Pålitiken

Egentligen skulle jag ogärna dra in politik hit till bloggen, dels för att jag inte är så insatt att jag bra kan komma med helt tokiga påståenden och dels för att jag har en grundmurad misstänksamhet mot plolitik i allmänhet, politik är att byta åsikt så fort man vänder sig om och försöka få det att verka som om att man har fasta bestämda åsikter trots allt.

Men, jag fick mig en sån ögonöppnare igår att jag inte kan låta bli att vädra mina funderingar.
Igår var jag nämligen igen på stickkväll med tanterna, ja det gänget där medelåldern ligger på 70 och för första gången fick jag klart för mig hur rädslor kan påverlka åsikter.
"Nej, bort med dedär invandrarna!"
"Dom får ju inte ens sjunga den blomstertid i skolorna längre, tänk så mycket av vår fina kultur som försvinner på grund av dem"
"Ja egentligen har jag inget emot dem, men de ska lära sig kulturen dit de kommer, om vi åker dit på resa har vi på oss långbyxor för att täcka våra ben och inte vara anstötande, då ska de väl kunna klä sig normalt här."
"Nåja, men inte kommer det in mera av dem nu i landet med sannfinländarna i toppen, inte nu för att jag håller med dem heller, men någo nyttigt ska de väl åstadkomma"

Efter lite om och men visade det sig att det största problemet var väl kulturen som dom ska visa upp utåt och det att dom går med burkor, det var värst. "Man vet ju inte vad som gömmer sig där under" "Det kan ju vara en karl!" "Ja det är ju så dom har lyckats med flera självmordssprängningar har jag hört!"

Jag sade inget, men i mitt stilla sinne funderade jag a) om någon av dem någonsin sett en kvinna med burka i verkligheten och b) hur stor sannolikheten var att en karl klädd i burka skulle dyka upp och börja spränga sig på deras syjunta i den toma matsalen i lilla Pargas där vi satt just då.
Trots att deras uppfattning helt klart var skapad av rädsla för det okända och okunskap så var deras åsikter ärliga och uppriktiga.
Och jag fick en liten insikt i varför en del av den femtedel av landets befolkning som röstade på sannfinländarna faktiskt gjorde det.

Min åsikt.
Jag säger inte att burkor ska förbjudas i Finland, men jag är tvärt emot dem. Inte för att det kan gömma sig en karl under dem, utan bara för att man är född till kvinna ska man inte tvingas dölja sig, skämmas och gå runt i en bur. Eller ännu värre, bli intalad att man är så fantastisk att man kan förvrida huvudet på karar och därför måste gömma sig för att dom inte klarar av att motstå en. Kvinnans kulturella ställning är annorlunda i många länder, men den form av underkastelsesymbol som en burka innebär har jag svårt för.
Att täcka in håret med en duk säger jag inget om, det är en huvudbonad såsom alla andra och eftersom kvinnor av tradition här i landet aldrig behövt ta huvudbonader av sig inomhus så kan det inte på nåt vis ses som felaktigt.
När det gäller invandrarnas kultur (fast den nu i sig är så varierad att den egentligen inte borde definieras) så vill jag skilja på privat och proffessionellt. Privat har man rätt till sin kultur och att utöva den hur man vill. Proffessionellt (nåja det är ju långt varierande beroende på vilken proffession man har) ska man förhålla sig till arbetet utgående från de förväntningar chefen har av alla anställda (förhoppningsvis jämnlikt) och till statliga instanser utgående från deras regler och bestämmelser.
När det gäller skolavslutningarna förespråkar jag flexibilitet, vill man av religiösa eller kulutrella grunder inte sjunga "...lovsäga herren gud, min själ till herrens ära, stäm upp i glädjesång..." så får man hoppa över, gärna för mig. Eller så får man sjunga två sånger, en annan strikt profan därtill, eller så har skolan rimligtvis en lärare med invandrarbakgrund anställd så att de som inte vill delta alls har möjlighet att göra något annat.
Att finska elever plötsligt märker att det finns en ramadan och att den också tas upp i skolan gör nog bara nytta, i alla fall har jag för mig att det aldrig är fel att lära sig nya saker som förhoppningsvis kan öka förståelse och tolerans.

Sannfinländarna låter jag vara idag, även fast min finlandssvenska själ har en hel del åsikter om dem också.