No news...

...is good news. Visst?

Julhelgen är överlevd och jag har varit en MYCKET snäll flicka! Nog om man ser till presenterna ;)

Den bästa julklappen måste nog vara den regn- och vindtäta flytjackan jag fick av A. Ni kommer att hitta mig på en båt i sommar! :D
På delad andraplats ligger de tre äppelträden jag gav på presentkort till A i kombination med trädgårdsboken jag fick av mamma. Juldagsmorgonen inleddes med att vi satt och skissade trädgård... Pensionärsföreningen nästa!
Trean är lite svårare att utse. Den röda shoppingkorgen jag fick av svägerskan med familj eller paketet som var adresserat till magen och innehöll ett lamm. I mjukismaterial alltså.

Mamma har börjat ringa två gånger om dagen nu för att inte missa nåt. Jovisst, hon ser ju mig inte var och varannan dag och har koll på hur jag har det... Fast jag har sagt att vi förstås hör av oss innan vi åker in på sjukhuset! (Utan att jag för den skull på något sätt som helst skulle ha nöje av att diskutera något om hur ont jag har det och hur mina värkar känns i det skedet... Uj, det är min och A:s sak där och då!)

De två senaste dagarna har vi dessutom suttit en del hemma hos svägerskans familj och snarvlat och jag har fått höra en massa smartheter därfrån. Från deras 5-åriga äldre busfrö alltså...
"Detdär är ju Anna! Hon tillhör A." Förklarade han för grannens flicka idag. (Det är bara att tagga mig: Property of A :P)
"Hon har en bebis i magen, fast nu är redan julen förbi" Flickan måtte ha skrapat sig i huvudet. Det är ju bara det att Pojkarna vet att jag väntade barn till jul så ;)
Men det bästa var nog ändå i förrgår när han hoppade ner i soffan brevid mig och höll om min arm och konstaterade att "Anna är min favorit." "Men vad stor och tjock arm du har!"
Tacktack, även om det var sanningen var det skoj att höra från en sån beundrare!

Jag tror inte A hade mötts av samma entusiasm om han klämt ur sig det... :P

Fresh news!

Sjukisbesök idag!
Min mage har tydligen äntligen sjunkit ner.
Vilket innebär att mina revben inte längre får sparkar.
Vilket innebär att min blåsa är utsatt för tidigare sagda sparkar istället.
Vilket innebär min rygg ska vänja sig vid att magen ändrat igen.
Vilket innebär att krabaten är på rätt väg!
Fast det kan ta veckor från det att magen börjat hänga tills det att nån tittar ut. Jag tror jag seriöst börjar sikta på nyår istället för jul *väntar snällt*

Sen har jag en liten undran...
Om man anställs som tidsbunden vikarie för en annan person. Kan man då få en annan titel än det som den man vikarierar har? Är det lagligt??
Okej, det är det SISTA jag borde tänka på just nu, jag vet, men attans att jag tycker att jag har fått dåliga besked från mitt jobb! Speciellt ett jobb, som trots att dom skulle påstå motsatsen, är så pass gammalmodigt att titlar faktiskt spelar roll vid löneförhandlingarna.
Och mina stackars små yra medarbetare fick gå en hel månad utan en ersättare som höll koll på dem... :(

Annars så drar det ihop sig till jul på riktigt!
Granen är inburen, den splitternya ljusserien fungerade inte och här är inte dammsuget ännu heller... Oh well! :)

Läckande lägenhet

Nåja, det var ju ingen överraskning direkt. En lägenhet som är byggd nångång mellan 50- och 60-talet i förra århundradet och dessutom i södra delarna av landet, kanske inte är heeelt dragfri i dagens läge. Inte i -15 i alla fall...
Men nu har jag, sådär för allt vad jag försökt undvika flunssor och förkylningar på stan, fått sjuk hals. Och därför tänker jag helt skylla det på drag och kalla fötter i hemmet istället!
Nåja, så mycket har jag inte gjort åt det ännu, ska se om jag kan vrida på lite termostat här och där och peta en trasa kring ventilen i dörren till gården, eftersom jag kan ge mig sjutton på att det är det som läcker mest!

Så typ det, och att diska blir mina stora projekt ida. Jag borde ju städa men...
Ja inga förbud från sjukisen! Jag var på check igår och allt såg bra ut, förutom att min mage skulle få hänga ännu mera framåt. Vilket den inte gör nu, vilket tyder på att krabaten inte är helt färdig för utfärd ännu, så jag får göra precis vad jag vill!
MEN expertdoktor A *host* :P kom in med sitt veto idag och meddelade att nu är det slut på alla extra ansträngningar, helst ska jag ta det jätteluungt och låångsamt och slööa nu!
Synd bara att det inte var av största omtanke till mig, utan mera för att de närmaste tre dagarna tjänar han så attans med pengar och det skulle vara lite snöpligt att sitta på sjukhus och missa hela kommersen då...
Tror han att jag har något emot att han tjänar pengar medan jag slappar?? Jag kan meddela att jag inte har något som helst problem med det :D

Ajjo, och så bad han mig inte ringa honom om småsaker nu under dagen när han är på don. Inte för att jag inte skulle få störa, men om han ser mitt namn i displayen kommer han att ha pulsen uppe i 160 direkt och ha koncentrationssvårigheter en timme minst. Visste inte att det var så skrämmande att bli pappa?
Nåja, jag tänker på alla paket jag kan få, så bäst att vara snäll och undvika att busringa honom på dagtid.
Tills söndag iaf :P

Jag har städat!

Fast det börjar ta emot detdär städandet, speciellt dedär oviga framåtböjningarna. Okej, jag ska vara ärlig, jag är smidig som ett kylskåp.

Men, äntligen ett litet hemma-hos reportage:

Vardagsrumstävling - den som gissar närmast på hur många saker i denhär bilden som har sitt ursprung på IKEA vinner en heimlaga gräddkola!

Ah, julstämning... Bocken inklämd dit i hörnet och en planta på tv:n så är resten av sikten fri sen när vi ska se på Kalle Anka på julafton! ;)


Ja och så har vi denhär vrån i vardagsrummet då... Istället för att fästa uppmärksamheten på det belamrade bordet och överfulla bokhyllan så kan ni ju tänka: Åååh, dom har fyra datorer! Eller nåt i den stilen... (Stolarna däremot lär vara norskt arvegods och dom tycker jag om!)

Vi har även ett sovrum. Notera att en babysäng är en användbar möbel. Den går till exempel att förvara kuddar och böcker i, samtidigt som den är en praktisk klädhängare!

Mera än såhär vill jag inte visa av det ljuslila köket, som ni ser försöker jag blockera det mesta av det lilla som syns med ett mat-Tina leende, min mage och en maletköttsås, jättegott!

Sådär ja, nu ska jag gå ner i källarn (aj attan, den borde jag fota, den är ju först antik!) och se om dendär heimlaga gräddkolan har stelnat till sig över natten eller om jag helt enkelt får ge upp och äta den med sked istället... Men jag lovar att den som gissar närmast på Ikea-möblerna får skrapa formen sen!

Sluta sparka! Mamma skriver inlägg...

För det första vill jag bara klargöra att halshuggningen av mig själv i bilden senast är helt av anonymitetsskäl. (Det har absolut inget att göra med att jag utvecklat trippelhakor och har ett såndärt flin som säger att jag vet att jag blir fotad och jag vet att jag blir och se smådum ut iaf, men jag krystar fram ett smil ändå för att det hör till...) Bara så ni vet!

Min hjärna håller på att anpassa sig till ett liv där den inte behöver planera följande dag/dagar på förhand. Det är nästan för lätt! Däremot planerar jag butiksinköpen en halv vecka framåt :P
Jag håller sakta på att vänja mig att inte se så många människor som jag brukar varje dag och att inte få lika många intryck som förr. Vissa dagar är det attans jobbigt att vänja sig av med, andra dagar är jag tröttare och är helt nöjd med att bara sitta hemma och uggla!
Hjärnan håller tyvärr också på att vänja sig vid att lära sig mindre nya saker och tänker sämre märker jag, eller så är det hårrårmånerna som är ute och spökar, för jag tycker mera och mera att jag bara sitter och känner än vad jag egentligen tänker logiskt på saker.
Och det värsta är att jag bara har x-antal dagar (nåja, på sin höjd tre veckor) kvar på mig att vänja mig vid dethär, innan jag plötsligt har en massa ansvar och en tredje person att koncentrera mig på här i världen!

Just nu känns det iaf som om det räcker med två...
Igår när jag stod med disk upp till armbågarna i köket fick jag detdär samtalet man inte vill få.
A hade farit på jobb, julgranshuggning, bara en timme tidigare och nu ringde han. Jo han satt med sin mamma i bilen på väg till hälsostation, för han hade fått akkusyra i ansiktet, mönkijäns akku skulle laddas och hade lekt champagneflaska, så han hade fått syran rakt upp i ögonen. Men han ser nog iaf!

Otroligt lungnande... Jag tror aldrig jag diskat så noga som under den närmaste 80 minuterna när jag bara väntade på att höra något av dem. Sedan knackade A äntligen på dörren med orange gegga runt ögonen och såg i högsta grad levande ut.
Omtänksamt undrade jag vilken kroppsdel han riktigt tänkte med när han stod över en halvvarm akku som han skulle öppna! Grundkurs i labbsäkerhet, hallå!! Inte sjutton skulle nu han gå och förstöra ögonen nu när jag ska köras in till sjukhus inom de närmaste veckorna!!!

Det var nog först på kvällen när vi skulle sova som jag insåg vilken jäkla tur han hade, när han var hemma på gården istället för i skogen och båda föräldrarna var där och kunde se till att han snabbt hamnade i duschen och sen till hälsostation. Bara lite märken på hornhinnorna, så han hamnade på ögondroppar och att vara extra försiktig de närmaste dagarna, istället för att börja se dåligt, eller ännu värre...

Annars har jag stora i-landsproblem. Eller inte SÅ stora, jag vet vad A ska få till julklapp nu nämligen! Men ska jag orka städa min gamla läppäre eller inte, foton och sista studiearbetena och sånt, innan jag städar in den i nån låda?

Foton! I färg!

En liten uppdejt.

I förrgår hittade jag min gamla kamera i en låda. Den ville jag hitta!
På den hittade jag ett sånthär foto:
Det ville jag inte hitta just nu... (Sushi och vitt vin... Snyft!)

A firablade ett par dar förra veckan, såhär ser det ut när han kommit hem efter en arbetsdag:
(Synd att jag inte kan vidarebeforda lukten åt er... Den är obeskrivbar!)

Medan han (och bilen) var på jobb passade jag på att skaffa nya kompisar:
Dom var rätt babbliga av sig, synd att jag inte förstod ett ord.

Annat som jag har haft för mig då? Jag har växt.
Vi har inte fått upp spegeln här ännu, så ni kan gissa min egen reaktion när jag bad A fota magen så jag skulle få se den...
*gulp*
Men OBS inga stretchmarks! :)

Nu ska jag fortsätta självständighetskvällen med handskakning, räkor, majonnäs, skumvin (alkoholfritt ja) och sånt trevligt!

Eeh, jo moroporo på dig också!

Det måste vara något med mitt Hei. Eller säger jag Moi i misstag? Eller så har det att göra med min snabbare effektivare takt på nåt vis, den skär sig lite här har jag märkt...

Men det är attans att jag som just flyttat till ett ställe som är svenskare än min födelsestad (där jag inte behövde ett knas finska) plötsligt får öva på mitt andra språk hela tiden!
I 8 fall av 10 har jag blivit betjänad på finska i butikskassan.
Den nya grannen kom och frågade vilken som var hennes postlåda - på finska. Såg sedan på postlåddan att hon heter Nyberg...
Och nu när jag var till läkaren i onsdags så kördes hela kollen på finska. Nåja, läkaren hade finskt namn så jag antog att hon inte kunde. Men nej, andra som träffat samma läkare säger att hon visst kan bra svenska! Jo jag vet att mitt kort, moderskapskortet från Helsingfors, är på finska, men mitt namn utstrålar väl inte såå Karelska vibbar direkt...
Alltså, inget problem i sig, men lite smålustigt. Och jo, i butikskassan byter jag till svenska!
Bara jag kommer ihåg det... *host*

Dessutom lovar jag att slänga in lite mera foton hit så fort min kamera behagar dyka upp igen!

På tal om moroporo... Jag kanske inte vill använda uttrycket så ofta, men jag skulle bra kunna tänka mig att resa dit ;)