Is i magen

Igår bevittnade jag något jag aldrig sett förr, en live hockey-match. Ska jag vara helt ärlig så fann jag det lika intressant att studera resten av publiken som att titta på matchen, som annan liiga-sport var den stundvis bra, men stundvis dålig så man hade tid över. Publiken var alltså allt från några månader gammal till silverhårig med käpp. Den var allt från den svalt intresserade åskådaren (vi) och expertkommentatorn som varit med länge (mannen i övre medelåldern bakom oss som skrek order till spelarna) till det tokgalna fanset (de på hemmaläktaren som körde hejarklack och vrååålade när de syntes i kameran).
Dessutom testade vi på en 10-minuters ustpädd öl- och kisipaus. Man hann, men gott var det inte!

Nåt annat man kan säga om ishallen var att där var svalt och att mina axlar var stela som attans i dag. Och att min mage ännu inte tål värkmedicin för fem ruttna ören. Inte kaffe heller för den delen. Jag har nu bestämt mig att ringa läkaren igen, för just nu är min mage (och lite dödsångest som ännu hänger sig kvar, inatt drömde jag att jorden gick under, mysigt!) mitt enda riktiga problem. Vilket är skönt! Men det börjar bli lite irriterane att ha en mage som knappt tål vanlig mat vissa dagar...