Två steg fram och ett tillbaka

Blev lite uppehåll i skrivandet då jag blev med sambo i veckoslutet igen och det var så spännande att vara med honom att jag hoppade över skrivandet.
Men nu är han på doneri igen och jag sitter och vakar över en sovande krabat.

Det jag funderar lite över idag är min degklump på magen...
Som förvisso krympt på snart tre månader, men inte så som jag trodde. Jag har fått tipset att amma mycket och gå ut med vagnen så rinner nog kilona bort och mycket riktigt när jag ställde mig på vågen ett par veckor efter krabaten så hade 12 kg försvunnit! Kiva, 13 kvar då!
Nåja, till att börja med var jag så sydd så på ett några veckor kändes motion lika lockande som att äta kaktus.
Sedan har det varit kallt, förkylning ett, förkylning två och fans moster.

Nåja, NU förra veckan var det lagom varmt och lagom slaskigt så man har lite motstånd när man skuffar vagn då man var ute och gå. Sambon var borta så det varr lätt att avgöra en passlig portionsstorlek. Och amma flitigt. Och vad händer?
INGENTING. 13 kilo kvar.

Skit i det tänkte jag och käkade pizza och nachos hela veckoslutet och gick inte ut med vagnen en gång och då jag stääde mig på vågen i morse för att ta i med nya tag i den nya veckan DÅ passar ett attans kilo på att smita bort!

I don't get it!

Eller så skulle schizofren-metoden passa mig som hand i handske helt enkelt!

Korvstoppningspedagogik

Halleluja, jag insåg just att jag förvandlats från komplett galen till förutseende pedagogisk!
Hur?
Jo jag har en krabat.

Tidigare skulle jag ha gått runt och talat med krukväxterna eller dammråttorna, vilket som bekant räknas till inledningen på galenskap. Nu går jag istället och för en konversation med en snart tremånaders bebis, som knappast förstår mera av innebörden i det jag säger än min gerbera, men det är ändå pedagogiskt så det förslår att tala med sin bebis. Inte det minsta galet alls.

Igår till exempel snackade jag med V medan jag lagade mat.
"Ser det knepigt ut? Ja vad är det mamma håller på med?"
"Håller hon på och a)stoppar korv, b) byter blöjor eller c) river morot?"
"Jaaa! C! Helt rätt svar, jag river morötter!"

Jag sade aldrig att samtalsämnena har blivit smartare för det...

Upphetsande klädsel

På tumanhand med V i fem dagar.
Första natten har gått riktigt bra. Första morgonen också. Fram tills det att han skulle ta sin första morgonlur. Då gick det nämligen jättebra.
Till min stora stolthet märkte jag nämligen att han vill somna på egen hand!
Så fort jag gick ut bort från sängen föll lugnet och han låg och mumlade lite för sig själv. Så fort jag återvände till sängkanten blev det sprattel så att nappen ploppade ur munnen och livat värre.

Åh, han har blivit stor och vill somna själv i lugn och ro, tänkte jag med en tår i ögonvrån.

Ända tills jag skulle torka bort tåren och tittade ner och insåg att det helt enkelt blev för livat med en bambimönstrad t-pajta framför ögonen om man vill sova...

Barnförbjudet kräl

Sambon försökte komma med en fin vink här hemma när han skulle sätta böcker under huvudändan på hostande krabatens säng och högt påpekade att det var så skönt att krypa på ett rent golv. Jag lovade att jag skulle testa golvet jag med så snart krabaten somnat och inte längre låg fastklistrad på min arm.

Jag bör väl tillägga att min annars småslarviga gubbe har städat, dammsugat och moppat hela lägenheten medan jag var ute och roade mig på hantverksmässa...

Så nu ska jag, lördagen till ära, kräla lite på golvet för att han ska förstå hur mycket jag uppskattar hans städande.
Månne om jag krälar i endast ammnings-bh:n och mommotrosorna blir han så lycklig att han städar lägenheten nästa vecka också!

Gulligaste sättet att vakna?

Dethär måste vara en av de bästa sätten att bli väckt.
Sambon låg på soffan och snörvlade inatt och hostande lilla V hade intagit hans plats i sängen. Så på morgonen blev jag väckt av att varma små händer på fläktande armar buffade mig i ansiktet.

Det var så sött att jag nästan förlät honom för att klockan bara var kvart före sju.

"Mmm... Mamma vill sova"
Buff
Buffbuffbuff
"Hmmph" (sagt med en liten hand över munnen) "Tycker du att jag ska vakna nu?"
BUFF
"Jaja, vänta tills du blir tonåring och måste upp tiiidigt till skolan så får du se hur det känns!"

50-talist javisst

Nej jag ÄR ingen miljönisse!
Jag är bara bakåtsträvande och fascinerad av det mycket hållbarare livet som det levdes på 50-talet och att det sedan råkar vara så attans mycket bättre för miljön är inte mitt fel juh!

Tygblöjorna
En beprövad metod!
I kombination med moderna syntetskal (eller stickade) och en splitterny tvättmaskin innebär det inte så mycket mera jobb alls faktiskt. Och mycket färre roskispåsar!
Nackdelar är väl att det kan lukta lite mera på toa just innan tvätt...

Äta det man köper
Det är visst nån sån kampanj som snurrar runt bland universiteten nu också. Varför?
Jo, det blir billigare. Och i dethär huset där vi inte kan/får kompostera, så märker man hur mycket extra skräp det blir direkt när man slänger gammalt.
Nackdelar? Vi har ätit lite småsuspekta rätter den senaste veckan: Morotscreps med baconfyllning, solsallad med ägg och bacon, mannagrynsgröt med hemlagad blåbärssoppa, räkpaj med pinsamt lite räkor och suspekt mycket äggstanning.

Kompostera
Ja, där det går. Ute på höperö-stugan på höperö-holmen alltså. Det gjordes garanterat där redan på 50-talet.
Fördelarna är att man slipper släpa så attans mycket skräp på båten tillbaka till land. Och så får vi finfin jord till trädgårdslandet.
Nackdelarna är... Ja den enda nackelen jag kan komma på är att göra som på 50-talet då dom även försökte sig på att kompostera batterier, porslinsfat och glasflaskor. Fast det försöker vi undvika förstås! (Hur farlig är månne jorden runt ett gäng sönderrostade gamla batterier?? Endast stavarna i mitten är intakta mera...)

Odla själv
Ja fast det behöver jag väl inte ange andra orsaker till än att trädgård är roligt va?
Det tycker säkert också rådjuren och sorkarna på holmen i vår!
Oj dom odlar sallad här! Och morötter!
Kalas!!!

Guiness rekordbok nästa!

När jag var sjuk för ett par veckor sen skickade jag A till fröbutiken för att handla lite ört och blomfrön åt mig så att jag kan börja planera sommaren och fundera ut vad som ska förodlas och inte.
Förra veckan var vi via fröbutiken ett varv till och handlade lite till, bara för att det skulle kunna vara skoj att ha en sån blomma och en sån sallad... Och OJ så DETDÄR är lättodlat! Jojo en påse av det också!

Det var nu ikväll jag insåg att jag har över 20 fröpåsar att odla i sommar.
Det var ungefär samtidigt jag insåg att vi varken har ork eller plats för att odla allt ännu i sommar.
Det var då jag också kom fram till att jag har en helt ny hobby. Från och med nu är jag både höperömamma och frösamlare!

Fint, nu kan jag köpa några fina fröpåsar till med gott samvete för det gör inget om jag inte sår dem, de är ju en investering bara i sig!

Att möta döden på köksgolvet

En familjemedlem:
UUUUÄÄÄÄÄHHHhostkrackelharkelhosthosthost *djuuup inandning*
UUUUÄÄÄÄÄÄÄÄHHHHosthosthostkrackel *djup inandning börjar bli röd i ansiketet*
UÄHÄHÄHÄHosthosthost... *börjar bli lila i ansiktet*
Hostelihosthostflämtflämt... *andas emellan* Och så vidare tills man kommer på vad som kan lugna honom, tidigare idag hade han för varmt iaf och jag fick ta en kall trasa att kyla honom med.

En annan familjemedlem:
*snörvel* *host*
Alltså, jag bår dog riktigt elädigt du. Jag e så täppt och där jag kliver upp så bara sdurrar det. Med idt lär jag väl ska dö av det...
*spelar Final countdown så att jag ska förstå att nedräkningen mot döden ändå är nära*

Och ingendera har feber!!! (ännu)
Hur kan karar vara så sjuka av en mild flunssa?
Så sjuka att man bara kan ligga på golvet medan en annan steker plättar:



Bortskämda är dom ännu till!



(Nåja i den mindres fall kan det vara farligt, men så länge det lossnar när han hostar, han äter bra och inte blir slö så finns det ingen orsak att jaga upp sig)

Moderskapets rumpsidor...

Nåja! Så fick jag annat att tänka på än streets of Helsinki.

V har sin första riktiga förkylning.
Det är så eländigt när en så liten liten filur hostar. Han orkar inte hosta så som äldre barn gör utan han hostar bara emellan när nåt riktigt irriterar halsen. Och det låter så hest och grymtigt så man blir ju helt förstörd!

Egentligen är det väldigt väldigt sällan dom blir riktigt sjuka så länge dom är så små, men det kan hända, så bara hålla ett öga på honom och trösta honom de gånger i natt när han vaknar av hosta och börjar gråta av ilska över att han vaknar och samtidigt passa på att känna efter så han inte känns febrig.

Men den trevliga läkaren som klämde på honom, vi var via hälsostationen för att kolla när han aldrig varit sjuk förut, så frågade förvånat om han alltid är så snäll?
Jo. Han är.
Vi är bortskämda.
Och egentligen är jag väldigt lycklig över det.

Så nu ska jag förska tänka på hur snäll och duktig han är och upprepa mitt mantra "inte vara hönsmamma inte vara hönsmamma inte vara hönsmamma" istället för att tänka på att han ligger och sover på andra sidan en halvöppen dörr och kan ha svårt att andas i detta nu utan att jag hör det...
Moderskapets rumpsidor!

I ett köpcenter i storstan

Det han såg:
En smått orolig, småsvettig ung mamma med barnvagn, som under mild frustration försöker få nappen att hållas i munnen på sin smågnälliga bebis på etaget nedanför.

Det jag såg:
En ung, blek och lätt förvirrad man som åkte nerför rulltrappan med sin oknäppta jacka hängande över axlarna och, dold under jackan, en genomblodig trasa han tryckte mot sin vänstra axel.

Han tittade ner och jag tittade upp och för en sekund möttes våra världar.

Gängstrid? Knark? Något som gjorde att han inte kallat på medicinsk hjälp. Det enda jag lade märke till var hans vän som gick lite före honom och försökte skynda på honom. Sedan såg jag bort, ville inte veta och inte bli inblandad.


Visst gjorde jag skojiga saker i Helsingfors igår också och träffade en massa trevliga människor, men när jag skulle gå och sova igår kväll var det dethär som dök upp i mina tankar. Hoppas att han klarade sig och att mitt samvete slutar anklaga mig för att jag inget gjorde!