Jag har just gjort ett Jättejobb (med stort j jo) och äntligen klippt ut alla favoritrecept ur en knökfull pärm med urrivna receptsidor. Ni vet, ICA-kuriren, Allers, Hemmets Journal, Pirkka och S-gruppen. Tanken är att limma in dem i min receptbok, men det är ett annat Jättejobb senare.
Och plötsligt när jag satt där och saxade så märkte jag att en massa recept som jag kom ihåg att jag gillat skarpt då när det begav sig och jag slaktade veckotidningar och reklamblad, blev hårt dissade av mig nu idag. Visst verkade de ännu precis lika smarriga och intressanta, men orsaken till att de inte dög längre:
De var för komplicerade och tog för lång tid.
Jag kommer ihåg vad mamma upprepade ibland när vi var småa och hungriga och hon var utan idéer och undrade vad hon skulle laga till middag åt oss, det fick vara vad som helst, bara vi hade ingredienserna hemma och det tog kort tid att laga.
Uj, att inse att man inte bara är mamma utan också har typiska morsa-nojjor, det är ett hårt slag.
Å andra sidan, att klistra in recept i en egen receptbok, vad är nu mammigare än det?
Okej, jag var en tant redan när jag föddes.
3 comments:
Klart man ska ha sina recept i en receptbok. Jag trodde alla hade det?
Jaa, jag vet inte, alltså jag samlar dem för att jag tycker om det trots att jag VET att jag mycket snabbare får fram massor med recept på datorn. Det känns lite onödigt sådär generellt, men mycket viktigt för mig personligen.
Jag har exakt samma problem som du. Maaaassor recept utklippta och nerskriva och mappade och sorterade (och ännu mer osorterat, oskrivet och omappat). Men ändå, jag använder kokboken eller internätet varje gång jag vill ha nåt recept. Varför?
Post a Comment