kollen, men tittar man närmare har det visst krypit in ett par legobitar under tv-bordet och hörnet av en bok och några dammtussar kikar fram under fåtöljen, men nåja. I köket har jag dessutom en liten bit köksbänk dit man slänger post, mynt, mediciner, pennor, ja ni vet, och den är ursäktad .
Sen kan jag ha tre olika högar av grejjer på matsalsbordet, ett belamrat skrivbord, för att inte nämna sovrummen! Men så länge köket, hallen och vardagsrumsgolvet är ok så har jag sinnesfrid.
Vad innebär trivselstädat för dig?
PS. Okej, att hallgolvet är avplockat är ren självbevarelsedrift, det är nämligen där jag snubblar i nattens mörker när krabaten ropar.
Seriöst!
Om man är på antibiotikakur, är det då meningen att öronontet ska flytta över till det andra örat istället? Och är det meningen att man ännu ska ha lite småfeber tredje kvällen i rad?? Vad är det för placebo-kur jag har fått???
Vill bli frisk, men blir ju bara galen av dethär!
Men nåja, solen skiner och fåglarna kvittrar, ena lånebarnet åkte hem till sig och ett av de egna barnen ska följa efter en stund sen i eftermiddag. Ojoj så jag ska gotta mig åt tystnaden sen!
Vill bli frisk, men blir ju bara galen av dethär!
Men nåja, solen skiner och fåglarna kvittrar, ena lånebarnet åkte hem till sig och ett av de egna barnen ska följa efter en stund sen i eftermiddag. Ojoj så jag ska gotta mig åt tystnaden sen!
14 April 2012
En vitamin eller två
Dagens goda (och nyttiga, där finns ju appelsin med!):
Och ett förfärligt smuligt bord, men jag orkar inte riktigt bry mig idag.
Dagens onda: Delad första plats till flunssan och till något riktigt evil, nämligen den dunderstarka panadolen. Det står på förpackningen att den inte ska påverka psyket eller försämra förmågan att framföra fordon, men attans, jag blev ju helt yr i skallen av dedär tabletterna, började må bättre när effekten av den äntligen tog slut! Kan ju inte vara bra för filuren heller fast de skulle vara amningssafe, nä de hoppar jag nog helt över från och med nu!
Och ett förfärligt smuligt bord, men jag orkar inte riktigt bry mig idag.
Dagens onda: Delad första plats till flunssan och till något riktigt evil, nämligen den dunderstarka panadolen. Det står på förpackningen att den inte ska påverka psyket eller försämra förmågan att framföra fordon, men attans, jag blev ju helt yr i skallen av dedär tabletterna, började må bättre när effekten av den äntligen tog slut! Kan ju inte vara bra för filuren heller fast de skulle vara amningssafe, nä de hoppar jag nog helt över från och med nu!
13 April 2012
En krypande insikt
Åh fy vad det är skönt att vara hemma!
Sambon skulle på jobb och då vi behöver bilen fick vi följa med och köra hem bilen igen.
Efter att jag först hamnat i fel fil och fått ett tut från en sur medbilist och sedan varit femföre att missa ett rödljus när jag skulle svänga vänster kom den krypande insikten över mig: Jag var inte alls i fullständigt körskick. Framför allt inte med två barn i bilen. Hu så skraj jag var! Så pass att jag körde resten av vägen sådär tantlöjligt sakta och med överdriven koncentration. Jag kan inte säga hurudan lättnad det var att svänga in på gården här igen!
Orsaken till körskicket heter trötthet, öroninflammation och halsbaciller. Det räckte med en titt i örat för att skriva ut antibiotika och när jag påpekade för läkaren att jag ska vara ensam med hund och två barn nån dag, så fick jag starkare panadol också. Ingen mening i att vara vaken i onödan på grund av ont här och där.
Så nu håller jag siktet inställt på söndag morgon då farmor är tillbaka och kan ta hand om hund och hjälpa till med krabat!
Men ändå, jag kan inte låta bli att tänka att jag drog det längre strået, bättre att jag själv fick öronbobban just nu än att någon av knattarna fick det!
Sambon skulle på jobb och då vi behöver bilen fick vi följa med och köra hem bilen igen.
Efter att jag först hamnat i fel fil och fått ett tut från en sur medbilist och sedan varit femföre att missa ett rödljus när jag skulle svänga vänster kom den krypande insikten över mig: Jag var inte alls i fullständigt körskick. Framför allt inte med två barn i bilen. Hu så skraj jag var! Så pass att jag körde resten av vägen sådär tantlöjligt sakta och med överdriven koncentration. Jag kan inte säga hurudan lättnad det var att svänga in på gården här igen!
Orsaken till körskicket heter trötthet, öroninflammation och halsbaciller. Det räckte med en titt i örat för att skriva ut antibiotika och när jag påpekade för läkaren att jag ska vara ensam med hund och två barn nån dag, så fick jag starkare panadol också. Ingen mening i att vara vaken i onödan på grund av ont här och där.
Så nu håller jag siktet inställt på söndag morgon då farmor är tillbaka och kan ta hand om hund och hjälpa till med krabat!
Men ändå, jag kan inte låta bli att tänka att jag drog det längre strået, bättre att jag själv fick öronbobban just nu än att någon av knattarna fick det!
Svårt
Det börjar ju närma sig det första stora jubileét för min del snart.
Fest ska det bli, på nåt vis i alla fall. Men, vad ska man önska sig i 20-, ehm, nåja 25-. Jaja, 30-årspresent då!
Jag är lite tvivelaktig till önskemål överhuvudtaget, fast jag fått förfrågningar från diverse håll redan. Förstår ni, man måste önska sig något lämpligt, inte fred på jorden, för då bli man bara besviken, men man måste ju ändå önska sig något man faktiskt vill ha och använder, istället för vad som helst, för då får man bara prydnadspryttlar och udda servisdelar.
Nu ser det ut som om jag har tre önskemål: En Moccamaster (kaffe ftw!), en ny kamera (bra vanlig, som går att dra upp ur fickan för att fånga ögonblicket, inte nån systemkamera som man måste vara jätteaktsam om) och så nåt i skämma-bort-sig-själv-genren. En heldag på spa, en massage, fot- och handvård, younameit!
Okej, och så en padda (i-pad), men det känns så onödigt så jag vågar inte säga det högt...
Nu ska jag fortsätta tänka på det och undvika att tänka på att jag ska till läkare för misstänkt öroninflammation sen idag. (Hur sjutton kan jag ha fått det, då inget av barnen verkar örigt alls??)
Fest ska det bli, på nåt vis i alla fall. Men, vad ska man önska sig i 20-, ehm, nåja 25-. Jaja, 30-årspresent då!
Jag är lite tvivelaktig till önskemål överhuvudtaget, fast jag fått förfrågningar från diverse håll redan. Förstår ni, man måste önska sig något lämpligt, inte fred på jorden, för då bli man bara besviken, men man måste ju ändå önska sig något man faktiskt vill ha och använder, istället för vad som helst, för då får man bara prydnadspryttlar och udda servisdelar.
Nu ser det ut som om jag har tre önskemål: En Moccamaster (kaffe ftw!), en ny kamera (bra vanlig, som går att dra upp ur fickan för att fånga ögonblicket, inte nån systemkamera som man måste vara jätteaktsam om) och så nåt i skämma-bort-sig-själv-genren. En heldag på spa, en massage, fot- och handvård, younameit!
Okej, och så en padda (i-pad), men det känns så onödigt så jag vågar inte säga det högt...
Nu ska jag fortsätta tänka på det och undvika att tänka på att jag ska till läkare för misstänkt öroninflammation sen idag. (Hur sjutton kan jag ha fått det, då inget av barnen verkar örigt alls??)
12 April 2012
E ska gaa.
Efter att jag tagit en panadol mot min egen feber.
Efter att jag druckit lite sött hett te.
Efter att jag sovit en natt.
Efter att jag fått min nya jacka utbytt mot en mindre (jag har krympt en storlek tydligen).
Efter att sköthunden på antibiotika åkt hem igen.
Men sen SKA det bli bra! Prkl.
Envisheten, envisheten.
Efter att jag druckit lite sött hett te.
Efter att jag sovit en natt.
Efter att jag fått min nya jacka utbytt mot en mindre (jag har krympt en storlek tydligen).
Efter att sköthunden på antibiotika åkt hem igen.
Men sen SKA det bli bra! Prkl.
Envisheten, envisheten.
Nu kan det bara bli bättre
Hunden blev sjuk (har haft mycket infektioner på sistone och mår inte så bra av antibiotikakur på antibiotikakur heller), sambon fick feber och jag blev helt igensnorad, sådär på en halv dag. Jag gladdes inte åt livet igår kväll.
Men nu skiner solen igen och jag gläds åt att krabatens hosta blir bättre och bättre (fast han har aldrig varit lika sjuk som mig och sambon), hunden i alla fall bajsat ute alla gånger hittills och att jag fick min nya vårjacka på posten!
Nu ska jag trotsa snoret och taggtrådshalsen och ge mig ut en sväng för att testa den!
Men nu skiner solen igen och jag gläds åt att krabatens hosta blir bättre och bättre (fast han har aldrig varit lika sjuk som mig och sambon), hunden i alla fall bajsat ute alla gånger hittills och att jag fick min nya vårjacka på posten!
Bild härifrån
Nu ska jag trotsa snoret och taggtrådshalsen och ge mig ut en sväng för att testa den!
11 April 2012
Som ett rostigt gångjärn
Idag är det en gnälldag har jag bestämt.
Halsen min blev till ett rivjärn igår kväll. Och när morgonen grydde hade jag trots en panadol inte fått mera än fem timmar söndrig sömn. Ett extra tack till krabaten som tyckte det var morgon tio över sex i morse.
Idag känns allt som borden och måsten.
Att gå ut i det gråa vädret kryddat av några slaskstänk med hund och barnvagn var inte något som kan kallas uppiggande.
Att komma hem och inse att jag glömde att reda upp i köket innan vi gick var en smäll i ansiket (normalt är det inte så noga, men med en potentiellt hungrig hund i huset vill man faktiskt få undan det mesta).
Att veta att jag måste in till Åbo idag för att returnera diverse grejjer med två småsnoriga barn i bilen känns inte det minsta lockande.
Hunden sket dessutom i att kakka under promenaden, så jag hoppas hon inte får akuta behov just medan vi är borta.
Gnäll, gnirk och gnissel.
Det enda som förgyller min dag är den lille filuren som mitt i allt bestämt sig för att sova åttatimmars pass, från sista matbiten åtta på kvällen till klockan fyra på morgonen. Synd bara att storebror väcker oss mitt i natten, varje natt, nu istället.
Halsen min blev till ett rivjärn igår kväll. Och när morgonen grydde hade jag trots en panadol inte fått mera än fem timmar söndrig sömn. Ett extra tack till krabaten som tyckte det var morgon tio över sex i morse.
Idag känns allt som borden och måsten.
Att gå ut i det gråa vädret kryddat av några slaskstänk med hund och barnvagn var inte något som kan kallas uppiggande.
Att komma hem och inse att jag glömde att reda upp i köket innan vi gick var en smäll i ansiket (normalt är det inte så noga, men med en potentiellt hungrig hund i huset vill man faktiskt få undan det mesta).
Att veta att jag måste in till Åbo idag för att returnera diverse grejjer med två småsnoriga barn i bilen känns inte det minsta lockande.
Hunden sket dessutom i att kakka under promenaden, så jag hoppas hon inte får akuta behov just medan vi är borta.
Gnäll, gnirk och gnissel.
Det enda som förgyller min dag är den lille filuren som mitt i allt bestämt sig för att sova åttatimmars pass, från sista matbiten åtta på kvällen till klockan fyra på morgonen. Synd bara att storebror väcker oss mitt i natten, varje natt, nu istället.
09 April 2012
Reminder
Om jag någon gång blir helt galet sugen på att skaffa hund - Påminn mig om hur attans mycket hundar hårar och hur förbenat ofta man måste dammsuga!
PS. Ja vi är hundvakter en hel vecka ännu.
2 PS. Det faktum att det finns blommande träd ute och en katt inne och jag är konstant astmatisk gör mig kanske extra galen så fort jag ser ett hår just nu, men ändå!
3 PS. Ja jag har börjat överväga att ta med hunden hem till oss och bara kolla till katten en gång i dygnet för att slippa det värsta eländet.
4 PS. Du kan ju till exempel be mig överväga att skaffa en mikrogris istället!
08 April 2012
Hälsningar från landet
Det positiva:
Vi har påskhäxat.
Det negativa:
Jag börjar mer och mer misstänka att jag gett min son ett mindre trevligt arv. Han har snarkat varje natt i två veckor nu och är sådär småtäppt. De dagar det varit värre för mig har han snörvlat mera också. Det återstår att bevisas av läkare ännu, men... Stackars lilla krabat, fast jag helst av allt aldrig skulle vilja höra dig snörvla, så har jag gett dig pollenallergin.
Och ja, vi är på landet och har "semester" (med citattecken och ett stort kröhömm efter), så det lär inte dugga så tätt med uppdateringar här den närmaste veckan.
06 April 2012
Glad påsk!
Önskar krabban Crabbis
Ibland tror jag att jag har för mycket fritid. Inte när en knatte ropar i varje öra, men ibland.
04 April 2012
Framtiden
Inte ännu, men snart övergår moderskapspenningen till föräldrapenningen. Samtidigt är det bara fyra månader kvar till höstens deadlines för ansökan om forskningsanslag.
Och jag vrider och vänder på framtidskartan och vet ingen vart.
En del av mig, den som älskar biologin, forskningen och labbandet. Den säger åt mig att forska. Den fick dessutom vatten på sin kvarn nu när jag såg att det fanns två lediga postdoctoral fellow-platser lediga i Åbo.
Fast den rösten blir ändå överröstad av en annan som säger: Då kan du glömma din fritid. Den lilla tid du har kvar vid sidan av stipendieforskningen ger utrymme för att vara med familjen, men inte för andra intressen och hobbyer.
En annan del av mig påpekar att det finns annat som jag är bra på och tvingar mig att kika på ely-centralens sidor. Hur grundar man ett eget företag? Vad kan jag göra pengar på? Vad finns det för samarbetschanser i närheten?
En fjärde röst frågar förnumstigt om jag tror att jag kan leva på min hobby? Nej, knappast jag och ännu mindre resten av familjen. Men om jag jobbar med nåt vanligt vid sidan om, kanske...
Som kassatant då eller? Om du inte vill stipendieforska och inte vill flytta till huvudstadsregionen så skaffa en ny utbildning då, säger en femte röst. Nåt helt nytt! Det är dags att söka in nu!
Och så fortsätter det, flera möjligheter, och bara svårare att fatta beslut.
När jag var fem år gammal skulle jag bli konstnär. Punkt. Tänk om det var lika enkelt idag...
Och jag vrider och vänder på framtidskartan och vet ingen vart.
En del av mig, den som älskar biologin, forskningen och labbandet. Den säger åt mig att forska. Den fick dessutom vatten på sin kvarn nu när jag såg att det fanns två lediga postdoctoral fellow-platser lediga i Åbo.
Fast den rösten blir ändå överröstad av en annan som säger: Då kan du glömma din fritid. Den lilla tid du har kvar vid sidan av stipendieforskningen ger utrymme för att vara med familjen, men inte för andra intressen och hobbyer.
En annan del av mig påpekar att det finns annat som jag är bra på och tvingar mig att kika på ely-centralens sidor. Hur grundar man ett eget företag? Vad kan jag göra pengar på? Vad finns det för samarbetschanser i närheten?
En fjärde röst frågar förnumstigt om jag tror att jag kan leva på min hobby? Nej, knappast jag och ännu mindre resten av familjen. Men om jag jobbar med nåt vanligt vid sidan om, kanske...
Som kassatant då eller? Om du inte vill stipendieforska och inte vill flytta till huvudstadsregionen så skaffa en ny utbildning då, säger en femte röst. Nåt helt nytt! Det är dags att söka in nu!
Och så fortsätter det, flera möjligheter, och bara svårare att fatta beslut.
När jag var fem år gammal skulle jag bli konstnär. Punkt. Tänk om det var lika enkelt idag...
03 April 2012
Jämförelser
Jag vet inte om jag nångång uttalat mig om att man aldrig ska jämföra, säkert har jag, men nu struntar jag glatt i det.Jag slås nämligen varje dag av olikheterna knattarna emellan och man kan ju inte låta bli att titta på både skillnader och likheter.
Som liten bebis var Krabaten mycket vaken, sov halvtimmessnuttar och var mycket vaken däremellan. Till humöret var han jämn. Såtillvida att han sällan var jätteglad eller jättearg. Jag fick lirka fram leendena en aning och däremellan var han halvnöjd eller halvgnällig om vartannat. Övertrött var han ganska ofta, jag tror inte han trivdes lika bra med att vara i mammas famn hela tiden som mamma trivdes med det.
Filuren lever ut sina känslor mera. Om jag fick gissa mig till krabatens tillstånd ibland så är det omöjligt att missa med filuren. Det är sömn eller vakenhet. Mycket mera sömn än krabaten, men ändå inte en sjusovare på något vis. Det är glada leenden och små lyckliga ljud eller mungiporna ner och högljutt klagoskrik och humörsvängningarna kan ske på några sekunder. Vi båda njuter av de korta glada stunder han har i min famn, däremellan klarar han sig själv rätt bra.
Men det mest uppenbara är nog min egen förändring.
När krabaten var liten väntade jag med spänning på nästa steg i utvecklingen, vad kommer nu? Vem är du nästa vecka?
Med filuren nu bävar jag för de nya utvecklingsstegen. Kan du redan detdär? Har du redan vuxit ur den tröjan? Kan du inte vara min minibebis lite längre?
Jag antar att det är en normal reaktion, men jag vill plötsligt att de inte ska bli en dag äldre på lääänge lääänge till.
(Okej, bara de lär sig sova på nätterna båda två först!)
Som liten bebis var Krabaten mycket vaken, sov halvtimmessnuttar och var mycket vaken däremellan. Till humöret var han jämn. Såtillvida att han sällan var jätteglad eller jättearg. Jag fick lirka fram leendena en aning och däremellan var han halvnöjd eller halvgnällig om vartannat. Övertrött var han ganska ofta, jag tror inte han trivdes lika bra med att vara i mammas famn hela tiden som mamma trivdes med det.
Filuren lever ut sina känslor mera. Om jag fick gissa mig till krabatens tillstånd ibland så är det omöjligt att missa med filuren. Det är sömn eller vakenhet. Mycket mera sömn än krabaten, men ändå inte en sjusovare på något vis. Det är glada leenden och små lyckliga ljud eller mungiporna ner och högljutt klagoskrik och humörsvängningarna kan ske på några sekunder. Vi båda njuter av de korta glada stunder han har i min famn, däremellan klarar han sig själv rätt bra.
Men det mest uppenbara är nog min egen förändring.
När krabaten var liten väntade jag med spänning på nästa steg i utvecklingen, vad kommer nu? Vem är du nästa vecka?
Med filuren nu bävar jag för de nya utvecklingsstegen. Kan du redan detdär? Har du redan vuxit ur den tröjan? Kan du inte vara min minibebis lite längre?
Jag antar att det är en normal reaktion, men jag vill plötsligt att de inte ska bli en dag äldre på lääänge lääänge till.
(Okej, bara de lär sig sova på nätterna båda två först!)
Dedär med fattigdom
Råkade slänga ögat på yles dokkare Perintöna köyhyys igår.
Som sagt slänga ett öga, så jag hängde kanske inte helt med i svängarna och jag såg inte programet helt till slut, men jag blev och gapa i något skede.
De tre generationerna i fråga var arbetslösa och sjuklediga och förtidspensionerade och levde på existensminimum, visst. Lägenheten var liten och de hade ingen bil, sparpengar hade de inte. MEN sen när hör det till de existentiella rättigheterna att ha en 40" flatskärms-tv och färgat hår? Och möbler och kläder så att det svämmade över? Och sen när måste man bo i Helsingfors? Det dyraste stället i landet räknat i levnadskostnader. Och hur kan man prioritera rökning om man redan står i brödkö? Och hur kan man påstå att hälsosam mat är dyr och att man försöker äta riktig mat med smör i, när man får en stor påse morötter och flera äpplen för samma pengar som ett smörpaket kostar idag? (Tilläggas bör att samtlga vuxna såg mer eller mindre överviktiga ut.) Hallå! Sluta joma!
Men så slog mig tanken: Det var visst fråga om fattigdom i arv. Dehär människorna har dethär som tradition. De vet inte hur man ska göra saker annorlunda. De är knappast företagsamma av sig. De ser det som de tror att alla andra har och ser det som de går miste om. WT heter visst förkortningen på engelska. En ond cirkel.
Skulle de se oss skulle de se några som har råd med egnahemshus och Volvo och båt och sommarstuga. Några som kostar på sig lite godare mat och ett vin till helgen, lyxlyx.
De ser inte att vi bor i en billig del av landet. De ser inte att vi kör med vår gamla bildrörs-tv, så länge den bara fungerar. De ser inte kläderna som är köpta på loppis. De ser inte hälsosam men förmånlig mat. De ser inte trädgårdslandet och fiskenäten. De ser inte att vi lämnat bort i princip alla utlandsresor till förmån för hus, bil och båt. De ser hobbyerna vi har, men de ser inte intresset och företagsamheten som ligger bakom.
Och nu är jag lite tudelad.
Å ena sidan är dehär människor som jag skulle vilja ge mitt medlidande, jag har förmånen att ha ett sparkonto och vet att jag klarar mig den dagen det kniper, det är ljusår från deras verklighet.
Å andra sidan är dehär människor jag i första hand skulle vilja ge en kurs i hushållsamhet och balanserat leverne, fastän det inte innebär mera pengar för deras del!
Som sagt slänga ett öga, så jag hängde kanske inte helt med i svängarna och jag såg inte programet helt till slut, men jag blev och gapa i något skede.
De tre generationerna i fråga var arbetslösa och sjuklediga och förtidspensionerade och levde på existensminimum, visst. Lägenheten var liten och de hade ingen bil, sparpengar hade de inte. MEN sen när hör det till de existentiella rättigheterna att ha en 40" flatskärms-tv och färgat hår? Och möbler och kläder så att det svämmade över? Och sen när måste man bo i Helsingfors? Det dyraste stället i landet räknat i levnadskostnader. Och hur kan man prioritera rökning om man redan står i brödkö? Och hur kan man påstå att hälsosam mat är dyr och att man försöker äta riktig mat med smör i, när man får en stor påse morötter och flera äpplen för samma pengar som ett smörpaket kostar idag? (Tilläggas bör att samtlga vuxna såg mer eller mindre överviktiga ut.) Hallå! Sluta joma!
Men så slog mig tanken: Det var visst fråga om fattigdom i arv. Dehär människorna har dethär som tradition. De vet inte hur man ska göra saker annorlunda. De är knappast företagsamma av sig. De ser det som de tror att alla andra har och ser det som de går miste om. WT heter visst förkortningen på engelska. En ond cirkel.
Skulle de se oss skulle de se några som har råd med egnahemshus och Volvo och båt och sommarstuga. Några som kostar på sig lite godare mat och ett vin till helgen, lyxlyx.
De ser inte att vi bor i en billig del av landet. De ser inte att vi kör med vår gamla bildrörs-tv, så länge den bara fungerar. De ser inte kläderna som är köpta på loppis. De ser inte hälsosam men förmånlig mat. De ser inte trädgårdslandet och fiskenäten. De ser inte att vi lämnat bort i princip alla utlandsresor till förmån för hus, bil och båt. De ser hobbyerna vi har, men de ser inte intresset och företagsamheten som ligger bakom.
Och nu är jag lite tudelad.
Å ena sidan är dehär människor som jag skulle vilja ge mitt medlidande, jag har förmånen att ha ett sparkonto och vet att jag klarar mig den dagen det kniper, det är ljusår från deras verklighet.
Å andra sidan är dehär människor jag i första hand skulle vilja ge en kurs i hushållsamhet och balanserat leverne, fastän det inte innebär mera pengar för deras del!
Subscribe to:
Posts (Atom)