28 December 2010

Vänner

"Det finns ingen Anne och Dan här" sa sambon åt mig igår kväll.
Och jag blev så ledsen, så ledsen. För på något vis blev det så definitivt. Mina lyckliga år med mina ibland helgalna vänner i Helsingfors är slut. Tänk nu:

"Jo jag trivdes jättebra, visst blev det lite dyrt och lite för många afterworks emellanåt, men vi hittade ju på en massa och det var jättesällan man var ensam nån lång stund. Det fanns alltid nån att få tag på som ville hitta på nåt. En öl, en minigolf, en spelkväll, jag har varit kattvakt och hundvakt och själv har jag haft bollplank för alla funderingar och massor med skratt"

"Nåmen, varför tog det slut då om du trivdes så bra?"

"Jaa, jag hittade en karl och vi fick barn och vi köpte ett hus i en liten ort 200 km bort och så ringde jag aldrig, fast jag tänkte det..."

Ett sånt snöpligt slut.

Så jag saknade dem igår kväll, mina vänner Anne, Dan, kloka Suz och Tommy. Och så jag saknar livet jag hade där.

Och visst har jag annat nu, annat som inte går att jämföra med eller byta mot fast hur goda vänner. Men jag skulle ju vilja ha lite av dethär och lite av mina vänner, inte enbart det ena eller det andra...
Vad ska man ha ett eget hus till om man inte kan bjuda in sina vänner dit?

4 comments:

RockMom said...

Visst kan du bjuda in dem. Och så får de alla sova över så får ni skratta i många dagar..och så lever du på det i evigheter :)

Dessutom finns det flera och nya vänner, närmare, som kommer till dig då du minst anar det..tar bara en liten stund att bygga nya kontaktnät

Kram

Höperöt said...

Att bjuda in människor är prioritet nummer 1!
Efter att skaffa ett jobb då :)

Jo, så är det väl, och att bygga kontaktnät med människor när man mest sitter hemma med en bebis är väl inte liksom det enklaste, men det löser sig sa han som sket i poolen!

Maije said...

Jag förstår vad du menar. Känner vagt igen mig (eller rättare sagt - jag i framtiden tittar tillbaka på mig sittande i soffan i Mxm, läsande det här - och säger att sådär är det).

Men ge inte upp! För min skull, ge inte upp! Bjud in dem, sök upp en PargasAnne och en PargasDan. Kommer kanske med jobbet som du snart börjar på! Never give up!

KRAM

Eva said...

Jag som också flyttat saknar också mina vänner. Men man kan också hålla kontakten via skype, mejl, sms etc. Det kräver lite mer men det funkar! Och så tycker jag du ska boka in en tur till Hfors och hälsa på alla! Kram