tag:blogger.com,1999:blog-11886083033776504282024-02-20T22:58:31.814+02:00Mökkihöperö-mammanAnnahttp://www.blogger.com/profile/02775209331130368836noreply@blogger.comBlogger795125tag:blogger.com,1999:blog-1188608303377650428.post-33096800184654719102014-05-29T22:14:00.005+03:002014-05-29T22:14:57.604+03:00IblandIbland är de just sådär ljuvliga som bara kan önska.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_fFt-iX6z8zwzn0157jCwMH9NB8jV3hLhmSeRYkucVFnOg85prRLDm_AfzhiNzWgvNpmXA4PGFMR5OYKvOlH3eeqVdB_27IEhIkNvtaFJ5v0ODfDqqux5CD9IxD0TFYb62O2VBH2yzA/s1600/WP_20140529_00120140529142508.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_fFt-iX6z8zwzn0157jCwMH9NB8jV3hLhmSeRYkucVFnOg85prRLDm_AfzhiNzWgvNpmXA4PGFMR5OYKvOlH3eeqVdB_27IEhIkNvtaFJ5v0ODfDqqux5CD9IxD0TFYb62O2VBH2yzA/s1600/WP_20140529_00120140529142508.jpg" height="320" width="216" /></a></div>
<br />
Ibland är de istället som när vi skulle till dagis i går. En var snorig och arg och allmänt tvååring och grät. Den andra sparkade tån i en leksak så det kom en droppe bloood och skulle bäääras till bilen och grät. Jag kom inte i tid till jobbet nej.<br />
<br />
Just nu sover de som små snarkande änglar. Efter mycket om och men. Själv hade jag sett ut ett trevligt träningsprogram för kvällen, men efter att näsan stockat till sig och halsen börjat värka under eftermiddagen gav jag upp det nu och tog nåt varmt istället.Höperöthttp://www.blogger.com/profile/09270770676434533246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1188608303377650428.post-30745113164200101702014-05-25T21:53:00.001+03:002014-05-25T21:53:55.161+03:00Nyttigt och hälsosamtJag har så mycket jag tänker om den här saken just nu så jag skulle kunna skriva hål i skallen på vem som helst så därför försöker jag sammanfatta det i två punkter:<br />
<br />
1. Att sakna sina barn ibland är viktigt. Så eftertänksam och tålmodig mor som mina barn hade ikväll har de inte haft på länge.<br />
<br />
2. Att inte sakna sina barn hela tiden, utan vara lycklig över att få umgås <i>bara</i> med sin sambo som två vuxna människor också är precis lika viktigt.<br />
<br />
<br />
<br />
Senaste natt jag tillbringat utan barn var natten innan vi skulle in för igångsättning med lillebror. Innan dess var det natten innan storebror hade igångsättning inplanerad.<br />
Om nån undrar varför jag toknjutit detta veckoslut.<br />
Shoppingen och maten var bra, men det som gav mest var nog vuxensällskapet och att märka att jag var en helt annan mera avslappnad människa utan mina vildingar att hålla ögon och öron på!<br />
(Men ändå inte utan att mitt hjärta sade "miiiiiip" emellanåt när vi såg turistande familjer med barn i samma ålder som våra...)Höperöthttp://www.blogger.com/profile/09270770676434533246noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1188608303377650428.post-70930919877311839052014-05-11T21:26:00.000+03:002014-05-11T21:26:09.573+03:00Som en blixt från mulen himmelVi latade oss lite i morse, denna mor var lite trött och vägrade komma ner förrän det fanns kaffe och frukost framdukat :)<br />
<br />
När vi sent om sider satt och klädde på oss vid niosnåret (ja det är sent för denna familjen). Märkte jag att jag hade svårt att se på ena ögat, som om att jag skulle ha nåt litet skräp där. Men nåt skräp var det inte för det syntes när jag blundade också, fast bländad av solen kunde jag ju inte ha blivit denna morgon direkt...<br />
<br />
Tog inte länge att inse att det måste vara något migränaktigt, men skrämmande var det då jag aldrig förr råkat ut för att halva synfältet har ett flimrande disco för sig själv och resten av världen är inte inbjuden. Det höll inte på så länge, men en liten stund senare skickade jag ut sambo och barn och lade mig på soffan med en kudde under huvudet och en på huvudet och försökte att inte tänka på värken för då gjorde det så ont att jag började må illa. <br />
Det släppte som tur efter att jag tagit dubbla panadoltabletter och en eftermiddagslur med den lille och sedan orkade jag börja läsa på:<br />
<br />
Orsaker till migrän kan bland annat vara oregelbundna mat- och sovtider. För lite sömn. Stress. Viss mat, så som rödvin och starka ostar. Choklad.<br />
<br />
Dessa kan jag lätt pricka för inom de närmast föregående dygnen. Och på så vis blir det ingen större överraskning att detta slog till idag.<br />
<br />
Men det kunde ju ha valt en bättre dag än morsdag. Och när jag har bakläxa så jag måste skriva ett par affärsbrev innan examenstillfället på tisdag. Stressen tar inte slut, men det blir nog varken rödvin eller starka ostar på ett tag nu!<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Höperöthttp://www.blogger.com/profile/09270770676434533246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1188608303377650428.post-58669291230367447962014-05-01T09:01:00.000+03:002014-05-01T09:55:25.263+03:00Vilda vappenPå sätt och vis var det en av de skönaste vappaftnarna på länge.<br />
(Spellchecken godkänner förresten inte vappaftnar kan jag meddela).<br />
<br />
Morgonen började kaotiskt och det märktes när vi snubblade innanför dörren lite före nio på kvällen jag och knattarna (vi är pappalediga igen, som jag kallar det när sambon är på jobb). Då stod ännu frukostdisken kvar på bordet.<br />
Fast i det skedet pallrade jag bara knattarna i säng fortast möjliga, plockade bort det värsta från bordet, tog en dusch, tog ett allergi-piller och kröp i säng före tio helt slut. Men det fanns ju en orsak till slutheten...<br />
<br />
För att det inte ska låta som världens tråkigaste vapp, så kan jag meddela att jag hunnit med lunch i trevlig sällskap efter jobbet, handla mat, hämta barn och sedan pyst iväg för att härja med väninna och hennes ungar hela kvällen. Jag förstod barnen när de inte ville heeeem fast klockan var förbi läggdags. Fast jag är vuxen kändes det som om vi bara haft sällskap en timme fast vi varit där i över fyra.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8ziO6qP3wR7v4Q2I8BgIRN2iItTbvRVUEUubwb_ozdS8I-U4akC6OHEdbB4AzF3U7Cy1gv6yWdQRBjCJEMmKUe73OtR8A7T-Fls2VWR1KRq8CopstoKeEomaOQQKl_wILknVDwG_QSw/s1600/WP_20140430_005.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8ziO6qP3wR7v4Q2I8BgIRN2iItTbvRVUEUubwb_ozdS8I-U4akC6OHEdbB4AzF3U7Cy1gv6yWdQRBjCJEMmKUe73OtR8A7T-Fls2VWR1KRq8CopstoKeEomaOQQKl_wILknVDwG_QSw/s1600/WP_20140430_005.jpg" height="320" width="179" /></a></div>
<br />
<br />
Och idag gör det inget att det slaskar ute. För som vanligt finns det ett berg av tvätt att byka och vika och ett hus som skulle behöva städas.Höperöthttp://www.blogger.com/profile/09270770676434533246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1188608303377650428.post-81692419899443237322014-04-20T21:04:00.001+03:002014-04-20T21:19:09.721+03:00Lika, men olika.Jag måste bara få skryta lite på mina barn nu när jag har tillfälle. Det kan ju hända att de blivit rutinerade redan från tidig barndom av att ha mommo och moffa på långt avstånd, men bilresan hem idag gick som en dröm.<br />
<br />
Ja, alltså, det går för det mesta bra, men man är ju alltid förberedd på allt möjligt extra när man kör dedär dryga 350 kilometrarna ensam i framsätet och har knattarna där bak. Jag gjorde det enklast möjligt för dem, så vi startade just innan middagsvilan och de sov lydigt fram till Björneborg där vi tog dricka- och kisipaus. Efter det susade vi ner i rekordfart, utan mera än några varför-frågor från den äldre och ett "Ja vill ha totten!" av den yngre.<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2aBSvEkKFKHhPF3cHhMFHmWwvOKj_mxeeU-zuNeYgfKgcAKI3tSvfdIGXPZ3b0aRRuQxSBfDYd9PWUxJ4UC41yNQ1LDW9OQ-hD1SaYQKjG2645xNHruvIE-KiJtxja56ijprOfruZ5w/s1600/WP_20140420_01420140420210032.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2aBSvEkKFKHhPF3cHhMFHmWwvOKj_mxeeU-zuNeYgfKgcAKI3tSvfdIGXPZ3b0aRRuQxSBfDYd9PWUxJ4UC41yNQ1LDW9OQ-hD1SaYQKjG2645xNHruvIE-KiJtxja56ijprOfruZ5w/s1600/WP_20140420_01420140420210032.jpg" height="320" width="179" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Storebror och lillebror vid moffas garage.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Sådär när vi är inne på knattarna är det så spännande att börja upptäcka deras olika personligheter. Vi har storebror som vill ta plats och synas och för ljud och snappar upp nya svåra ord och tankar snabbt.<br />
Och vi har lillebror som TAR plats och syns, utan dess mer cirkus, han har bara en mera naturlig fallenhet för det (som att sätta sig i famnen när jag läser saga och vinkla huvudet mitt i vägen för texten när jag läser, elegant), samtidigt är han mindre lillgammal och låter sig leka fullt ut i svängarna, utan att bry sig om annat (jämfört med storebror i samma ålder).<br />
<br />
Samtidigt innebär det här att storebror som snappar upp det mesta är den som behöver mest debriefing (för att ta in en utländsk term) han behöver mera stödet från nån vuxen för att hantera tankar och känslor som drabbar honom under dagen och är mycket gosig nästan på gränsen till klängig ibland, som att han desperat söker support från en vuxen.<br />
Den lilla igen kör mera sitt eget race dagen lång och somnar gott utan att oroa sig.<br />
Däremot är det han som tar åt sig direkt om han blir tillrättavisad, där storebror blänger tillbaka när man gör sin "stränga min", är lillebror den vars underläpp börjar darra direkt han känner att han gjort fel och han surar hellre för sig själv än att komma till famnen.<br />
<br />
Lika, men olika, men båda är dom mina små älskade knatifnattar!<br />
<br />Höperöthttp://www.blogger.com/profile/09270770676434533246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1188608303377650428.post-90025219342456388722014-04-13T21:41:00.002+03:002014-04-13T21:41:17.971+03:00Utan vardag ingen festJag är tillbaka vid favorit-hatkärleken igen: Disken.<br />
<br />
Det var både en och annan suck och tankar i linjen "attans att jag inte skulle orka med det här idag" och lite självömkande också kanske... Men till slut så var disken diskad, bordet torkat, komposten utburen, paffburkarna ursköljda, golvet sopat, badkaret och badleksakerna avtorkade och utburna ur badrummet, dagisväskorna packade, kläderna upplockade från golven och de där attans pusslen som legat och skräpat på arbetsrumsgolvet i tre dagar nu ihoppusslade och undanplockade.<br />
<br />
Men någonstans mitt i det där tradiga småeländiga som hör varje söndag kväll till, så kom jag ihåg en av mina filosofier.<br />
Det är ju just det här som gör allt det där andra värt något.<br />
Det i vardagen som är monotont, det som gör att du står upp till armbågarna i skit och gör att dina händer blir torra och rynkiga i förtid, det är det som gör allt det andra roligt, speciellt och avslappnande.<br />
Tänk om man låg på soffan hela tiden, visst skulle det vara avslappnande, men inte skulle det vara något man uppskattade... <br />
<br />
Det är nog därför som jag aldrig hindrat killarna från att ställa sig på pallar och stolar bredvid mig när jag diskat och de velat hjälpa till. Det är nog just därför som jag ibland lekt lekar med storebror som innebär att vi sätter olikfärgad smutstvätt i olika högar och letat reda på lappen i tröjorna för att se om där finns en 3:a en 4: eller en 6:a. Det är nog därför jag låtit dem hänga upp sina egna strumpor efter tvätten (och diskret smugit och rätat ut dem efter en stund så de ska torka nån gång också).<br />
Och sedan har vi tittat på tv:n eller ätit mellanmålet eller något annat skoj tillsammans.<br />
<br />
För om det är något jag vill ge dem inför framtiden, så är det att inte plötsligt en dag vara ett par borttappade bortcurlade unga killar utan istället sådana som både kan och gör. Framför allt det där vardagliga.Höperöthttp://www.blogger.com/profile/09270770676434533246noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1188608303377650428.post-10538336694612317772014-04-10T22:20:00.002+03:002014-04-10T22:22:54.593+03:00SemesterJag höll på att brista i gråt när jag såg disken i handfatet när jag kom ner från övre våningen efter att ha nattat ett par bångstyriga barn.<br />
Det tog ungefär två sekunder för mig att besluta mig för att om det känns på det viset kan den lika bra vara odiskad då! Semester från diskandet, pår favår!<br />
<br />
Och direkt föll en sten från mina axlar, det gäller att vara snäll mot sig själv när man har sambon borta på 12-dagars jobb har tre ensamma veckoslut framför sig och är chef för husbygge - bröllop och hemmafronten samtidigt som man jobbar och studerar.<br />
<br />
Det produceras alltså rätt lite disk när det nästan bara är frukost och middag som intas hemma och för det mesta är det undanstökat på nolltid. Men ikväll orkade jag bara inte.<br />
<br />
Istället har jag fått undan en annan av alla saker i mitt huvud som legat och gnagt och MÅSTE GÖRAS SNART - HELST IGÅR! (Det finns flera att välja mellan)<br />
Så imorgon åker äntligen bröllopsinbjudningarna iväg. Vilket är bra, det innebär att jag helhjärtat kan koncentrera mig på att slutföra mitt studieportfolie. I motsats till att skriva långsamt och halvhjärtat för jag vet att jag har en eventuellt högre prioriterad sak som ligger halvfärdig. Tänk om man hade en mamma som sade åt en vad man skulle göra!<br />
<br />
Vilket får mig att tänka på ett av livets mysterier som jag funderat på ibland:<br />
<br />
Hur kommer det sig att jag vet precis vad mina barn ska göra och i vilken ordning - som sig bör med mammor - men jag skulle ännu ibland behöva min egen för att prioritera mina egna göromål?Höperöthttp://www.blogger.com/profile/09270770676434533246noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1188608303377650428.post-62034017884040260942014-04-08T20:06:00.001+03:002014-04-08T20:06:09.874+03:00Ett testDet har blivit lite mycket de senaste veckorna. Lite mycket C<sub>12</sub>H<sub>22</sub>O<sub>11</sub><br />
<br />
Flunssor som botats med varma söta safter och honungsvatten.<br />
Kollegor som åkt på resa och tagit med sig "lite" till kafferummet inför semestern. Kaffebulla som sedan drällt runt kafferummet flera dagar innan vi (nåja, oftast jag med tanke på att jag jobbat en del ensam) fått det uppätet.<br />
Kollegor som kommit hem från resa och haft med sig godsaker från resemålet tillbaka till kafferummet.<br />
Och nån extra efterrätt på lunchen trots att jag lovat att det skulle ätas dessert bara en gång i veckan.<br />
Och nån chokobit hemma för att kompensera ensamheten när sambon varit mycket på vift... <br />
<br />
De senaste dagarna har jag reagerat på min egen trötthet. Inte för att jag sovit som en prinsessa nattetid, men sällan har jag upplevt den där galna tröttheten som slår till som en hammare i bilen på vägen hem, jag har utan problem kunnat somna på färjan.<br />
Det är annat jag reagerat på i bilen på vägen hem, det att översta byxknappen krävt öppning när jag sitter ner. Och då har jag varit säker på att jag inte fått i mig nån laktos i misstag som kunde orsaka den allt annat än eleganta ballong som plötsligt pöst upp i mina mittersta regioner.<br />
<br />
Droppen kom idag då jag på automatik gick till översta hyllan i köksskåpet för att se om jag skulle hitta nåt litet sött att sätta i munnen efter middagen. Vad håller jag på med riktigt, jag som helt brukar glömma ifall har godsaker hemma? Fy tusan, så fort man blir beroende!<br />
<br />
Nu är det stopp. Totalt stopp. Jag ska testa mig själv fram till påsk. Inget extra socker, min egen heimlaga äppelmos med minimalt med sötning undantaget. Slår sötsuget till blir det ett stort glas vatten istället, eftersom det ändå oftast brukar ligga vätskebrist bakom de mesta salt- och sötsug.<br />
Vi ser sen på skärtorsdag hur trött jag är när jag kör hem från jobbet! Höperöthttp://www.blogger.com/profile/09270770676434533246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1188608303377650428.post-42136432393880661552014-04-05T21:02:00.000+03:002014-04-05T21:02:33.823+03:00En toddy kanske?Förkylningen som härjat de små killarna hela veckan - storebror har gått en halv dag i dagis denna vecka alltså, sen fick han också feber - har nu hoppat över till mig. Förstås händer det här när pappan och all normal barnvakt är bortflugna över helgen.<br />
<br />
Som om det inte skulle räcka är vi mitt uppe i allergisäsongen just nu också, snormängden som produceras i mitt huvud just nu är inte av denna världen!<br />
<br />
Men jag tröstar mig med att det ännu inte klår våren för två år sen när filuren var några månader gammal och därmed ammade, pappan for på jobb, jag fick öroninflammation och skötte förutom de egna barnen - en lånehund med feber som jag också medicinerade i två dar innan hundägarna/barnvakterna kom hem.<br />
Överlevde jag det ska jag enkelt överleva det här.<br />
<br />
Därför har jag roat mig med att utnyttja youtube för att dels underhålla avkomman och dels för att förkovra mig inom trädgårdsintresset. Jag har redan en massa projekt sparade i huvudet inför den gård som just nu består av lite söndertrasad äng, en massa grus- och jordhögar och en stor djup grop.<br />
<br />
Bland annat det här med att föröka rosor genom stjälkskott som man sticker ner i en potatis.<br />
<br />
Eller att bygga en terrasserad odlingsbänk för jordgubbar.<br />
<br />
Eller en trädgårdsstig belagd med stockskivor av tall istället för de vanliga stenigare och sandigare alternativen.Höperöthttp://www.blogger.com/profile/09270770676434533246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1188608303377650428.post-59098986908013435442014-03-31T08:59:00.002+03:002014-03-31T08:59:31.539+03:00Man ska aldrig...Man borde aldrig säga att man har det för bra, för då sitter man hemma med ett febrigt barn dagen efter.<br />
<br />
Jag vaknade halv fem i natt av att en man stod på verandan och talade med låg röst i telefon och jag hade inga minnen av att jag skulle ha låst dörren kvällen innan. En kort stund låg jag blickstilla i sängen och funderade om jag drömde eller inte, sen snarkade mannen till och vände på sig.<br />
Det var den lille som sov i knattarnas sovrum, han hade så mycket slem i halsen att när han andades lät det på avstånd som en dämpad basröst.<br />
Efter det har jag inte sovit så många blundar.<br />
<br />
Jag vet inte hur det är möjligt men de här knattarna är alltså experter på att bli sjuka just när deras far är borta på jobb. Eller så är det den där attans Murphy med sina lagar nu igen.Höperöthttp://www.blogger.com/profile/09270770676434533246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1188608303377650428.post-16496039692006380852014-03-30T21:24:00.002+03:002014-03-30T21:24:34.118+03:00En riktigt bra dagMed risk för att att låta lite väl sirapsdrypande måste jag säga att att det har varit en av de skönaste söndagarna på länge. Och en dag då jag tillbringat så mycket tid utomhus att man får gå tillbaka till september.<br />
Lite morgontrötta var vi på grund av tidsomställningen inatt, men hela familjen skramlade ut på trappan nån gång där lite efter nio och satte igång att pynja i hyreshusets trädgård. När klockan närmade sig elva blev det pizzarester från fredag kväll och kaffe på trappan i solen. Sedan blev vi ute ett slag till innan jag gick in för att lugna ner knattifnattarna och förhoppningsvis få dem att sova lite. Medan de sov hade jag inbokat en promenad med väninnan.<br />
Och på kvällskanten ännu en liten promenad med knattarna själva, men den slutade nog med att jag fick kånka den lilla filuren på ryggen sista biten hem.<br />
<br />
Riktigt perfekt skulle det ha varit om inte dagen gått åt till att kämpa med den attans allergin. Jag har envisat mig med att vara ute i solen och vinden, men attans att jag har förbannat mina kliande ögon, rödflammiga kinder och nysande. Nu blir det en rejäl hårtvätt innan jag får lägga huvudet på kudden.<br />
Dessutom skickade jag iväg sambon på jobb till båten igen i eftermiddags och tanken på att sköta vardagsruljansen en vecka igen är ju så där lagom lockande.Höperöthttp://www.blogger.com/profile/09270770676434533246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1188608303377650428.post-68018904097077458142014-03-16T20:41:00.000+02:002014-03-16T20:41:13.547+02:00Den utdöende hemträningenSen ungefär två veckor före flytten tog jag helt kallt träningspaus för att packa ihop och städa om kvällarna. Det är nu fem veckor sedan och det börjar märkas.<br />
<br />
Inte för att jag låg i nån slags hårdträning innan, jag hade ett enkelt träningsprogram, som jag gick igenom närmast slentrianmässigt sådär ett par gånger i veckan och så lagade jag mig ut på en eller två entimmespromenader i veckan. Inte mycket, men så jag kände att jag hölls i skick.<br />
<br />
Nu börjar det alltså urarta, jag känner hur ryggen sjunker ihop och hållningen framför datorn på jobbet blir sämre för varje dag. Så mycket flås hade jag väl inte att tala om innan heller, men bättre har det inte blivit.<br />
<br />
Eftersom vi bor där vi bor och gubben jobbar borta de dagar han jobbar och åker iväg på kort varsel, så är inbokade gymtider inget toppenalternativ. Så jag får nog hålla mig till min hemmaträning, men hur jag ska hitta motivation och utrymme (framför datorn har vi en dryg rumpbredd mellan säng och bokhylla) är en annan femma. Jag börjar snart överväga att samtala med nåt proffs som skulle kunna ge tips på variation och anpassade övningar för någon som har ett väldigt stillasittande jobb framför skärm. Men hur dyrt är sånt på en skala?<br /><br />
Eller så får jag börja rita streckgubbar åt mig själv utgående från övningarna jag hittat på youtube så jag kan göra dem i vardagsrummet istället. Där är utrymmet bättre i alla fall, kanske rent ut av tre rumpor brett!Höperöthttp://www.blogger.com/profile/09270770676434533246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1188608303377650428.post-70829495884652913782014-03-15T21:40:00.002+02:002014-03-15T21:40:39.864+02:00Det bästa med den här lördagenJag har fått en massa hemma-saker gjorda. De sista pafflådorna med några svårplacerade klädesplagg i botten som blivit kvar efter flytten har nu tömts och kastats ut, dagens andra tvättmaskin snurrar på slutrakan och jag har äntligen hunnit fylla vår nya frys med lite nybakta semlor och kex. Men det är inte det som gör den här lördagen extra bra.<br />
<br />
Jag har äntligen haft tid för mina knattifnattar, på ett sätt som jag inte haft sedan förra året i maj då de gick i deltidsdagvård och jag deltidsstuderade, då hade vi ännu hela dagar framför oss utan något klart planerat schema. Vi hann till biblioteket idag också, minns inte när vi kulle ha varit dit senast. Det märktes också på boklasset vi släpade hem i bilen... Men trots att jag saknat en heldag med dem är inte det heller det bästa med just den här dagen.<br />
<br />
Sambon är på jobb, vilket inte är alltför mysigt såhär på kvällen, snarare tomt och ödsligt i vårt lilla 60 m2s hus, så det kan inte heller räknas till något positivt alls.<br />
<br />
Nej, det bästa på hela dagen är att jag inte behövt hoppa ur mina fläckiga eländiga fleece-kalsonger på hela dagen. Hurra för en dag som är så underbart lördagig att man kan gå runt i den civilaste civilklädseln dagen lång!<br />
<br />
Och innan nån undrar; jag gömde kalsongerna under vindbyxorna när vi utförde stadsbesök idag...<br />
<br />
Ett litet glas rött på det! Höperöthttp://www.blogger.com/profile/09270770676434533246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1188608303377650428.post-41780887999115557902014-03-09T20:49:00.002+02:002014-03-09T20:49:40.522+02:00Söndag kväll Söndag kväll är inte min favoritkväll.<br />
<br />
Jag skulle vilja ta det riktigt lugnt, njuta av en kopp te, stretcha lite, lyssna på någon ny musik som jag aldrig hört förut och låta det sista av veckoslutskaramellen smälta i munnen i lugn och ro.<br />
<br />
Men nästa vecka står redan och trampar otåligt utanför dörren. Knattarnas dagisväskor gapar halvtomma i hallen i väntan på att packas, bord borde torkas, läxor borde skrivas, tvätt borde tvättas och sorteras, kläder borde plockas fram. Måndag morgon slår till ganska obarmhärtigt för det mesta, så är man klok förbereder man sig.<br />
<br />
Men det bär emot.<br />
Speciellt som den här dagen, ja hela helgen har varit lite hit och dit och upp och ner. Mat har jag ätit nån gång emellan när det passat och fuskat i mig smörgåsar istället för något riktigt, för att sedan äta massor på en gång när jag fått varm mat framför mig, för att sedan ändå vara småhungrig några timmar efteråt igen. Motionen kan ni helt räkna bort, nåja en rask promenad i pausen mellan körövning och konsert hann jag med på eftermiddagen. Så det känns som varken jag (eller magen) riktigt har landat i veckoslutet innan nästa vecka kör igång igen.Höperöthttp://www.blogger.com/profile/09270770676434533246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1188608303377650428.post-63336919411604319972014-03-06T21:52:00.001+02:002014-03-06T21:52:33.431+02:00BarnböckerJag vet inte om jag nånsin nämnt det, men det läses en massa i det här hushållet. Minst en bok om dagen som gonattsaga. Kanske två. Ibland en före-dagssömnen-saga också. Nån gång blir det däremellan.<br />
<br />
Och jag älskar dem. Barnsagorna. Allt från de glada bilderböckerna till de första av Tove Janssons "riktiga" muminböcker som storebror lite sådär försiktigt börjat lyssna på fast bilderna är få. <br />
<br />
Men en av mina favoriter är nog Lena Anderssons Lilla Kotten.<br />
Bilderna är fina och där är bra rim (rim ska det vara om man frågar storebror just nu! Han rimmar på allt...)<br />
Det är ett citat från boken Lilla Kotten har en hemlighet som fastnat i mitt huvud och som jag börjat tänka för mig själv nästan varje kväll när jag släcker lampan till knattarnas rum.<br />
<br />
"Här sitter jag bland vännerna, av vänner blir man rik<br />
och varm i hjärteroten och vacker som musik.<br />
Så ska vi dansa, du och jag, min lilla igelkott,<br />
välkommen hit till världen, jag önskar dig allt gott"<br />
<br />
Om du vet en bok som vi inte får missa får du gärna tipsa, med rim eller utan, om vad som vi borde sätta tänderna i!Höperöthttp://www.blogger.com/profile/09270770676434533246noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1188608303377650428.post-51761016138761108492014-02-26T15:31:00.001+02:002014-02-26T15:31:16.601+02:00Inflyttat och inspyttatPå något vis, med hjälp av både släkt och vänner, fick vi huset tömt och städat i veckoslutet och nu bor vi här i det som så fint heter "gamla fammos stuga". En vinterbonad stuga som sådär till först verkade minimal, nästan bara hälften av vad vi tidigare bodde i, men nu när vi tillbringat några dagar här ändå känns den helt tillräcklig. Det enda vi lider av är skåpbrist.<br />
<br />
För att riktigt inviga det trånga levernet passade lillknatten på att spy ner hela sängen första natten i nytt hus och just som jag trodde att jag klarat mig undan så var det min tur i går kväll. Få se när resten kommer...<br />
Hursomhelst, det må låta konstigt, men sällan har jag varit så glad över en magsjuka som den här. Glad att den kom efter flytten och inte före!<br />
<br />
Halvtömda flyttlådor ligger ännu på golvet (skåpbristen), läxorna ligger jag verkligen efter med och bröllopsinbjudningarna ligger i en låda och skriker på åtgärder, men det känns ändå riktigt bra just nu!Höperöthttp://www.blogger.com/profile/09270770676434533246noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1188608303377650428.post-45264664469617030692014-02-16T14:11:00.000+02:002014-02-16T14:11:11.529+02:00Och nånting blått...Det finns väl ingen som inte nån gång drömt om att få vara sin egen sagas prinsessa eller prins. Det har i alla fall jag gjort, flera gånger.<br />
Men när jag stod där i butiken med rader på rader av säkert femhundra, mest vita, men också röda, blå, rosa, svarta, guldfärgade, gröna klänningar, med full service och uppmärksamhet av en snäll flicka som försökte uppfylla alla klänningsdrömmar jag nånsin haft, ja då kände jag mig mest malplacerad.<br />
<br />
Kan ni tänka att jag helt plötsligt inte för allt i världen kom ihåg vad jag riktig ville ha och vad jag passade i och jag kände mig mest som en inkräktare i en vit, fluffig, spetskantad värld som var menad för någon helt annan människa än mig.<br />
<br />
Men jag provade några klänningar, som egentligen inte passade så bra, bara för att börja nånstans och nöp mig i armen några gånger för att kolla att jag säkert var vaken. Och sedan började jag inse att det trots allt är jag som ska få klä mig till prinsessa för en dag.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Ni förstår, jag har alltid drömt om prinsesskläder och sytt nya klänningar till alla årsfester och uppfyllt en massa fina klänningsdrömmar. Men det är ju några år sedan och fast det känns hemskt att erkänna har jag blivit äldre och realistisk och praktisk (och tråkig). Så en del av mig jublar över att prova stora fina klänningar och känna på underbara fina tyger och en del av mig undrar om man inte kan gifta sig i farkkun och bara ha skoj på festen efteråt istället utan att måsta prinsessa sig så himla mycket därinnan.Höperöthttp://www.blogger.com/profile/09270770676434533246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1188608303377650428.post-53653964165025901672014-02-14T21:02:00.000+02:002014-02-14T21:02:00.380+02:00Gamla kläder och nya kläderVårt liv är fullt av bananlådor just nu.<br />
Vi har ännu inte nåt namn på huspappren, men har datum bokat med köparna på banken, så vi packar ihop och stuvar undan och försöker sortera livet i sånt som vi kan behöva under det närmaste 1½ året och sånt som vi kan leva utan. Det gäller att vara rätt sträng för vi ska in på en nästan hälften så stor yta som vi bor på just nu...<br />
<br />Jag har fem kassar med egna kläder som ska till UFF/RödaKorset/Missionsboden. Ett par av dem har varit hopplockade ett längre tag, ett par är hopplockade förra veckan. Och jag FÅR INTE TITTA i dem. För då ser jag den där toppen som jag hade på mig då på den där festen för fem år sen (och aldrig annars)... Och dedär åtta år gamla byxorna som jag tycker om fast modellen nu egentligen aldrig passat på mig och jag har använt dem minimalt...<br />
Hur kan det vara så svårt att släppa något som man ändå haft så lite nytta av och som man aldrig kommer att ha nytta av heller?<br />
<br />
Imorgon kommer en dag jag verkligen har sett fram emot!<br />
Inget jobb, inga läxor, inga bananlådor! Vi ska ha tjejdag jag och mina brudfrämmor. Jag har bokat in ett par tider för provning av brudklänningar och lunch på stan och brudfrämme-klänningar och så pyssel och skumvin hemma sedan efteråt.<br />
Bättre än julafton!Höperöthttp://www.blogger.com/profile/09270770676434533246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1188608303377650428.post-71192550730384966452014-02-04T17:54:00.002+02:002014-02-04T17:54:32.906+02:00Jag vippade stolen bakåt och blundade i fem minuter på färjan hem i alla fallPå kvällen när knattarna gått och sova packar jag ett par flyttlådor med sånt som vi ändå inte behöver det närmaste året. <br />Sedan sitter jag framför datorn tills klockan tio med hemuppgifter, innan jag går i duschen och hänger tvätten.<br />
På morgonen kliver jag upp lite tidigare för att hinna samla ihop papper och ta kopior på våra ritningar och packar med dem i jobbväskan. På färjan sitter jag och gör lista över vilka ändringar vi ville ha på huset som de missat att göra på arkitektbyrån. På kaffepausen på jobbet fortsätter jag med det.<br />
På vägen hem på färjan tror jag att jag fått det mesta klart.<br />
Hemma försöker jag ägna en stund åt knattarna, men de vill hellre springa runt och jaga varandra just då. Sedan kollar jag gårdagens hemuppgift och suckar åt de två nya som dykt upp. Och så fixar jag hushållssysslorna och skickar ett mail med husuppgifterna som jag sammanställt på dan och så går knattarna och sova och så packar jag några flyttlådor igen...<br />
<br />
<br />Höperöthttp://www.blogger.com/profile/09270770676434533246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1188608303377650428.post-47838584578517680502014-01-31T20:22:00.000+02:002014-01-31T20:25:26.486+02:00Med sikte på marsDen här närmaste månaden vågar jag knappt tänka på. Det ser ut att bli jobb, mera jobb, lite till jobb, distansstudier, packande, en flytt, en del bröllopsförberedande och dåligt mammasamvete. Allt nu såhär inom loppet av en månad.<br />
<br />
Nu tar jag ett djupt andetag, dyker rakt in i det kaos som heter februari och hoppas jag kommer ut i en bit den <a href="http://youtu.be/v--IqqusnNQ">1.3.</a> <br />
<br />
<br />
(Fast sådär inom en parentes så vill jag också säga att jag egentligen är jättenöjd med avslutningen på januari, jag fick 3 av 3 möjliga i ett test i skolan i morse och så har jag fått beröm på jobbet idag. Nu ska det ännu bli bastu, ett glas rödvin och På spåret. Vi glömmer snuvan som återvänt och så säger vi att det är en underbar dag idag!)Höperöthttp://www.blogger.com/profile/09270770676434533246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1188608303377650428.post-11600722916501812312014-01-26T21:27:00.000+02:002014-01-26T21:27:53.512+02:00Undvik influensan i år kära människor!Fy tusan säger jag bara. Den här flunsan jag har nu är en av de värsta jag kan minnas att jag råkat ut för. Inte för att jag haft exceptionellt hög feber eller varit mycket sängliggande, utan för att den aldrig tar slut. Halsen är sjuk, det är lock för öronen och jag känner inga smaker för sjunde dagen i rad nu. Och trots att jag slängde i mig codein-medicin innan sänggåendet igår för att få vila från hostan en stund, så blev jag väckt redan före midnatt av mina egna hostattacker.<br />
<br />
Men det blir ju sakta sakta bättre, muskelvärken är borta och huvudet känns lite klarare.<br />
Och just ikväll försöker jag njuta av att ha lite helt egen egentid. Köket är avtorkat och dagisväskorna packade, så jag får göra vad jag vill! Dricka nåt varmt och gott, sticka lite, leka lite manikyr för mig själv surfa lite på brudklänningar och brudfrisyrer och låta mig flyga bort från vardagen. Just det som jag strävade efter i mitt nyårs-antilöfte. Att passa på att skämma bort mig nån gång när jag har chansen.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Höperöthttp://www.blogger.com/profile/09270770676434533246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1188608303377650428.post-42248337721071495152014-01-24T09:50:00.003+02:002014-01-24T09:50:48.259+02:00KråkänkanJag medger att det är svårt för en liten bobba att få mig att hållas hemma från jobb, men efter mycket om och men släpade jag mig till läkaren i morse.<br />
Låt så vara att jag känt mig krasslig sedan förra lördagen och att jag var hemma en dag redan i tisdags då jag hade feber av och an på natten. Men det är nu först när hostan hållit mig vaken i två nätter, utöver att jag frossade inatt igen och är ensam hemma med knattifnattarna som jag inser att det är bäst att ta ner på takten. Idag är min enda chans att vila på riktigt för imorgon är det säkert bara skidorna eller pulkabacken som gäller för de små liven.<br />
<br />
Skrik och Panik uppskattar annars helt enormt att deras mamma hostar som en kråka och att den andra sagoberättaren i familjen är på båten. Aldrig har dom bråkat om vem som ska få borsta tänderna FÖRST på kvällen, inte förrän igår då jag meddelade att det inte blir nån gonattsaga utan de får titta på youtube lite istället...<br />
<br />
<br />Nåja, nu ska jag sörpla i mig min svartvinbärssaft med honung och citron och börja fila på en prototyp för inbjudningskort. Och kanske titta på en Disney-film. Och sova lite om det går...Höperöthttp://www.blogger.com/profile/09270770676434533246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1188608303377650428.post-89547654452081970132014-01-18T14:20:00.002+02:002014-01-18T14:24:00.370+02:00En dagdrömmares tankarJag har alltid varit en som haft huvvet fullt med drömmar. Trots att jag på många vis planerar och agerar väldigt praktiskt och handgripligt, så har mina tankar en tendens att kompensera för det genom att flyga iväg till världar jag aldrig hamnar normalt. Eller hamnar jag?<br />
<br />
Här har jag ställt fram ett dilemma för mig själv nu.<br />
<br />
Tänk att du har något du drömt om länge. För att göra det enkelt, nån sorts exklusiv choklad som lär smaka himmelskt. Du har stött på den lite nu och då i reklam i vardagen och alltid blivit påmind om att den finns och alltid drömt hur ljuvligt det skulle vara att få prova på den, då skulle du vara lyckligare än någonsin.<br />
<br />
Och så får du chansen. En gång i ditt liv (ja du vet att det är den enda chansen någonsin) får du smaka på den. En rejäl bit dessutom!<br />
Men så börjar du fundera. Det kostar. Tänk om den inte smakar så gott som du önskat? Eller ännu värre, tänk om den smakar ännu bättre och du vet att du aldrig någonsin kommer att få känna smaken av den igen? Och choklad är choklad, efter en sådan stor bit kommer du garanterat att ha dåligt samvete efteråt. Och drömmen om hur gott den smakar, den som du haft så länge, den kommer att för alltid vara förändrad.<br />
<br />
Är det värt att ta chansen?<br />
<br />
Efter år av empiriska tester har denna drömmare i alla fall konstaterat att det finns drömmar som man ska satsa allt på! Och så finns det en del drömmar som mår bäst av att vara ljuvliga drömmar, en tillflyktsort från vardagen som jag alltid har kvar. Istället för att förstöra dem med vanlig simpel verklighet, som jag ändå har av i drivor!<br />
<br />
Det här var mitt flum, det finns de som <a href="http://youtu.be/xgbKIpjbqzY">uttryckt saken bättre</a> än mig!<br />
<br />
Höperöthttp://www.blogger.com/profile/09270770676434533246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1188608303377650428.post-37459012050616395062014-01-09T21:43:00.001+02:002014-01-09T21:43:32.819+02:00AntitesenJa det har ekat tomt här över jul och nyår. Tiden går fort när man har full fart framåt hela tiden. Julen firades glatt och sent och var en av de trevligaste jularna på länge. Nyåret dito, i något lugnare tecken och inte fullt lika sent heller, men minst lika trevligt. Däremellan hann jag jobba några dagar.<br />
En treåring har hunnit bli en fyraåring och den gråa fuktiga hösten har utan större ansträngning övergått i en grå fuktig vinter. <br />
Just nu sitter jag plötsligt ensam hemma som båtänka igen, för första gången på några månader och visst känns det lite ovanligt efter en sån paus.<br />
<br />
Samtidigt som det har varit fullt av liv och framtidsplaner och dagscheman som inte liknat nåt över huvudtaget, har jag tänkt en mängd för mig ovanligt djupa tankar och filosoferat en hel del över liv och leverne och världens tillstånd.<br />
<br />
Mitt anti-löfte för i år, ja jag vill inte lova något som jag ändå inte kan hålla, så istället väljer en tanke eller ett tema att fokusera på under året. I fjol var det balans. I år det blir det på sätt och vis nästan motsatsen, nämligen att skämma bort. Och då menar jag inte att jag eller alla andra i min närhet ska få allt de pekar på. Nej. Det har snarare att göra med att 2014 kommer att bli ett galet hektiskt år, det värsta och bästa hittills i år på alla sätt och vis.<br />
<br />
Med att skämma bort vill jag då komma ihåg att slösa kärlek på mina barn de korta stunder de får min fulla uppmärksamhet, på tok för korta stunder för att samvetet ska trivas och just därför vill jag kompensera med full närvaro då jag kan.<br />
Med att skämma bort vill jag också påminna mig själv om att ta det lugnt, bre på med rejäla andningshål i vardagen då jag kan ta en paus från kaoset, en paus från att vara på väg att gifta sig, en paus från att vara husbyggare, en paus från att vara mamma och bara vara för mig själv. Att skämma bort mig själv kan också vara att säga nej till sådant jag inte vill och inte känner att jag har ork med.<br />
Att skämma bort kan också vara att överraska de jag tycker om med, inte nödvändigtvis prylar, men andra gåvor och tankar som de kan tänkas uppskatta!<br />
<br />
Det ska bli mitt 2014.<br />
Och en massa kaos då förstås... Höperöthttp://www.blogger.com/profile/09270770676434533246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1188608303377650428.post-4503598887061433482013-12-15T12:46:00.000+02:002013-12-15T12:49:11.797+02:00Klara - färdiga - vardag!Min första tanke efter att gårdagens julkonsert med kören var sjungen och klar, det var just något i stil med: Jipppii, mjukisbyxorna på, nu börjar ledigheten!!! <br />
Men det gör den ju inte. Däremot börjar kanske normaligheten. Man vet att man har haft att göra när man ser fram emot att hinna med alla vardagssaker. Som att julstäda. Som att tvätta lakan och göra de sista läxorna inför nyår. Sånt. (Inget illa om körjobbet! Det skulle ju inte bli jul utan julkonsert, men visst har det tagit bort av vardagen.)<br />
<br />
Och kanske hinna med det där lilla extra som ger själen sin medicin. Sticka klart höstens projekt nån gång. Kanske hinna baka en omgång pepparkakor till innan jul och kanske hinna koka ihop lite julgodis och kanske hinna binda en krans av de bortkastade julgransändar som hamnar på vår gård.<br />
<br />
Eller som idag, hinna gå på en skogspromenad med en vän och hennes barn. Vädret såg allt annat ut än lockande, mulet och slaskigt, men väl ute i skogen med varm saft i muggen och <a href="http://lillakamomilla.blogspot.fi/2013/12/ses-vi-pa-gamla-malmen.html">knäckebröd</a> i magen kom vi fram till att det var en riktigt fin dag i alla fall. Inte direkt julig, men fin.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBkkdQfWY3OSFx20DYKIQu7xoAAxhfcdz7QoVPOSXuYOWyYxn-kb4TowLybUXHzUnutrwMchkjIitNoz20YPylIZc71l2pnsvYtHJTeXlWw6tON0-OHfx3RPHNIXN0lADLAoif9r7QMQ/s1600/bobs.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBkkdQfWY3OSFx20DYKIQu7xoAAxhfcdz7QoVPOSXuYOWyYxn-kb4TowLybUXHzUnutrwMchkjIitNoz20YPylIZc71l2pnsvYtHJTeXlWw6tON0-OHfx3RPHNIXN0lADLAoif9r7QMQ/s320/bobs.jpg" width="245" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Den lilla filuren får representera barnaskaran i skogen, fem knattar i olika storlek.</td></tr>
</tbody></table>
<br />Höperöthttp://www.blogger.com/profile/09270770676434533246noreply@blogger.com1