25 May 2012

Föräldraskap:

Är att bli expert på saker du egentligen inte är intresserad av. (Fritt citerat från dagens Baby Blues i ÅU.)

Vissa dagar är bara sådana att jag måste ta mig själv i axlarna och ruska om mig ordentligt och ropa i mitt öra: "Sluta stressa! Släpp alla dedär småsakerna! Sätt dig ner och andas en stund!"
(Hur jag ropar i mitt öra rent praktiskt är en gåta för mig också)

Dagens stress började egentligen igår kväll, eller nej, den började redan i tisdags då jag var och satte in ett spiralformat livmoderinlägg (det räcker med två knattar. För nu iaf). Med följden att jag har haft diverse magkramper och blodtrycksfall och säkert en dos järnbrist också, senast klockan sex i morse fick magen krömp, godmorgon godmorgon.

Tillbaka till gårdagen, då jag bakade bröd, men inte hann städa undan ordentligt i köket då det var den enda passliga kvällen att olja in det nya utemöblemanget (det kan komma regn nästa natt och då ska det vara gjort). Med följden att köket såg ut som det gjorde nu i morse. Och jag reder upp och plockar upp och där står de två limstiften som jag borde städa undan, men det är mera akutare att få rabarberblommorna borskurna innan de spricker ut så jag får bra rabarber sen i sommar också. Men ännu akutare är det att vattna blommorna, men innan det så ska jag sätta på en tvättmaskin för den sköter sig själv medan jag gör allt det andra. Oj, en bläckpenna på vardagsrumsbordet, bäst att ta bort den innan krabaten hittar den. Ajjo, filuren ska säkert ha en slurk till innan vi går ut på förmiddagsvistelse. Men innan det ska vi borsta tänderna och finns det nåt vettigt jag kan göra ute? Krabaten hade ju gömt undan mitt maskrosjärn så jag kan inte ens jaga tistlar, vi blir nog ute bara en kort stund idag. Och  så ska vi ju ut ikväll så väskorna ska packas och så borde vi handla och...

Yrseln stiger i huvudet och det känns som den blödarsjuka kroppen inte hinner med för fem penni. Så till slut får jag ruska om mig själv och säga till på skarpen. Jag är min egen Pippi Långstrump.

Och så får jag skriva lite här och lätta på trycket. Ursäkta gnället, men vet ni, det känns faktiskt lite bättre nu!

6 comments:

Anonymous said...

Hemmamammans klagosång! O ja, det känner jag igen. Men jag har aldrig varit så ambitiös som du måste medges! Veckoslutspackandet för en barnfamilj tar nog ändå priset, när det är stressigt ren för två personer. Och maken packar sina egna kläder.
Maj

sarai said...

Oki. Sätt upp några lappar i huset där det står Andas!.
Sy ett riktigt vackert förkläde med en eller två stora fickor. Dit kan du slänga limstift och pennor och sen när du går förbi rätta stället, fiska upp dem ur fickan och sätta dem på plats utom räckhåll.
Och. Strunta i mjöl och sånt. Sätt dej på golvet med gossarna och fnittra och lek med dem. Det gör er alla väldigt gott.
Kramar, massor!

Höperöt said...

Maj - Heh, har svårt att kalla mig ambitiös. Problemet ligger snarare i det att jag pynjar tills jag blir för trött så att jag ignorerar, ända tills jag får nog och börjar pynja igen och då har en massa lagt sig på hög förstås (bokstavligen).
Det var nån annan som jämförde det med att vara ensam brandman och springa runt och släcka en massa små bränder, utan att ha tid att bygga dedär riktiga brandväggarna som kunde göra tillvaron lite lättare :)

Och jo, stugpackandet ger mig gråa hår. Inte tar det mycket tid av ens liv, men det är mycket som man ska tänka på!

Sarai - Detdär med förklädet var ett bra tips, skulle faktiskt behövas!
Och jo, visst sätter jag mig ner med killarna ibland. Men mest lugn märker jag att jag är när jag tar mig tid att bara sitta ner och titta på vad de gör eller prata med dem. Det är ju till stor del för dem jag gör det jag gör just nu. Den äldre framför allt har så mycket på gång hela tiden, antingen lär han sig klättra i träd eller lyckas för första gången bygga det stora pusslet helt utan hjälp, eller leker med sina smågubbar: "Kom barn, nu går vi till parken!" mässade han här tidigare idag :)

sarai said...

Då ska du ta dig tid att sitta och se och prata med dem!
Förklädet är egentligen en väldigt bra uppfinning! Jag hade en gång ett enormt av nån sorts tunn vaxduk. Det mest praktiska klädesplagget en mamma med små kan ha! Men det tog slut sen.. Långa knytband i midjan, så att man får dem varvet runt, och kan ha en extra handduk där, som kockarna i tv:n...
Välj nån riktigt vacker älsklingsfärg! Och gör två på samma gång... :D

Höperöt said...

Sarai - Två på en gång, check! Jag ska plocka fram symaskinen nu.

Därmed inte sagt att jag hinner sy inom det närmaste dygnet ;)

Eva said...

Jepp, ibland borde man inse att ingen blir gladare än barnen om mamma tar sig tid för dem och struntar i tvättberget. Men det är lätt sagt och svårt gjort...