En krypande insikt

Åh fy vad det är skönt att vara hemma!
Sambon skulle på jobb och då vi behöver bilen fick vi följa med och köra hem bilen igen.
Efter att jag först hamnat i fel fil och fått ett tut från en sur medbilist och sedan varit femföre att missa ett rödljus när jag skulle svänga vänster kom den krypande insikten över mig: Jag var inte alls i fullständigt körskick. Framför allt inte med två barn i bilen. Hu så skraj jag var! Så pass att jag körde resten av vägen sådär tantlöjligt sakta och med överdriven koncentration. Jag kan inte säga hurudan lättnad det var att svänga in på gården här igen!

Orsaken till körskicket heter trötthet, öroninflammation och halsbaciller. Det räckte med en titt i örat för att skriva ut antibiotika och när jag påpekade för läkaren att jag ska vara ensam med hund och två barn nån dag, så fick jag starkare panadol också. Ingen mening i att vara vaken i onödan på grund av ont här och där.

Så nu håller jag siktet inställt på söndag morgon då farmor är tillbaka och kan ta hand om hund och hjälpa till med krabat!

Men ändå, jag kan inte låta bli att tänka att jag drog det längre strået, bättre att jag själv fick öronbobban just nu än att någon av knattarna fick det!