Eller rättare sagt drog vi alla ut till stugan i fredags kväll. Andra gången i livet för filuren. Tredje sommaren för krabaten. Trots att jag tvivlar på att han har några konkreta minnen från förra sommaren verkade han ändå känna igen hela stället och ville sova i samma säng som ifjol. Knepig typ!
Tyvärr hade krabaten med sig en mysig snuva hem från dagmamman på fredagen också, så vi tillbringade den dimmiga lördagsförmiddagen inomhus.
Vissa tittade på pappa som härjade med motorsågen där ute (lämningar av annandagsstormen, vi är inte utan ved så att säga):
Andra var bara allmänt fundersamma och storögda:
Den sista satt och höll tummarna för att snuvan inte skulle hoppa till henne. Sen struntade vi i vädret och snuvan och gick ut vi med och viftade med krattor och lekte i lekstugan och åkte skottkärra.
Tyvärr höll jag tummarna för gäves. Precis som den förra hostan gett med sig så kommer en ny och jag börjar bäva för att jag kommer att missa även den sista körövningen för våren. Förbenat!
Nåja, det kommer en ny körsäsong nästa höst, synd bara att halva våren gick mig förbi då filuren ändå var en så exemplarisk körkille, ner i sjalen och så sov han övningen igenom.
2 comments:
Ja vill också ha en sån! En sån där storögd kopia av mamma! Helst inte av min mamma dock.. och kopia av pappa går också bra. Dito.
Vilken tur att jag "lärt mig" börja känna så nu så småningom!
Heh, ska jag erkänna så kände jag aldrig detdär gosa-bebis-behovet innan.
Var nyfiken och ville få träffa mitt barn ja, men det var nog först när krabaten var kommen som jag plötsligt märkte vilken enorm dragningskraft en liten storögd nisse kan ha på ens famn :)
Post a Comment