Tänker inte orda desto mera om denhär dagen, men kan sådär kort konstatera att det bränner i kinderna, magen har en massa godsaker i sig och sambon kommer hem ikväll.
Mera behövs inte för att det ska kännas bra!
Slogs av en insikt idag, jag är precis lika fånig som min egen mamma.
Krabaten trotsade sina rädslor och hoppade upp på mönkijän och åkte storögt ett varv sittandes framför farfar. Och jag stod där och flinade brett åt honom, så modig han var och så kul han måste ha det tänkte jag.
Han stirrade bara tillbaka på sin brett flinande mamma. Och plötsligt mindes jag:
Dendär känslan av då man gjorde nåt tokspännande när man var liten, nåt nytt som man bara drömt om tidigare och det var så överväldigande så man bara satt där och UPPLEVDE och KÄNDE.
Och så fick man syn på morsan som stod en bit bort och tokflinade och vinkade som om hon hade jätteskoj och förväntade sig att man själv hade jätteskoj också, fast man inte HANN med det just där och då.
Nej, jag slutade inte tokflina för det, för jag insåg en annan sak också, mamma tokflinade inte bara för att hon trodde att jag hade jätteskoj, hon tokflinade åt min koncentrerade uppsyn och så var hon tokstolt samtidigt också.
1 comment:
Det låter ju tokroligt! Farfar tyckte säkert detsamma!
Maj
Post a Comment