Hur oinsatt får man vara och ändå ha rätt till en åsikt?

Inte för att jag förespråkar hippie-mentaliteten, men det känns som om att jag lever i ett land i stort behov av lite Love and Peace!
Det är helt tydligt många som lagt märke till och i medier och bloggar tagit upp att sport tydligen är starkt förknippat med nationalistiska påhopp, förknippat med rasism, förknippat med våld. Detdär med att "alla får vara med", "man tävlar mot sig själv i första hand" och "må bäste man vinna" tycks vara något som inte lärs ut i knatteligorna längre. Jag menar, om pappor och mammor skulle använda de uttrycken lite oftare skulle kanske de själva komma ihåg dem när det gäller också.

En annan sak som tangerar är också det att ordet hurri nuförtiden är = svenskspråkig person, oberoende av nationalitet. Ett exempel som får mig att skaka på huvudet över hur tongångarna går i detta land just nu kommer från sambons jobb igår där han lär ha fått den klassiska frågan: "Jamen är inte du ledsen att svenskarna förlorade? Hejar inte du på Sverige du som är hurri?"
Jag hoppas i alla fall att den som frågade lärde sig något nytt som han kommer ihåg för resten av livet...

Nu ska jag gå och stoppa min hjärna längst ner under kuddarna i soffan, det är där den hör hemma efter en natt med feberhett skrällhostande barn.