Äntligen!

Jag har mer eller mindre varit på språng sedan den tidiga väckningen lite före sex, men NU kunde jag slå mig ner med en smörgås med rabarbersylt och en kopp kaffe i lugn och ro! Någon liten och söt förstod dessutom att somna just nu och ge mamma sin en egen stund.

Förutom rabarbersylt har jag idag åstadkommit en tårtbotten till dopet, två liter rå raberbersaft, två burkar rabarbersylt och två olika rabarberpajer, en med sylten i fyllningen och en med färska rabarberbitar. Och innan jag ens började härja i köket hade jag dessutom skruvat ihop krabatens sparkcykel och promenerat av och an en sväng till butiken. Och som ni ser är bordet ännu inte avtorkat, men äh, en sak i taget liksom!

Rabarbersaften smakade percis som jag mindes från barndomens somrar, även fast mamma inte kunde hitta sitt recept, så jag lånade dethär danska istället. Fast lite ändringar gjorde jag:

ca 2 kg rabarber (batteriet i köksvågen behagade gå sönder just när jag skulle sätta igång förstås, därav en hel del ca.)
1 l vatten
ca 25-30 g vinsyra (finns i aputeket)
1/2 tsk atamon (finns i butiken)

Dag 1:
Skär rabarbern i fina små bitar (dela tjocka stjälkar ett par gånger på längden innan du kapar dem).
Koka upp vattnet, lyft det från plattan och lös upp vinsyran och atamonet i det.
Häll vattnet över rabarberbitarna och låt dra övertäckt i ett dygn.
Tips 1: Rör inte om mer än en gång i början, annars blir saften lätt väldigt grumlig.
Tips 2: Använd inte rostfri kastrull över natten, de mår dåligt av syrorna.

Dag 2:
Sila saften genom silduk (vanlig kökshandduk eller bebistrasa i bommull funkkar utmärkt). Krama ur rabarberbitarna genom silduken för att få ut det mesta av saften.
Lägg saften i bunken igen och rör ner ca 500 g socker per liter (det stod det dubbla i orginalreceptet, men dethär blev helt tillräckligt sött för mig).
Rör om med jämna mellanrum tills sockret löst sig, det tar ett par timmar. Fäärdigt, häll upp i frysburkar, eller i saftflaskor, men framför allt:
Blanda 1+3 i ett stort glas och njut!

Ja jag kokade då också upp sylt/marmelad av resterna som de tipsade om i receptet, men är inte helt övertygad. Det blev sötsurt, men jag saknar själva rabarersmaken och farinsockret gav det en ganska intetsägande färg, det var därför jag testade använda sylten som pajfyllning också, så nästa gång åker resterna nog direkt ut på komposten.


Och ja, mitt glada utrop i rubriken gäller såväl kaffepausen som det faktum att mitt samvete nu är rent gällande ta-tillvara-trägdårdsväxterna då jag skövlat halva rabarberbuskaget.

Paus

Vi tog tillflykt till stugan och pausade lite från vardagen, precis vad som behövdes!
Där städadade vi inför dopet och inledde beach 2012 på riktigt.

Kan inte fatta att det bara är två veckor sedan det krävdes yllemössa på stranden!

Höperömamman njöt också av höpererandet.

Filuren fick till och med komma upp ur vagnen en stund, men så började det blåsa.

Och blåsa. Så filuren åkte in i vagnen igen och så lång beachsession var det inte, men man ska ju börja försiktigt sägs det!

Tyvärr passade inte vardagen på att smita iväg under tiden som vi var borta, den fanns kvar och väntade på oss när vi kom hem igen, men det gör inget, för nu orkar jag med den igen. Nu ska jag sätta igång och göra rå syrad rabarbersaft, vilka barndomsminnen! Måste vara nåt av det godaste man kan få i sig en het sommadag! Förutom sangria eller GT eller nåt sånt då ;)

Föräldraskap:

Är att bli expert på saker du egentligen inte är intresserad av. (Fritt citerat från dagens Baby Blues i ÅU.)

Vissa dagar är bara sådana att jag måste ta mig själv i axlarna och ruska om mig ordentligt och ropa i mitt öra: "Sluta stressa! Släpp alla dedär småsakerna! Sätt dig ner och andas en stund!"
(Hur jag ropar i mitt öra rent praktiskt är en gåta för mig också)

Dagens stress började egentligen igår kväll, eller nej, den började redan i tisdags då jag var och satte in ett spiralformat livmoderinlägg (det räcker med två knattar. För nu iaf). Med följden att jag har haft diverse magkramper och blodtrycksfall och säkert en dos järnbrist också, senast klockan sex i morse fick magen krömp, godmorgon godmorgon.

Tillbaka till gårdagen, då jag bakade bröd, men inte hann städa undan ordentligt i köket då det var den enda passliga kvällen att olja in det nya utemöblemanget (det kan komma regn nästa natt och då ska det vara gjort). Med följden att köket såg ut som det gjorde nu i morse. Och jag reder upp och plockar upp och där står de två limstiften som jag borde städa undan, men det är mera akutare att få rabarberblommorna borskurna innan de spricker ut så jag får bra rabarber sen i sommar också. Men ännu akutare är det att vattna blommorna, men innan det så ska jag sätta på en tvättmaskin för den sköter sig själv medan jag gör allt det andra. Oj, en bläckpenna på vardagsrumsbordet, bäst att ta bort den innan krabaten hittar den. Ajjo, filuren ska säkert ha en slurk till innan vi går ut på förmiddagsvistelse. Men innan det ska vi borsta tänderna och finns det nåt vettigt jag kan göra ute? Krabaten hade ju gömt undan mitt maskrosjärn så jag kan inte ens jaga tistlar, vi blir nog ute bara en kort stund idag. Och  så ska vi ju ut ikväll så väskorna ska packas och så borde vi handla och...

Yrseln stiger i huvudet och det känns som den blödarsjuka kroppen inte hinner med för fem penni. Så till slut får jag ruska om mig själv och säga till på skarpen. Jag är min egen Pippi Långstrump.

Och så får jag skriva lite här och lätta på trycket. Ursäkta gnället, men vet ni, det känns faktiskt lite bättre nu!

Flyt

Vi behövde två saker idag:

En solskyddskräm åt krabaten, jag hade köpt och testat en vårdande barnkräm från Nivea (jaja, produktplacering, jag orkar inte med tolkningsbara omskrivningar idag), med följden att jag hade en son som var nippig i ansiktet i morse och pekade på flaskan och sade "inte den, den sticks". Jag testade den själv, den stack mig i ansiktet också. "Caring" minsann! Dom borde på riktigt inte få marknadsföras som barnvänliga, om inte man räknas från barn först vid åttaårsåldern då, mjummel och gruff.
Lite småsur över mitt eget slöseri, borde ju ha vetat det, gled vi så in på apoteket idag för att köpa en vänligare ACO-barnsolkräm, till min förvåning fick jag en extra tub ACO-ansisktskräm med SPF 15 till mig själv på köpet, fina fiskar!

Så behövde krabaten också ett par nya sandaler akut, fjolårets går inte ens på med våld och jag har letat på divierse loppisar ett par månader redan utan resultat. Suckande konstaterade jag att de dyraste barnsandalerna i butiken också definitivt var de bästa, materialmässigt och till fotriktighet. Nåja, med lite tur kan filuren använda dem sen om ett par år. Vid kassan räckte det med halva priset, det visade sig att alla barnskor var på 50% rabatt!

Bättre flyt kan man inte ha!

Okej en sak behöver jag ännu: Kläder till mig till dopet. Det är som vanligt, inget passar...

En helt vanlig dag

Sambon hade tidig väckning.
Han åkte på jobb, jag plockade i diskmaskinen efter frukost och drog iväg med krabaten till dagmamman.
Jag hade glömt att sätta tvättmedel i gårdagens tvättmaskin så jag får starta om den. Smart.
Jag börjar klippa gräsmattan men hinner inte ens två varv runt bakgården innan bensinen tar slut.
Jag börjar montera utemöbler istället, men hinner inte med en stol innan filuren vaknar och är hungrig.

En väldigt vanlig dag.
Men det är också dagen då jag fyller 30 år och har fått ett utemöblemang med träsoffa (det var nästan ett krav, detdär med soffan) till present!
Och så har jag fått en overlockmaskin, så här ska sys babykläder och grejjer!

Världen enligt Höperöt

Är underbar tack vare sommarvärmen som plötsligt slog sig ner i våra trakter. Aj attans vad fint med shortsväder och middag i form av picnic i skuggan på bakgården.

Men, världen skulle ändå vara så mycket bättre om det inte vore för tistlarna.
Och nu menar jag inte stora bollar i lårhöjd som sticker och fastnar i byxor och så.
Nejnej, jag talar om dedär små eländena nere i gräsmattan som gör att jag inte kan låta mina barn gå barfota där i sommar. Taggar i fötterna är pain in the rumpa.

Men, det bästa du kan göra är att lära känna dina fiender bättre, eller hålla dem nära eller hur citatet nu går. Så nu har jag pluggat på om tistlarna.
Dom är två- eller fleråriga. Dom sprider sig främst med frön.
Vill man bekämpa dem naturligt finns det bara ett sätt: Vara envis som synden.
Kolla gräsmattan MINST varannan vecka efter nya uppstickare och gräva upp dem med så mycket rot som möjligt, skaffa ett vettigt maskrosjärn. Räkna med att upprepa processen varje sommar en två-tre år. Sedan är du troligtvis kvitt dem. Om ingen glad granne har en blommande tistel som blåser över frön till din tomt förstås...

Världen enligt filuren

Jag älskar:
-Potatis- och morotsmos.
-Famnhäng.
-Att stoppa saker i munnen, damm och ludd is the shit!
-Att sova ute i vagnen.
-Att prata och prata och prata med mamma.
-Att titta på då storebror härjar runt.
-Att ligga i babygymet och försöka få tag på dedär dinglorna.
-Att hänga i manducan, så spännande att få följa med överallt.

Jag avskyr:
-Att bli lämnad ensam i ett rum, jag är en social varelse juh!
-Att bajsa. Ont i magen är inte min grej.
-Att ligga på mage på golvet och träna. Okej, en kortkort stund kanske, men sen får jag nog.

Och mellan älska och avsky, finns det inte så mycket, tillståndet mellan soligt leende och surt gnäll existerar inte för mig. Tur att jag är så mycket mera solsken än ösregn tycker mamma.

Motsatser

Motsatsen till det här:

Torde väl då vara det här:

Potatis, ris och lämpliga sånger

Så fick vi klartecken från rådgivningen, den lilla klömpen, som gått från att sova sex-nio timmar i streck efter kvällsbiten, till att äta tre-fyra gånger per natt, får börja smaka på lite riktig mat redan nu. Hans tillväxt hade dessutom minskat aaningen så dom var helt med på noterna. Den trötta modern är förstås helt för ett sånt arrangemang bara det ger lite lugnare nätter.
Potatis och ris till att börja med, fungerar det inte med den lilla magen får vi ta en veckas paus eller ge ersättning. Om det fungerar är det bara att köra på. Sen när han är van vid basråvarorna får vi köra på med andra grönsaker och lite fruktpuréer, spannmålen kunde vi bra lämna tills han är fem månader.

Dopet närmar sig också med stormsteg, dopkoftan är färdig, men dopmössan är på hälft. Hinner jag, så blir det doptossor också.

Garnet är Novitas luxus alpaca

Men det som är svårast, passliga sånger. Vi har ett kyrkligt dop ja, men vill inte ha alltför sakrala sånger. (Med risk för att saken ifrågasätts, men det är så vi vill ha det.) Dessutom så känns "trygga räkan" och "gud som haver barnen kär", rätt uttjatade. Det behöver inte ens vara en traditionell dopsång, bara den passar in. Svårt.

Veckoslutet

Vi inledde bland annat Beach 2012.

 Låt så vara att det var sex grader och blåste styv kuling, men inledd är den. Faktum är att beachmodet för en gångs skull passade mig perfekt!

Annars blev det inte gjort så mycket som önskat. Ni vet ju hur det är, när man tänkt sig att hinna med en massa och så får man ett jättelass fisk i näten och så går mer än halva dagen åt till fiskrens och nätredande. Händer var och varannan dag.
Det blev så mycket fisk att Krabaten fick en helt egen:

Han svängde hastigt ihop en musselsoppa med snorgärs och viftade ivrigt med gaffeln i närheten av min mun, mums! Nu snurrar en tvättmaskin med hans utebyxor och två par handskar, lukten började kännas hälsofarlig.

Morsdagen firades med en oplanerad sovmorgon. Nåja, någon liten och söt skulle ha mat halv sju, men var vänlig nog att somna om efteråt och jag snoozade glatt vidare till kvart före åtta. Det händer inte var och varannan dag!
En nyplockad vitsippsbukett av sambon och en handmålad glasburk med godis i (dagispresent av krabaten) var helt passligt firande för mig, undviker med glädje det mest kommersiella.
Okej, jag köpte en jordgubbsampel till mig själv några dagar tidigare och kallade den morsdagspresent, baradärföratt.

En djupdykning i navelluddet

Jag är en sån människa som har svårt med sömn.
Som liten knatt lär jag ha varit glad och vaken där kring kl fem varje morgon till min moders stora förtjusning, utan att för den skull ta igen sovandet dagtid. Vi slutade med middagsluren när vi var i krabatens ålder, han tar alltså med glädje tvåtimmarslurar ännu om ingen väcker honom.

Någorlunda bra somnar jag på kvällarna, men kan utan problem skjuta upp sänggåendet med ett par timmar om jag vill.

Nu har det igen varit en period då jag legat med frustrationen surrandet i huvudet klockan fem på morgonen efter alltför få timmar sömn och bara vetat att fast alla andra sover minst en timme till, fast det är lugnt, så kommer jag inte att få en blund till inatt. Nån dagsömn har det heller inte varit fråga om, jag har legat i sängen medan middagssovarna vilar och har just börjat slumra, när jag rycker till. Och är klarvaken och frustrerad igen.

Och, som så många gånger förr, slår det plötsligt över. När jag blir för trött, när dylika nätter och dagar radat upp sig efter varandra alltför länge, så sover jag plötsligt. Och som jag sover, jag somnar om klockan fem på morgonen utan problem, sover som en stock, och så två timmar till på dagen, att jag ammar mitt i stör inte alls, jag bara fortsätter. Och så vaknar jag durrig i huvudet, men pigg och lugn. Ofta upptäcker jag också hur galet mycket jag planerat och tänkt hinna med, men i dethär skedet tar ofta tröttheten ut sin rätt och jag stryker allt onödigt i kalendern för att få bra sömn den närmaste tiden (vilket jag oftast får utan problem).

Nån gång i mina hypokondriskare stunder har jag funderat om jag har nån form av bipolär sjukdom, men då jag har en känsla av att sånt ger sig helt andra uttryck, utöver mycket kreativitet och planer, så tänker jag fortsätta med min teori om att jag helt enkelt är en människa som har svårt med sömn och stressar ibland.

Inte den vassaste indianen i kanoten

Båda knattarna har snuvan och hostan och ingendera är varken särskilt glad eller sover särskilt gott på natten. Om vi säger som så: det blev lite skytteltrafik inatt. Därtill blåser det och är soligt, jag har inte ord att beskriva hur gärna jag skulle vara o-allergisk just nu.

Hur man vet att man är lite väl trött: När man slickar på baksidan av skyddsremsan som täcker limet på kuvertet. Innovativt, men inte särskilt effektivt i fråga om att stänga kuvertet.

Men morsdagskort blev det på nån vänster. Tacka vet jag gratis clipart på internet.

Nu gäller det bara att hinna få dem till posten också!

Människostudier

Man ändras och formas och anpassar sig med livet hela tiden.

Men jag har hittat i alla fall två olika sätt att göra det, finns säkert flera därutöver.

Det finns de människor som planerar och kontrollerar: Sån vill jag bli! Det vill jag göra! Och så sätter de in hela sin själ och envishet i att omforma sig själv i den riktningen tills de blir nöjda med resultatet.

Så finns det de människor som går på känsla: Wow, dethär var kul! Jag vill ha mera av dethär! Och plötsligt en dag får de insikten, men härrägud jag är ju SÅN, det är ju dethär jag gör!

Resultatet är väl detsamma, man gör/är något man tycker om och tror sig trivas med, men vägarna dit är vitt skilda.






Vilkendera jag är?
Ingen aning, det enda jag vet är att jag beundrar den första typen i smyg för beslutsfastheten och finner den senare typen rysligt fascinerande och intressant.

Vilka typer har jag missat? Vad är du?

Nurf

Sambon stannade hemma, trots den nattliga aktiviteten i denhär familjen.
Eller rättare sagt drog vi alla ut till stugan i fredags kväll. Andra gången i livet för filuren. Tredje sommaren för krabaten. Trots att jag tvivlar på att han har några konkreta minnen från förra sommaren verkade han ändå känna igen hela stället och ville sova i samma säng som ifjol. Knepig typ!

Tyvärr hade krabaten med sig en mysig snuva hem från dagmamman på fredagen också, så vi tillbringade den dimmiga lördagsförmiddagen inomhus.

Vissa tittade på pappa som härjade med motorsågen där ute (lämningar av annandagsstormen, vi är inte utan ved så att säga):

Andra var bara allmänt fundersamma och storögda:

Den sista satt och höll tummarna för att snuvan inte skulle hoppa till henne. Sen struntade vi i vädret och snuvan och gick ut vi med och viftade med krattor och lekte i lekstugan och åkte skottkärra.

Tyvärr höll jag tummarna för gäves. Precis som den förra hostan gett med sig så kommer en ny och jag börjar bäva för att jag kommer att missa även den sista körövningen för våren. Förbenat!
Nåja, det kommer en ny körsäsong nästa höst, synd bara att halva våren gick mig förbi då filuren ändå var en så exemplarisk körkille, ner i sjalen och så sov han övningen igenom.

För mycket

Jag åker tillbaka på jobb, det var lugnare där, tyckte sambon redan innan han klivit upp i morse.
(Känsliga läsare utan erfarenhet av diverse prekära småbarnssituationer varnas härmed!)

Det var efter att filuren ätit, filuren varit missnöjd och äntligen somnat om efter en tidig timmes kamp.
Tätt följt av ett tjut från en karabat som kissat brevid blöjan, fått nattskräck, vrål-gråtit tio minuter i streck, fått torr pyjamas, krypit upp i vår säng och snart kissat brevid blöjan igen (min moka, trött, hade väl satt på blöjan snett igen).
När vi rivit lakan ur alla sängar och konstaterat att även krabatens älskade lamm (som åkt upp i sängen igen) var blöt om tassarna, så tyckte de yngsta familjemedlemmarna att det var morgon  (halv sju).

Det var då sambon tyckte att hemmalivet var för livat.
Jag tyckte att han bara skulle vara glad att hans uråldriga (läs: snart 30-åriga) sambo inte hade drabbats av tidig åldersinkontinens, då först skulle det vara fest!

Jag ursäktar min dåliga humor med att jag var, och är, förbenat trött.

3 månader

På valborgsafton passade filuren på att bli tre månader, sådär obemärkt.
Eller inte helt obemärkt, vi var ju på rådgivningskoll förra veckan. Precis som sin storebror verkar det som om hans tillväxt saktat in en bit nu vid tre månader, vilket är lite för tidigt, så dealen är den att jag får börja ge smakprov redan nu, så fort jag anar att det klagas på min mjölkproduktion.

Förutom att hans mage är lite krånglig just nu, har svårt att sätta fingret på varför, men anar att det kan ha att göra med snuvan som nu hoppat till honom, så är han en toppenkille. Han är solig för det mesta, är väldigt fingerfärdig, men sådär rent stormotorisk är han senare än sin storebror som snurrade runt flera varv vid samma ålder. Han är dessutom väldigt kommunikativ, förutom att han babblar långa haranger när han är mätt och nöjd, så behöver jag inte gissa mig till om han är hungrig eller trött (som med storebror i tiderna), det hörs direkt!

Ännu har han lite oklar dygnsrytm, som dessutom verkar vara osedvanligt underlig tack vare magkurret nu, så jag har sådär sakteliga börjat väcka honom för att äta dagtid när jag tycker att det är dags, allt för att få till nån slags rutin. Ännu helt utan resultat, men det gäller väl att vara ihärdig!

Min lillnisse