Man härdas...

Han gör det sakta och steglöst, men han gör det. Förändrar mig.

Min näsa är härdad, jag känner inte bajslukten lika starkt länge. Om det inte är den två veckor gamla förkylningen som ännu spökar i min näsa.

Kräkreflexen är också härdad. Krabatens hämnd för att jag började testa tygblöjor här i veckan eller inte, men jag har sköljt av två nerbajsade tygtrasor idag. Samtidigt som jag torkade upp en mjölkspya från golvet. Med undersidan av min strumpa.
(Det sista var dock något ofrivilligt...)

Mina öron är också härdade. Det finns de dagar då han har ren blöja och just fått mat och ändå grååååter, helt otröstligt. Hans mungipor bara dras neråt och tjutet hänger i luften, jag har nog aldrig sett nåt ynkligare.

Nej förresten, A mittades av min förkylning i helgen och hade 37,3. Det är det ynkligaste jag sett!