Ni anar inte hur otroligt skönt det är att se alla sina möbler i sitt eget hus!
Okej, låt så vara att hälften av sagda möbler är dolda under lådor och står i fel rum, men när vi hade kånkat in det sista (nåja nästan, en "työvalo", en låda och lite sandlådeleksaker finns kvar i gamla huset ännu) och sambon hade tänt en liten brasa i spisen och vi åt en liten avskedssmörgås med mina föräldrar som skulle tuffa hem ännu på kvällen så var det bara lycka!

Och däremellan har det blivit vinter... -17 inatt, krabaten har dubbla fleecelager när vi ska ut och isen har lagt sig ut till kalkfarleden. I november.

På det fjärde ska det ske...

På lördag flyttar vi. Fast just nu funderar jag på hur det ska gå.
Innan dess ska en hel del ännu packas, det ska komma en massa snö, det ska bli iskallt och vi borde hinna måla trösklar, bona golv, tapetsera och lägga golv i det sista rummet och, framför allt, hinna få bort alla mängder av paff och remppa-rester som ligger och skräpar i garaget och på gården.

Nåja, inget att ta stress för, bara vi får ut allt från gamla stället så är det ju bra! Oberoende av hur det slängs in på nya stället...
Okej, nästan oberoende, helst ska man ju inte bokstavligen slänga en sänggavel på porslinslådorna, men annars är nästan allt tillåtet. Man får till och med prova skorna i skolådan om man hittar ett par som man nästan glömt att man äger och som plötsligt ser fina ut igen! Sådeså!

Och lite barnsvammel: NU har krabaten börjat hiffa dethär med att när mamma står framför honom och håller honom i händerna kan han följa efter henne gåendes på egna ben. Tjohej!

skrynkel

Idag hade jag då dejt med herr hjärnskrynklare.
Först undrade jag vad det var för en knepig typ, vi satte oss i hans fåtöljer och så var han knäpptyst. Min tur att tala tydligen...
Det gjorde jag, och tårarna rann i ett par omgångar när jag berättade om jobbiga stunder och emellanåt blev jag ivrig när jag berättade om vänner och jobb och hus. Vi diskuterade min syn på föräldraskap och vardagen och vad som hänt tidigare i livet. Han kunde inte säga något om det fysiska, han sade bara att om jag oroar mig mycket för just den biten ska jag söka upp en läkare.

Det som han sade var egentligen inget nytt, men ändå sånt som kan vara bra att höra från en professionell. Att panikångest och anfall inte är dåliga i sig, det är hjärnans och kroppens eget sätt att säga ifrån, att meddela att "Hallå människan, dethär är inte hållbart i längden!". Och det viktigaste för mig är att lyssna på vad kroppen säger och med hjälp utifrån få reda på var skon klämmer.
Det ÄR en stor omställning att gå från ett socialt jobb med många trådar att hålla i i en storstad, till ett isolerat tillstånd med en liten bebis i en småstad. Är man en social personlighet ännu till så kan det vara något som helt enkelt inte passar en alls.
Jag borde hurosmhelst hitta något eget i vardagen, något som bara är mitt, vare sig det är ett jobb eller ett projekt eller vad som helst annat. Och så borde jag få avlastning oftare, med krabaten alltså. Att bara få avlastning när det är akut, när jag måste göra nåt annat och inte när jag bara vill göra nåt annat är inte kanske tillräckligt i längden. Och att jag borde höra om sambon kan förkorta sina arbetsdagar nångång, både för hans egens och för min hälsas skull. Couldn't agree more!

Smygreklam och sånt

Idag fick vi ett efterlängtat paket på posten, nämligen kläderna jag beställde för två veckor sedan.
Vi behöver ingen tomteluva i år, det går lika bra med en me&i-mössa:

Byxorna är också nya och killen som är på väg att simma ur bild är glad, så då är alla nöjda! (Utom mammas plånbok, men det må nu vara)

I övrigt lyckades jag hålla mina mål för igår, jag gjorde absolut inget mera än handlade mat och gick en promenad. Idag däremot anlände tulikivin i äkta byggsats-stil och efter att vi radat in den är min rygg inte min vän längre.

Däremot är höperöts mage hennes vän. Tro det eller ej, men denhär undvika-snabba-kolhydrater-kuren verkar funkka! Fuskade såklart på farsdag när det bjöds på gott, så jag har bara hållit på på allvar i två och en halv dag, men jag har inte paniksvullen mage på kvällen längre. Vänta bara, snart blir jag väl piggare också om det ska fortsätta såhär!

Variation är ju bra! Men...

Inatt reste då svärisarna iväg. Straxt efter att taxin lämnat gården vaknar krabaten och protesterar mot att ligga i en attans gästsäng, blä liksom.
Två timmar senare, efter att krabaten fått somna med oss och sedan blivit tillbakaburen till sin säng (jag kan inte sova med honom bredvid, både han och jag sover så oroligt då), hade jag precis somnat om när hunden kommer galopperande upp för trappan och skall uuuut nuuu och väckte krabaten igen.
Knappt hade jag somnat om efter det så körde postbilen förbi på vägen och hunden satte igång att skälla och väckte oss igen.
Lagom till frukost vaknade vi till ett hundbajs och två hundspyor på golvet. Separationångest sanarare än dålig mage, om det skulle hjälpa att tänka så. Variation förnöjer, men jag föredrar nog bebisvarianterna av båda om jag får välja tack!

Efter dethär har jag dragit ner på antalet sysslor jag ska ha gjorda idag från "Packa en massa lådor i hyreshuset" till "En nödvändig sväng via butiken och en promenad".

Nåja, krabaten lär väl vänja sig vid hundljud nattetid under den närmaste veckan och doggen själv börjar säkert också må bättre bara hon kommit över det att matte och husse packade väskorna och drog iväg mitt i natten för det betyder bara en sak. Och det är att dom tänker vara borta läääänge!

Första flytten

Idag flyttar vi första gången. Ikväll tar vi klädväskor, dator, tandborste, leksaker och allt annat som känns livsnödvändigt och drar till krabatens farmor och farfar för att vara hundvakter i en vecka. Efter det blir vi kvar där tills det är dags att flytta andra gången och då rakt in i det egna huset, no more sova i hyreshuset alltså.
Och tur att jag har så snälla svärföräldrar att dom erbjuder husrum i flera veckor!

I övrigt känns dagen så som den ser ut:Krabaten sov allt annat än bra inatt och verkar slö nu också idag så vi hoppas att det inte är hans farfars flunssa som smittat. Jag är förståss trött av det och har en spänningshuvudvärk som ibland sticker till något eländigt. Men nåja, på torsdag ska jag äntligen på dejt med herr hjärnskrynklare, få se vad han har att säga då!

Ajjo vi är ju med hus!

Det märks att jag inte varit mig själv den senaste tiden, speciellt med tanke på att jag oftast bara dallat på och bara en eller två gånger i veckan slagits av tanken på att vi har ju ett hus. Själva undertecknandet av köpet var bara en kort halvtimme i en annars grå vardag. Normalt skulle jag ju vara ivrig upp till tänderna och knappt kunna tänka på nåt annat. Eller, nåja, jag skulle fundera på husköp ur alla tänkbara vinklar, överanalysera lite till och sedan tre månader senare vara upp till tänderna ivrig.

Det som däremot tyder på att jag håller på att bli bättre är att jag faktiskt har ork att vara lite ivrig. Fast när ivern klämmer på så har jag inte möjlighet att göra någt konkret annat än att packa ner och förklara för krabaten att mamma är ivrig då vi snart ska flytta. Speciellt denhär veckan när vi inte har tillgång till barnvakt, utan ska vara hund- och kattvakt själva istället.

Fast egentligen, sådär innerst inne så vet jag att jag borde använda min energi till att få lagom mycket gjort, istället för att rusa in i en massa projekt för att jag orkar lite och sedan falla pladask igen när jag märker att inget blir gjort, istället för att bli irriterad på att jag inte kan göra allt det som finns i mitt huvud. Jag borde njuta av det enkla att faktiskt kan vara ivrig.

Och den som vet hur man lyckas med det får gärna komma med tips, för jag är helt klart inte alls bra på det!

RV!

Efter ett trevligt besök av min mamma då vi fått ihoppackat ett och annat och fört till nya huset känns det bättre i samvetet. Det enda som stör mitt lilla sinne just nu är klädskåpen med mintgrön insida. Om jag bara får sonen att sova i nya huset dagtid ska jag försöka se till att få dem vita under nästa vecka.
Nåt annat som gör det lilla sinnet gladare är även magen.

Det sötaste jag ätit idag var en mandarin.
Istället har jag klämt i mig osötad tranbärssaft, vitlöksklyftor och rågbröd. Och min mage är inte en ballong av kaliber gravid-i-7:e-månaden. Och detta belönas med ett litet glas rödvin nu på kvällskvisten ;)
En vecka tänkte jag vara sträng med mig själv och se om akut brist på socker, vitt bröd, ris, pasta och jäst får mig att må bättre. Efter tips av min pappa som har haft candida i magen i flera år...
Om inget annat så kan det i alla fall inte vara ohälsosamt!

Fruktresande

Jag har en dröm om att göra en fruktresa. Inte som frukthandlare alltså, utan åka till alla av jordens hörn där de frukter jag äter här hemma i Finland odlas på riktigt. Och så skulle jag stå där i ett plantage i kanten av djungeln och sätta tänderna i en grapefrukt/avocado/ananas/banan/papaya/stjärnfrukt och konstatera glatt och överraskat: Jasså det är SÅ den smakar på riktigt!

Jag har liksom för mig att det skulle vara godare så.

(Med bakgrund i debatten att butiker som har 5 grader celcius i frukthyllan borde ta sig en funderare på vad som menas med tropiskt klimat. Man vinner inte mycket i pengar med att slänga köldskadade frukter jämfört med att slänga övermogna frukter.)

Dethär med återanvändbar blöja...

Det är bra med flergångsblöjor, såklart, men att använda kläder och ytterhalare som kisistoppare är ju inte riktigt optimalt. Framför allt när ytterhalaren ändå används varje dag och inte borde vara nytvättad och fuktig när det händer.
Okej, det var ett misstag, båda vuxna hjälpte till att klä på blöjan samtidigt typ och hade lite bråttom så ingen märkte att de delar av den lille killen som gör honom till en liten kille inte var ordentligt instoppade...

Annat som händer. Läkaren ringde, jag har inte celiaki. Så jag testade att klämma i mig vanligt bröd och lite tårta på och fick magknip, men jag skyller det på tårtan och testar lite till, kanske det reder sig... Då är det bara psykläkaren kvar då som ska få rätsida på mig. Hoppas innerligt att det funkkar för vissa dagar är jag nog ännu helt upp och ner. Speciellt när jag sovit dåligt några nätter, då blir minsta småsak stoooor och jobbig och faaarlig. Suck!