Variation är ju bra! Men...

Inatt reste då svärisarna iväg. Straxt efter att taxin lämnat gården vaknar krabaten och protesterar mot att ligga i en attans gästsäng, blä liksom.
Två timmar senare, efter att krabaten fått somna med oss och sedan blivit tillbakaburen till sin säng (jag kan inte sova med honom bredvid, både han och jag sover så oroligt då), hade jag precis somnat om när hunden kommer galopperande upp för trappan och skall uuuut nuuu och väckte krabaten igen.
Knappt hade jag somnat om efter det så körde postbilen förbi på vägen och hunden satte igång att skälla och väckte oss igen.
Lagom till frukost vaknade vi till ett hundbajs och två hundspyor på golvet. Separationångest sanarare än dålig mage, om det skulle hjälpa att tänka så. Variation förnöjer, men jag föredrar nog bebisvarianterna av båda om jag får välja tack!

Efter dethär har jag dragit ner på antalet sysslor jag ska ha gjorda idag från "Packa en massa lådor i hyreshuset" till "En nödvändig sväng via butiken och en promenad".

Nåja, krabaten lär väl vänja sig vid hundljud nattetid under den närmaste veckan och doggen själv börjar säkert också må bättre bara hon kommit över det att matte och husse packade väskorna och drog iväg mitt i natten för det betyder bara en sak. Och det är att dom tänker vara borta läääänge!

Ajjo vi är ju med hus!

Det märks att jag inte varit mig själv den senaste tiden, speciellt med tanke på att jag oftast bara dallat på och bara en eller två gånger i veckan slagits av tanken på att vi har ju ett hus. Själva undertecknandet av köpet var bara en kort halvtimme i en annars grå vardag. Normalt skulle jag ju vara ivrig upp till tänderna och knappt kunna tänka på nåt annat. Eller, nåja, jag skulle fundera på husköp ur alla tänkbara vinklar, överanalysera lite till och sedan tre månader senare vara upp till tänderna ivrig.

Det som däremot tyder på att jag håller på att bli bättre är att jag faktiskt har ork att vara lite ivrig. Fast när ivern klämmer på så har jag inte möjlighet att göra någt konkret annat än att packa ner och förklara för krabaten att mamma är ivrig då vi snart ska flytta. Speciellt denhär veckan när vi inte har tillgång till barnvakt, utan ska vara hund- och kattvakt själva istället.

Fast egentligen, sådär innerst inne så vet jag att jag borde använda min energi till att få lagom mycket gjort, istället för att rusa in i en massa projekt för att jag orkar lite och sedan falla pladask igen när jag märker att inget blir gjort, istället för att bli irriterad på att jag inte kan göra allt det som finns i mitt huvud. Jag borde njuta av det enkla att faktiskt kan vara ivrig.

Och den som vet hur man lyckas med det får gärna komma med tips, för jag är helt klart inte alls bra på det!