Jag nämnde visst redan tidigare frågan; vad som ändrar när man blir mamma, men jag funderade på det igår igen och kan inte låta bli att ta upp det. Och jag räknar med att få omvärdera det igen eftersom det ändrar och annat kommer att dyka upp vartefter krabaten blir äldre förstås.
Men i korthet:
-Jag sover mindre. Inte så att jag inte sover alls, eller ens sover för lite, men jag är van vid att sömnen blir störd i något skede varje natt, senast i det skedet som en sovmorgon skulle kunna infinna sig. Det är inte så att jag inte kan leva med det ett antal år.
-Jag tvättar tre gånger så mycket tvätt som innan. Hur en liten person kan förstora tvättberget så mycket är en annan femma.
-Jag är inte lika spontan. Visst kan jag tänka lika spontant som förr, jag kan göra nästan samma saker som förr, men innan jag gör dem ska jag tänka ut vilka måltider som kommer att behövas och hur många blöjbyten det blir och hur sömnen passar in, det drar oundvikligen ner själva spontaniteten en aning.
-Jag har fått börja träna på min flexibilitet och tålamod. Att baka går inte ut på att göra en deg, jäsa, baka ut och in i ugnen. Snabbt och smärtfritt. Nej det går ut på att låta nån annan röra i degbunken en stund, att ha igång den högljudda köksmaskinen kan man glömma, kolla ofta medan det jäser, inspektera bakformarna noga, tora dregel från plåten, baka ut, tvätta två små händer och två stora händer, förmanan en aning, bära den lilla till badrummet och klä av den där, plocka upp mjölpåsen, sopa golvet rent från mjöl innan man kollar att den lilla inte ska tvättas innan den kläs på igen och smyga in formarna i den heta ugnen medan den lilla är i ett annat rum. Två steg fram och ett steg bak (pun intended).
-Jag har blivit dödlig. När man har någon annan komplett hjälplös att ta hand om så inser man a) hur viktig den är och b) hur viktig man själv är för den. Man kan få hjärnsläpp för mindre.
Det som inte ändrar, eller tja, inte ändrar snabbare än vad den annars skulle göra, är min personlighet, vilka böcker jag tycker om att läsa, vad jag tycker om att göra, vad jag tycker om för mat, min humor osv. Allt det är ännu detsamma.
Okej, undantagen som bekräftar regeln: Så mycket ensam hemma som jag varit så har jag lärt mig att uppskatta tystnaden. Något som jag inte gjort på flera år, men jag tror att det är nyttigt.
2 comments:
Det där med dödlig..stämmer precis. Efter att jag fick barn fick jag dödsångest. Rädd för att åka i bergådalbanor, och att flyga och sånt..just för att man bara inte kan dö ifrån sitt ansvar...
Ja, just något sådant är det jag tänker också, olyckor och elände. Jag kan få ångest för nästan vad som helst tycker jag. Som sagt, man kan få hjärnsläpp för mindre!
Post a Comment