Två steg fram och ett tillbaka

Blev lite uppehåll i skrivandet då jag blev med sambo i veckoslutet igen och det var så spännande att vara med honom att jag hoppade över skrivandet.
Men nu är han på doneri igen och jag sitter och vakar över en sovande krabat.

Det jag funderar lite över idag är min degklump på magen...
Som förvisso krympt på snart tre månader, men inte så som jag trodde. Jag har fått tipset att amma mycket och gå ut med vagnen så rinner nog kilona bort och mycket riktigt när jag ställde mig på vågen ett par veckor efter krabaten så hade 12 kg försvunnit! Kiva, 13 kvar då!
Nåja, till att börja med var jag så sydd så på ett några veckor kändes motion lika lockande som att äta kaktus.
Sedan har det varit kallt, förkylning ett, förkylning två och fans moster.

Nåja, NU förra veckan var det lagom varmt och lagom slaskigt så man har lite motstånd när man skuffar vagn då man var ute och gå. Sambon var borta så det varr lätt att avgöra en passlig portionsstorlek. Och amma flitigt. Och vad händer?
INGENTING. 13 kilo kvar.

Skit i det tänkte jag och käkade pizza och nachos hela veckoslutet och gick inte ut med vagnen en gång och då jag stääde mig på vågen i morse för att ta i med nya tag i den nya veckan DÅ passar ett attans kilo på att smita bort!

I don't get it!

Eller så skulle schizofren-metoden passa mig som hand i handske helt enkelt!