Ingen masterchef här inte

Jag har just gjort ett Jättejobb (med stort j jo) och äntligen klippt ut alla favoritrecept ur en knökfull pärm med urrivna receptsidor. Ni vet, ICA-kuriren, Allers, Hemmets Journal, Pirkka och S-gruppen. Tanken är att limma in dem i min receptbok, men det är ett annat Jättejobb senare.

Och plötsligt när jag satt där och saxade så märkte jag att en massa recept som jag kom ihåg att jag gillat skarpt då när det begav sig och jag slaktade veckotidningar och reklamblad, blev hårt dissade av mig nu idag. Visst verkade de ännu precis lika smarriga och intressanta, men orsaken till att de inte dög längre:
De var för komplicerade och tog för lång tid.

Jag kommer ihåg vad mamma upprepade ibland när vi var småa och hungriga och hon var utan idéer och undrade vad hon skulle laga till middag åt oss, det fick vara vad som helst, bara vi hade ingredienserna hemma och det tog kort tid att laga.
Uj, att inse att man inte bara är mamma utan också har typiska morsa-nojjor, det är ett hårt slag.

Å andra sidan, att klistra in recept i en egen receptbok, vad är nu mammigare än det?
Okej, jag var en tant redan när jag föddes.

Jag borde...

Idag är en borde-dag i det Höperötiska huset.
Det är ju sista veckan innan jag börjar praktisera, så nu ska jag då sätta allt i ordning som kan tänkas behövas vara i ordning inför det.

Trädgården borde sättas i sommarskick. Vi kommer bara att vara på holmen i helgerna sedan.
Äppelträden borde beskäras klart och risuna släpas bort.
Det borde räfsas och rabatterna kollas (har ingen aning vad som finns i dem).
Inomhus borde det plockas i ordning efter gårdagens bombnedslag till hemkommande (vi har varit borta en dryg vecka och vaktat katt nämligen).
Det borde redas upp i en massa viktiga papper.
Skatteverket borde kontaktas.
Praktikplatsen borde mailas.
Busskort borde fixas.
Dessutom borde någon fundera på bra och billig mat att äta på jobb. (Weetabix? Goda tips emottages.)

Men eftersom höperöt lider av akut allergi blandat med en redig förkylning och muskelvärk i räfs-axeln, så är hon redo för sängen efter att ha fört krabaten på dagvård och handlat mat.
Så det jag borde allra först är att ta en tekopp, en deckare och vila på soffan en stund innan jag sätter igång med allt det andra.

Höperö + trädgård = sant

Jag vet inte med er, men jag når mitt inre aouummm (meditativt guru-ljud, inte smärta) när jag påtar i trägården. Jag har krattat, krafsat, rensat, plockat och klippt i timmar nu under påsken, i båda våra trädgårdar (både den på holmen och den på fastlandet) och jag skulle kunna fortsätta ännu ett par timmar till. Men när sambon stack ut huvudet genom fönstret för andra gången för att fråga om jag inte skulle in snart och lockade mig med en kall öl, så lät jag mig dras därfrån.

Jag blir så rofylld och lugn av detdär påtandet att jag skulle kunna njuta av det halva natten om det bara skulle gå.
Vad är det som gör att ni når ert inre aouummm förresten?

Glad påsk!

Vi har inte häxat oss, vi har åkt ut till holmen istället och ätit picknick på stugtappan:

Okej, det syns inte att vi är ute på stugan, men jag lovar, vi var ute och surrade på sjön och det var så skönt att den minsta somnade mitt ute på fjärden:

Nu ska vi inleda grillsäsongen med heimlaga hamburgare ja kaikki mausteet, potatis-gurksallad och sedan kladdkaka efteråt. Omnomnom.

Långa fredagen

Det urartar hastigt till att faktiskt bli en riktigt lång fredag det här.
Lite före tre inatt inledde sambon en nyssession brevid mig i sängen och hade svårt att somna om, förstås tog det sin tid för mig också. Några få virriga drömmar senare tjugo över fem började krabaten hosta och vrida på sig och så var det bara att konstatera att det var dags att vinka hejdå till nattsömnen.

Idag borde man då vara tyst och ägna tiden åt grundlig eftertanke, men jag anser att jag fick min beskärda del av det inatt och tänker nu koncentrera mig på soffan och ett korsord tills jag somnar. Det lär inte ta länge...

I'm bad, I'm bad, I'm really really bad

Jag har alltid trott att barn gillar att bada, men sini ack så fel jag hade. Vi har testat att tappa upp badet innan han alls kommer till badrummet då det ekande plask-ljudet från kran och badkar tydligen är upprörande, vi har testat lustiga badleksaker och glada regn-sånger, men icke.
Vi körde dubbeldusch i morse. Det gick utmärkt tills jag satte honom i karet då det urartade till en tvåminuters speed-dusch för min del och en treminuters panikartad gråtsession för den lille.
Han lugnade sig inte förrän han fick lämna badrummet inlindad i en handduk i min famn.

Vad ska man göra för att få badet mera lockande? Låta favoritmjukisdjuret bli badat samtidigt? Bara vänta ut bad-angsten?

Pålitiken

Egentligen skulle jag ogärna dra in politik hit till bloggen, dels för att jag inte är så insatt att jag bra kan komma med helt tokiga påståenden och dels för att jag har en grundmurad misstänksamhet mot plolitik i allmänhet, politik är att byta åsikt så fort man vänder sig om och försöka få det att verka som om att man har fasta bestämda åsikter trots allt.

Men, jag fick mig en sån ögonöppnare igår att jag inte kan låta bli att vädra mina funderingar.
Igår var jag nämligen igen på stickkväll med tanterna, ja det gänget där medelåldern ligger på 70 och för första gången fick jag klart för mig hur rädslor kan påverlka åsikter.
"Nej, bort med dedär invandrarna!"
"Dom får ju inte ens sjunga den blomstertid i skolorna längre, tänk så mycket av vår fina kultur som försvinner på grund av dem"
"Ja egentligen har jag inget emot dem, men de ska lära sig kulturen dit de kommer, om vi åker dit på resa har vi på oss långbyxor för att täcka våra ben och inte vara anstötande, då ska de väl kunna klä sig normalt här."
"Nåja, men inte kommer det in mera av dem nu i landet med sannfinländarna i toppen, inte nu för att jag håller med dem heller, men någo nyttigt ska de väl åstadkomma"

Efter lite om och men visade det sig att det största problemet var väl kulturen som dom ska visa upp utåt och det att dom går med burkor, det var värst. "Man vet ju inte vad som gömmer sig där under" "Det kan ju vara en karl!" "Ja det är ju så dom har lyckats med flera självmordssprängningar har jag hört!"

Jag sade inget, men i mitt stilla sinne funderade jag a) om någon av dem någonsin sett en kvinna med burka i verkligheten och b) hur stor sannolikheten var att en karl klädd i burka skulle dyka upp och börja spränga sig på deras syjunta i den toma matsalen i lilla Pargas där vi satt just då.
Trots att deras uppfattning helt klart var skapad av rädsla för det okända och okunskap så var deras åsikter ärliga och uppriktiga.
Och jag fick en liten insikt i varför en del av den femtedel av landets befolkning som röstade på sannfinländarna faktiskt gjorde det.

Min åsikt.
Jag säger inte att burkor ska förbjudas i Finland, men jag är tvärt emot dem. Inte för att det kan gömma sig en karl under dem, utan bara för att man är född till kvinna ska man inte tvingas dölja sig, skämmas och gå runt i en bur. Eller ännu värre, bli intalad att man är så fantastisk att man kan förvrida huvudet på karar och därför måste gömma sig för att dom inte klarar av att motstå en. Kvinnans kulturella ställning är annorlunda i många länder, men den form av underkastelsesymbol som en burka innebär har jag svårt för.
Att täcka in håret med en duk säger jag inget om, det är en huvudbonad såsom alla andra och eftersom kvinnor av tradition här i landet aldrig behövt ta huvudbonader av sig inomhus så kan det inte på nåt vis ses som felaktigt.
När det gäller invandrarnas kultur (fast den nu i sig är så varierad att den egentligen inte borde definieras) så vill jag skilja på privat och proffessionellt. Privat har man rätt till sin kultur och att utöva den hur man vill. Proffessionellt (nåja det är ju långt varierande beroende på vilken proffession man har) ska man förhålla sig till arbetet utgående från de förväntningar chefen har av alla anställda (förhoppningsvis jämnlikt) och till statliga instanser utgående från deras regler och bestämmelser.
När det gäller skolavslutningarna förespråkar jag flexibilitet, vill man av religiösa eller kulutrella grunder inte sjunga "...lovsäga herren gud, min själ till herrens ära, stäm upp i glädjesång..." så får man hoppa över, gärna för mig. Eller så får man sjunga två sånger, en annan strikt profan därtill, eller så har skolan rimligtvis en lärare med invandrarbakgrund anställd så att de som inte vill delta alls har möjlighet att göra något annat.
Att finska elever plötsligt märker att det finns en ramadan och att den också tas upp i skolan gör nog bara nytta, i alla fall har jag för mig att det aldrig är fel att lära sig nya saker som förhoppningsvis kan öka förståelse och tolerans.

Sannfinländarna låter jag vara idag, även fast min finlandssvenska själ har en hel del åsikter om dem också.

Rastlösa ben

Åh fy vad trött jag är nu. Men å andra sidan har jag tagit nytt rekord i saker gjorda idag också! Dagen inleddes klockan 6:03 av en son som vred och gned i sängen, men sedan hade den ofina smaken att somna om och lämna sin mor vaken. Nåja, jag hann läsa lite bok innan vi skulle upp på riktigt. Sedan dess har jag inte hunnit sitta ner många sekunder. Praktiken är mer eller mindre fixad, dagvården är undertecknad, jag måste praktisera 5 dagar i veckan enligt arbetsministeriet så då är det väl så då. Jag har beskurit en del av äppelträden på vår gård och kom fram till att alla träden inte alls är äppel utan två är plommon. Ska bli intressant att smaka sedan! Ett annat vårtecken är att jag har hängt tvätten ute första gången i år och ångrat mig i samma stund jag lyfte in den och började nysa... Jag har med våld tvingat mig köpa ett par nya farkkun eftersom samtliga gamla har mer eller mindre större hål på mer eller mindre synliga ställen, fast jag varken har råd eller lust med shopping just nu. Jag har mailat, ringt, bokat tider och pynjat, nästan glömt bort att jag har tandläkartid inplanerad imorgon och så har jag avslutat dagen med att baka bröd och burgersemlor som vi ska grilla på lördag. Som sagt, jag är både glatt överraskad och lite äcklad över den sprudlande hurtighet som plötsligt kommit över mig, eller så är det bara kompensation för att jag ska sitta flera timmar i bil och tandläkarstol i morgon.

Working Girl

Gott folk, det ser ut som att jag skulle ha praktikplats. Lågavlönad, men intressant (Proffan var magister i biologi, doktor i ekologi och skulle ta magistersexamen i psykologi, så ditåt) och jag har foten inklämd i dörrspringan till Turun Yliopisto.
Och innan jag lovar för mycket måste jag meddela att jag först ska ta reda på exakt vad arbetsministeriet betalar, om det är värt det och om jag har möjlighet att arbeta fyra dagar i veckan fullt och ha en dag ledig och föra en debatt med dagmamman osv...

Men kan ändå inte låta bli att nynna lite på ledsången till denna filmen:

Om att föra dagbok

Jag har börjat skriva dagbok igen. Riktigt äkta pappersdagbok.
Tänk, jag hade glömt hur skönt det är att få en tanke ner på papper nästan genast istället för att tänka den - glömma den - komma ihåg den - glömma den - komma ihåg den - äh den var väl inte så viktig - glömma den - komma ihåg den - men varför dyker den då upp hela tiden? Irritation - glömma den - och så vidare...

Det finaste jag har nerskrivet i dagboksväg är en slarvigt skriven text om hur lågt jag sjunkit moraliskt och hur det påverkar mitt förhållande till mig själv och en lång förlklaring som blir allt otydligare att läsa ända tills texten dras ut i ett streck då jag somnat i krapulan.
Det var under första studieåret annars.
Sedan sket jag i moralen, slutade jag skriva dagbok och ägnade mig åt att festa istället. Så skapas den högutbildade akademiska forskareliten här i landet.

Och om krabaten nånsin börjar studera på universitet kommer jag inte att sova lugnt igen.

Sarkasmspya

Och så blev krabaten hemma från dagmamman idag på grund av att dom hade feber där i huset idag. Väntar med spänning på vad nästa sjuka kan bära med sig!
Kanske lite snor ur öronen för omväxlings skull? En liten inflammation på nåt intressant ställe? Bölder skulle vara spännande, det har vi inte haft ännu!

Så nu medan krabaten tar sin lilla dagslur passar jag på att göra nåt helt annat, nämligen planera trädgårdslandet inför sommaren. Jag blev så inspirerad av att kunna vara ute och kratta lite här på gården idag att det började klia i fingrarna :)

Håhhåja

Jag sitter i glad smådesperation och skriver arbetsansökningar på halvdålig finska, men tänker att det är bättre att de ser vilken finska jag kan direkt än att få en ansökan på svenska som dom inte ids läsa igenom.

Jag hade alltså ett samtal med arbetslöshetskassan idag och kom fram till att byråkrati är från rumpändan. Nåja, dom vill ju hjälpa, men på grund av bli och bla och ditt och datt så kan jag tidigast skicka in min ansökan på nytt den 8.5. Murp!
Nej, jag trivs nog bättre som arbetare än som arbetskassebidragsmottagare, så nu har jag sökt ett antal minst småsuspekta jobb. Ett inom det militära, inte för att det lär vara en branch med utvecklingspotential, men för att de faktiskt hade ett intressant jobb. På fredag ska jag sedan och diskutera en arbetspraktikplats som djurviskare, typ, så vi får se vad det blir av mig ännu!

Ljuset i mörkret är hur som helst att beachsäsongen närmar sig och tack vare magsjukan har jag förlorat 1,5 kg på en vecka! Inte så dumt, med tanke på att i normala fall när man åker till mamma så brukar vågen visa på detsamma men med ett plustecken framför.

Inget söndrigt

En glad rörmokare var hit idag och kikade och konstaterade att pumpen antagligen stängts av i misstag när vi stod och panikerade med visslande rör runt oss förra onsdagen. Så nu är här varmt i huset igen!
Det negativa är att problemet vi hade i onsdags, för mycket ånga i tryckkärlet, inte är något som borde uppstå på bara fem månader (det kollades innan vi flyttade in) så något är fel, någonstans, antingen tryckmätaren eller tryckkärlet.
Hah, tänk så mycket nytt man lär sig om oljebrännare helt plötsligt!
Och tänk så mycket hellre jag skulle vilja ha bergvärme istället...

Det jag inte fattar är hur jag kan vara såhär toktrött idag ännu, faktum är att såhär toktrött har jag inte varit sedan jag väntade krabaten. Jag har sovit nån timme här på dagen, men skulle gladeligen gå och sova för natten direkt. Jag som inte egentligen varit sjuk på riktigt sedan i fredags och var i bättre skick i går innan vi bilade ner än vad jag varit idag, men men, kanske stöket igår tog mera på krafterna än jag trodde och dethär är min kropp som säger åt mig att ta det lugnt. Inte mig emot, så nu är planen för resten av dagen att bara löllötera runt här hemma i långkalsongerna och överleva till läggdags.

Saker som gör ett veckoslut minnesvärt

En krabat med lite lös mage kan leda till att alla i familjen mamma, morfar, moster, mormor och nu slutligen pappa ligger däckade i magsjukan. Den sistnämnde ville dessutom hem just som han började känna av magen i morse, vilket innebär att jag som nätt och jämnt blivit frisk har kuskat ner med spyende sambo och krabat med fortsättningsvis lös mage i bilen.

Då kunde man ju tänka att vi skulle få pusta ut när vi väl kommit hem, men icke. Efter lite trubbel med vattenledningarna till batterierna här i huset i onsdags har tydligen värmen helt slagit av, nån säkerhetsventil eller nåt, så nu är här iskallt. När vi skulle elda för att få upp värmen så överraskades vi av att röken ville in istället för ut, så nu väntar vi på farfar som ska komma till undsättning med elbatterier och kan gå ut och hugga lite pinnar så vi förhoppningsvis får till en brasa ännu idag!

Puh, det går så länge man måste, men be mig inte leva om dethär veckoslutet igen!

Mycket att tänka på, som vanligt

Idag har jag fört krabaten till dagmamma, varit via gymet, besökt arbetskraftsbyråns psykolog, och hälsat på hos skattebyrån. Nu ska jag ännu söka jobb, höra om praktikplats, tvätta, börja packa (det blir Vasa imorgon), hämta hem krabaten och sticka lite (nya stora projekt på gång).

Arbetskraftspsykologen hade reviderat mina tester och kommit fram till att jag är en språkligt begåvad forskarpersonlighet med ledarskapsattityd och skulle passa bra ihop med ett planerings/konsultarbete. Det var det, någon som har ett ledigt jobb att ge mig?

Som en fiolsträng

Jag måste måste måste jobba på att spänna mig mindre igen, mitt i allt kommer jag på mig själv med att sitta och bita ihop tänderna en gång i sekunden. Tugg, tugg, tugg, tugg... Och när jag slappnar av i ansiktet märker jag hur det bara släpper runt ögonen. Uj, det är säkert sånt som ger rynkor tidigt dessutom!
Lägg till att jag dessutom märker att det räcker med liiite liiite adrenalin, jag blir småsur och morrar till, för att pulsen ska vara uppe i 180 och jag ska gå med hjärtat i halsgropen. Inte alls bra!

Ela - hur var det det fungerade det där med att tillåta sig känna smärta? Blev du mera avslappnad efteråt också? Jag borde kanske testa.

EDIT
Dessutom lite dåligt samvete, vi tog lite rödvin till söndagssteken (rådjur, sambon har jagat) och sedan iddes jag inte koka kvällsgröt åt krabaten så han fick potatismos med lite smör istället.
Lat mamma, dålig mamma, eller smart mamma som använder de sista kokta potatisknölarna direkt istället för att ha dem att stå och torka i kylskåpet?

Tråk-lördag

Jag tycker på riktigt inte att man borde vara så otacksam som jag är idag. Men nu är jag bara det. Punkt.

Jag är trött efter ett par extra vakna timmar inatt med en son snurrandes mellan mig och sambon i sängen utan någon orsak. Kaffet som jag sörplat på förmiddagen för att motverka tröttheten har nu förlorat sin effekt och det enda som kvarstår är en sur mage som är stor som en ballong då jag dessutom ätit socker.
Det är lördag och man tänker att det borde vara något att se fram emot, men nej, när vi kom hem från ett iofs trevligt svärföräldersbesök, sticker sambon iväg på jobb och jag plockar ur butikskassen och inser att jag aldrig förr har känt sån avsmak för att hitta frukostgrötstallriken med lite frukostgröt kvar i köket. Skulle vi ha en dörr skulle jag stänga den och glömma att det finns ett rum där bakom. Dessutom är första dagen jag kännt av vårallergin idag trots att det är dimmigt och surt ute för andra dagen i rad idag, om man ännu till får skylla på att man är väderpåverkad.

UJ! (jag bara måste få det ur mig)

Nåja, nu ska jag sluta hasa runt i långkalsongerna här hemma och tänka lite positivt och tacksamt. Jag är trött, men det går att sova bort nästa natt. Vädret kan man inget göra åt, bra att det är dimmigt förresten, för då smälter snön snabbast säger de som vet!
Nu ska jag ta mig ur datorstolen, dra några riktiga kläder på benen, dricka en samarin, plocka undan den eländiga gröten och börja förbereda kvällens middag som blir självfiskad gös från i höstas. Med vitsås. Och jag älskar vitsås så det kan ju liksom inte bli fel!

Vad som ändrar

Jag nämnde visst redan tidigare frågan; vad som ändrar när man blir mamma, men jag funderade på det igår igen och kan inte låta bli att ta upp det. Och jag räknar med att få omvärdera det igen eftersom det ändrar och annat kommer att dyka upp vartefter krabaten blir äldre förstås.

Men i korthet:
-Jag sover mindre. Inte så att jag inte sover alls, eller ens sover för lite, men jag är van vid att sömnen blir störd i något skede varje natt, senast i det skedet som en sovmorgon skulle kunna infinna sig. Det är inte så att jag inte kan leva med det ett antal år.
-Jag tvättar tre gånger så mycket tvätt som innan. Hur en liten person kan förstora tvättberget så mycket är en annan femma.
-Jag är inte lika spontan. Visst kan jag tänka lika spontant som förr, jag kan göra nästan samma saker som förr, men innan jag gör dem ska jag tänka ut vilka måltider som kommer att behövas och hur många blöjbyten det blir och hur sömnen passar in, det drar oundvikligen ner själva spontaniteten en aning.
-Jag har fått börja träna på min flexibilitet och tålamod. Att baka går inte ut på att göra en deg, jäsa, baka ut och in i ugnen. Snabbt och smärtfritt. Nej det går ut på att låta nån annan röra i degbunken en stund, att ha igång den högljudda köksmaskinen kan man glömma, kolla ofta medan det jäser, inspektera bakformarna noga, tora dregel från plåten, baka ut, tvätta två små händer och två stora händer, förmanan en aning, bära den lilla till badrummet och klä av den där, plocka upp mjölpåsen, sopa golvet rent från mjöl innan man kollar att den lilla inte ska tvättas innan den kläs på igen och smyga in formarna i den heta ugnen medan den lilla är i ett annat rum. Två steg fram och ett steg bak (pun intended).
-Jag har blivit dödlig. När man har någon annan komplett hjälplös att ta hand om så inser man a) hur viktig den är och b) hur viktig man själv är för den. Man kan få hjärnsläpp för mindre.

Det som inte ändrar, eller tja, inte ändrar snabbare än vad den annars skulle göra, är min personlighet, vilka böcker jag tycker om att läsa, vad jag tycker om att göra, vad jag tycker om för mat, min humor osv. Allt det är ännu detsamma.
Okej, undantagen som bekräftar regeln: Så mycket ensam hemma som jag varit så har jag lärt mig att uppskatta tystnaden. Något som jag inte gjort på flera år, men jag tror att det är nyttigt.