Inlägg

Jag vet, jag har tagit lite semester från datorn emellanåt.

Just nu sitter jag här och filosoferar kring livet lite igen (ja, sambon for på jobb en vecka idag igen, just precis därför).

Jag funderar på jobbet, nu börjar jag vara inkörd i rullorna och jag börjar också återigen finna mig som småstadssjukans envisa antagonist igen. Jag får påminna mig själv ideligen - Har jag inte hört det berättas av personen själv i fråga så har jag inte hört det!
Det blir en massa dubbla förklaringar, men jag frågar och vill få bekräftat av varje människa enskilt och inte av någon tredje part eller ett rykte.
Jag säger inte att det inte har sina fördelar, man slänger ut en fråga i luften och alltid finns det nån som känner nån som kan hjälpa en eller ge en ett svar. Bekantas bekanta som plötsligt visar sig vara riktiga pärlor. Men inte utan att jag frågar dem själv "Hej, jag letar efter nån som kan hjälpa mig med ... stämmer det att du är bra på ...?"

Så funderar jag på husbyggande, det har blivit så mycket annat emellan så jag har fått ta en paus med det. Och nu när jag tittar på ritnngarna igen vill jag ändra en massa, eller ångra mig helt. Eller ta en paus från allt vad husbyggande heter. Inte söka offerter, inte vippa ner de gamla husen på tomten heller. Bara stanna tiden och fundera lite till. Suck! Aldrig kan man bestämma sig, aldrig är man nöjd!

Och så funderar jag på mina studier. Jag har så fasikens roligt och mycket att göra på jobbet, så jag har helt glömt att jag borde fylla i praktikpapper emellan när jag hittar nån ledig stund. Och, det som är lite illa, jag har inte alls hunnit titta på nån bokföring ännu. Attans attans. Måste, med våld om så, få det inpassat i mitt jobb just nu, vill ju ta ut grundexamen ren till hösten! (Men nåt avgångsbetyg blir det inte om jag inte studerar nästa år, så det får jag snällt orka med i alla fall!)

Jaja, lite sånt just nu.
Annars är landet lugnt. Ska fira midsommar hemhemma i sambons frånvaro och kommer därmed att bila genom det avlånga landet tillsammans med hundratusentals andra imorgon eftermiddag. Ensam med knattarna. Detta kan bli spännande!

Tickeli tack

Tiden rusar iväg med mig.
Just nu har jag fullt med arbete och lite till på jobbet och arbetsdagarna susar förbi med en svindlande fart. Kvällarna går i nästan samma takt. Hämta barn, laga mat, äta, gå ut en stund, komma in, äta kvällsbit, borsta tänder, byta om, läsa saga, plocka i köket, plocka leksaker, ligga utslagen på soffan och slötitta på något på tv eller slösurfa, ta en tidig kväll för det är ändå tidigt väckning imorgon osv. Kvällarna blir så korta och jag hinner vara så lite tillsammans med pojkarna känns det som. Tiden med knattarna på kvällen har nästan blivit så helig att jag inte ids göra nåt nyttigt då, utan bara är med dem.

Ikväll blev det dessutom så att fammo hämtade pojkarna medan jag åkte till Bergkulla och sprutade roundup för glatta livet. Iförd gammal farkkuskjorta, gummihandskar, solglasögon och duk för håret, jag måste ha sett ut som en mördare, vilket jag var. Om några dagar ska det börja märkas om giftet biter på dedär jättelokorna. Förutom den giftiga jättelokan har vi ju kirskål i mängd och massor där, samt en massa lupiner. Kirskålen är inte giftig, tvärtom, så jag låter den hållas ett tag till, men lupinerna... Ja jag vet att lupiner är inkräktare, men sini, då jag tycker att dom är så fina. Jaja, vi behåller bara de som växer ovanför huset så plockar jag helt enkelt bort (eller in) de som växer nere i skogen.

De blå irisarna är tack och lov inget jag behöver rensa bort!

Sommartankar

De två senaste dagarna har jag varit och bekantat mig med Nagu-kontoret på jobbet, kommer att vikariera där också i sommar. Ska bli riktigt roligt, bara jag får skyltar. Att komma för sent till dagmamman idag för att jag inte rymdes med på färjan var inte roligt.
Det jag slogs av, sådär i jobbsammanhang, är det att Nagu vinner 5-1 mot Pargas i lunchrestaurangsalternativ sommartid (vintertid är det antagligen tvärtom). Billigare och godare. Alla gånger!

Överväger starkt att ta med knattarna dit nån ledig lördag eller söndag. Tänk ett sånt äventyr bara att åka färja!
Som barn tutade vi ju av och an mellan Replot och fastlandet i färja somrarna i ända, så för mig är det ingen större nyhet, men den Maskintokiga Krabaten, han skulle få nåt att uppleva!

Sådär annars har det blivit lite väl skralt med tränandet denhär veckan. Idag tvingade jag mig ut på en kort kvällspromenad trots att jag redan var trött efter en vaknatt med Filuren och en full arbetsdag, försenad hemkomst, middag och biblioteksbesök. Och en massa stillasittande och bilsittande då också förstås, så promenaden behövdes.
Idag var också första dagen jag hade riktigt dåligt samvete över att jag inte kan ge mina knattar sommarlov i år. Antagligen på grund av förseningen på eftermiddagen så jag inte fick hem dem före fem... Tänk att vi bara har veckosluten på oss. Specifikt de veckoslut då sambon är på jobb, för när han är hemma har han ofta eget jobb och vi underhåller oss hemma på gården. Därför blev det ett oplanerat biblioteksbesök idag, då jag vet att vi älskar biblioteksbesöken lika mycket jag och knattarna och jag ville göra nåt med dem annat än bara titta på barnprogram hemma. Det gäller väl att fånga de ögonblick av sommar som man bara kan!

För en gångs skull

Jag kom ihåg kameran!
Vi tog en kort tur av och an till Bergkulla för att plantera en ny granhäck innanför den gamla vildvuxna och för att bli uppätna av myggor, tydligen. Tanken är hursomhelst den att om en sju-åtta år när de nya granarna är tillräckligt stora huggs den gamla granhäcken ner och vi har en ny låg häck igen.

Storebror lagade mat.

Lillebror kokade kaffe.

Sen blev det lite bergsbestigning (tomten gör skäl för sitt namn!)

Sånt som inte syns i bilder

Jag önskar att jag hade haft kameran med mig idag på eftermiddagen, men jag är ingen expertfotograf och det jag vill berätta är sånt som inte går att fånga på bild.

Sval vind i håret, milda vågor runt fötterna. Känslan då man har dragit upp snibbar av kjolen och stuckit in dem innanför linningen för att exponera lite mera hud för solen och lite mindre kjol för de salta stänken.
Ivriga barnskrik när vattenstänk kommer ända upp i ansiktet och lukten av salt friskt hav blandat med den sura lukten av vass och tång som torkar på stranden.

Och i allt det sköna somriga och härliga, ett litet styng av dåligt samvete. För just nu jobbar vi som dårar med andra saker och då känns det så fel att när vi har en ledig stund bara roa oss. För där står ju vårt Bergkulla, med gräset som växer långa vägar över anklarna igen, med äppelträd som fluffiga vita dunbollar, med en egen strand där vassen inte röjts på flera år och det verkar som om vi inte bryr oss. Tro mig, det kliar i fingrarna, men tiden och barnvakterna och allt sånt räcker inte till just nu. En månad till. Sen efter midsommar kan vi ge allt, både energi och pengar till vår fina, om än för stunden lite ensamma, gård.

Det bara fortsätter

Förutom lite kontorssysslor av allmännare slag är jag för tillfället med och handleder i ett ungdoms-sommarjobbs-projekt (blir två intensiva veckor innan ungdomarna är inkörda) samtidigt som jag får min praktik i bokföring och jag ska hastigt lära mig kundtjänsten så pass ordentligt att jag kan åka till Nagu och jobba ett par dagar i veckan i sommar. Inte undra på att jag känner mig som en ärtpåse i huvudet när jag kommer hem, tung och durrig.

Nagu-dagarna är inpassade med sambons jobbturer, för annars skulle det inte finnas en halv chans i världen att vi skulle få bil-jobb-dagmamma-pusslet ihop. Men det kommer också att innebära att jag, två dagar i veckan, kommer att ha två timmar arbetsresa utöver ordinarie arbetstid och just de veckor sambon är hemma. Förutspår att jag kommer att vara milt mör innan sommaren är slut.


Det är väl som vanligt bara att hålla i sig och hänga med och vänta på att karusellen saktar in.

Många järn

Tillvaron snurrar på så att jag håller på att bli yr.
Imorgon ska jag upp tidigt och smita iväg på arbetsresa innan klockan sju. Det lär inte bli den sista för i sommar. Sambon är borta, men farmor kommer och äter frukost med knattarna innan de ska till dagmamman. Mammasamvetet mår som det mår, men tanken på att göra bra ifrån sig på jobbbet lockar.

Samtidigt ska det finnas mat på bordet för imorgon så just nu står en paj på spisen och svalnar. Samtidigt som jag borde föra ut roskisarna och packa egen kasse och dagiskassar för imorgon och skriva instruktioner och...
Om jag inte tränar idag beror det inte på att jag inte orkar, det beror helt kort och gott på att jag inte har en chans att hinna. Nu yra vidare och sedan försöka somna snabbt. (Hah, som om att det brukar lyckas om man härjar på just före man ska sova!)

Detta har hänt:

Datorn satte in en liten strejkattack, min frånvaro från internet har med andra ord varit högst ofrivillig. Jaja, jag får väl föra den på service då i alla fall.

Jag orienterade och jag kan bra tänka mig att göra det igen! Kanske lite lugnare tempo och njuta mera av naturen än att jaga en bra tid. Eller, kanske jag vill jaga tid, men senare, när jag känner mig van vid kartläsandet och arrangemangen och allt däromkring...

Jag har jobbat senare dagar (banktider) och undrar om jag nånsin ska vänja mig vid att komma hem senare än vanligt och laga mat och hålla hungriga barn på bra humör samtidigt. Börjar redan överväga att ändra matrutinerna helt. Dvs istället för middag när vi kommer hem och kvällsmål sjutiden så tar vi frukt när vi kommer hem och äter ordentlig middag först efter sex, skulle fungera bra som sommartidtabell om ni frågar mig!

För att göra vardagen riktigt smidig för mig har gullungarna sett till att jag bara fått en fem-sex timmar sömn de senaste tre nätterna. Idag hade jag egentligen planerat in träning, men lyckas jag inte ta en ordentlig tupplur i eftermiddag så får jag nog skippa det. Det finns de som seglar igenom vardagen oberörda trots att de blivit snuvade på flera timmar sömn flera nätter i rad, tyvärr hör inte jag till en av dem. Får jag för lite sömn blir jag inte bara psykiskt, utan också helt fysiskt utmattad.Och just nu när jag arbetar och sambon är borta på jobb skulle jag behöva vara någorlunda skärpt på båda planen.
 
(Ändå fick jag inklämt ett gott glas vin med trevligt sällskap igår kväll! Vissa saker är enklare att orka med fast man är trött :) )

Så just nu efterlyser jag bra, aktiverande barnsysselsättningar, som de kan ägna sig åt medan jag själv kan sitta ner och återhämta mig lite. Tips?

Nya äventyr

Morgonen började så trevligt (om vi bortser från att jag blev tvungen att gå och åtgärda bajsblöja det första jag gjorde när jag slagit upp mina blå). Den äldre var helt med på noterna, tassade med pappa ut i köket för att koka kaffe, viskade högt och frågade gång på gång nääär de skulle väcka mamma. Till slut kom de in i sovrummet i en enda hop och jag låtsades pliktskyldigast sova och lyckades faktiskt hålla mig för skratt också.

En kompass fick jag. Följt av en orientering i morgon kväll, samt barnvakt. Sambon åkte på jobb sen idag, men hans föräldrar ställer upp och fixar resten. Jag undrade nog med kompassen först, men det är ju hur fin födelsedagspresent som helst! Jag gillade orienteringen i skolan, jag var inte snabbaste löparen, snarare tvärtom, men jag var nästan bäst i klassen på att hitta kontrollerna.

Annars har jag fått lite pengar som säkert ska gå till nya solbrillor inför sommaren, har ett akut behov. Och på praktiken fick jag ett arbetsavtal. Med lön (äntligen!).
Men nu ska jag bara packa ihop lite orienteringskläder för morgondagen och ta en tidig natt, måste ju vara utvilad inför äventyret!

Den lille marodören

Pingstdagen har inte börjat annorlunda än andra morgnar här i huset.
Speciellt trötta är vi inte, igår bakade jag pajer för kaffekonsert med kören idag (smygreklam: om du är i knutarna, så klockan 16 i Folkhälsanhuset, 15€ inträde och då ingår kaffe och dopp samt en lott i lotteriet) fram tills det att eurovisionsfinalen började, sen gick vi och lade oss efter Danmarks bidrag, rätt säkra på att det ändå kommer att vinna.

Sambon klev upp halv sju, fixade frukost och åkte på jobb, Krabaten "orkar inte äta frukost", Filuren äter på tre röda och står sedan och hoppar i matstolen, alternativt klättrar upp på bordet och välter mjölkburkarna, eller smakar på osten (ja hela ostklumpen i båda händrna och hugger in).
Idag har jag redan hunnit sopa golvet en gång, då Filuren hann norpa en weetabix ur paketet och klämde till så att vi hade smulor över hela härligheten innan jag fick stopp på kalaset.
Jag borde dessutom göra det igen, för när jag satt och listade ingredienserna i pajen jag bakade igår hörde jag ett prassel från köket och där står filuren på pappas stol med det kvarglömda myslipaketet framför sig och lyfter eftertänksamt ut näve efter näve med mysli på bordet.

Och ja, på tal om bus, om nån har haft svårt att få tag på mig igår var det på grund av att telefonen hamnade i Filurens händer och har tydligen varit på ljudlös hela eftermiddagen och kvällen igår...

Han är svår att underhålla just nu, då det mesta han klassar som underhållning innehåller större eller mindre drag av destruktion. Men jag tröstar mig med att även denna ålder går över och att han i alla fall är solig och glad för det mesta!