Vänner

"Det finns ingen Anne och Dan här" sa sambon åt mig igår kväll.
Och jag blev så ledsen, så ledsen. För på något vis blev det så definitivt. Mina lyckliga år med mina ibland helgalna vänner i Helsingfors är slut. Tänk nu:

"Jo jag trivdes jättebra, visst blev det lite dyrt och lite för många afterworks emellanåt, men vi hittade ju på en massa och det var jättesällan man var ensam nån lång stund. Det fanns alltid nån att få tag på som ville hitta på nåt. En öl, en minigolf, en spelkväll, jag har varit kattvakt och hundvakt och själv har jag haft bollplank för alla funderingar och massor med skratt"

"Nåmen, varför tog det slut då om du trivdes så bra?"

"Jaa, jag hittade en karl och vi fick barn och vi köpte ett hus i en liten ort 200 km bort och så ringde jag aldrig, fast jag tänkte det..."

Ett sånt snöpligt slut.

Så jag saknade dem igår kväll, mina vänner Anne, Dan, kloka Suz och Tommy. Och så jag saknar livet jag hade där.

Och visst har jag annat nu, annat som inte går att jämföra med eller byta mot fast hur goda vänner. Men jag skulle ju vilja ha lite av dethär och lite av mina vänner, inte enbart det ena eller det andra...
Vad ska man ha ett eget hus till om man inte kan bjuda in sina vänner dit?

Fruktresande

Jag har en dröm om att göra en fruktresa. Inte som frukthandlare alltså, utan åka till alla av jordens hörn där de frukter jag äter här hemma i Finland odlas på riktigt. Och så skulle jag stå där i ett plantage i kanten av djungeln och sätta tänderna i en grapefrukt/avocado/ananas/banan/papaya/stjärnfrukt och konstatera glatt och överraskat: Jasså det är SÅ den smakar på riktigt!

Jag har liksom för mig att det skulle vara godare så.

(Med bakgrund i debatten att butiker som har 5 grader celcius i frukthyllan borde ta sig en funderare på vad som menas med tropiskt klimat. Man vinner inte mycket i pengar med att slänga köldskadade frukter jämfört med att slänga övermogna frukter.)

Kalsare!

Flergångs eller engångs, vilkendera ÄR nu på riktigt miljövänligare? Och framför allt billigare?
Engångs köps och slängs det mellan 6000 och 7000 för en liten krabat.
Flergångs kan kosta allt mellan himmel och jord, tvättmedel var tredje dag inberäknat, då krävs det en 40-50 stycken (typ) och dom går sen att använda igen.

Jag skulle gärna vara sådär flexibelt miljösträvande. Strävnde alltså, inte absolut korrekt ur miljöhänseende, utan miljövänlighet inom praktiskhetens gränser. Använda engångs då när det faktiskt sparar bekymmer, när man är på besök hos någon, när man är på resa, när man är på stugan som hastigast. Och sen när situationen inte kräver snabbt och smärtfritt så skulle jag gärna använda det ekologiskare alternativet.
Bra så långt!

SEN först kommer vi in i djungeln.
Jag hade ingen aning om att det fanns så många alternativ, metoder och sätt!
Det finns praktiska all-in-one paket, en flergångsblöja som beter sig exakt som en engångsblöja, hela tvättas på en gång, men torkar saaakta och är svindyr!
Sen finns det innerblöja med ytterblöja i vattentätt syntetskal. Då slängs bara den smutsiga innerblöjan i tvätten och ytterblöjan kan hastigt och lustigt bara sköljas under handduschen. Praktiskt, men dyrt! Alternativet är att vika en tygtrasa enligt olika konstellationer och lägga in den i plastskalet. Direkt billigare och torkar på nolltid!
En variant till detta är motsvarande innerblöja eller tygtrasa och ytterst ett kraftigt uppsugande material som ändå håller någorlunda torrt och andas. Den klassiska stickade blöjbyxan eller ett modernare fleece-skal.
Enligt experter ska det alltså räcka med att vädra (?) yllebyxan om den inte fått fläckar (läs: kakka) och sedan använda den igen och dethär kan man hålla på med ett par veckor innan den faktiskt måste ta sig ett bad (i handtvättsbaljan).
Ytterligare en metod är antingen täta skal eller uppsugande skal med en ficka dit du bara sticker in ett uppsugande inlägg, men dethär verkar något suspekt... Allt måste ju ändå tvättas när insidan på fickan är det som blir smutsigast.

Sedan finns det ju nedbrytbara engångsblöjor, men då tsj inte behagar bidra med biojäte-kärl på gården så är ju det sak samma! Murp!

Så jag vet vilket som är billigast, tygtrasor och heimlaga fleece- och yllebyxor, men sedan kommer då lathetsfaktorn och praktisk-inverkan in i ekvationen. Svåra beslut för en modern, miljösträvande, lite smålat, blivande mamma...

(Men för att dom var så gulliga så testade jag ändå sticka ett par sånahär:


Den moffarutiga filten inköptes hastigt och lustigt från prisma för 5 ekorskinn för att ha nåt att slänga över soffan när vi flyttade in allt annat i lägenheten. Den är fortfarande kvar där...)