Två steg fram och ett tillbaka

Blev lite uppehåll i skrivandet då jag blev med sambo i veckoslutet igen och det var så spännande att vara med honom att jag hoppade över skrivandet.
Men nu är han på doneri igen och jag sitter och vakar över en sovande krabat.

Det jag funderar lite över idag är min degklump på magen...
Som förvisso krympt på snart tre månader, men inte så som jag trodde. Jag har fått tipset att amma mycket och gå ut med vagnen så rinner nog kilona bort och mycket riktigt när jag ställde mig på vågen ett par veckor efter krabaten så hade 12 kg försvunnit! Kiva, 13 kvar då!
Nåja, till att börja med var jag så sydd så på ett några veckor kändes motion lika lockande som att äta kaktus.
Sedan har det varit kallt, förkylning ett, förkylning två och fans moster.

Nåja, NU förra veckan var det lagom varmt och lagom slaskigt så man har lite motstånd när man skuffar vagn då man var ute och gå. Sambon var borta så det varr lätt att avgöra en passlig portionsstorlek. Och amma flitigt. Och vad händer?
INGENTING. 13 kilo kvar.

Skit i det tänkte jag och käkade pizza och nachos hela veckoslutet och gick inte ut med vagnen en gång och då jag stääde mig på vågen i morse för att ta i med nya tag i den nya veckan DÅ passar ett attans kilo på att smita bort!

I don't get it!

Eller så skulle schizofren-metoden passa mig som hand i handske helt enkelt!

Korvstoppningspedagogik

Halleluja, jag insåg just att jag förvandlats från komplett galen till förutseende pedagogisk!
Hur?
Jo jag har en krabat.

Tidigare skulle jag ha gått runt och talat med krukväxterna eller dammråttorna, vilket som bekant räknas till inledningen på galenskap. Nu går jag istället och för en konversation med en snart tremånaders bebis, som knappast förstår mera av innebörden i det jag säger än min gerbera, men det är ändå pedagogiskt så det förslår att tala med sin bebis. Inte det minsta galet alls.

Igår till exempel snackade jag med V medan jag lagade mat.
"Ser det knepigt ut? Ja vad är det mamma håller på med?"
"Håller hon på och a)stoppar korv, b) byter blöjor eller c) river morot?"
"Jaaa! C! Helt rätt svar, jag river morötter!"

Jag sade aldrig att samtalsämnena har blivit smartare för det...

Upphetsande klädsel

På tumanhand med V i fem dagar.
Första natten har gått riktigt bra. Första morgonen också. Fram tills det att han skulle ta sin första morgonlur. Då gick det nämligen jättebra.
Till min stora stolthet märkte jag nämligen att han vill somna på egen hand!
Så fort jag gick ut bort från sängen föll lugnet och han låg och mumlade lite för sig själv. Så fort jag återvände till sängkanten blev det sprattel så att nappen ploppade ur munnen och livat värre.

Åh, han har blivit stor och vill somna själv i lugn och ro, tänkte jag med en tår i ögonvrån.

Ända tills jag skulle torka bort tåren och tittade ner och insåg att det helt enkelt blev för livat med en bambimönstrad t-pajta framför ögonen om man vill sova...

Barnförbjudet kräl

Sambon försökte komma med en fin vink här hemma när han skulle sätta böcker under huvudändan på hostande krabatens säng och högt påpekade att det var så skönt att krypa på ett rent golv. Jag lovade att jag skulle testa golvet jag med så snart krabaten somnat och inte längre låg fastklistrad på min arm.

Jag bör väl tillägga att min annars småslarviga gubbe har städat, dammsugat och moppat hela lägenheten medan jag var ute och roade mig på hantverksmässa...

Så nu ska jag, lördagen till ära, kräla lite på golvet för att han ska förstå hur mycket jag uppskattar hans städande.
Månne om jag krälar i endast ammnings-bh:n och mommotrosorna blir han så lycklig att han städar lägenheten nästa vecka också!

Gulligaste sättet att vakna?

Dethär måste vara en av de bästa sätten att bli väckt.
Sambon låg på soffan och snörvlade inatt och hostande lilla V hade intagit hans plats i sängen. Så på morgonen blev jag väckt av att varma små händer på fläktande armar buffade mig i ansiktet.

Det var så sött att jag nästan förlät honom för att klockan bara var kvart före sju.

"Mmm... Mamma vill sova"
Buff
Buffbuffbuff
"Hmmph" (sagt med en liten hand över munnen) "Tycker du att jag ska vakna nu?"
BUFF
"Jaja, vänta tills du blir tonåring och måste upp tiiidigt till skolan så får du se hur det känns!"

50-talist javisst

Nej jag ÄR ingen miljönisse!
Jag är bara bakåtsträvande och fascinerad av det mycket hållbarare livet som det levdes på 50-talet och att det sedan råkar vara så attans mycket bättre för miljön är inte mitt fel juh!

Tygblöjorna
En beprövad metod!
I kombination med moderna syntetskal (eller stickade) och en splitterny tvättmaskin innebär det inte så mycket mera jobb alls faktiskt. Och mycket färre roskispåsar!
Nackdelar är väl att det kan lukta lite mera på toa just innan tvätt...

Äta det man köper
Det är visst nån sån kampanj som snurrar runt bland universiteten nu också. Varför?
Jo, det blir billigare. Och i dethär huset där vi inte kan/får kompostera, så märker man hur mycket extra skräp det blir direkt när man slänger gammalt.
Nackdelar? Vi har ätit lite småsuspekta rätter den senaste veckan: Morotscreps med baconfyllning, solsallad med ägg och bacon, mannagrynsgröt med hemlagad blåbärssoppa, räkpaj med pinsamt lite räkor och suspekt mycket äggstanning.

Kompostera
Ja, där det går. Ute på höperö-stugan på höperö-holmen alltså. Det gjordes garanterat där redan på 50-talet.
Fördelarna är att man slipper släpa så attans mycket skräp på båten tillbaka till land. Och så får vi finfin jord till trädgårdslandet.
Nackdelarna är... Ja den enda nackelen jag kan komma på är att göra som på 50-talet då dom även försökte sig på att kompostera batterier, porslinsfat och glasflaskor. Fast det försöker vi undvika förstås! (Hur farlig är månne jorden runt ett gäng sönderrostade gamla batterier?? Endast stavarna i mitten är intakta mera...)

Odla själv
Ja fast det behöver jag väl inte ange andra orsaker till än att trädgård är roligt va?
Det tycker säkert också rådjuren och sorkarna på holmen i vår!
Oj dom odlar sallad här! Och morötter!
Kalas!!!

Guiness rekordbok nästa!

När jag var sjuk för ett par veckor sen skickade jag A till fröbutiken för att handla lite ört och blomfrön åt mig så att jag kan börja planera sommaren och fundera ut vad som ska förodlas och inte.
Förra veckan var vi via fröbutiken ett varv till och handlade lite till, bara för att det skulle kunna vara skoj att ha en sån blomma och en sån sallad... Och OJ så DETDÄR är lättodlat! Jojo en påse av det också!

Det var nu ikväll jag insåg att jag har över 20 fröpåsar att odla i sommar.
Det var ungefär samtidigt jag insåg att vi varken har ork eller plats för att odla allt ännu i sommar.
Det var då jag också kom fram till att jag har en helt ny hobby. Från och med nu är jag både höperömamma och frösamlare!

Fint, nu kan jag köpa några fina fröpåsar till med gott samvete för det gör inget om jag inte sår dem, de är ju en investering bara i sig!

Att möta döden på köksgolvet

En familjemedlem:
UUUUÄÄÄÄÄHHHhostkrackelharkelhosthosthost *djuuup inandning*
UUUUÄÄÄÄÄÄÄÄHHHHosthosthostkrackel *djup inandning börjar bli röd i ansiketet*
UÄHÄHÄHÄHosthosthost... *börjar bli lila i ansiktet*
Hostelihosthostflämtflämt... *andas emellan* Och så vidare tills man kommer på vad som kan lugna honom, tidigare idag hade han för varmt iaf och jag fick ta en kall trasa att kyla honom med.

En annan familjemedlem:
*snörvel* *host*
Alltså, jag bår dog riktigt elädigt du. Jag e så täppt och där jag kliver upp så bara sdurrar det. Med idt lär jag väl ska dö av det...
*spelar Final countdown så att jag ska förstå att nedräkningen mot döden ändå är nära*

Och ingendera har feber!!! (ännu)
Hur kan karar vara så sjuka av en mild flunssa?
Så sjuka att man bara kan ligga på golvet medan en annan steker plättar:



Bortskämda är dom ännu till!



(Nåja i den mindres fall kan det vara farligt, men så länge det lossnar när han hostar, han äter bra och inte blir slö så finns det ingen orsak att jaga upp sig)

Moderskapets rumpsidor...

Nåja! Så fick jag annat att tänka på än streets of Helsinki.

V har sin första riktiga förkylning.
Det är så eländigt när en så liten liten filur hostar. Han orkar inte hosta så som äldre barn gör utan han hostar bara emellan när nåt riktigt irriterar halsen. Och det låter så hest och grymtigt så man blir ju helt förstörd!

Egentligen är det väldigt väldigt sällan dom blir riktigt sjuka så länge dom är så små, men det kan hända, så bara hålla ett öga på honom och trösta honom de gånger i natt när han vaknar av hosta och börjar gråta av ilska över att han vaknar och samtidigt passa på att känna efter så han inte känns febrig.

Men den trevliga läkaren som klämde på honom, vi var via hälsostationen för att kolla när han aldrig varit sjuk förut, så frågade förvånat om han alltid är så snäll?
Jo. Han är.
Vi är bortskämda.
Och egentligen är jag väldigt lycklig över det.

Så nu ska jag förska tänka på hur snäll och duktig han är och upprepa mitt mantra "inte vara hönsmamma inte vara hönsmamma inte vara hönsmamma" istället för att tänka på att han ligger och sover på andra sidan en halvöppen dörr och kan ha svårt att andas i detta nu utan att jag hör det...
Moderskapets rumpsidor!

I ett köpcenter i storstan

Det han såg:
En smått orolig, småsvettig ung mamma med barnvagn, som under mild frustration försöker få nappen att hållas i munnen på sin smågnälliga bebis på etaget nedanför.

Det jag såg:
En ung, blek och lätt förvirrad man som åkte nerför rulltrappan med sin oknäppta jacka hängande över axlarna och, dold under jackan, en genomblodig trasa han tryckte mot sin vänstra axel.

Han tittade ner och jag tittade upp och för en sekund möttes våra världar.

Gängstrid? Knark? Något som gjorde att han inte kallat på medicinsk hjälp. Det enda jag lade märke till var hans vän som gick lite före honom och försökte skynda på honom. Sedan såg jag bort, ville inte veta och inte bli inblandad.


Visst gjorde jag skojiga saker i Helsingfors igår också och träffade en massa trevliga människor, men när jag skulle gå och sova igår kväll var det dethär som dök upp i mina tankar. Hoppas att han klarade sig och att mitt samvete slutar anklaga mig för att jag inget gjorde!

När ska mitt barn börja laga mat??

Bildspel är hot stuf i familjevärlden ute på nätet.
Allt, och då menar jag allt, ska illustreras med obegripliga bilder som är tagna ur en bildbank och egentligen inte har något med innehållet att göra. Men försöker gör dom ju!
Antagligen vill dom bara göra livet lättare för alla stackars mammor med ammningshjärna som inte klarar av att tolka text utan att se en illustration till. Och en bild säger ju faktiskt mera än tusen ord! (åtminstone om man ser till pixelkoordinater och färgkoder så...)

Fast ibland undrar jag om det inte finns nån djupare plan bakom deras lösryckta bilder.

http://www.alltombarn.se/bebis/sa-tolkar-du-bebisens-bajs-1.18327

Att skriva ordet BAJS flera gånger och sedan kombinera det med bilder av matvaror, däribland chokladpudding, fyrkornsgröt, grynost och senap har nämligen ingen annan effekt än avskräckande.
Alternativt tycker de synd om oss småbarnsmammor som ser bajs dagligen och vill få oss att tänka på trevligare saker istället, som tjära. Eller senap.

Väntar nu med spänning på bildspelet för Underlivskrämpor efter förlossningen. Där förväntar jag mig knivar, syra, rullsylta, blomkål och ketchup.

Men nu ska jag gå och inleda en diet på bebisbajas, den såg riktigt varierande och näringsrik ut!

Fast det visste vi redan...

Den generella bilden av bebismamman:
Tittar på tv-serier på dagtid.
Sätter ut bebin i vagnen för att få se på tv-serierna ostörd (och städa och tvätta)
Går på en massa träffar med andra mammor och barn. Kaffen, lekstunder, öppna dags och whatnot.

Den generella bilden av mökkihöperö-mamman:
Tittar bara på tv på kvällstid och har något emot arbetslöshetstvserierna (= allt som sänds mellan 9 - 17)
Har bebin och sova i soffan brevid sig och går och tvättar och härjar ändå. Går ut med vagnen för att få motion.
Är inte överdrivet förtjust i att träffa andra mammor bara för att dom råkar vara mammor eller bara för att dom har bebisar. Kaffe med mina vänner är något annat.

Kärringen mot strömmen!
Men det är såhär jag gör det och ännu har krabaten inte visat att han lider på nåt vis.
Okej, lite lider han ibland:



MÅSTE hon hålla på och idiotflina och knäppa, idiotflina och knäppa, idiotflina och...

Biffko är dyrt!

Det finns säkert mycket som kostar 99 cent kilot.
Jag till exempel. Men jag vill bara påpeka att jag är allt annat än billig eftersom jag ännu väger som en biffko efter graviditeten!

En annan sak som kostar abouts så mycket är färdigmarinerade kycklinglår. Det var i alla fall de (och inte jag) som väckte diskussion bland med bekanta här i helgen.

Om du bjuder någon hem till dig på middag, långväga gäster, skulle du bjuda på sådana?
Jag skulle knappast göra det själv, men jag kan tänka mig... Om jag (av någon knepig orsak) finner dem väldigt delikata eller har råkat i pengaknipa eller helt enkelt inte anser att en middag med dehär vännerna jag inte sett på länge går ut på se dem, inte äta dyrt, så ja. Men jag skulle skämmas lite samtidigt i vilket fall.

Skulle du därtill, medan maten står på bordet och gästerna äter, högt berätta hur billig denhär maten är, bara 0,99€ kilot??

Det är en fin gräns mellan att vara ekonomisk och vara sniken.

Men om du vill få dina gäster att få dendär varma känslan av att vara riktigt riktigt lite värda i dina ögon, samtidigt som de tycker lite synd om dig och har lite dåligt samvete för att de tränger sig på till en så fattig människa som bjuder på det billigaste den hittar, då är du nog bara ekonomisk!




Det var alltså inte mökkihöperö-familjen som råkade ut för detta, men efter några glas vin och riktigt gott rosmarin-lamm, så blev dethär ett hett diskussionsämnde.
Reds. anm.

IKEA som fenomen

Det känns lite som att passera till en annan dimension när man tar en sväng på Ikea.
Jag gick in med Viktor och Anders och kom ut med Karljohan och tre stycken Fabler.

Undras just om det var ett bra byte eller inte?


Annars är det en stor dag för krabaten idag. I ett litet oansenligt kuvert i posten fick han tillgång till alla tänkbara fördelar man har med att vara född i dethär landet, nämligen sitt KELA-kort.
Då kan man ju tänka sig att detta skulle mötas av ett jubel, men när mottagaren förstår sig bättre på bröst än på sjukförsäkringar och barnbidrag så kommenterades hela saken endart med ett småmissnöjt "ä-byu", som jag tror att är babyspråk för "sluta tokflina och vifta med plastbiten och ge mig nappen istället".

Man härdas...

Han gör det sakta och steglöst, men han gör det. Förändrar mig.

Min näsa är härdad, jag känner inte bajslukten lika starkt länge. Om det inte är den två veckor gamla förkylningen som ännu spökar i min näsa.

Kräkreflexen är också härdad. Krabatens hämnd för att jag började testa tygblöjor här i veckan eller inte, men jag har sköljt av två nerbajsade tygtrasor idag. Samtidigt som jag torkade upp en mjölkspya från golvet. Med undersidan av min strumpa.
(Det sista var dock något ofrivilligt...)

Mina öron är också härdade. Det finns de dagar då han har ren blöja och just fått mat och ändå grååååter, helt otröstligt. Hans mungipor bara dras neråt och tjutet hänger i luften, jag har nog aldrig sett nåt ynkligare.

Nej förresten, A mittades av min förkylning i helgen och hade 37,3. Det är det ynkligaste jag sett!

Nej nu!

Smekmånaden är över.
Jag håller på att bli mökkihöperö på riktigt. Seriöst.
Nu lovar jag att skriva roligare bloggposter. Och oftare!