För mycket

Jag åker tillbaka på jobb, det var lugnare där, tyckte sambon redan innan han klivit upp i morse.
(Känsliga läsare utan erfarenhet av diverse prekära småbarnssituationer varnas härmed!)

Det var efter att filuren ätit, filuren varit missnöjd och äntligen somnat om efter en tidig timmes kamp.
Tätt följt av ett tjut från en karabat som kissat brevid blöjan, fått nattskräck, vrål-gråtit tio minuter i streck, fått torr pyjamas, krypit upp i vår säng och snart kissat brevid blöjan igen (min moka, trött, hade väl satt på blöjan snett igen).
När vi rivit lakan ur alla sängar och konstaterat att även krabatens älskade lamm (som åkt upp i sängen igen) var blöt om tassarna, så tyckte de yngsta familjemedlemmarna att det var morgon  (halv sju).

Det var då sambon tyckte att hemmalivet var för livat.
Jag tyckte att han bara skulle vara glad att hans uråldriga (läs: snart 30-åriga) sambo inte hade drabbats av tidig åldersinkontinens, då först skulle det vara fest!

Jag ursäktar min dåliga humor med att jag var, och är, förbenat trött.