Jag önskar att jag hade haft kameran med mig idag på eftermiddagen, men jag är ingen expertfotograf och det jag vill berätta är sånt som inte går att fånga på bild.
Sval vind i håret, milda vågor runt fötterna. Känslan då man har dragit upp snibbar av kjolen och stuckit in dem innanför linningen för att exponera lite mera hud för solen och lite mindre kjol för de salta stänken.
Ivriga barnskrik när vattenstänk kommer ända upp i ansiktet och lukten av salt friskt hav blandat med den sura lukten av vass och tång som torkar på stranden.
Och i allt det sköna somriga och härliga, ett litet styng av dåligt samvete. För just nu jobbar vi som dårar med andra saker och då känns det så fel att när vi har en ledig stund bara roa oss. För där står ju vårt Bergkulla, med gräset som växer långa vägar över anklarna igen, med äppelträd som fluffiga vita dunbollar, med en egen strand där vassen inte röjts på flera år och det verkar som om vi inte bryr oss. Tro mig, det kliar i fingrarna, men tiden och barnvakterna och allt sånt räcker inte till just nu. En månad till. Sen efter midsommar kan vi ge allt, både energi och pengar till vår fina, om än för stunden lite ensamma, gård.
No comments:
Post a Comment