Jag vet inte med er, men jag når mitt inre aouummm (meditativt guru-ljud, inte smärta) när jag påtar i trägården. Jag har krattat, krafsat, rensat, plockat och klippt i timmar nu under påsken, i båda våra trädgårdar (både den på holmen och den på fastlandet) och jag skulle kunna fortsätta ännu ett par timmar till. Men när sambon stack ut huvudet genom fönstret för andra gången för att fråga om jag inte skulle in snart och lockade mig med en kall öl, så lät jag mig dras därfrån.
Jag blir så rofylld och lugn av detdär påtandet att jag skulle kunna njuta av det halva natten om det bara skulle gå.
Vad är det som gör att ni når ert inre aouummm förresten?
1 comment:
Illafall är det INTE trädgårdsarbete *hatar*
Men träning kanske!
Post a Comment