Se tåjnen virallinen kijeli

Så var jag på intervju idag. Och förvånade mig själv genom att inte vara det minsta nervös och prata relativt bra finska dessutom. Det lönar sig att vara relaxed!
Det var faktiskt en liiiten firma så titeln de lockade med i annonsen var nog något överdriven, det var inte så mycket myynti som assistentti eller allmän nakkikone, men i övrigt verkade dom riktigt trevliga de som hade stället och jobbet i sig innehöll en hel del eget ansvar också!

Nåja, om jag inte får jobbet så faller det på att jag är så uschlig på att skriva på finska och det att jag inte kan palkanlasku. Å andra sidan båda är saker man kan lära sig!

Så, tips på hur man attans snabbt lär sig korrekt skriftlig finsk grammatik mottages härmed av undertecknad...

EDIT:
Sambon tipsade om det som hans chef föreslagit för honom - att vi bara skulle tala finska hemma i en vecka. Annars bra, men jag lovar, det GÅR inte! Vi är båda så helsvenska att om vi talar det andra inhemska så blir det bara skämtjargong av det hela och ingen kan ändå korrigera den andra...

Barnrelaterat innehåll

Det som jag glömde att säga åt Mister Mo idag i telefonen var ju det att vi just nu har enorm nytta av en av presenterna från Kina!
Förutom den en-yuans sedel jag hittade gömd i ett fack i handväskan och sedan fick hänga med jag lekte butik med med krabatens kusiner idag, så är det denhär:


Haklappen med inbyggda ärmar i plastad frotté! När någon öser in gröt för kung och fosterland och gladeligen struntar i vad som rinner utanför, så är detta räddaren i nöden. Speciellt för pyjamasen som man gärna använder mera än en natt innan den ska i tvätten.
Bakifrån såhär med tarraknäppning och knytband:


Mamma är glad = alla är glada!

Jag har starkt övervägt att försöka rita av mönstret till den för att kunna massproducera vid behov... Få se vad jag hinner med!

Städa, städa, varje...

Nu har detta hus försummats i nästan en vecka och ser verkligen ut därefter. Ni vet, en grötinklädd pyjams på badrumsgolvet, sneda mattor med dekoration av brödsmulor och ett par dagstidningar, julstjärnan som dog för gott redan i tisdags, en pappershög att sortera brevid datorn. Medan jag och krabaten har suttit i tv-soffan mitt på blanka eftermiddagen och försökt slappa bort tiden.
Så fort mina ögonlock har krupit upp en halv cent till så jag ser allt som ska röjas så ska jag ta itu med det!

Min sömn har nämligen också försummats den senaste veckan och så fort krabaten tar sin tupplur ska jag ta itu med det.

Och så sade jag upp mig.

Och så har jag arbetsintervju på måndag.

Det sista från sjukstugan

Det var enterovirus som krabaten hade och jag fick av honom. Det fick jag höra av rådgivningen när jag ringde för säkherhets skull nu när även jag blivit helt prickig. Men det går om efter en vecka eller så och sedan kan man sluta se ut som en inverterad flugsvamp i fejset och på händerna (jag ser alltså ut som om jag skulle vara 15 och utsatt för en enorm akne-attack).

Det om det. Gällande spyendet är sambon tillbaka på jobb en stund idag. Jag och krabaten har ännu inte börjat örgla, men jag säger inte hej förrän lördag morgon... Fast klarar vi oss dit slipper vi det nog denhär gången. *knackknackknack i bordsskivan*

Och det var härmed det sista sjukdomsrelaterade inlägget jag kommer att skriva på en månad. Lovar! Jag börjar ha sjukdomarna upp i halsen nu tycker jag, eller åtminstonen utspridda över fejset och på händerna!

I siffror

Jag måste bara kolla upp...

Magvirus smittar upp till 48 timmar efter sista symptomet.
Inkubationstiden är i medeltal 48 timmar. Alltså, om jag och krabaten inte börjar örgla inom de närmaste 3½ dygnen är vi på den säkra sidan.
Och jag som nu först börjar känna mig i skick igen efter febern.

Otur

Arghels, jag kan inte fatta dethär!
Först är krabaten sjuk och så blir jag sjuk, vilket är helt normalt.
Och sedan kommer sambon hem med spysjuka! Vah?? Är det inte barnen som går i dagis som borde ha med sig spysjukan hem??

Så just nu överdoserar jag gefilus, fast det troligtvis är lönlöst, och hoppas på det bästa.

38,1

Krypa över mamma-leken är en helt kul lek. Speciellt om man träffar nån sjuk muskel i mammas armar eller sidor så att hon stönar! Det är också den enda leken jag leker med sonen idag.

Febern slog till som en ivrig husbyggare mitt på dagen. Nu har jag långkalsonger, t-pajta, tröja, mjukisbyxor, yllesockor och fleecefilt över axlarna och ändå fryser jag. Men jag håller hoppet levande, fast min tillvaro är allt annat, så nu ska jag se om det inte blir bättre om jag drar på mig ett par yllesockor till!

Jag vet faktiskt inte

Nej, jag vet inte vad jag sk bli när jag blir stor.

Jag har min examen som kan ge en helt vettig lön om jag får en vettig anställning på ett vettigt företag. Lönen lockar. Jag erkänner.
Men lönen och det akadmiska tänkandet, forskarmetodiken, är nog det enda jag ser som riktigt lockande i det och man kan forska i vad som helst om man vill forska!

Det är ändå en bit ifrån det som jag är mera intresserad av i dagsläget: rådgivning, strukturering, utveckling, personkontakter. Men inom det har jag ingen utbildning. Noll. Nada. Alltså måste jag börja från scratch om jag vill jobba med det. Antingen utbildning eller ett grundläggande jobb. Lönen vill jag inte tänka på.

Och så har vi alla jobb som jag är beredd att ta bara för att få ett jobb. Vadsomhelst. Nästan. Ett par klausuler: Resande försäljare med egen bil, till exempel. Never! Vilket provisionsjobb som helst, nej. Jag skulle inte tåla att få betalt enligt personliga prestationer. Men annars nästan vad som helst.
Lönen vill jag inte tänka på.

Suck! Inte är det lätt när det är knepigt.

I karantän

Sonens lilla feber är, som sagt, bara liten idag. Men de små röda prickarna är desto flera!

Efter en morgon av barnsjukdomsroulette, läkarböcker och olika utlåtanden från släkten så börjar oddsen väga mot vattkoppor.
De första nipporna i ansiktet börjar bulla upp sig nu, medan jag hittar flera småa och röda på armar och ben allteftersom.
Det som återstår nu är lite detektivarbete för att se vem som kunnat smitta honom!

Hursomhelst är den lille nu satt i karantän, men är glad för det.

Glad, men prickig...


PS Om ni har väldigt bra virusscanning på er dator kan ni ha svårt att se bilden. DS

En sämre natt

Krabaten höll hela familjen vaken, gnällde lite ynkligt med jämna mellanrum hela natten och vid tretiden fick jag bara konstatera att han var het som en kastrull och om någon i rummet skulle få sova lite så var det nog bara febermedicin som hjälpte.

Idag har jag följdaktligen såhär mycket motivation:




Ser du något? Nä, inte jag heller.
Men det är svårt att känna motivation med en krabat som mest bara vill vara i famnen när han är vaken, tacka vet jag tv! Just nu har jag en känsla av att om jag klämmer ur mig en ansökan idag bara så är det godkänt och efter det får jag ta sofflocket i besittning. Eventuellt tillsammans med en skål sånthär:

Lata planer? Jepp, because i'm worth it!

En bra dag

Ett givande psykologbesök i morse, inte vet jag om jag blev klokare, men det kändes bra.
En timme med en bra deckare.
En mycket finslipad finskspråkig arbetsansökan som tog timmar att få ihop.
Lyssnade igenom sambons gamla cd:n med krabaten, som tyckte bättre om Dr Bombay än Bryan Adams, hmmf!
Städning/dans/bus till musik.
En god burgare och resten av deckaren som väntar på mig!

Bollen i rullning

Så ringde jag då till jobbet idag. Efter mycket om och men och mentalt förberedande och bollande av telefonen i händerna innan jag fick det gjort, nästan som när jag skulle ringa till min stora kärlek i högstadiet. Hursomhelst så gick det bättre idag än den gången (hans mamma svarade i telefonen...), chefen var helt förstående och tipsade mig om vem i huset jag skulle kontakta till näst.

Bra så långt och efter lite utredande av begrepp och information från mol, så har jag i alla fall en handligsplan. Men den primära tanken är ju att få ett jobb så fort som bara möjligt!
Så nu ska jag fortsätta affirmera och göra lite hemmaträning, äkta pust och stånk med magmusklerna på golvet, något som jag äntligen kommit igång med igen, helt på egen hand och utan nyårslöfte, det ni!

Måste vara nåt av det värsta jag gjort

I det skedet när vi skrev på köpebrevet på huset stod det klart för mig att jag inte kommer att återvända till jobbet i Hufvudstaden. Men eftersom jag inte mådde så bra då så sjönk tanken inte helt in. Inte ens när jag började se mig om efter ett jobb här litegrann så störde det mig nämnvärt. Men nu, nu börjar verkligheten hinna ikapp.
Krabaten börjar fast dagvård imorgon, bara 10 dagar i månaden tills jag har ett jobb, så det är svårt att säga hur länge det varar, men under den tiden har jag 0,0 € i inkomst.

Till att börja med hade jag glömt hur mycket det tar av en själv att söka jobb. Man ska marknadsföra sig själv på ett sätt som jag inte alls har någon talang för. (Lugn, jag söker inga marknadsförings eller försäljningsrepresentationsjobb!) Och söker man tre på en dag är man helt slut i bollen och så måste man skriva upp vad man sökt för annars glömmer man det innan man vaknar nästa morgon!

Men det värsta är att om, om det inte nappar snart så måste jag ringa mitt nuvarande jobb och begära att få kicken. (Okej, jag vet att det inte går att begära att bli sparkad, men de kan erbjuda mig ett jobb som jag inte klarar av att sköta på grund av avstånd vilket innbär att de tvingas säga upp mig enivejs. Att säga upp mig själv lönar sig icke då jag varken får arbetslöshetsunderstöd eller samma hjälp från arbeskraftsbyrån.) Det är bara ett telefonsamtal eller två, men fy attans vad det kniper i mig om jag tvingas klippa banden på ett så tråkigt sätt till en sist och slutsligen riktigt fin arbetsplats.

Tjocka släkten!

Det har varit underbart skönt att umgås med lite familj i helgen!
Först mams och paps, som kom på besök på fredag. Knappt hade de hunnit pysa iväg på lördag så kom systeryster på besök. Och innan röken från deras bil hade hunnit skingras så kom sambons släkt på det något försenade ettårskalaset. Och så åt vi tårta och så yrde vi runt en stund och nu är jag, trots skön familjehelg är jag helt redo för sägen nu!

Det var krabaten också, han somnade efter middagen idag, med kläderna på. Så i ärlighetens namn är det bäst att jag går och lägger mig nu eftersom en tidig läggning lär leda till en tiiidig uppstigning. Gäsp!

Och det gäller att vara utvilad, för efter dagens tårtkalas är det stenhårt sockerfritt som gäller ett tag framöver igen!

Is i magen

Igår bevittnade jag något jag aldrig sett förr, en live hockey-match. Ska jag vara helt ärlig så fann jag det lika intressant att studera resten av publiken som att titta på matchen, som annan liiga-sport var den stundvis bra, men stundvis dålig så man hade tid över. Publiken var alltså allt från några månader gammal till silverhårig med käpp. Den var allt från den svalt intresserade åskådaren (vi) och expertkommentatorn som varit med länge (mannen i övre medelåldern bakom oss som skrek order till spelarna) till det tokgalna fanset (de på hemmaläktaren som körde hejarklack och vrååålade när de syntes i kameran).
Dessutom testade vi på en 10-minuters ustpädd öl- och kisipaus. Man hann, men gott var det inte!

Nåt annat man kan säga om ishallen var att där var svalt och att mina axlar var stela som attans i dag. Och att min mage ännu inte tål värkmedicin för fem ruttna ören. Inte kaffe heller för den delen. Jag har nu bestämt mig att ringa läkaren igen, för just nu är min mage (och lite dödsångest som ännu hänger sig kvar, inatt drömde jag att jorden gick under, mysigt!) mitt enda riktiga problem. Vilket är skönt! Men det börjar bli lite irriterane att ha en mage som knappt tål vanlig mat vissa dagar...

Lämna ifrån sig...

Igår var vi första gången och provade på familjedagvården ett par timmar. Det kunde inte ha gått bättre! Nog för att jag satt i närheten hela tiden och någon enstaka gång kom han och höll i mitt ben för säkerhets skull, men annars verkade han må toppen.

Idag gick det lika bra, vi gick ut en tur på förmiddagen och gungade i dagmammans gunga, men när vi kom hem igen till lunch efter ett par timmars lekande så var krabatens små händer iskalla. Uj, dåligt mammasamvete, han som knappt hunnit bli frisk, måste köpa varmare vantar åt honom bums! De han har nu fungerar bra när man sitter i bilen och åker vagn, men är nog inget att hänga i julgranen när det kommer till att krypa i snön.
Tänka sig, en sån bra orsak att sticka mera!

Hursomhelst, om allt går lika bra ska vi testa i slutet av veckan vad han säger om mamma går bort en stund. Mamma säger inget, mamma bara snyftar och tycker att han är så liiiiten ännu...

Det är han alltså även enligt råddgivningen då vi var på ettårskoll igår. Sköterskan ska ha in honom på en extra viktkoll om några månader igen. Nåja, hon visste ju om att han just varit sjuk och inte slängt i sig såna mängder och jag fick igen berätta hur mycket han äter när i dygnet. Suck! Hur många soctanter skulle vi månne ha pinglades på dörren om jag nonchalant skulle ha sagt: " Ja vi kör alltså på denhär anorexi-dieten, för vi tänkte liksom att han skulle bli supermodell när han blir stor. Det gäller bara att inte lyssna på hans hungervrål så går det bra! "?

Uppdaterad

Vad gör man en dag då man inte går ut?
Jo man fixar lite på bloggen!

Och jo, jag saknar sommaren...

Slöaste gänget

Jag sov inte många timmar i natt. Eget fel dock, hade en såndär hjärnan vaknar innan kroppen vaknar-upplevelse igår morse (ni vet, man vaknar lite, men kan inte alls röra sig, har hänt mig ett par gånger förr) och jag brukar alltid vara lite orolig att sova efter det, så kan inte skylla mycket på nån annan familjemedlem!
Har nån annan förresten råkat ut för det? Det är egentligen inte obehagligt i sig, men efteråt känns det lite kusligt...

Sambon däremot har nu fått feber (han som vi trodde var sjuk först av alla?) och ligger på sofflocket och orkar precis ha upp ögonen så mycket att han ser skidskyttet.
Sonen däremot är oföskämt pigg. Han tutar runt och snackar högt tills han får en hostattack, sedan är han tyst i fem sekunder innan han fortsätter.

Så vi är två tröttisar och en piggis, som tyvärr inte är frivillig till att hänga tvätten eller fixa kalas. Så nej, det blir ingen fisktårta att fixa ikväll, det blir nog bara skidning och kanske en grillkorv i spisen innan vi stupar i säng.

Pyssel!

Som gissat blev det läkarbesök på födelsedagen för krabaten. Som tur var hittades ingen bakterieinfektion och idag börjar han äntligen vara sig själv igen. En attans seg flunssa helt enkelt.

Och nu när vi är i bättre skick i pysseltagen igen. Jag planerar sådär mentalt en fisktårta till krabatens kalas. Hoppas den blir lika fin på riktigt som den ser ut i mitt huvud...

Och så håller jag på och handarbetar lite smått. Men förstås så handarbetar jag sånt jag ska ge bort, så tyvärr kan jag inte visa bild av det här :P
Men det som jag handarbetade innan jul, det kan jag visa!

Det blev tumvantar och mössa med denthär mönstret till syrran:

Och, äh, mönstret till svågerns mössa finns förstås inte på nätet.

Sedan när jag har tid/ork/känner mig bra i ryggen, så ska jag sy gardiner och klä in skumgummibitar till krabatens rum i de tyger som syns i hyllan:

Men hursomhelst, pyssel pågår!

Minus minus

Jag hostar som en kedjerökare medan sonen hostar slem och har fått febern tillbaks.
Det urartar snabbt till en minnesvärd ettårsdag imorgon med läkarbesök istället för tårta :(
Nåja, vi tar igen det sen med en dubbelt så stor tårta när vi är friska igen!

Uj...

Idag känner jag mig lite som det som katten INTE släpade in. För att det luktade lite för suspekt och slemmade lite för äckligt för att den skulle vilja röra vid det.

Och nu har jag så spänd nacke dessutom att jag inte kan somna fast krabaten tar en lur, fast jag är trött och trots en panadol.

Det enda som kan förgylla min dag nu är en disney-film, varm kakao och att ta fulla steget ut som bloggare och sätta in en spegelfotograferad modebild:

Jag i mjukisbyxor och sambons varma tröja. Krabaten i norskt ylleunderställ och med lammet "Lammet" som accessoar.

Välkommen till matematikbloggen

Jag är inget matematiksnille men jag kom på en till motiverande orsak att inte slänga bort mat: Ekonomin!
(Ja, jag har fastnat i detta nu, som ni märker :P)

Dendär restmaten jag nu anstränger mig lite extra för att äta upp, den kostar knappast många cent i sig. Men utöver att jag utnyttjar de centena så sparar jag ju in den måltid som jag annars hade ätit i ny mat istället!
Låt oss säga 2,20 för den inbesparade måltiden. Räkna med att vi skulle ha restmat att äta var tredje dag ungefär. Så blir det:

(365/3) * 2,20 * 2 vuxna = 535,33 eurosar

I året i inbesparade matkostnader, alltså. Lägger vi dessutom till de centena man kan äta upp var tredje dag, låt oss säga 50 cent blir det:

(365/3) * 0,5 *2 vuxna = 121,66 eurosar

Vilket ger:

535,33 + 121,66 = 656 euro

i året som man inte går miste om!

(Hah, nu får jag säkert nobelpris för den teorin!)

I övrigt har krabaten bara stegring idag (+), men låter som en kaffekokare när han andas och är ännu lite ynklig (-) vilket blir +- noll.
Däremot hostar undertecknad istället vilket ger ett stooort - i kanten.

Jag har syndat

Eftersom jag gått med i en fin utmaning med ärliga avsikter så är det väl bara att släpa sig till korset och bekänna mina synder.

Det som jag inte får köpa mera redan tre dagar in denhär månaden:
Kaffegrädde - Synd på en så liten slatt, den hade kunnat anvädas, å andra sidan behöver jag det knappast resten av månaden...
Bulgarisk yoghurt - Snyft! Nu blev jag sugen på det förstås!

Och precis som jag gissade så är mitt kylskåp min nemesis!
Vi har alltså en kyl/frys i ett-skåpmodell där kylskåpet inte är en millimeter större än frysen. Det är många som lever med ett motsvarande, jag vet, men av nån orsak har jag svårt att få det i en vettig ordning utan att det blir överfullt och utan att veta var jag har vad.
Jag försökte organisera det lite inför julen, men efter all julmat och nyårsmat som fyllt det till bredden så hittade jag förstås den gamla yoggisburken och torkade grädden längst bak och så var det bara att slänga...
Så nu är det benhård organisering som gäller.

Vi är också lite dåliga på bröd, ibland köper jag för lite och ibland så mycket att det blir ludet innan det kastas, ibland köper jag lagom mycket, men bakar själv två dagar senare och så är det för mycket igen förstås! Just nu sväljer vår frys inte så mycket mera, men istället smular jag brödrester, torkar dem och sätter dem på fågelbordet istället för att köpa en 20kgs säck med solrosfrön.

Dagens goda gärning blir att koka dillkött på det enorma dillknippet jag köpte till vår lilla silltårta till nyårsafton. Inte en favoriträtt, men en synd mindre på mitt samvete!

Psst... Sedan tar jag gärna emot tips på vad man kan göra med två stora burkar senap som snart blir gamla och två halva flaskor saft som stått och tagit plats i vårt lilla kylskåp sedan vi tömde stugan för vintern!