På tal om liksom. Nu kommer vi till matvanorna här i huset.
För det första är jag väldigt dålig på att läsa på förpackningar i butiken, kan bero på att jag ropar nåt i stil med "In med benen i vagnen!", eller ser mig runt med hökögon "På vilken stapel med juiceburkar/kaffepaket/ölburkar klättrar du nu?" samtidigt som jag hivar ner standardprudukterna i kärran.
För det andra äter vi en massa yoggis här i huset och nästan alltid i litersburk.
Standarden är faktiskt hör och häpna Rainbows egen natrurelljoggis. Tillverkad i Estland, men det struntar vi i, för den är god, lagom fet, laktosfattig och innehåller endast mjölk och syrningskultur. Och billig, sa jag det?
Till veckoslutet brukar vi köpa inhemska Juustoporttis vanilj- eller blåbärsjoggis. Den innehåller mjölk, syrningskultur och så antingen vaniljjox eller blåbärsjox. Består av äkta vanilj och blåbär, nån smaktillsats, socker och så ett konserveringsmedel. Men ändå relativt bra.
Nåja, härom veckan var standardvaniljen slut i hyllan och jag slog på stort och köpte dyra lyxigt marknadsförda Ihana av arla-ingman med vaniljsmak istället. Ojoj, det måste ju vara gott.
Nej. Det smakade blä. Och när jag läste det finstilta insåg jag att jag ätit något som innehöll yoghurt (odefinierat ursprung), vatten, potatisstärkelse (för att göra det mindre vattnigt då antar jag) och flera smaktillsater och E:n.
Får man ens kalla det för joggis? Borde det inte heta mjölk-potatisprodukt? Och får man ta ett så högt pris för den?
Som sagt, jag köper hellre då utländsk joggis som innehåller det som en joggis ska, än en tvivelaktigt inhemsk halvpotatis.
5 comments:
Jag gillar bulgarisk joghurt med citronsmak. Väldigt lite tillsatsämnen och väldigt god. Och inte alls rinnande så en treåring klarar bra av att äta den själv. Och nu finns det med honungssmak också!
Maj
Bulgarisk joggis är barndomsminnen för mig! Fast jag har inte varit helt övertygad om de sötade ännu, den ska ju smaka lite syrligt!
Den är god, det tycker både Hugo och fammo! :)
Maj
Rekommenderar Rainbows ekologiska naturella, gjord i Finland, men har empati för att du kanske inte kan köpa den varje dag.
Faktum är ju att du just NU kanske inte kan handla det mest etiskt korrekta, men att barnfamiljer vanligen lever mycket mer ekologiskt än de flesta, pga. att ni inte flyger till södern flera gånger i året, och inte kör längre med bil än till centrum. Gymmet är ofta ute i naturen, etc. (hit räknas inte Helsingforseliten och de rika pälsfarmarna i Österbotten, samt övriga "åh, måste till Phuket i januari min ettåring älskar thaimat"-stilen, deras ekologiska ryggsäck kommer aldrig att komma i närheten av er efter det, om de inte säljer bilen och lever enbart på lähiruokaa resten av året)
Aktivistkram duktiga kanini!
Måste erkänna att jag är rätt dålig på ekoprodukter. Jag vet inte varför, men lokalproducerat tilltalar mig mera. Typ, hellre Isakssons tomtater från Korpo än ekotomater från Jyväskylä. Det där med att veta vilket växthus det kommer ifrån känns bra.
Däremot är det ett helt medvetet val att köpa mera litersburkar än portions-joggisar!
Det var btw den bästa orsaken till att åka på semesterresa! Filuren tycker min mjölk smakar så gott när jag ätit sushi :D
Post a Comment