Dagmamme-present

Jag insåg just, att fastän jag ska jobba hela långa sommaren, så ska ju krabatens dagmamma ha semester i nåt skede. Och då började det sakta snurra i mitt huvud och ett vagt minne dök upp och påminde mig om att mammorna samlade in nåt slags pengar till dagistanterna då när det begav sig och höperöt var liten, söt och busig. Och då slog det mig att jag kanske borde hitta på nåt smått nu år jag också...
Måste jag köpa en blomma i kruka så som jag minns från barndomen, eller kan jag månne ge något hemstickat? Vad blir månne dagmammor glada av?

Let it rain!

Igår kväll i minusgrader och hård blåst (nåja, men så kändes det) fick jag äntligen de sista fröna i jorden. Så när som på frilandsgurkorna som vill ha över 20 grader på dagarna innan det är nån poäng att klämma ner dem. Hursomhelst, nu får det regna! Jag kan gå med paraply, eller stövlar, eller fast paddla till bussen, bara det växer och gror där det ska!

Jag har hoppat över de exotiskare kålsorterna och satsar på schalottenlök, morot, rödbeta, kålrot, bondbönor, märgärter, två sorters sallad, dill och persilja.

Nu har jag bara ett stort dilemma kvar i min lilla trädgård och det heter tistlar. Att strö salt i dem fungerade tydligen inte, så nu är det dags att ta till det hårda artilleriet. Går det inte på nåt annat vis så tar jag till spaden!

Åt mig!

Småstressig vecka, men jag har fått resultat(!!!) på jobbet.
Nu avslutade jag veckan på ett fint sätt genom att beställa en bok för födelsedagspengarna av svärföräldrarna, närmare bestämt denna:
Kim Haregraves Misty
Bara för att jag har blivit helflipp på hans designer, stiliga, men enkla, och med ett vettigt maskantal så de blir färdiga nångån. Ja, vi snackar stickning nu alltså :)

Hur?

Säg mig, hur ska man kunna se sträng och allvarlig ut när sonen först häller ut mjölk på vardagsrumsgolvet, märker vad han gjort, går efter sin smutsiga body, använder den som trasa för att torka upp mjölken och sedan tittar upp på mig med en oskyldig min för att kolla om jag märkt det? Hur?

Det var bara att gömma skrattet genom att berömma honom för upptorkandet och strunta i att han vände mjölkflaskan upp och ner på flit...

Spa

Jag fick som sagt ett presentkort till en skönhetssalong här i byn till födispresen av syrran. Nu har jag surfat runt och kollat vad jag ska göra med mig själv och gissa om jag kan bestämma mig? Nä.
Alltså att lägga sig ner och få handvård, fotvård, filade naglar, skrubbat fejs, heta stenar på ryggen, indisk massage och bli inslagen i lerkokong. Det är ungefär så långt från min vardag som man bara kan komma. Och därför låter det så oerhört lyxigt och är så oerhört svårt att bestämma sig.
Men istället för de mer exotiska sakerna - caviar-ansiktsvård anyone? - så lutar jag åt en vanlig ansiktsvård med massage, bara för att det låter så tokskönt!

Kalas!

För det är min födelsedag idag! Jag fick varken en grästrimmer eller en kompost... Ja, det var faktiskt saker jag önskat mig!

Däremot fick jag smycken, eltandborste, servis och presentkort till både shopping och spa. Saker jag också önskat mig! Så nu ska det bokas spa och funderas på vad jag ska sätta resten av presentpengarna på, värre saker kunde man fundera på en söndagkväll!

Okej, lite värre saker;
Krabaten fick lunginflammation av sin flunssa så han går på droger och hostar som en storrökare, men bättre blir det! Och bra att han fick testa pencillin första gången i livet så vi vet att det fungerar!
Dessutom blev det chokobollar över.



Jag borde inte äta flera, men hur ska man motstå?

Och itkupotkuraivarin* som aldrig ville ta slut.

Sedan när har min söta lilla bebis blivit så stor att han bara vriiiider sig ur famnen, kastar sig ner på golvet och vråååååålar?
Nej, han gråter inte, det kommer inga tårar, men desto mera ljud. Frustrationsvrål. Det är något som INTE ALLS är bra, men han kan inte säga vad. Däremot är han envis, han kan hålla på länge.

Och varför bara med mig? Det händer aldrig med pappa eller farmor eller dagmamman.
Och hur få slut på det? Jag har försökt hålla om, trösta, sjunga, distrahera, bära runt huset (fungerar ibland), till och med ignorera honom helt i några minuter och gå ut ur rummet och göra något annat (skulle kanske fungera bättre om jag inte skulle ge upp efter en halv minut).
Säkert beror det dels på att han just varit sjuk och inte är helt frisk ännu, men helt beror det ändå inte på sjukdomen för han har visat lite tendenser till det tidigare.

Idag tog vrålen så sakteliga slut när jag gick runt i huset och sjöng högt för honom (han låg på golvet i sitt rum och var ARG) sedan blev det misstänkt tyst. Men inget bus i farten, han hade somnat av utmattning stackarn. På ett sätt kände jag mig som en dålig mamma som inte kunde lugna honom bättre, på ett annat sätt var det skönt att han somnade, dels för att han slipper vara ARG då, dels för att han säkert är slut efter denhär flunssan.


*gråtsparkbärsärken, typ

Släpp ut mig!

Solen skiner!
Jag är ledig från jobbet!
För att vara hemma med sjukt barn...

Titta nu vad jag går miste om:

Blommande plommonträd bakom smutsigt fönsterglas.

Vår lummiga kastanj bakom gardinen.

Tulpaner i persiennspringa. (Okej, den rabatten är råddig så den saknar jag inte fullt så mycket)

Men om det är riktigt soligt och fint och jag packar in krabaten ordentligt (han har inte så hög feber mera), inte dör han väl då av att åka vagn utomhus en liten stund?

Hur oinsatt får man vara och ändå ha rätt till en åsikt?

Inte för att jag förespråkar hippie-mentaliteten, men det känns som om att jag lever i ett land i stort behov av lite Love and Peace!
Det är helt tydligt många som lagt märke till och i medier och bloggar tagit upp att sport tydligen är starkt förknippat med nationalistiska påhopp, förknippat med rasism, förknippat med våld. Detdär med att "alla får vara med", "man tävlar mot sig själv i första hand" och "må bäste man vinna" tycks vara något som inte lärs ut i knatteligorna längre. Jag menar, om pappor och mammor skulle använda de uttrycken lite oftare skulle kanske de själva komma ihåg dem när det gäller också.

En annan sak som tangerar är också det att ordet hurri nuförtiden är = svenskspråkig person, oberoende av nationalitet. Ett exempel som får mig att skaka på huvudet över hur tongångarna går i detta land just nu kommer från sambons jobb igår där han lär ha fått den klassiska frågan: "Jamen är inte du ledsen att svenskarna förlorade? Hejar inte du på Sverige du som är hurri?"
Jag hoppas i alla fall att den som frågade lärde sig något nytt som han kommer ihåg för resten av livet...

Nu ska jag gå och stoppa min hjärna längst ner under kuddarna i soffan, det är där den hör hemma efter en natt med feberhett skrällhostande barn.

Man får det man ber om, del 2

Och för att jag klagade över att bli lämnad ensam med sonen inne i regnet några timmar igår slog karmapolisen till och gav mig mera av samma medicin.

Sonen kändes lite varm och gnällig på morgonkvisten så jag avbokade dagvård och jobb. I skrivande stund är han hes, trött och hög på värkmedicin, under dagens lopp har han dessutom hunnit gå igenom alla stadier från smågnällig, helt feberavdomnad, till febrilt feberyr, storknande/rosslande och genomsnorig.

Imorgon ska jag i alla fall få en stunds ledighet, sno bilen och åka på äventyr i skärgården. För att dra ut en visdomstand. Suck, jag och karma är inte överens just nu.

Tips på goda gärningar som man kan utföra instängd i ett hus med ett sjukt barn för att höja karmat tas gärna emot!

Man får det man ber om.

Sambon stack iväg på jobb mitt på söndagen och jag gnällde lite över att jag inte har något att göra. Det är rättså städat i huset, nån tvättmaskin kan man ju alltid tvätta, men det är inte trädgårdsväder ute gräsmattan är genomvåt, vi har redan varit ute på en promenad idag, sonen har redan sovit och jag orkar inte börja ta tag i några halvfärdig projekt just idag, inte ens påbörja nåt nytt. Jag har tråååkigt liksom, underhåll mig.

I min tråkighet sätter jag mig ner framför datorn en liten stund. Plötsligt blir jag medveten om att det är knäpptyst i huset förutom ett svagt prassel i köket. Ordet kaffefilter flyger igenom mitt huvud och lika snabbt flyger jag själv till köket för att kolla. Jepp, roskisdörren är uppsliten och där sitter en nöjd son med kaffeporon över hela sig och halva köksgolvet och antagligen lite i munnen också. Det där med att ha för lite att göra är ett snabbt övergående fenomen med en ettåring i huset.

På tal om det är ännu mitt skampåle-projekt bara halvvägs på väg, men det artar sig sakta men säkert.

Hypokondrin

Det har talats lite om hypokondrin här och där i blogosfären den senaste tiden och vi kan ju konstatera att jag både haft en och tre slängar av den sjukan under min livstid. Det har varit mindre av det nu på den senaste tiden, faktum är att jag helt har kunnat sätta det åt sidan, men så igår kväll när jag skulle gå och lägga mig ensam hemma med sonen gjorde den ett återbesök.

Jag konstaterade att jag hade ömma bröst och ställde hastigt två diagnoser: Antingen har jag dubbelsidig bröstcancer och lever inte mera om nio månader eller så är jag gravid och har mera barn om nio månader. Efter tankesnurr, mera åt det mera negativa av de två alternativen då förstås, lyckades jag övertala mig själv om att ingetdera är speciellt sannolikt och att OM jag nu mot förmodan är döende så finns det inget jag kan göra åt det klockan 11 en lördagkväll, så till slut somnade jag ändå och vaknade både utan symptom och kondri.

På tal om barn. Jag har en strålande idé om mammornas skampåle, men återkommer med den vid ett senare tillfälle, nu ska jag nämligen fundera på varför det bränner i min nacke.

Slut på fitterierna

Jag måste säga att jag varit ptroligt nöjd hittills med blogspot och inte har jag mani på att blogga varje dag, så ingen fara på taket, men två dagar är ändå liiite väl lång tid att lämna sina användare utan möjlighet att använda sin produkt...

Sonen har börjat härma ord. Idag sade jag nalle och direkt kom ett lite vingligt nAlLE ur hans mun. Inte lyckas det varje gång och det märks att han ibland blir riktigt frustrerad när han inte kan förklara vad/hur han vill så att jag förstår, men det kommer nya saker ur honom varje dag.
Och därmed är det svärordsförbud här i huset. VitTU är nämligen inte lika gullit ur en ettårings mun som nAlLE. Jag kommer inte att ha problem med det och sambon kommer att klara sig bra sådär till vardags. Men sambon har bekanta som har rättså kryddstarkt ordförråd och när han umgås med dem begagnar han sig av detsamma. Vi ska se hur ofta jag får hålla för den lilles öron eller ropa ett cencurerande *piiiip* nästa gång gufar hälsar på ;)

Allmänt lycklig

När infaller svärmorsdagen?
Om någon vet så får ni tipsa, för jag har definitivt någon att fira då!
Snälla svärmor var just hit och hjälpte mig städa hela huset. Annars skulle jag ha gjort det själv men då sambon är borta och sonen är ännu räddare för dammsugaren än vad han är för att bada så kan ni gissa hur bra det går att städa på egen hand. Jag hade alltså tänkt att hon skulle leka med krabaten under tiden, men nej, istället satte hon igång att moppa av hjärtans lust så nu skiner hela huset.

Annat fint som hänt idag är att jag troligtvis ska joina ett annat forskar-gäng på jobbet nästa vecka och jag ser så sjukt mycket fram emot det då det som de håller på med är mycket mera cellbiologiskt och tusen gånger intressantare. Dessutom är min nya labbkamrat skrämmande lik Abby från NCIS och sympatiskare nörd får man leta efter, så jag tror det ska bli riktigt riktigt bra!

Intresseklubben vässer pennorna

Vill någon veta vad en fryst fluga väger?
23,564 mg i medeltal.

Därav får ni själva dra slutsatser om vad jag har hållit på med idag!
På sätt och vis trivs jag riktigt bra på jobbet, på annat sätt och vis så skulle jag bra klara av myyycket större utmaningar än vad jag har just nu, men den som väntar på något gott...

På hemmafronten saknas inte utmaningarna, även om sambon trots allt bestämde sig för att bli hemma ett par nätter till. Dags att tvätta en maskin, släpa ris och reda upp pappershögar.

Förbannelse

Jag har kanske klivit upp med fel fot idag (som jag fick höra när jag var liten och sur med följden att jag alltid gick till sängen igen och klev upp med den andra foten den gången). Eller så var det sambon som gjorde det, det är lite osäkert.
Det jag däremot vet är att sambon glömde bort att det var morsdag idag och hann bli riktigt irriterad på mig när jag först meddelade att "det är min sovmorgon idag" när krabaten klämde i med väckningssymfonin och sedan då jag mer eller mindre skuffade honom ur sängen för att han skulle göra kaffet. Sedan kom han ihåg det. Men då hade hans irritation redan smittat till mig.

Så sedan dess har jag varit lite småtvär, men ordentligt ar, det blev jag när vi kom hem och skulle städa lite här i eftermiddags och jag fick höra att sambon tyckte att det var jobbigt med denhär Gudrun Schyman-fördelningen hemma, allt hemarbete ska vara så jämnt fördelat mellan mig och honom, trots att han jobbar mera än mig just nu.
Och det på morsdag.
Och det då jag är den som är tvungen att ställa mina dagar efter hans jobb och vara den som hämtar krabaten från dagmamman varje dag. Utan en fråga om hur jag VILL jobba.
Och det då han ska vara borta i skärijobb hela veckan (tillsammans med en av sina bästa kompisar och bada bastu varje kväll) medan jag hamnar att ta både kväll och morgon med krabaten och kliva upp aptidigt för att hinna till reservdagmamma och buss imorgon.

Så nu tänker jag ägna resten av kvällen åt att vara saligen förbannad och hoppas att det ger så mycket effektivitet så att jag, i rättvisans namn, hinner tvätta två byk, baka bröd, fylla i arbetslöshetskassans blankett, städa badrummet, klippa äppelträdet klart och ta bort lövhögar på gården medan han går i bastun ute på holmen.

Jag + diskborste + flugskit

Praktikantlivet motsvarar såhär långt stuglivet om ni frågar mig.
Dagens första uppgift var att diska typ gammaldags filmburksstora rör som det bott spyflugor i, som på stugan, typ. Förgiftade spyflugor dessutom. Kiva!
Nåja, det var en del av en större undersökning och jag passade på att fråga den i övrigt mycket trevliga forskargubben så mycket som möjligt om det under tiden som jag stod där med borsten i högsta hugg.
Till slut på eftermiddagen bad jag om lite bakgrundslitterarur till det jag höll på med så att jag skulle vara lite mera insatt, vilket var ett fint sätt att säga: Perkele jag är magister och jag tänker inte ägna hela dagen åt att diska efter andra forskare här!

Hursomhelst imorgon utlovades lite hederligt mikroskopierande med Bürker-kammare. Grejjer som jag inte gjort sedan gradun, så det ska bli skoj!

Enda nackdelen just nu är att jag har en hurja huvudvärk, men det kanske bara är att räkna med efter att ha varit tvungen att aktivera hjärnan på riktigt för första gången på snart 1½ år ;)

Vappen

Och vappen kom och gick...
Vi begav oss mot Vårdis glada i hågen, utan att tänka på att Ior-ballongen på pinne blev kvar hemma. Nåja, ingen saknade den ändå.
I 0,00 promilles fylla lyckades jag snubbla i mina nya skor och skumppaglasen sade krasch. Jag träffade färre bekanta än väntat och insåg att (nästan) alla jag moikkade på hade barnvagn. Kände mig gammal. Dränkte sorgerna i tre små glas skumppa och fick en måttlig fylla av det, sambon fick bära sonen för säkerhets skull, det är billigt att bli yr när man dricker så måttligt som jag gör resten av året!
Sedan blev jag påminnd om nackdelarna med att vara ung och dricka på vårdberget när man har en sån akut kissnödighet på vägen därifrån. Vi intog en lyxig vappmiddag på ABC Auranlaakso innan vi styrde kosan ut mot skärgården igen. Sonen tyckte inte att det var en god idé att åka båt efter läggdags, så han grät hela båtfärden ut till stugan stackars liten. Däremot somnade han som en klubbad säl när vi väl kom in. Jag och sambon fortsatte kvällen i småkallt mysande tills klockan slog halv tolv, då tyckte vi att vi eldat så pass att vi skulle hålla oss varma till följande morgon.

Idag har vi firat 1:a maj, med att vända potatislandet, äta fisklunch och förbereda oss för morgondagen. Sonen har varit ovanligt omöjlig, men en förklaring till det hittade jag i hans mun ikväll, två kintdänder syns, stackarn, has famnsjuka de senaste dagarna har hittat en orsak till slut. Eller så är det trotset som är på väg...