På det fjärde ska det ske...

På lördag flyttar vi. Fast just nu funderar jag på hur det ska gå.
Innan dess ska en hel del ännu packas, det ska komma en massa snö, det ska bli iskallt och vi borde hinna måla trösklar, bona golv, tapetsera och lägga golv i det sista rummet och, framför allt, hinna få bort alla mängder av paff och remppa-rester som ligger och skräpar i garaget och på gården.

Nåja, inget att ta stress för, bara vi får ut allt från gamla stället så är det ju bra! Oberoende av hur det slängs in på nya stället...
Okej, nästan oberoende, helst ska man ju inte bokstavligen slänga en sänggavel på porslinslådorna, men annars är nästan allt tillåtet. Man får till och med prova skorna i skolådan om man hittar ett par som man nästan glömt att man äger och som plötsligt ser fina ut igen! Sådeså!

Och lite barnsvammel: NU har krabaten börjat hiffa dethär med att när mamma står framför honom och håller honom i händerna kan han följa efter henne gåendes på egna ben. Tjohej!

Ajjo vi är ju med hus!

Det märks att jag inte varit mig själv den senaste tiden, speciellt med tanke på att jag oftast bara dallat på och bara en eller två gånger i veckan slagits av tanken på att vi har ju ett hus. Själva undertecknandet av köpet var bara en kort halvtimme i en annars grå vardag. Normalt skulle jag ju vara ivrig upp till tänderna och knappt kunna tänka på nåt annat. Eller, nåja, jag skulle fundera på husköp ur alla tänkbara vinklar, överanalysera lite till och sedan tre månader senare vara upp till tänderna ivrig.

Det som däremot tyder på att jag håller på att bli bättre är att jag faktiskt har ork att vara lite ivrig. Fast när ivern klämmer på så har jag inte möjlighet att göra någt konkret annat än att packa ner och förklara för krabaten att mamma är ivrig då vi snart ska flytta. Speciellt denhär veckan när vi inte har tillgång till barnvakt, utan ska vara hund- och kattvakt själva istället.

Fast egentligen, sådär innerst inne så vet jag att jag borde använda min energi till att få lagom mycket gjort, istället för att rusa in i en massa projekt för att jag orkar lite och sedan falla pladask igen när jag märker att inget blir gjort, istället för att bli irriterad på att jag inte kan göra allt det som finns i mitt huvud. Jag borde njuta av det enkla att faktiskt kan vara ivrig.

Och den som vet hur man lyckas med det får gärna komma med tips, för jag är helt klart inte alls bra på det!