Är underbar tack vare sommarvärmen som plötsligt slog sig ner i våra trakter. Aj attans vad fint med shortsväder och middag i form av picnic i skuggan på bakgården.
Men, världen skulle ändå vara så mycket bättre om det inte vore för tistlarna.
Och nu menar jag inte stora bollar i lårhöjd som sticker och fastnar i byxor och så.
Nejnej, jag talar om dedär små eländena nere i gräsmattan som gör att jag inte kan låta mina barn gå barfota där i sommar. Taggar i fötterna är pain in the rumpa.
Men, det bästa du kan göra är att lära känna dina fiender bättre, eller hålla dem nära eller hur citatet nu går. Så nu har jag pluggat på om tistlarna.
Dom är två- eller fleråriga. Dom sprider sig främst med frön.
Vill man bekämpa dem naturligt finns det bara ett sätt: Vara envis som synden.
Kolla gräsmattan MINST varannan vecka efter nya uppstickare och gräva upp dem med så mycket rot som möjligt, skaffa ett vettigt maskrosjärn. Räkna med att upprepa processen varje sommar en två-tre år. Sedan är du troligtvis kvitt dem. Om ingen glad granne har en blommande tistel som blåser över frön till din tomt förstås...
3 comments:
Kan du hyra en get nånstans ifrån? Så slipper du klippa gräs oxo... =)
Jag har funderat på det, tro mig, men ingen getägare har ännu nappat på getuthyrningskonceptet :)
Hm... jag kommer ihåg att vi hade tistlar där man gick er till växthuset... och att jag lärde mig spana in och hoppa över dem ganska fort. Numera är de borta. Borde kanske fråga morsan vad hon gjorde. Lät möjligen maskrosorna ta över?
Post a Comment