Jämförelser

Jag vet inte om jag nångång uttalat mig om att man aldrig ska jämföra, säkert har jag, men nu struntar jag glatt i det.Jag slås nämligen varje dag av olikheterna knattarna emellan och man kan ju inte låta bli att titta på både skillnader och likheter.

Som liten bebis var Krabaten mycket vaken, sov halvtimmessnuttar och var mycket vaken däremellan. Till humöret var han jämn. Såtillvida att han sällan var jätteglad eller jättearg. Jag fick lirka fram leendena en aning och däremellan var han halvnöjd eller halvgnällig om vartannat. Övertrött var han ganska ofta, jag tror inte han trivdes lika bra med att vara i mammas famn hela tiden som mamma trivdes med det.

Filuren lever ut sina känslor mera. Om jag fick gissa mig till krabatens tillstånd ibland så är det omöjligt att missa med filuren. Det är sömn eller vakenhet. Mycket mera sömn än krabaten, men ändå inte en sjusovare på något vis. Det är glada leenden och små lyckliga ljud eller mungiporna ner och högljutt klagoskrik och humörsvängningarna kan ske på några sekunder. Vi båda njuter av de korta glada stunder han har i min famn, däremellan klarar han sig själv rätt bra.

Men det mest uppenbara är nog min egen förändring.
När krabaten var liten väntade jag med spänning på nästa steg i utvecklingen, vad kommer nu? Vem är du nästa vecka?
Med filuren nu bävar jag för de nya utvecklingsstegen. Kan du redan detdär? Har du redan vuxit ur den tröjan? Kan du inte vara min minibebis lite längre?
Jag antar att det är en normal reaktion, men jag vill plötsligt att de inte ska bli en dag äldre på lääänge lääänge till.
(Okej, bara de lär sig sova på nätterna båda två först!)