29 October 2010

Saker som stressar mig...

I väntan på dejt med hjärnskrynklaren försöker jag komma fram till vad som stressar mig. En hel del säkert, men dethär är det jag kommit fram till nu:

-Alla former av sjukdomskänsla, magknip, andfåddhet eller ovanliga hick, hostningar och nysningar kan ge mig ett panikanfall, som om att jag kommer att dö av det.

-Största problemet är nog min uppfattning om att jag får "så lite gjort" när jag är med krabaten på dagarna. Liksom att jag tillbringar tid tillsammans med mitt barn inte räknas alls. Det enda som räknas är när jag får något packat, städat eller tvättat. Inget annat. Tror dock att denhär uppfattningen är något som kommit från omgivningen och inte från mig själv och jag borde jobba mera på att ignorera omgivningen, eller kräva hjälp från den om det som jag gör ändå inte duger.

-Oregelbundna tider. Bara att facea the fact. Att inte ha nån aning om när jag kan vänta hem sambon, att få ett samtal med ett tidsoptimistiskt bud om hemkomst och sedan bara kunna vänta på att få avlastning och möjlighet att "få något gjort". Dethär passar inte mig, just nu i alla fall. Och ja, med en sambo som största delen av veckan gör 11-timmars arbetsdagar (och har mat på bordet när han kommer hem) så innefattar det nästan alla krabatens vakna timmar, så regelbunden avlastning här i huset är inget att skryta med.

-Städase. Jag vill ha ett hushåll där alla kan delta på något vis. Det är min stora vision i alla fall. Men för att alla ska kunna delta måste jag ju veta vad alla vill och kan och tycker att är viktigt. Just nu ligger allt, förutom iplockning av diskmaskin på morgnarna på mig. Och med "allt" menar jag inte själva städandet utan också planerandet och motivationen. Gör inte jag något, eller säger jag inte vad som skall göras så händer inget heller. Det ligger överst på listan över saker "när vi har tid och orkar" hursomhelst.

-Avståndet. Det är 3 km till närmaste kvartersbutik, 3,5 till närmaste café, likaså till närmaste bibliotek, 4 km till närmaste stora matbutik. Det är absolut inte omöjligt att promenera båda vägarna, men gör det med vagn och son som måste äta nångång så innebär det ett halvdagsprojekt och mängden saker man kan ha med sig hem ska rymmas i en reppu. Nåja, dethär blir det absolut ändring på sen när vi flyttar och har max 1,5 km till allt. Lycka! Jo jag är väl nåt av en city-chick och så har jag ingen egen bil :P

27 October 2010

Aoummmm...

Ett mycket meditativt aoummm.
Jag måste ta det lugnt. Med våld om så krävs.
Och det har lyckats bra idag, mycket tack vare de magsyrehämmande som gör att jag slipper dededär huggen av oro i magen största delen av dagen. Sköönt!

Men på kvällskanten här stressade jag och direkt var pulsen uppe i 160, det högg i magen och molade i bröstkorgen. Inte bra. Inte alls bra.

Så nu ska jag bara ge krabaten en träklubba och så fort jag känner mig det minsta stressad så ska jag försöka instruera honom i konsten att få en mamma att slappna av mycket plötsligt och effektivt.

Det måste funkka, eftersom det tar mer än tre veckor innan jag ser svansen av en psykolog, och då ska jag, enligt min läkare, vara glad att det inte tar längre.

26 October 2010

Intet nytt

Läkaren konstaterade att jag har stegring och magont och har haft det i en vecka nu. Hon dubbelkollade med två termometrar när jag var där så tydligen är det vår termometer det är fel på och som ska bytas ut, då den dessutom sagt att jag ska ha undertemp. Inga infektioner förra veckan, men vi tog nya blodprov nu igen. Jag fick magsyrehämmande att äta veckan ut i alla fall.

Sådär psykiskt så har jag med största sannolikhet panikångest. Jag har haft mycket jobb med hushållet, bilbristen har gjort mig väldigt bunden till hemmet, jag har få vuxna att tala med i närheten till vardags, jag har haft ett missfall och vi ska flytta snart för tredje gången på ett år och planerigen av det ligger väl till 95% på mig.
Så hon tyckte inte att det var konstigt. Och att om jag faktiskt oroar mig flera gånger varje dag, så ska vi boka tid till psykolog.
Få se få se...

24 October 2010

On a positive note

Något kul ska jag väl få mig urkakkat här också!

Dethär är lönngolvet som vi ska peta in i alla sovrummen. Det såg så mycket mer levande ut än en enfärgad matt ask eller björk så vi föll för det direkt.

Här är krabatens tapet. I verkligheten är det alltså en 7 cm mellan prickarna...

Och denhär ska installeras i vardagsrummet.

Vår egen sovrumstapet hittar jag inte ens på webben, men den är vit med smala assymetriska ränder i grått, gråbeige och silver. Rätt diskret.
I gästrummet blir det en enfärgad varmvit, nästan gulaktig tapet som går ton i ton med golvet. Vi funderade på en bård, men lämnar det tillsvidare då man inte vet om det ändå blir barnrum av det i framtiden :P

Och nej, jag får ännu inte in bilder från webben hit utan att spara dem via datorn och det orkar jag inte.

23 October 2010

Åh fuck

Det är panikattacker jag har. Nu vet jag det med säkerhet efter att ha talat med en bekant med samma.
Det som gjort att jag kallsvettats och darrat och haft hjärtklappning och varit så rädd så rädd för mitt liv på kvällarna, det är ingen farlig sjukdom, utan det är min egen hjärna som sparkar bakut.

Och det är så pinsamt så pinsamt då jag alltid varit mån om att ha koll på mina tankar och varit stolt över att vara sammanhängande i skallen. Och så går dom bakom min rygg och gör såhär mot mig.
Och det värsta är att situationerna då det sätter igång är inte när jag är ute i nån folksamlig eller har typ torgskräck. Tvärtom, det är när jag är ensam i hemmets lugna vrå med krabaten.

Och jag som har ett bra liv och just skaffat hus och får leta nytt spännande jobb och lära känna nya trevliga människor och så mår jag såhär, usch vad jag skäms.

20 October 2010

Seriöst...

Hur mycket ska man orka med?

Nu när ryggen äntligen verkar vara på väg mot det bättre tar magen över och det med allvar. Jag är trött som en påse fast krabaten slog nytt sömnrekord inatt.
Och har bara lust att gå dubbelvikt halva tiden, magen är öm, ibland hugger det till i nåndera sidan och jag skulle helst undvika att äta om det skulle innebära att jag på nåt vis skulle börja må bättre!

Nåja, nu väntar jag på en massa provsvar, infektion, celiaki, urinvägsinfektion och bukspottskörteln. Fast det sista hoppas jag verkligen inte att det är för det brukar bara vara elände.

Så kära vänner som lider av diverse ulcerösa koliter och celiakier och annat smått och gott... Hur kändes det när ni fick reda på att ni var sjuka?

19 October 2010

För*:#¤~/*&ade rygg!

Igår behövde jag för första gången på en vecka inte knapra i mig nån värkmedicin. Denhär dagen började likadant. Men en 4 kms länk med vagnen och lite lyftande av son senare så är den förstås eländig igen.

För*%¤/#§½)&*^ade rygg.
Jag vill ha tillbaka mitt liv, juh!

18 October 2010

Den idylliska hemmamamman

Såhär går det till när den idylliska hemmamman ska göra sina idylliska sysslor med ett (dethär kan ni inte gissa) idylliskt leende på läpparna.

Hon börjar hänga upp sambons nytvättade kalsonger, strumpor och t-skjortor på tork. Hon avbryter sig, går till rummet intill och lyfter med ett milt förmanande bort sonen från kökslådan där han är fem före att klämma fingrarna och ger honom en rolig leksak istället.
Hon fortsätter hänga nytvättade kalsonger osv.
Hon avbryter sig igen för att gå till rummet intill och lyfter med ett milt förmanande bort sonen från kökslådan där han är fem före att klämma fingrarna och ger honom en rolig leksak istället.
Hon fortsätter att hänga tvätt.
Hon avbryter sig för att gå till rummet intill och lyfter bort sonen från kökslådan och blåser på de klämda fingrarna, tröstar och torkar bort tårarna och förklarar snällt att man lätt klämmer fingrarna om man leker i kökslådan.
Hon fortsätter hänga tvätt och hinner faktiskt bli färdig och bara 20 minuter tog det!

Eftersom sonen verkar så lugn nu sätter hon sig ner vid datorn som hastigast för att blogga lite. Och märker plötsligt att sonen var så lugn för att han satt och bajsade. Så hon avbryter bloggandet för att gå och byta. Efter det är sonen sällskapssjuk och vill sitta i famnen så mamman sjunger en stund för honom, men sedan vill sonen riva sönder sidorna i den nya sångboken och ålar och krälar och ställer sig upp och faller ner och gråter och är trött. Då tar mamman och nattar sonen sedan går hon till datorn igen och fortsätter skriva. Och så kliver hon upp och stoppar nappen i munnen och säger gonatt gonatt och går till datorn igen och kliver upp och stoppar nappen i munnen och säger gonatt gonatt och går till datorn och...

Till slut somnar sonen, mamman har glömt poängen med det hon skulle bogga om, ger upp och lägger sig själv och tar en idyllisk sovstund.

16 October 2010

Husköp och mf

Förra fredagsmorgonen låg jag i sängen och funderade på min försenade mens och smaken av metall i munnen. Nej inte nu? Igen?
Men jo, ett test gav vid handen att vi minsann hade bulle i ugnen igen.

Två timmar senare var vi och granskade huset vi skulle köpa en andra gång.
Veckan gick, det var anbud på hus, låneofferter, funderingar kring ekonomi, fysioterapi, sjuka axlar, mediciner, hormontårar i ett par omgångar, barnfunderingar, lite lätt morgonillamående, mera ekonomi, jobbsökning, undertecknande av lån, husköp, inredningsfunderingar och dålig sömn på nätterna.

Igår kväll fick jag frossa som vägrade ge med sig, sjuk mage och började blöda. Klockan ett på natten låg jag på en brits hos läkaren som klämde på min mage och konstaterade att allt känndes normalt, men åt blödandet kunde de inget göra. En värktablett och hem igen.

Nu sitter jag här med frossa igen.
Och nu MÅSTE jag sluta stressa. Jag MÅSTE slappna av. Eller något helt annat att tänka på. Jag har bara blivit spändare och spändare ända sedan vi flyttade till nuvarande hyreshuset och ingenting hjälper. Massagen är tillfälligt bra, men jag borde få vila mera dagtid och sova bättre nattetid och kanske tala med nån som förstår sig på vad som finns mellan min hjärna och mina muskler och som gör mig såhär dålig.

Sådär nu ska jag sluta med mitt blodbristyrande och åka och titta på när A remppar i vårt nya hus.

13 October 2010

PS...

Vet, ni vad den 60-talsparkett, som finns i vardagsrummet och matsalen, med förnamnet Design och efternamnet Aalto kostar idag om man skulle vilja sätta likadan i alla rum?

114 € kvadraten.

Vi kommer inte att ha 60-talsparkett med förnamnet Design i hela vårt hus.

Uääh...

Dagens äckel-projekt är avklarat. Att diska undan ett ordentlig gäng med toma barnmatsburkar. Blö!

Jo, man borde ju diska undan dem genast vartefter, men alla gånger hinner man inte om "man bara ska mata och sedan..." och då har man detdär projektet som väntar och växer.

Sedan borde jag dessutom plocka undan några klädhögar och feja lite annat, men jag tror att det får vara, trots att vi har visning av vår nuvarande hyreslägenhet om en timme. Men nåja vi fick ju ett dygns varsel så trots att vi sover i vardagsrumssoffan så har vi på nån vänster fått det att se liite städat ut här nere i alla fall.

Dagens lycko-grej är att jag har fått ett träningsprogram av min fysioterapeut. Så nu ska här punttas lite emellanåt! Och det bästa är att min rygg inte har krävt medicinering på fem dagar, det ni, det är något att fira det.

11 October 2010

På fredag...

...ska vi underteckna ett papper och gifta oss...





...med banken i 22 år framåt.





(Vad trodde ni?) ;P

Får bara hoppas att husägaren inte får kalla fötter innan dess och drar sig ut, men en muntlig övernskommelse gäller lika väl som en skriftlig i dethär fallet och imorgon borde vi få avtalet till påseende. Men attans att det var spännande innan vi fick lån beviljat i morse, å andra sidan bra, för nu hinner vi konkurrenssätta låneofferter innan det är dags för undertecknande :P

Ännu är det förstås inte slut på funderandet. Det finns en par detaljer som kommer att ältas ett bra tag till ännu. En av dem är dethär med jobb, jag får sätta igång och ringa imorgon och hoppas på det bästa, men jag anar att ett drömjobb och en dagvårdsplats på gångavstånd i Pargas bara är att drömma om i den situationen jag är nu.

10 October 2010

Vänta vänta vänta...

Idag blir en lång dag.
Imorgon ska vi göra en massa spännande, nervösa, svåra, roliga beslut!
Men idag är bara en lång grå dag i kalendern då sambon dessutom är och praktiserar/testar på ett nytt jobb (spännande i sig bara det), så jag får bolla mina tankar med väggen och vänta och fundera och försöka få tiden att gå för mig och krabaten. Plus att jag är för trött för att storstäda, men har för mycket att tänka på för att sova. Frustrerande.

Och nej, fastän det är frestande så tänker jag inte avslöja mera än så åt er ;)

08 October 2010

Trött, tröttare, Höperö

Trots en släng av trötthet händer det mycket!
Eller kanske pga att det händer mycket är det trötthet på gång.

En sak som är på gång är den (lilla) stora krabaten som puffar Bekväm framför sig och flyttar fötterna efter. Barn som lär sig gå lär sova dåligt, jag instämmer, har fått jogga upp minst 6 gånger inatt och peta nappen i munnen och fem över sex i morse var det tydligen väckning.

En annan sak är dethär med bostadslån. Hur länge ska man tänka att man betalar av på det? Tills man blir 50? Tills man blir 60?

Och sist men inte minst, har nån ett jobb att erbjuda mig i trakten? Det behöver inte vara nåt speciellt, bara jag får lön som överstiger vårdledighetsbidraget och betalar in sig på konton en gång i månaden eller så.

Tack och hej från ett funderasmt höperö.

05 October 2010

Hey teach!

Om man ger dem fingret tar dom hela handen...

Det började i söndags kväll när jag fick ett desperat samtal av sambons svåger som undrade om jag kunde vikariera en handarbetslärarinna på måndagen. I något skede hade jag ju tänkt sätta mig på vikarielistan i stan, men dethär gick ju lika bra.
Och jo det gick bra, ingen klippte av sig fingrarna eller sydde sig i tummen!

Igår kväll fick jag ett till samtal av nästa skola som behövde en vikarie.

Idag på eftermiddagen ett tredje.

Så idag och ännu imorgon ska jag på bästa sätt försöka vara pedagogisk, förstående och rättvis, men om nån ringer imorgon och vill ha mig på jobb så säger jag nej, jag är så van vid att vara ledig så jag måste få inleda dethär mjukt :P

Min kompis frågade om jag skulle bli lärare på riktigt??
Jag kom fram till att näääh, det räcker tydligen med att man är vikarie här i stan för att få ihopskrapat till en vettig lön ;)